De stora livsfrågorna Som person är jag nog ganska tillbakadragen och tystlåten men skenet kan bedra. Blir jag engagerad kan jag framföra mina åsikter med en viss pondus. Om jag ser att någon till exempel slår ett barn kan jag inte låta bli att försöka hindra det. Jag ger kanske ett ganska snällt och vänligt intryck men jag kan uttrycka mig lite spetsigt och ironiskt också. Jag är sällan bullrande glad och är verkligen inte den idealiska partygästen. Då föredrar jag promenader i naturen med stilla samtal eller läsning i en öronlappsfåtolj men en kopp te bredvid mig.
Utseendet ändrar sig väl för det mesta med åldern. Som barn och tonåring var jag så smal att det väckte uppseende och det var inte enbart positivt. Ett par tanter kände en gång på mina smala armar och frågade om jag inte fick någon mat hemma. I tonåren blev Audrey Hephurn min idol. Det kunde var fint att vara smal med mörka ögon.
Numera har midjemåttet ökat en hel del och mitt mörka hår har fått grå slingor men jag är inte missnöjd med mitt utseende. Däremot fungerar inte kroppen lika bra som förut. Det värker lite här och där ibland men med Qi-gong och meditation kommer man långt.
Naturen betyder och har alltid betytt mycket för mig. Därför är jag så glad för att vi sedan tretton år bor i ett lantligt hus nära skog, fält och hav. Äntligen har vi en egen trädgård där vi kan odla och njuta av alla årstider. Att följa växandet från ett frö i jorden till en ätbar växt eller en blomma ger andlig näring. Med vår lilla båt når vi ut till klippor och hav vilket ger en sorts evighetskänsla.
Vid havet och i skogen känner jag frid och förundran. Där känner jag lika stor närhet till det andliga som i kyrkliga sammanhang. Men kyrkan ger ett fint hölje till ceremonier som dop, bröllop och begravning. En vila från det vardagliga och en plats för det andliga.
En av de lyckligaste stunderna i mitt liv var bröllopet i Möja kyrka. Vi åkte båt med en fiskare dit från vårt hyrda sommarnöje. Prästen poängterade att det var lika viktigt att åtgärda de små problem som kan dyka upp i äktenskapet som att se till att ha bekväma skor som inte trycker och ger skavsår. Jag sneglade med ett småleende ner på mina foträta sandaler. I stressen med att komma iväg hade jag glömt att sätta på mig mina nyköpta vita skor.
Andra lyckliga tilldragelser var våra barns födelse och uppväxt. Det kändes som ett under att ett barn kunde utvecklas i min mage. Att sedan efter värkarbetet få hålla barnet i famnen var ett av livets största ögonblick.
Nu har våra två barn också fått egna barn så livets under har upprepats i familjen.
Jag blir väldigt illa berörd av att barn behandlas dåligt. Andra företelser som krig och katastrofer har vi ju länge varit förskonade från i vårt land. Men vi ser ju dagligen på TV hur andra plågas.
När det gäller yrkeslivet blev det väl inte riktigt som jag drömt om som ung men ganska bra ändå.
I min dagbok står det att jag ville bli författare och bonde. Nu blev jag ju trädgårdsodlare som pensionär och skriver på min biografi så det är väl i linje med vad jag ville göra. Ett par sommarlov arbetade jag på en landsortstidning men insåg att jag inte hade den rätta personligheten för att vara journalist.
Det var av delvis praktiska skäl som jag blev lärare. Bäst trivdes jag som lärare i svenska för invandrare. Eleverna hade praktisk nytta av kunskaperna och var så trevliga att arbeta med. De delade också med sig av sin egen kultur.
Jag har varit förskonad från stora olyckor och tragedier i mitt liv. Det som ibland kunde göra mig ledsen var att mamma hade haft en sådan sorglig barndom som gjorde att hon tidvis blev deprimerad. Det kompenserades av att hon annars var så mjuk och inkännande och ibland rolig. När jag efter studenten flyttade hemifrån skildes mina föräldrar. Mamma levde ensam men trivdes med det ända tills hon tyvärr blev dement och fick flytta till ett demensboende. När jag hälsade på tog hon ibland min hand, tittade in i mina ögon och sa: ”Jag tycker om dig”!
Jag känner mig nöjd med den väg som mitt liv tagit. Tacksam över min man som är en levnadskonstnär och den övriga familjen och några nära vänner. Njuter också av att leva nära naturen året runt Hela årscykeln liknar livet självt. Från den sprittande livskänslan under våren till den lite loja sommaren och den mognande hösten. Vintern är en tid av eftertanke. Sen börjar livscykeln om igen i naturen.
