Del x108 1985 Diverse kompott och Perstorpfilmen
Första halvåret och ända fram till den 1sta oktober så var det ett mindre sammelsurium av filmer som jag tragglade med. Upp till Sälen i januari för Morafilmen och rekognosering av Vasaloppsinspelningen. Det gällde ”vadet” och Lars Ambles insats som Vasaloppslöpare. Sedan ned till Kristianstad för några dagar. BRIO besöktes och därifrån fick jag med mig hem en hel säck med BRIO leksaker till Leon. Massor med träräls och småtåg. I Februarimånad hade långfilmen”Smugglarkungen” premiär som hade gjorts av min gode vän Sune Lund-Sörensen. Det var hans första långfilm och den blev hyfsat bra. Den hade producerats av min gamle läromästare Göran Lindström som hjälpte mig med att komma igång på Sandell Film. Den andra och tredje mars så filmade vi den Vasaloppsscenen där Amble skulle vara med. Det var en upplevelse att få vara med vid denna enorma tillställning som återkommer varje år. Det är ca 13000 startande. Vårt filmteam skall försöka med att smyga in vår skådespelare i startfältet. Han har tidigare nästan aldrig haft ett par skidor på sig. Han staplade fram ett tiotal meter bland alla andra innan han gav upp och vi med honom. Det fick duga för filmens slutscen. Den 28 mars så hölls det årliga TM seminariet. Där är det alltid lika trevligt att få vara med och ta del av alla tekniska nyheter och möta branschfolk. Dessutom fick jag äntligen ett löneavtal som gav mig 12 000 kronor brutto i månaden. Den 29 mars flög jag till Österrike en vecka och hälsade på min familj.
Den 10 april så tog vi oss till Kiruna
där det svenska landslaget i skidlängdåkning tränade. Vi hade börjat med en ny Sverigefilm och till den så behövde vi få diverse bilder av längdskidorstjärnan Gunde Svan som på den tiden stod högt i kurs med alla sina guldmedaljer. Vi fick jaga honom en lång stund innan vi fick kontakt med honom men själva filminspelningen sprack i sista sekunden. Vi besökte Riksgränsenför att få lite bilder därifrån. Vi åkte till Jukkasjärvi och Svappavaara och den trettonde tog vi nattåget hem igen. Resten av månaden blev det en veckas inspelning till Morafilmen och den fjärde maj sjösatte jag vår lilla segelbåt CHAOS i Bosöhamnen. Den 23 maj så vart det den årliga SPR festivalen där hela branschen tävlade om vem som var bäst. Jag skall citera några rader från jubileumsskriften ”Guldklappan 40 år” som handlar om 1985 års tävlingen.
”Av de tävlande bidragen uttogs 11 filmer och tre videoproduktioner för att representera Sverige i den internationella Industrifilm- och Videofestivalen i Tokyo i september 1985. Där vann Sverige tre förstapriser av åtta möjliga. Av dessa tre förstapriser gick två stycken till Sandell Film: Därmed har Thore Sandells bolag tagit hem flest internationella priser av alla produktionsbolag, även de utländska inkluderade. Sandell-Film har tagit hem fler klassegrar och Grand Prix än något annat bolag i världen. De två förstaprisen till Sandell-Film gick till ”Ligts please” samt ”The four seasons”. Bolaget firar även detta år sitt jubileum och den tidigare konkurrenten Bo Wanngård ingår nu med sitt bolag i Sandell-Film.” Slut på citat ur Guldklappan 40 år. Jag kan ta åt mig en hel del av äran att ha varit med på ”årstidsfilmen” däremot så hade jag inget att göra med ”Lights please” som gjordes av Lasse Svanberg som regisserade och mästerfotografen Jörgen Persson som filmade. Ett ganska fantastiskt resultat av vårt lilla filmbolag häruppe i Norden. Och dessutom så skulle det bli fler framgånger dom närmaste åren. Jag återkommer….
Ett litet ovanligt filmuppdrag fick vi när det var dags att dokumentera hur man bytte ut Kungsbron som leder från Stockholms City över till Kungsholmen. Bron sträcker sig över järnvägsspåren som leder från norr mot Stockholms Centralstation och är rätt så bred. Detta skedde under en natt och vi var på plats halvelva på kvällen och gick hem kl åtta. Spännande.
Mina årliga 5 semesterveckor sträckte sig fram till den 22 juli och sen så fick jag hålla på med en film som regisserades och skrevs av Bo Wanngård. Han var en före detta konkurrent i branschen men hade under våren plötsligen gått samman med Sandell Film och detta var hans första filmproduktion sen han hade börjat hos oss. Han hade med sig sin son som var en trevlig kille i tjugoårsåldern. Även han jobbade med den filmen som vi gjorde åt företaget 3M. Det var lite nytt att samarbeta med Bosse Wanngård då han skulle visa hur duktigt han var. Han hade nämligen tagit över denna produktion av Bosse Kindberg som inte hade lyckats att tillfredsställa kundens förväntningar och då så skulle Bosse som var ansvarig producent för den beställningen träda in och ”visa” hur man snabbt räddar en film. Han skrev ett nytt manus som skilde sig ordentligt från det gamla. Det hela skulle innehålla en hel del roligheter och alla inom företaget var lite nyfiken hur slutresultatet skulle se ut. Det blev hyfsat kan jag säga och jag minns produktionen huvudsakligen för att jag fortfarande har en del rekvisita som jag ”tog hand om ” efter inspelningen, bland annat en grön plastmatta som ligger vid ingången till Fridalhuset och har legat där sedan 1985. Det är om något ett bevis på bra kvalitet på produkter som av företaget 3M.
Jag hoppar fram till den första oktober 1985. Då åker ett gäng med den vita SandellFilm Toyotabusseen HI-ACE till Trelleborg för att börja på en ny stor film åt Perstorp företaget som ligger i bruksorten Perstorp i Skåne. Det hade varit en anbudstävlan om vem som skulle få detta uppdrag. Bland annat så var den kände TV profilen och Golfkommentatorn Göran Zachrisson en av våra konkurrenter om uppdraget. Detta berättade Lena Andersson för mig när vi hade lärt känna varandra efter ett tag. Lena blev vår kontaktperson gentemot Perstorpbeställaren. Hon arbetade som sekreterare på informationsavdelningen och det var hennes arbete att lotsa filmteamet genom Perstorps alla fabriker och se till att vi fick all den hjälp som vi behövde för att kunna göra en bra film åt dem. Lena berättade för mig senare att när hon såg vårt filmteam för första gången så önskade hon att den stiliga gentlemannen i fyrtioårsåldern Göran Zackrisson hade fått uppgiften. Vårt team som innehöll Lars Thelestam som regissör, Pelle Kjellberg som fotograf , Stefan Frankel som assistentfotograf Foch mig som inspelningsledare gjorde ett helt annat intryck på henne än den stilige Göran Zachrisson hade gjort på henne. Pelle och Stefan var av en helt annan kaliber än gentlemannen Zachrisson och Lasse Thelestam såg visserligen proper och rätt konventionell ut men var lite av en tråkmåns. Jag kom från första början bra överens med Lena som var ett proffs ut i fingerspetsarna. Så fort hon hade läst manuset var hon redo att hjälpa till med inspelningsplaneringen och hon visste ju precis var alla olika platser och fabriker låg. Så tillsammans så skrev vi ut en inspelningsplan som vi sedan jobbade oss igenom under dom närmaste två månaderna. Lena hade en assistent som hette Berit och dom var bra kompisar och även Berit hjälpte till med diverse uppgifter under inspelningen. Informationschefen hette Rolf…. och var en relativ ung kille som inte la sig i arbetsprocessen innan filmen var färdig för kundvisning. Så under första veckan höll vi till i Trelleborg där det berömda PERGO Perstorp golvtillverkningen låg. Det var helt ny på den tiden att man började tillverka golv i bitar som var lätt att lägga för hemmasnickaren. Det var mest att klicka golvbitarna in i varandra. Golvmaterialet var snygg och oförstörbar. Man kunde fimpa på golvet utan att det syntes några spår i golvmaterialet. Vi åkte därefter till Malmö där plastråvaran tillverkades i alla färger. Sedan var det Helsingborg och Höganäs och på fredag kväll så flög vi hem till Stockholm från Ängelholm. Vi hade då lämnat utrustningen i Perstorp där vi skulle börja filma inne i fabriken när vi återvände på måndag morgon. Perstorp är i grund och botten ett kemiföretag och vi fick lära oss en del om företaget på måndag innan vi började filma i en stor hall där man i en enda maskin tryckpressade fram stora plastcontainer på hjul som i hela landet numera används som soptunnor. Nu kommer vi att dokumentera hela Perstorpsanläggningen under ca tre veckors tid. Varje helg flyger vi hem till Stockholm och i samband med det tittar vi på de filmtagningar som vi har åstadkommit veckan innan. I själva Perstorp som är en liten håla bor vi på Hotell Perstorp som är ett trevligt hotell med god standard på maten. Där tillbringar vi nästan alla kvällar förutom nån enstaka kväll där vi tar oss tillsammans med Lena över till Helsingör och festar ordentligt. Vi körs till färjan i Helsingborg med chaufför och direktionsbil och får oss en blöt kväll och missar en färja så chauffören som väntat hela kvällen på den svenska sidan får vänta en extra timme på oss när vi kommer ragglande tillbaka mitt i natten till direktionsbilen. Dagen efter är det jobb som vanligt. Lena blir mer och mer kompis med oss alla och nu när hon har lärt känna oss så har hon inte längre något emot att det var vi som rodde hem filmkontraktet. I synnerhet så blir hon och Pelle förtjusta i varandra och har en liten fin relation under resten av inspelningen och även någon månad därefter. Nu hoppar jag fram en bit till den 28 oktober 1985 då jag råkar fylla år den dagen. 29 år blir jag denna måndag då vi först på kvällen flyger ned till Ängelholm för att vi var upptagna med att titta på alla dagstagningar under dagen. Lena hade utlovat en liten födelsefest till måndagkväll så det var viktigt att vi kom till Perstorp vid en viss tidpunkt så vi kunde tillbringa några timmer tillsammans och fira min födelsedag innan vi därefter skulle ta oss ned med bil till Malmö efter den lilla festen. Och vad händer? För en gångs skull så missar vi planet från Arlanda till Ängelholm och trots att vi springer som galningar mot gaten i sista sekund så släpps vi inte in i planet och får vänta en timme innan nästa flyg tar oss med. Så när vi anländer i Perstorp så har Lena och Berit väntat en bra stund på oss. Nu visar dom upp min födelsedagspresent som är en toallettsits tillverkat av Pressalit som är en av Perstorps många dotterbolag. Sitsen är i rosa och ser gräsligt fulsnygg ut och den kommer redan veckan efter pryda den lilla toaletten hemma på Näset. Sedan börjar festen och den blir väldigt blöt för alla andra förutom mig som får hålla mig nykter eftersom jag skall köra filmbussen ned till Malmö där vi skall övernatta på det ärevördiga Hotell Savoy. Det var en så annorlunda kväll som jag aldrig kommer att glömma. Närmare än så kan man inte komma i relationen mellan beställaren och producenten. Det berodde naturligtvis på personkemin som hade utvecklats under de veckorna som vi har legat här i Perstorp. Så först kring midnatt tog vi adjöav Lena och Berit för att ge oss ut i natten och av till Malmö. Jag körde och det var väldigt mycket småvägar och mörkt som fan och mina passagerare var ordentligt på örat kan jag säga. När vi hade åkt en bra bit så skriker någon där bak att stanna bilen omedelbart. Så jag åker åt sidan och stannar och i samma ögonblick så åker ena sidodörren upp och ut ramlar både Pelle och Stefan och blir först skrattande liggande i mörkret på gatan innan de reser sig för att lätta på trycket. Sen går även jag och Lasse Thelestam av bilen och förrättar våra ärenden och plötslig börjar alla att skratta och efter ett tag så inser jag den komiska situationen där vi alla står och blängar upp i stjärnhimlen och garvar så att inte ett öga är torrt och på något sätt är det en av dom starkaste intrycken som jag någonsin upplevt. Fyra dårar står mitt i natten på en liten landsväg i Skåne vid sidan av vägen och garvar rakt ut i rymden. Man kan knappt komma närmare existensen än att uppleva detta tillsammans med sina kompisar. Efter en stund så börjar vi känna kylan och ger oss av och så småningom närmar vi oss hotellet. Jag meddelar strategin som går ut på att jag ensam går först in och hämtar alla rumsnycklar och först senare när jag ser att det är lämpligt så hämtar jag resten av gänget och vi kan då smyga oss förbi nattportiern. Killarna är så pass påstrukna så att det inte är säkert att vi skulle blivit insläppta. Men allt går bra och vi kan ta oss upp på rummen och stupar i säng för att sova några timmar inan det är dags för en välförtjänat frukost inan vi skall åter infinna oss på Dry Color Prod och deras laboratorium klockan nio på morgonen. Dagen efter så blir det Lund som vi besöker och där finns det IDEON Science Park i Lund som är Sveriges första forskningsby och hyser idag ca 290 företag som samsas i denna forskningsby. På den tiden så var det helt nytt och vi träffade där några unga killar som forskade och vart sponsrad av Perstorp AB. Den kvällen i Lund så passade jag på att möta Carina min gamla kompis från Gamla Stan och hon kom till vårt hotel och vi åt en middag tillsammans. Hon arbetade numera i Ängelholm på en tidning men bodde i Lund med sin lille son Christian. Dagen efter så blev det Karlstad och åter sen igen till Helsingborg där vi filmade hos Pernovo. På fredag så åkte vi upp till Båstad filmade och åt sedan en långlunch på eftermiddagen mellan 14.00 och 16.00 innan vi bilade till Göteborgs flygplats och flög hem över helgen. På måndag så flög vi åter till Göteborg och hämtade bilen och tog oss till Skara filmade något som hade med plast att göra och återvände till Göteborg där vi samma kväll tog färjan till Denmark närmare bestämt till Fredriksson där vi tog in på Hotel Hoffmann. Dan därpå så tog vi tåget där det filmades nån form av plastkonst som tåget är utrustad med och sedan åkte vi till Århus där det finns dotterbolaget Presalit som gör Toallettstolarna i plast. Nu fick jag se varifrån min födelsedagspresent kom ifrån. På kvällen tog vi nattfärjan från danska Grenå till Helsingborg och anlände där på morgonen klockan sju. Nu så åkte vi ned till Lund och det tog en timme och den timmen kommer jag aldrig att glömma. Vi var jättetrötta efter en kort natts sömn på färjan och alla var vi lite i en dagenefterstämning under denna resa när vi spelade vår turnémusik högt i bussen. Det var Dire Straits med Mark Knopfler och det kändes som den musiken hade komponerats enbart för denna stund och detta tillfälle. Vi kände alla i bussen att vi befann oss i just denna stund på en plats i oändligheten tillsammans med andra människor och upplevde samma sak och en fred och samtidigt en upphetsning som hade med musiken att göra. Plötsligt så börjar Lasse som sitter bredvid mig, som kör som vanligt bilen, att gråta och det kändes som det mest naturliga i världen för att han hade varit med om en hel del tråkiga saker den senaste tiden och han var konstant upptagen av dem. Men nu så släppte hela skiten och han grät som ett barn och det blev så otroligt mänskligt att han skulle gråta just till den här musiken och i den här dagenefterstämningen och allting var enbart underbart och perfekt, detta var livet medan det pågick och vi var alla medveten om det och sen så kom bussen fram till IDEON i Lund och livet fortsatte med sin rutin precis som vanligt men den stund som vi hade gemensamt åkt genom ”rymden” i vår lilla inspelningsbil kommer jag aldrig att glömma. I synnerhet minns jag när solen gick upp framför oss och genom diset så blev den starkare och starkare ju mer vi närmade oss tillvaron.
Så detta var en torsdag och efter vi tragglade oss genom IDEON en gång till åkte vi till Malmö och tog in på Hotell Savoy igen. Sen bestämde vi att vi skulle göra oss en Köpenhamnkväll och tog färjan dit och kom hem igen vid halvett på natten . Denna fredag filmade vi på en mässa där Perstorp var med sina produkter och sen så körde vi till Malmös flygplats som hette Sturup. Där släppte vi av Lasse och Stefan som flög hem över helgen och Pelle och jag hade bestämt att vi skulle ligga kvar på Savoy över helgen och ha lite trevligt i Skåne. Lena som hade varit med oss under hela veckan hade blivit lite kär i Pelle så Lena flyttade in på Savoy och delade rum med Pelle och jag delade rum med Annika som kom flygandes från Stockholm. Jag hade lyckats med att ge min till tur och returbiljett till Annika så vi fick en helg med varandra utan barn. Vi passade på att på lördagen åka ned till Alestenar och där se oss omkring och efteråt så styrde vi upp mot Österlen och besökte Havsäng
Det som gör den här dagen svårt att glömma är att dagen kändes lika lång som tre vanliga dagar. Dels för att vi hann se så mycket och dels för att vädret skiftade från solig förmiddag till en annorlunda eftermiddag och sedan på hemresan från Haväng tillbaka till Malmö så började det snöja. Men innan dess så hann vi med en skön promenad i Haväng på stranden och även en liten middag på en av dom små krogarna som Österlen är känt för. Men dagen var inte slut ännu för när vi åter var på Hotellet så mötte vi Pelle och Lena och vi beslöt att gå på bio och se en svensk film som hette ”Falsk som vatten” Så vi fyra gav oss ut i novembernatten och satt oss på en bio och filmen var riktigt bra och spännande och plötsligt så befinner sig kameran och spelet just på den stranden i Haväng där vi hade varit några timmar tidigare. Det var en mycket speciell känsla som påminde om en slags tidsresa. Hur som helst en dag som vi aldrig glömmer. Det var nog enda gången som Annika har hälsat på mig när jag har varit borta på jobbresor. Roligt att det blev så lyckat.
Sen återstod det en vecka i södra och västsverige och en vecka i Stockholm med en med en kortare resa till Oxelesund där vi filmade inne på SSAB´s järnverk innan allt vart inspelat. Dagen innan var vi inne på en Eriksson fabrik där vi filmade laminatet i samband med kretskorttillverkning och på kvällen så låg vi kvar i Norrköping på det flotta Hotel Standard. Här blev det den sista gången som hela gänget inklusive Lena skulle tillbringa en hotellkväll tillsammans och det var vi ju tvungen att fira och det gjorde vi ordentligt. Vi åt och drack och vi var de sista gästerna som satt kvar på restaurangen. När personalen gick hem fick vi vara kvar och dricka ut våra glas och vi hade så himla trevligt och roligt så att när jag blev kissnödigt så ville jag inte missa det pågående bordssamtalet så jag tog en tom vinflaska och ställde mig en bit bort bakom en gardin och pissade in i flaskan så att jag inte skulle missa något av det viktiga samtalet som pågick vid vårt bord.När Lena såg vad jag höll på mig så kunde hon inte låta bli att skratta och sedan så fortsatte allt som vanligt. En sannerligen minnesvärd kväll på gamla hotel Standard i Norrköping blev en fin avslutning på denna intensiva inspelning som nu i stort sätt var till ända. Nu såg vi fram mot nästa vecka då Lena och Berit samt deras chef Rolf… som var Perstorps informationschef och beställare skulle komma till Stockholm och bjuda oss på en riktig avslutsfest. Den skulle ske vid ”Claes på hörnet” som låg precis under Annikas mammas Inga Mais balkong på Roslagsgatan. Det är säkert onödigt att nämna att denna fest blev en riktig helkväll för vårt team och dom tre personer från Perstorp. Dom passade på att övernatta på Clas på Hörnet och vi avslutade kvällen med lite efterfest på Lenas rum. Pelle sov över sedan hos henne och jag tog mig hem gåendes genom nysnön. Vilken kväll och vilken natt. December är som vanligt festernas månad i Sverige. Efter den sedvanliga Sandell-Film julfesten senare i månaden så var det dags för mig att ta ut lite kompledigheter och jag var ledig mellan den 20 och 31 december.
Nyårsaftonen befann jag mig på Mörkö med familjen. Även Inga Mai var med oss denna kväll som blev helt fel. Det hade funnits spänningar mellan mig och Annika under ytan som handlade om att vi hade olika åsikter om hur vi handskades med ljud och oljud. Det var väldigt lyhörd mellan vardags- och sovrummet på Fridal. Annika oroades mycket över ljudet som eventuellt kunde väcka framförallt Maria som sov bakom den tunna väggen. Jag tyckte annorlunda. Så jag lämnade mitt under kvällen huset och tog bilen och åkte mot Stockholm. Jag hade ingen lust att ta mig ensam hem denna kväll till Lidingö och Näset utan när jag kom till Stockholm ringde jag upp min gode vän fotografen Pelle Kjällberg som svarade och efter en stunds förklaringar kom vi överens om att mötas där han befann sig och det råkade vara på Hotel Plaza mitt i Stockholms City vid Sergelstorg på ett hotellrum tillsammans med Lena Andersson från Perstorp. Dom firade nyårsaftonen ihop och jag var hjärtligt välkommen till deras rum för att de tyckte att jag behövde komma in i värmen och prata av mig. Det gjorde jag verkligen och det kändes skönt och befriande. Min mobiltelefon hade jag stängt av för att jag behövde få distans till händelsen på landet för att jag hade nått till en punkt där jag inte längre var mottagligt för förklaringar. Jag sov över i Pelle och Lenas hotellrum och vi åt en fin frukost tillsammans innan vi fortsatte att umgås under dagen. Sen höll jag mig undan ett tag innan jag återvände till landet och fortsatte livet som vanligt. En sannerligen minnesvärd silvester. Jag hoppas och tror att både Annika och jag har lärt oss något av denna episod. Så slutade det gamla 1985 och började det nya året som kallade sig 1986.
