Det tog nu ca 14 dagar innan jag kunde börja på mitt nya jobb. Det kändes både härligt och samtidigt spännande att kunna se fram emot den dagen. Hur skulle det gå undrade jag kvällen innan jag somnade in och då kom det över mig att det nu gällde att leverera och inte göra bort sig. Så på måndag morgon den 4 de mars 1974 sätter jag mig på buss 203 som tar mig 13 minuter från Rudboda till Ropsten där jag byter till tunnelbanan och åker via T-centralen till Hötorget och därifrån så är det bara att ta den långa branta trappan upp som leder från Sveavägen upp mot Döbelnsgatan och där tar jag till vänster och efter ca 50 meter så står jag utanför det vackra hus där min framtida arbetsplats låg. Jag tar mig upp till första våningen och ringer på och receptionistflickan vet redan att jag skall möta min chef Göran Lindström. Hon pekar mot ändan av en ca femton meter lång korridor och där ligger Görans rum mitt emot det lilla filmkörrummet som även fungerar som distributionslokal och där Tage Blom har sin arbetsplats. Mer om Tage senare. Nu knackar jag på och en hög röst ber mig att komma in och hälsar sedan vänligt på mig med sin breda skånska. Han ber mig att sätta mig och sen berättar han lite om vad som är på gång framöver. Scaniafilmen kommer nog inte igång före april tror han men det som är närmast på tur är en liten film som skall användas internt på SE Banken för att entusiasmera sin personal inför en kampanj. Det är en kort ca 5 minuter lång lustig liten film där Magnus Härenstam som är på väg att bli en av dåtidens mest uppskattade komiker har huvudrollen. Det var innan han skulle bli ena parten i Magnus och Brasse med deras berömda ”5 myror är fler än 4 elefanter”. Jag lyssnar på Göran koncentrerat när han räknar upp all rekvisita som skall införskaffas inför inspelningen som skulle ske på Europafilms studio i deras stora A hall. Vi skulle spela in ”SE Journalen” på 35 mm film och det var för mig nyheter för att på Dokumentärfilmskolan så hade vi aldrig råd att spela in med den dyra 35 mm filmen. Jag skrev upp en del saker jag skulle uträtta och sen fick jag min första konkreta uppgift av Göran. Jag skulle låna Stefans lilla folkvagn för att ta mig norrut till Nettovägen som låg i Jakobsberg. Där låg Kodaks lager och kontor. Stefan var firmans kamrer som höll i alla finanser och skötte med Ullas hjälp bokföringen. Han hade som en förmån tillgång till en firmabil som han även använde privat. Så honom sökte jag upp och han visade mig ned till firmans garageplats som låg i grannhusets källare där det fanns plats för ca tio bilar. Jag fick nycklarna i min hand och sedan skulle jag köra upp för den branta uppfarten och det var inte så enkelt för att innan stigningen började så var det en brant kurva och samtidigt skulle man ha bra fart så att inte bilmotorn dog av när man väl började stigningen. Han varnade mig för det men det var lättare sagt än gjort för att jag ville ju inte ta mig in för snabbt i uppfarten och mycket riktigt så körde jag för långsamt och motorn dog av i uppförsbacken och jag började svettas och fick nu rulla långsam tillbaka ned och runt hörnan och börja på nytt. Nu tog jag sats ordentligt och med nöd och näppe klarade jag mig genom den branta kurvan och hade sedan tillräckligt fart för att klara mig upptill trottoaren där man fick ta det varsamt för att det var alltid elever på väg till eller från franska skolan som låg några meter därifrån och man vill ju inte köra över av dom på sin första arbetsdag. Stefan som satte bredvid mig när jag första gången skulle göra detta manöver skrattade och gav mig godkänt med enbart ett misslyckat försök och det tog jag som ett positivt tecken för det var inte så lätt att klara av att ta sig varken upp eller ned till de garaget. Han klev av bilen och önskade mig lycka till och nu var jag på väg till Jakobsberg. Det skulle bli en resa som jag fortfarande inte har glömt. En rysare och en bilresa som gjorde mig svettigt så att jag tidvis trodde att jag befann mig inne i en bastu istället för en liten röd volkswagen. Jag visste att jag skulle ta mig norrut och när jag kom ned till Sveavägen så styrde jag mot Wennergren-center som är ju det höghuset som man kunde se ända från Hötorget. Denna resa ut till Kodak där jag skulle köpa ett antal rullar 35 mm Kodak film till den förestående inspelningen om några dagar skulle egentligen inte ta mer än ca 22 minuter åt ena hållet och inte mer än en timme fram och tillbaka inclusive köpet men jag kan meddela att det tog mig ca fyra timmar innan jag var tillbaka på firman med filmrullarna i handen och jag var livrädd när jag mötte Göran igen omkring vid tvåtiden på eftermiddagen och han frågade om det hade gått bra att hitta. Ju det var kanske inte så lätt men jag hittade till slut. Sen frågade han mig om jag hade ätit lunch och jag tänkte att det var lika bra att säga att jag hade det så att jag kunde räkna av åtminstone en halv timme för det. Sen var det inte mer snack om den saken och jag kunde andas ut invändigt och känna att jag klarat denna enorma pärs så att jag åtminstone nu kunde gå vidare med nya arbetsuppgifter. Och som nästa uppdrag fick jag att kontakta rederibolaget Nordstjärnan som låg på Stureplan 3 och fråga dem om vårt lilla filmbolag kunde låna ett av deras stora skeppsmodeller under några dagar. Det gjorde jag och fick ett positivt svar men sedan skulle jag planera även för transport och återtransport från Stureplan till Europafilmstudion som låg en bra bit utanför stan nämligen i Sundbyberg. På Görans förslag så skulle jag anställa en transportfirma som skulle få uppgiften att utföra detta intrikata arbete.Det handlade om en modell med en längd på två meter som satt under en glaskupa och var rätt så tung och värdefull. Göran var nöjd över att jag hade lyckats att låna modellerna åt oss och efter ytterligare lite små uppgifter så var det dags att lämna arbetsplatsen efter den första dagen. Jag minns att mitt största intryck var att jag hade överlevt och fick komma tillbaka dagen efter. Jag glömde att berätta att Göran även hann med att gå en runda med mig genom kontoret och att presentera mig som deras nya arbetskamrat. Men alla dessa nya ansikten och intryck var svåra att smälta på en gång så jag väntar med det till lite senare. Jag kommer inte ihåg hur mycket jag berättade hemma för Annika om dagens upplevelser men nog måste hon ha undrat hur det hade gått för mig och troligen svarade jag att det hade gått bra för jag hade ju överlevt.
Vi var ca 20 medarbetare på firman och det tog några månader innan jag skulle begripa vad alla höll på med. En hel del kvinnor som jobbade mest som sekreterare och en hel del män. Men inte alla jobbade med film utan det fanns även ett marknadsbolag och ett litet förlag som kallade sig för Samhälle och Skola och gjorde läromedel för skolan huvudsakligen där även bild och filmproduktion ingick förutom skrifter. Sedan så fanns det ett litet bolag under samma tak som hette AB Television som mest bestod av namnet men skulle väckas till liv framöver när det blev aktuell med att producera med video istället för film Och var fanns den där Von Schoultz undrade jag. Han sågs aldrig till och då undrade jag om han hade hoppat av och varför. Men det skulle visa sig så småningom att det hade han inte han var bara tjänstledig och hade fått ett långvarigt arbete på Världsbanken som gjorde att han befann sig i Indien just då.
Men nu så var jag i början av min anställning och koncentrerade mig mest på på mina uppgifter. Nu var det tisdag och på torsdag så skulle vi redan ha inspelning på SE banksfilmen. Den dagen blev jag presenterat för Magnus Härenstam när han kom till Johannesplan på besök. Dels skulle han ju ha ett manusmöte med regissören och producenten hos oss och dessutom så jobbade hans fru Anita Bendel hos oss som Thores sekreterare. Så det var första möte med en så kallat kändis som jag var med om. Vi hade en kille anställd som var ca trettio år gammal och var producent samt manusförfattare och hette Björn Ericstam. Han var en idéspruta som var jätteduktig och han var mycket uppskattat av Thore Sandell. Han presenterade Magnus för mig och sedan så fick jag hålla på med att leta rekvisita till inspelningen. Jag skulle även hyra en liten bil för några dagar eftersom det krävdes att vi skulle ta oss till inspelningsplatsen och kunna röra oss fritt och obehindrat utan hjälp av Taxi. Tiden går fort när man ha roligt säger man och i synnerhet när man har mycket att göra på kort tid. Så i ett nu så var det torsdag och dags för inspelningen på Europafilm ute i Sundbyberg på Tappvägen. En anrik filmstudio och det kändes som en ära att kunna komma in där och vara med på en riktigt 35 mmm inspelning. När jag kom in i studion hade dom redan satt igång och jag minns hur jag smög mig fram i halvdunklet som lystes upp av ett par strålkastare och där det stod ett stort skrivbord av mahagony och bakom det satt Magnus Härenstam och puffade på en fett cigarr. Han spelade kapitalistdirektör och på hans skrivbord fanns den fina skeppsmodellen som jag hade raggat upp. Det var beviset i bild på min insats i den här filmen. Sen spelades det in en hel drös olika scener innan det var dags för lunch. Den intog vi i den matsal där alla filmarbetare och skådespelare och tekniker sammanstrålade och den dagen var det många som kom iklädda i sina kostymer. Dom höll på med en Vilgot Sjöman film. Det kändes kul att sitta här i samma lunchrum och känna att nu satt jag mitt i filmbranschen som jag hade väntat så länge på att bli en del av. Härligt känsla. Men efter lunchen så fortsatte jobbet och sedan skulle all rekvisita som lånads lämnas åter och jag fick hedersuppdraget att åka med den inspelade filmen till Filmlaboratoriet Film Teknik som låg i Solna för att lämna in filmen för framkallning och kopiering. Dagen efter fick jag sedan hämta rullarna och vara med om klippningen och veckan efter så spelade vi in en Speakertext som lästes av Magnus Härenstam på ett speciellt sätt när han härmade en gammal SF journalen röst som alla kände igen nämligen Gunnar Skoglund. Efter den inläsningen mixades filmen och ljudet ihop och sen visades den upp för kunden som var nöjd med den och vi kunde gå vidare till nästa projekt. Inte dåligt att ha avklarat den här filmen på en vecka. Snabba puckar skulle man kunna säga.
På den tiden så hade firman ingen egen tekniksk utrusting utan man hyrde vid varje tillfälle in all teknik. Likaså så hyrde man in den personal som behövdes som i regel bestod av fotografer, regissörer, ljudtekniker, klippare osv. Allt detta ombesörjdes utav Göran min chef och framtida även delvis och mer och mer av mig. Vi två var dom enda fast anställda på filmsidan förutom Björn Ericstam som var producent och även skrev filmmanuskript.
Thore Sandell var ju den store producenten och skulle alltid ha sista ordet om det var frågan om tveksamheter eller kvalitet på produktionen. Han var även den som var ytterst ansvarig för att sälja in filmerna och det var han otroligt duktig på. Han var gammal journalist och hade en tid jobbat tillsammans med den berömde fotografen Lennart Nilsson på tidskriften SE.
Till Lennart Nilsson kommer jag att återkomma när jag är framme vid mitten på 1980 talet där jag skulle lära känna honom lite grann i samband med en stor filmproduktion som bestod av 5 filmer om människokroppens olika system som Sandell Film fick i uppdrag att producera för National Geographic i Amerika tack vare just det sammanarbete som Thore och Lennart hade på femtiotalet. Det var då Thore Sandell hade vunnit världsmästartiteln i Industrie-film och blev tillfrågad om han ville producera något för deras räkning och kom med förslaget att göra en serie tillsammans med Lennart Nilsson. Amerikanerna sa att det är omöjligt och att dom hade jagad Lennart Nilsson sen ett antal år tillbaka men att hade avtal med en känd tysk firma som finansierade all hans tekniska utrustning. Då sa Thore att Lennart var hans gode gamle vän och att han nog kunde lösa det hela till allas fördel. Sagt och gjort och en vecka senare satt Thore och Lennart Nilsson på ett plan till Amerika och började förhandla med National Geographic och kom hem med ett jätteuppdrag. Men det visste jag inte då. Inte heller visste jag att jag då skulle bli inspelningsledare för hela den serien och vara med om en fantastisk vistelse i Virginia.
