lördag den sista september 2017
var en dag med vackert väder. Annika hade förvarnat att Maria och Rodrigo skulle komma till Järna för att titta på ett hus som Maria hade hittat på nätet. Ett litet hus i centrala Järna. Perfekt om man vill att ens son skall kunna gå på ett antroposofisk daghem och senare i en sådan skola. Det vimlar nämligen av sådana i Järnas omkrets. Maria hade några veckor tidigare blivit totalt imponerat och fixerat vid den helt klart annorlunda antroposofiskt inspirerade www.solvikskolan.se Den finns en bit söder om Örjanskolan som är en annan antroposofisk skola som har mycket bra rykte om sig. Även inne i Järna finns det både daghem, förskolor och skolor som har antroposofin som grund.
Maria började planera i sitt stilla sinne och senare bearbeta sin kille Rodrigo angående en framtida flytt till Järnatrakten. Visserligen är det några år kvar tills Simon som är bara två år och några månader kommer upp till skolåldern men plötsligen så fick hon bråttom och började lusläsa husannonser. Hon frågade om var vissa platser låg och en vacker dag så fick jag höra av Annika att Maria och Rodrigo skulle komma till Järna pendeltågstationen på söndag vid lunchtiden för att senare titta på två hus där det var visningstillfällen utsatt denna dag. Annika som alltid är vidöppen för att hjälpa till började redan planera och diskutera ett eventuellt försäljande av den bostadsrättslägenheten som Maria, Annika och jag (Gidde) äger tillsammans på Källängsvägen 36 på Lidingö. Vi gjorde upp ett utkast till en diskussion angående en eventuell finansiering av ett husköp. När vi sedan hämtade Maria och Rodrigo från tåget i Södertälje Hamn så åkte vi till Saltå Kvarn för att diskutera en modell till finansiering. Vi lämnade caféet efter vi hade gått igenom dom tankar som vi hade och det kändes lite tidigt att ta ett husköp i nuvarande stund på allvar men vi resonerade att vi kan väl titta på dom här två husen dels vid ett- och sen vid tretiden för att alltid lär man sig något. Sådan var tankarna på vägen till Sunnemovägen 11 tills vi kom fram och skulle träda in huset.
Precis innan vi tog av oss skona sa jag till Maria att när du kommer att lämna det här huset så vill du köpa det. Hon sa inget utan tittade enbart på mig. Sedan så tittade vi på huset tillsammans med några andra intressenter och det såg mycket bra ut.
När jag gick igenom huset och kom ut på andra sidan och trädde ut på verandan så öppnade sig en fantastiskt utsikt över Järnaslätten. Man såg ända till Skäve gård som jag kände igen och min första tanke var att med den här utsikten från vardagsrummet så skulle man kunna leva ett helt liv framöver. Detta var den avgörande punkten vid detta besök. En mäklare höll sig lite diskret i bakgrunden och vi såg oss omkring på entré planet och sedan så gick vi nedför trappan för att titta på en lika stor yta som fanns ovanför. Ett hobbyrum och en garage samt stora lagringsutrymmen och en tvättstuga samt ett rum för en värmepanna.
Så här presenterades huset på Hemnet när Maria upptäckte det.
Vi gick sedan ut ur huset och tittade på den väl kuperade tomten där det befann sig ett litet trähus som tjänar som förråd för ved som behövs för att elda i den öppna spiseln i vardagsrummet. Plats för en gräsklippare och diverse annat. Det finns plats för två bilar framför huset och dessutom en i garaget. Dessvärre så har varken Rodrigo eller Maria en bil eller körkort men det är aldrig försent.
Utsikten mot den östra grannen. Barnen leker på den branta tomten 
Rodrigo ser eftertänksamt ut. Även han är gripen av stundens allvar.
Sammanlagt är ytan på entréeplanet ca 87 kvatratmeter och det finns förutom ett stort vardagsrum med väl tilltagna fönsteröppningar på den ena långsidan ytterligare ett sovrum och två mindre rum för att ha som ett barnrum och ett kombinerad arbets- och gästrum. Köket är väldigt lik i inredningen de köket som finns på Lidingö.
Innanför köket ligger ett litet rum som Simon kan ha som sitt rum.
Ett duschrum väntar på att kombineras senare med ett badkar för att det önskar sig Maria och Simon.
Här sitter Maria och jag på verandan efter att kollat in huset och nu drömmer vi båda två om hur det skulle bli att bo här så småningom. Jag ser det i våra ansikten. Maria undrar hur farsan skall bära sig åt för att få det dithän och jag har redan börjat inse att nu är det klippt. Nu börjar jobbet!!!
Vi lämnade huset efter att ha fått lite mäklarinformation och alla tänkte att det här var ett fantastiskt fint hus som vi hade tittat på. Nu hade vi en och en halv timme innan nästa visning på ett hus som låg längre upp i byn mitt inne i ett husområde med idel villor.
Vi beslöt att gå på en skön promenad i närheten av Sunnemovägen och tog oss ned för backen och sedan så såg vi ingången till ett naturskyddat område där den kända Moraån ligger.
Solen lyste över oss alla och vi var vid god mod och började plötsligt tala med varandra som om att alla hade insedd att det här huset måste vi köpa. Ingen sa det högt men alla visste att så var det.
Sedan gick vi och körde ned till Skäve där det ligger ytterligare en förskola/daghem och ett trevligt kaffe som tyvärr var stängt. Vi tog sedan lite bilder på förskolan och började fantisera om hur Simon eventuellt skulle kunna gå på denna. Det såg jättebra runtomkring.
I centrum av bilden syns det att vattentornet i Järna sticker upp. Där ligger huset sedd fån Skäve gård. Pittoreskt med solrosorna i förgrunden
Sedan åkte vi att fika till Åsgatans Cafée och njöt där av atmosfären innan det var dags att titta på det andra huset, Det var en stor kåk men det såg ut som ett renoveringsobjekt för att det luktade fukt och mögel i källaren så vi bara konstaterade det och körde sedan Maria och Rodrigo till Södertälje Hamn varifrån dom tog pendeltåget till Rotebro för att hämta Simon som var hos far- och mormor på besök under dagen. Annika och jag åkte hem för att först förtränga det som vi hade varit med om. Nu gällde det att smälta intrycken och bli vän med tanken att detta besök kunde ha vissa oanade följder.
måndag den 2ndra oktober.
Först på måndag så började jag fatta att nu måste vi börja agera om vi skulle kunna vara på allvar med om en husaffär i Järna. Maria kontaktade en mäklare och hon ringde mig och sa att hon hade pratat med en mäklare som var samma person som hade sålt Bertils lägenhet när han gick bort för ca ett år sedan. Bertil var Annikas pappa.
Jag tänkte att det var lika bra att jag kontaktade ytterligare en mäklare så vi kunde jämföra deras tjänster och sedan välja den bättre. Jag visste att hennes mäklare skulle komma dagen efter på tisdag kl elva för att titta på Näset-lägenheten och ge oss en indikation om vad den var värt i dagens läge. ”Min mäklare” skulle komma tvåtimmar senare till Källängsvg. 36 sex trappor upp och jag hade noggrant vald ut ett byrå som jag hade sedd hade sålt nästan alla lägenheter som hitintills hade sålts i detta hus. Dessutom så ringde jag Handelsbanken i Trosa och kollade upp en del saker md dom angående den husaffären som nu hade satt igång sig själv. Jag skulle få ett svar om ett så kallat ”övergångslån” dagen efter lovade en dam som lät mycket tveksam till hela historien. Resten av dagen så ställde jag upp otaliga olika räkneexempel på hur och på vilket sätt vi skulle kunna finansiera denna affär på tre miljoner kronor. Det var det som var utgångspriset i en framtida bjudning. Jag satt hela dagen framför datorn och började lusläsa om allt som hade att göra med husköp och kostnader därvid. Det var intressant men samtidigt så var det skrämmande för att så många faktorer skulle behöva sammanfalla i en viss ordning och det fanns många okända nämnare i detta puzzel. Termer som lagfart och vinstskatt och pantbrev och mäklararvoden började få ett ansikte i denna nya värld för mig. Handpenning som är 10% på köpesumman och skall betalas 10 dagar efter kontraktskrivningen och så vidare. Det började gå runt i skallen på mig och innan jag somnar in så snurrar det och jag börjar redan tvivla på om detta ”förhastade husköp” är verkligen något att satsa på. -Det känns orealistiskt och det har gått alldeles för fort är det sista jag tänker på innan jag somnar in.
tisdagen den tredje oktober.
Jag åker med bil från Mörkö till Lidingö för att möta mäklaren som Maria hade bokat och när jag anländer så frågar hon mig om jag hat stämt möte med en mäklare för att hennes mäklare ”Petter” hade just ringt och undrat över varför det hade bokats in en till mäklare från samma kontor som skulle komma till samma adress två timmar senare. Jag förklarade att jag hade kontaktat ytterligare en mäklare för att kunna jämföra priser och tillvägagångssättet. Jag hade kollat upp på internet vilka som hade sålt dom andra lägenheterna i samma hus. Det visade sig att det var en dam på Svedbanks ”Fastighetsbyrån” på Lidingö som var den duktiga mäklaren.
Hon var den som var mest framgångsrik och jag fick även veta till vilket pris. Så jag ville boka henne men tyvärr så var hon ledig denna vecka men byrån skulle ställa upp med en annan person som var duktigt även han. Nu visade det sig att både Maria och jag hade vald att boka samma mäklare från samma kontor.
Lite senare så ringde det på dörren och mäklaren ”Petter” och en kvinnlig praktikant klev in i lägenheten och vi satte oss ned i vardagsrummet och började förklara att vi utan att veta om varandra hade kontaktat samma kontor. Jag inflikade att det måste kunna tas som ett bra betyg för fastighetskontoret att vi både hade kommit till samma slutsats när vi ville ha att göra med den mest lämpade.
Vi skrattade alla och isen var bruten. Denne ”Petter” hade ju sålt Bertils lägenhet på Larsberg och den försäljningen hade ju varit en stor framgång för oss alla. Den hade haft en budgivning som inte var av denna värld där det fanns två intressenter som båda hade velat ha den lägenheten till nästan vilket pris som helst. Den stannade först vid över åtta miljoner och det blev en fin utdelning för dom fyra arvingarna. Nu satt denne Petter här hos oss och vi hade en hel del frågor som till exempel hur mycket är det vi kan räkna med som ett minsta belopp och efter att dom hade tagit sig en titt på hela lägenheten så nämnd han att en 3,8 miljoner borde vi kunna få. Vi var klart positiv överraskat och sedan så nämnde vi att vi hade själv varit och tittat på ett hus i Järna och ville bjuda på det och att utgångspriset där var 3 miljoner. Vi fick några värdefulla tips hur vi kunde bete oss i samband med den budgivning som vi hade framför oss. Vi valde sedan Petters tips genom att buda hela tiden 10 000 kr mer än föregående budgivare och det höll vi fast vid under hela processen men därom mer senare. Petter förklarade hur mycket hans arvode skulle vara om vi valde standardmodellen med ett fast pris. Det kostade 70 tusen kr och det beloppet skulle kunna dras från försäljningspriset innan man räknade ut vinsten som skulle beskattas med 22%. Alternativet hade varit ett lägre fast pris men en viss procent till mäklaren på ett försäljningsbelopp som överskrider en viss nivå. Sedan så bokade vi in en dag där en fotograf skulle komma och fotografera hela lägenheten för att lägenheten skall kunna läggas upp på ”Hemnet” under avdelningen ”På gång”. Där anger man tillsvidare ingen visningstidpunkt och inget pris. Vi bokade in onsdag den 11 oktober för fotograferingen. Först efter mäklaren hade sett dom bilderna så skulle det bokas in två visningstillfällen.
Det kändes som ett bra möte och vi fick ytterligare lite tips angående vad vi skulle kunna förbättra så att bilderna blev så bra som möjligt. Det som var den mest kostsamma insatsen skulle bli en nymålning av alla köksluckor och även några garderobsdörrar. Vi kom överens om innan Petter och hans praktikant lämnade oss att vi skulle höra av oss så fort vi hade nyheter om hur det hade gått med vårt eventuella husköp i Järna. Om det inte blev ett köp så skulle vi ändå sätta igång med hela mäklarjobbet för att det är bra att man är ute i god tid med fotograferingen och dessutom skulle det en hel del information om lägenheten tas fram. Som tur var så hade fastighetsbyrån redan rikligt med uppgifter om vår bostadsrättsförening ”Räven” så det slapp vi tänka på. Vi skildes och lovade att återkomma så snart vi hade något att berätta.
En stund efteråt så ringde min Handelsbanken-kontakt och meddelade att det nog inte fungerade med ett ”övergångslån”. Det visade sig så småningom att vi hade missförstått varandra men det var lika bra det.skulle det visa sig. Nu så började redan budgivningen på Järnahuset. Via mobiltelefonsamtal från Järnamäklaren så fick vi besked att det hela hade startad. Vi kunde följa hela den processen genom en app i våra mobiler. Vi satte genast igång med att buda och gjorde såsom Petter hade rekommenderat oss och ökade hela tiden med tiotusenkronor. Jag åkte hem till Mörkö igen och budgivningen fortsatte under hela eftermiddagen och beloppen blev högre och högre och framåt kvällen så ringde Petter till mig och sa att han följde vår budgivning och önskade lycka till. Han talade lite om eventuella köpare till Näsetlägenheten som han höll på att bearbeta men hade inget konkret ännu. Det började först nu kännas som om allt som hade hänt under dagen var på riktigt. Maria höll i budgivningen för vår räkning och ökade hela tiden direkt med 10 000 kr. Innan vi gick och la oss så var vi uppe i 3 300 000 och det började kännas oroväckande. Hur skall detta sluta och var? Sådana frågor virvlade runt i huvudet innan sömnen så småningom tog över. Det blev en orolig nattsömn. Jag önskade att allt var över i mina drömmar. Men så enkelt var det inte.
onsdag den 4 oktober
På morgonen så fortsatte det och det plingade till varje gång i telefonen och helvetet fortsatte under dagen. Framåt lunch så var vi uppe i över tre och en halv miljoner kronor. Det hade vi satt upp som en smärtgräns men budningen fortsatte. Mellan tolv och halv två så ökade vi ytterligare hundratusen. Vid 3 600 000 kr så drog jag åt handbromsen och jag ringde Maria och sa att nu var det dags att ge sig. Hon var så klart besviken men hon hade inte ansvaret för pengarna utan det var Annika och jag och även jag visste inte riktigt hur jag kunde ha hamnat i denna soppa. Det kändes oerhört spännande så fort man själv låg överst i racet för då kände jag att nu så skall man stå för följderna och varje gång som man låg tvåa så lättade dels för att nu kunde man bara låta bli att bjuda och hela mardrömmen skulle försvinna. Men samtidigt så skulle alla ansträngningar dom sista dagarna hade varit förgäves och husdrömmen skulle vara död. Och så tänkte man att den andra budgivaren kanske kommer att ge sig efter dom nästa tiotusen vi slängde in. Hemskt att spela med så stora summor. Det kunde ha stora konsekvenser för resten av livet. Tvivlen började dyka upp och spänningen ökade igen och jag satt här på Mörkö inomhus med mina kalkyler och frågor och utanför så var det en vacker höstdag och Annika var lika spänt som jag och ville att vi skulle fortsätta lite till. Maria hade varit besviken när jag sa att nu ger vi oss och slutar att bjuda. Även jag var lessen men jag var tvungen att besinna mig och stanna upp och jag fick ett meddelande efter ett tag av Maria där hon sa att hon kunde förstå att vi inte kunde fortsätta. Jag gick ut i solen och satte mig på en liggstol bredvid den nybyggda dammen och jag lyssnade på hur vattnet porlade ned så fint över vattentrappan.
Jag stängde ögonen och tänkte intensivt om det var klokt att ge sig och återigen så sa jag till mig själv -tänk om den andra budgivaren hade 3,6 miljoner som sin gräns och om jag då skulle förlora enbart genom att inte bjuda tiotusen över. Jag såg plötsligen framför mig hur den här husletningen skulle kunna fortsätta framöver i all oändlighet och aldrig skulle Maria hitta samma fina hus som det som just nu var på tapeten och allt enbart för att jag inte hade tagit chansen när jag hade den.
Så någon inom mig reste sig ur stolen och jag tog fram min telefon och började skriva meddelandet till Maria som lät ”fortsätt att bjuda med tiotusen åt gången ända upp till 3.7 miljoner. Innan jag sände iväg detta tuffa meddelande så tänkte jag ”Vad är det jag håller på med?” och sen tryckte jag på knappen ”sänd”. Jag kände mig som en spelare som inte kan sluta innan han är bankrutt och sedan gick jag till Annika och meddelade henne att nu är vi på gång igen. Nu var det spännande att se vad som skulle hända. Vår motspelare ökade igen och vi ökade igen och sen stod det stilla när vi hade nått 3 640 000 kr. Det hade blivit lugn i telefonen men vi visste inte om det skulle komma en sista attack med en ordentligt höjning av insatsen. Ju längre tiden gick ju mer spännande blev det. Under den tiden så satt jag på verandan och gjorde upp olika modeller över hur vi skulle kunna få ihop så mycket pengar så att vi inte blev helt barskrapade. Annika hade ju ett arv att tillgå men även där fanns det gränser och ursprungligen så räknade vi med 3 miljoner och kanske några hundratusen till men nu var vi uppe i astronomiska belopp för oss. Petter ringde mig och även han hade sett att budgivningen hade avstannat för tillfället. Han gav mig hopp genom att förslå att hans kollega på Svedbank ”Helena” skulle kunna tala med mig angående en finansiering och diverse lånebehov. Jag sammanställde diverse frågor till henne i väntan på att hon ringde upp mig lite senare. Det blev ett mycket positivt samtal och nu kändes det mer hoppfull igen. Hon gick igenom en av mina modeller och jag ombads att maila in uppgifter om Maria och Rodrigos inkomster till henne. Sen så kom lugnet och ingen av oss var säker att det inte skulle pingla till i telefonen när som helst igen och ett nytt bud skulle kullkasta våra förhoppningar. Men det vart tyst ända tills senare på kvällen då det kom ett samtal från ”Mikael” från Länsförsäkringars mäklarbyrån som ligger i Södertälje. Han hade nyheter och det innebar att nu var det vi som hade vunnit budgivningen och han menade att det var dags att skriva kontrakt med ägarna av Järnahuset. Dom hade ett villkor och det var att dom ville skriva dagen efter på torsdag under dagen före klockan fyra på eftermiddagen. Han frågade mig om jag hade ett lånelöfte och jag höll masken och sa ja trots att jag ännu inte hade det. Så nu behövde jag vinna lite tid. Dom ville skriva på senast vid fyratiden på eftermiddagen för att dom skulle resa bort efter den tidpunkten. Jag lät lugnt och meddelade att jag skulle återkomma angående tiden imorgon under förmiddagen. Det skulle skrivas i Södertälje på hans kontor. Jag ville skriva så sent som möjligt och klämde dessutom in att jag skulle vilja ha med mig en egen kille som skulle titta på vissa punkter som var en aning oklara i besiktningsprotokollet. Mikael sa att han skulle kontakta säljaren angående detta önskemål och det var det. Sedan så satt jag där och kunde knappt fatta att vi hade vunnit budgivningen. Visserligen så hade Mikael nämnt att det kunde komma ett sista bud i sista sekund innan vi skrev på och att säljaren kunde godta detta ända fram tills kontraktet var undertecknat av oss men han trodde nog inte att det skulle hända men säkert kunde jag inte vara förrän pennan var framme.
Nu var klockan visserligen åtta på kvällen men jag tog mig samman, tog med mig besiktningsprotokollet och gick över till min närmaste granne Hasse Davidsson som är en allround hantverkare som kan det mesta om hus och fel och är dessutom specialist på vatten, värme och saniteten. Hasse står i duschen när Inger öppnar och hon ber mig att komma in och vi slår oss ned i deras fina kök och jag börjar berätta att vi har köpt ett hus i Järna och Inger blir alldeles stum en stund innan hon får reda på att det var till Maria och Rodrigo som vi har köpt huset till. Hon blir glad för hon trodde först att Annika och jag skulle flytta till Järna.
-Ingen fara sa jag för att vi trivs alldeles för bra för att vilja flytta härifrån Fridal.
Sen kom Hasse och jag börjar att berätta mitt ärende. Efter att ha dragit själva husköpet och budgivningen så kom jag in på besiktningsprotokollet och bad honom att titta på det och säga vad han tycker om Järnahusets tillstånd. Han tog sig tid och gick genom punkt efter punkt och sedan så kom vi överens att han skulle vara ”min besiktningsman” i morgon innan vi skulle skriva på kontraktet vid fyratiden hemma hos ägarna till huset på Sunnemovägen. Hasse och Inger visste var huset låg dom hade sett det på nätet och tyckte att det lät som ett bra köp av att bra hus. Visserligen hade Hasse lite problem med tidpunkten imorgon för att han jobbade just denna dag på Lidingö och var tvungen att bli klart med detta jobb men han lovade att vara i Järna senast fyra. Det kändes oerhört lugnande när jag nu visste att Hasse hade godkänt upplägget hitintills. När jag kom hem så ringde jag Maria och meddelade att det skulle bli kontrakt-skrivning imorgon i Järna klockan fyra. och att hon och Rodrigo skulle hålla sig tillgängligt på eftermiddagen. Trött och utmattad efter denna dags ansträngningar så tog det ett antal timmar innan jag somnade in och sedan så drömde jag budgivningsscener resten av natten. Hur skulle det gå imorgon. Skulle det hagla in ett nytt bud under natten. Jag sov oroligt även denna natt. Detsamma gällde för Annika.
torsdagen den 5te oktober
När jag vaknade på morgonen så var det första jag gjorde att titta på telefonen för att se om det hade kommit ett sista bud men tack och lov så var det tomt på mobilens display. Jag tog en snabb dusch och sedan kontaktade jag Helena på Svedbank och bad att få komma till henne under förmiddagen för att få ett mer precis lånelöfte av henne. Hon välkomnar mig och jag tog med mig Maria som jag möter klockan elva utanför Svedbanks Fastighetskontor på Lidingövägen 18 i Torsvik på Lidingö. Vi åker tillsammans upp i hissen till den nionde våningen. Jag skulle sköta snacket. Maria och jag var överens. Helena tog emot och vi gick igenom ekonomin och jag visade upp min krångliga modell och hon förenklade det hela och snart var vi överens om att det skulle kunna lösa sig med diverse finansiella insatser från Annikas och min sida och ett kompletterande lån till Maria och Rodrigo. Dom har tyvärr rätt låga inkomster och i synnerhet så har Maria enbart ett frilansjobb ett par månader framåt. Så det behövs mycket god vilja från bankens sida. Efter en halv timmes genomgång så dyker även vår mäklare Petter upp där vi sitter och han gratulerar till att vi var redan framme vid kontraktskrivning för Järnahuset under dagen. Jag gav Helena en kram innan vi tog oss därifrån. Sen åkte vi hem till Näset och mötte Rodrigo och berättadedom goda nyheterna innan vi högg i på dom tre stora pizzorna som vi hade tagit med oss hem från Näsetkrogen. Den måltiden satt fint och nu så kunde vi nästan tro på att det skulle kunna bli av idag med ett husköp.
Jag hade ringt till mäklaren Mikael i Södertälje och meddelade att jag hade med mig min egen besiktningsman i samband med kontraktsktskrivningen. För att vinna tid så föreslog jag att vi kunde skriva kontrakt direkt efter Hasse hade besiktigat huset klockan fyra direkt där och det passade bättre tidsmässigt för oss alla.
Vid tvåtiden så tog vi oss tillsammans med lille Simon som vi hämtade från Dagis till Järna där vi sammanstrålade med Annika som skulle ta hand om Simon under den tid vi skulle vara sysselsatt med kontrakt-skrivningen. Hon tog med sig Simon och kom senare förbi i huset vid Sunnemovägen som ligger bara ett stenkast från lekplatsen utanför Kyrkans församlingshemmet. Prick fyra var vi alla på plats och hälsade på ett trevligt paar som välkomnade oss in och Hasse satte genast igång och inspekterade undervåningen och sedan köket och duschrummet. Han kollade även in tomten och eventuella svagheter runtomkring huskroppen. Efter en halvtimmes inspektion tillsammans med husets ägare så tog Hasse oss åt sidan och berättade att allting var helt i sin ordning. Vi hade även varit uppe på vinden som var mycket bra isolerat. Det var härligt att höra för inte vill man köpa grisen i säcken i synnerhet när den kostar 3 640 000 kronor. Nu åkte Hasse hem och vi tog oss in i huset tillsammans med mäklaren och satte oss kring deras soffbord fi vardagsrummet för att skriva under dom många kontrakten och broschyren som skulle signeras på varje sida som ett bevis på att man hade sett och läst allt igenom. Det tog en stund.
Det historiska ögonblicket när vi sitter tillsammans efter att skrivit på samtliga dokument och nu känns det helt rätt att vi har varit tuffa och rodd denna pärs iland.
Maria och husets ägarinna hade samma namn och även dom hade en pojke som var två år när dom hade flyttat in i detta hus i mitten på nittiotalet. Allt var frid och fröjd och mannen i huset talade om att han var anställd sen 32 år tillbaka på Scania i Södertälje som IT och telefontekniker. Hustrun jobbade på Huddinge sjukhus som sköterska. Mycket trevliga människor som nu hade byggt sig ett nytt hus i Vagnhärad för att komma närmare naturen. Det passade bra att vi behövde först flytta in den 28 december för att vi behövde tid för att bli av med Näset-lägenheten.
Vi lämnade huset i god stämning och tog oss sedan tillbaka till Stockholm dit jag körde Simon,Maria och Rodrigo. Dom var nu husägare i Järna. Jag tror att ingen av oss fattade vad vi hade gått igenom dom sista fyra dagarna. Det kändes helt fantastiskt. Vi hade lyckats mot alla odds att avsluta en såpass komplicerat affär som ett husköp är på fyra dagar. Den kvällen var vi glada både på Lidingö och på Mörkö och även i Rotebro så var Rodrigos föräldrar Linda och George glada när Rodrigo ringde från bilen på väg upp mot Lidingö och meddelade att ”deras son” hade blivit nybliven husägare.
Fredag den 6 oktober
Nu var det dags att koncentrera sig på att fixa till lägenheten. Köksluckorna skulle lämnas in. Insidan av köksskåpen hade Rodrigo målat under sommaren och det såg mycket snyggt ut.
Maria raggade upp en firma som åtog sig att hämta och lämna luckorna samt sprut-lackera dom i med vit färg. Det skulle gå i expressfart och kostade därefter för att dom skulle vara åter på plats i lägenheten på onsdag den 11 nov då fotograferingen skulle ske. Det fungerade perfekt.
Här står alla dörrar och köksluckor efter renoveringen som var den enda ”stylinginsatsen” som vi la ned en större summa på men det var det värt för det höjde helhetsintrycket.
Rodrigo har en hel del jobb som han måste klara av innan den fotograferingen och hela lägenheten måste storstädas och en dörr skall bytas ut mot en bredare dörr och det innebär ett stort jobb. George som är Rodrigos pappa hjälper honom varje dag framöver och även Linda, hans mor hjälper till i stort sätt varje dag för att få lägenheten i toppskick. Ändå så räcker inte tiden till och Rodrigo talar om för Maria att det är tyvärr så att han inte kommer att hinna trots att han jobbar häcken av sig här hemma förutom att han arbetar i sitt vanliga skiftjobb 40 timmar i veckan. Dessutom så håller han på att söka en ny anställning. Ett mer ansvarsfullt arbete och det innebär att han måste lägga ned en hel tid på att skriva en ansökan om detta arbete just nu. Han måste leta reda på gamla betyg lite här och där och det tar tid och kostar energi i synnerhet i denna hektiska period. Under söndagen så kommer alla fram till att vi måste ställa in fotograferingen och komma överens om en ny tidpunkt för den. Det blir först veckan därpå torsdagen den 14 nov. enligt mäklarens nya planer. Nu finns det en chans att skruva ned lite på tempot för att inte någon behöver gå in i ”väggen”. Men arbetet fortsätter och ambitionsnivån för att få lägenheten att se riktigt bra ut bara växer hela tiden. Det skall målas i köket och det skall spikas lister kring golvet. Jag åtar mig att putsa alla treglasfönster och det känns bra att kunna se för första gången på länge ut genom nyputsade fönster. Annika och jag inhandlar en hel del saker på IKEA som behövs för att det hela skall fungera. Flera taklampor skall hängas på sin plats. Många flyttkartonger fylls med saker som skall hamna i källaren tills vidare för att lägenheten skall se så luftig som möjligt ut. Maria och Rodrigo anstränger sig över alla gränser. Men dom har ett mål i sikte – dom ser sig själv boendes i de nya huset i Järna med den vidunderligt fina utsikten framöver.
Utsikten från vardagsrummet
Dagen för fotograferingen så krävs det ett sista ryck innanfotografen anländer på eftermiddagen kl 15.20. Vi jobbar vi alla frenetiskt för att dammsuga, snickra fast den sista golvlisten, städa köket och flytta ut ur lägenheten en hel del överflödiga möbler. Hela trapphuset utanför lägenheten använder vi för att tillfälligt ställa allt vi vill bli av med i sista sekunden. Vi placerar växter lite här och där och ta bort och hänger om tavlor och speglar och klockan tre så är vi färdiga och pustar ut.
Fem minuter innan så sätter sig Maria och Rodrigo tillsammans i vardagsrumssoffan för att pusta ut efter denna ansträngande städinsatsen.
Tio minuter innan utsatt tid kommer fotografen och börjar genast sitt arbete. Jag får bra kontakt med honom och han ger lite tips angående en viss placering av ett och annat. Han jobbar en och en halv timme och sen är det hela över. 
Efteråt så går vi alla inclusive Simon som Rodrigo har hämtat från Dagis till Näsets krogen och äter Pizza hela gänget och alla slappna av och vi känner att vi tillsammans har lyckats med det som det verkligen gällde nämligen att bli klart på utsatt tidpunkt med detta mastodontjobb.
George ler sitt underbara leende efter att ha gjort en strålande insats tillsammans med Linda och alla andra som hjälptes åt i detta så viktiga projekt. Heder till dom alla!!
Mätta och lyckliga så vet vi att nu kan vi koppla av en hel del ända fram till själva visningsögonblicket som är redan inbokad till söndagen den 29 oktober på eftermiddagen. Det finns en del att göra tills men nu kan vi ta det betydligt lugnare. Under veckan därpå så kommer bilderna med annonsen att hamna på Hemnet och det ser jättebra ut. Vi känner knappt igen den lägenheten som vi ser på nätet och det är ju meningen. Fotografen gjorde ett strålande jobb och så gjorde mäklaren och även vi.
Denna finfina utsikt över Lidingö kommer snart att kunna njutas av dom framtida ägare som i denna stund inte är medveten om detta faktum.
En vecka innan visningen så släpps hela annonsen på hemnet och nu med utgångspriset 3 695 000 kr. Petter sa att det är bra att hellre gå ut me ett lägre pris för att få igång budgivningen. Nu går vi och spänner oss under en veckas tid och undrar om det kommer att finnas några spekulanter som behöver just nu denna lägenhet under den här årstiden. Tänk om det blir så att ingen dyker upp vid visningen. Tänk om det blir fler visningar än dom två som vi skall ha den här kommande helgen och på tisdag kväll. Jag vågar inte tänka på att fler gånger framöver behöva ställa upp med storstädning inför varja visning. Det svindlar av såna tankar. Tänk om vi inte få sålt lägenheten på flera månader. Det är inte omöjligt. Om man läser tidningarna just nu så står det flera dagar i rad att nu är det slut på säljarnas marknad och att nu finns det tusentals lägenheter i Stockholmsområdet till salu. Och vi som redan har köpt oss ett nytt hus. Det är en stor anspänning under den här tiden och både Annika och jag sover oroligt. Sen närmar sig.
lördagen den 28 oktober.
Dels så har jag födelsedag och fyller 71 år och dels så är det dagen innan visningen. Annika och jag tar oss till Lidingö och vid 12 tiden så sätter vi igång med att städa och feja och rensa. Det är mest George som rensar avloppsrören och tar hand om hela badrummet. Rodrigo har hunnit måla runt fönstren sen jag var här sist ser jag. Jag dammsugar hela lägenheten. Rodrigo kommer hem efter sitt morronskift på jobbet kl 14.30. kl 15.00 dyker det upp Leonfamiljen med Anna och Petter och Irma för att vi skall fira min födelsedag med den vanliga Annikatårtan med jordgubbar och vispgrädde samt vaniljsauce inuti. Smaskens!! Även Magnus har anmält att han ville komma över och hjälpa till efteråt med att bära diverse möbler och flyttkartonger upp till vinden.
Så efter kafféerepets slut så sätter vi igång och börjar röja ordentligt. Vi bär upp en hel del flyttkartonger till vinden den här gången för tt trapphuset måste vara rent och tomt utanförlägenheten. Pianot skall bäras upp och en hel del andra saker bärs upp av alla killar. Magnus är kvar och hjälper till och George såklart. Samtidigt står Linda och Maria i köket och plockar undan och gör rent. Spisen är så rent så att jag inte känner igen den och allting börjar glänsa.Sen håller vi på till åtta på kvällen innan Annika och jag åker hem till Mörkö. Resten av gänget fortsätter några timmer till. Det känns härligt att ha kommit så långt och alla inblandade ser med spänning mot morgondagen. Hur skall det gå?
söndagen den 29 oktober
Under förmiddagen så komLinda ännu en gång för att vara med vid den sista städningen och minutiösa rengöringen och iordningställande av allt innan man lämnar lägenheten inför visningen. Mäklaren har egen nyckel till lägenheten så han släpper sig själv in för att lägga fram sina broschyrer. Sedan så är det dags. Det visar sig att det kommer en ca 5 spekulanter som har med sig lite andra som skall vara smakråd osv. Det rapporterar Mikael dagen efter till Maria. Två visar sig intresserade.
måndagen den 30 oktober
Budgivningen sätter igång på måndag eftermiddag då en av spekulanterna lägger ett första bud som ligger på 3 800 000 kr. Vi får reda på detta på måndag kväll. Petter ringer Maria och meddelar att han vill ställa in visningen på tisdag kväll då ingen har visat förhandsintresse och han vill satsa ordentligt på dom två intressenter som han tror han har på gång nu. Kanska kan det bli ett nytt bud? Maria konfererar med mig och frågar om råd angående den inställda visningen på tisdag kväll. Jag ringer till Anna och hör om hennes åsikt. Hon ger visa råd som lugnar oss och vi är redan nu glada att vi har ett seriöst bud som i alla fall ligger på den niveaun som Mikael hade nämnt som minimipriset. Nu släpper det i synnerhet som vi får reda på att den som har bjudit 3.8 vill redan dagen efter skriva kontrakt.med oss. Nu vaknar vi till och vi inser att vi haft tur som fick napp vid första visningstillfället och slipper en andra visning samt kan skriva kontrakt i morgon. Bättre en fågel i handen än tio i skogen tänker vi.
Det känns lite lättare att gå till sängs denna kväll men än så har vi inte en påskrift. Fortfarande lite spännande. Man vet aldrig vad som kan komma att hända i sista stund. En annan bara ångrar sig och man står åter på ruta 0.
tisdagen den 31 oktober
Somliga dagar i livet minns man. Det är en sådan dag idag. Vaknar, frukost, en dusch och Maria ringer och ber mig att komma upp till stan för att hon skall bli kontaktat under förmiddagen av mäklaren Petter angående vilken tid som kontraktet skall skrivas på. Hon vill att jag skall vara med och det är jag gärna. Redan kvällen innan kontaktade jag Leon och gjorde upp om att vi skulle ses till en lunch på ”Järnet” som är en populär krog i Lidingö centrum. Men först så åker jag hem till Maria och sedan sitter hon och jag och Rodrigo och bara myser i deras vardagsrum som fortfarande ser ut som vid senaste visningstillfället. Det är rent och snyggt och sparsamt möblerat. Solen skiner in genom fönstren och det är en ljuvlig höstdag utanför. Rodrigo får en släng av migrän efter att spänningarna nu har släppt. Han känner inte för att följa med att äta engod lunch utan vill hellre vila sig innan han skall gå på sitt eftermiddagspass mellan 14-22. Medens vi sitter där så ringer Petter och meddelar att som det ser ut nu skall kontraktet skrivas på klockan tre på eftermiddagen uppe på nionde våningen i hans Lidingökontor. Vi ser lycklig på varandra och sen går Maria och jag och möter Leon på Järnet. Vi sitter nästan ensamt en trappa upp och intar en god lunch och pratar så klart lite om husaffärerna. Då berättar han att han skall åka på lördag till Fridal för att titta på ett hus som är där till salu. Det är Sivars hus som han och Anna kan tänka sig att köpa om priset stämmer. Den ligger på en och enhalv miljoner kronor. Vi håller andan. Ytterligare en husaffär på gång. Men just nu så vill man bara koncentrera sig på den här affären som är på gång idag. Då plingar det till i Marias telefon och det betyder att någon har bjudit mer än dom 3,8 som redan finns som ett första bud. Vi sitter där och tittar på varandra. Det är en lustfylld känsla att medens man sitter och äter lunch och har det trevligt så rullar det in pengar och inga småsummor precis för att nu är lägenheten uppe i tremiljoneråttahundrafemtiotusen kronor. Och kort därefter så kommer det ett nytt bud. Vi ringer till Annika och meddelar och även hon har sett på en telefon att buden är på gång. Efter lunchen promenerar vi med Leon tillbaka till hans arbete som ligger i Lidingö Stadshuset innan vi tar bilen och åker till Millesgården för att titta på en utställning med några finländska modernister från sekelskiftestiden med bland andra Helene Schierfbeck. När vi efter ha tittat på hennes tavlor och lyssnat på en visning av utställningen sedan beger oss ut i det fria så skiner solen och det är en underbar frisk höstdag och att uppleva den i denna fantastiska miljö en dag som idag är verkligen minnesvärt.
Den stora affären börjar närma sig kulmen. Om en timme är det meningen att vi skall skriva på avtalet om en försäljning av borätten som ägs av Annika, Maria och Gidde.
Nu börjar telefonen åter plinga till och dessutom ringer Petter och meddelar att om det nu blir budgivaren två som skulle vinna så kommer han att skriva på klockan fyra på eftermiddagen. Så vi tar oss till kaféet och tillbringar tiden där och när vi ger oss iväg därifrån för att ta oss till mäklarkontoret där vi skall vara klockan tre så ligger högsta budet uppe på 3 950 000 kronor. Fem minuter i tre så inträder vi i kontoret och Petter tar emot oss med ett leende och så säger han att det är inte över ännu för att under resan hit så har budgivare ett höjd med tjugotusen och nu så är vi uppe i 3 970 000 kronor. Han måste nu snabbt åter ringa upp budgivare två och höra om han vill gå högre innan vi skall skriva på klockan tre. Efter ett kort samtal återkommer han och meddelar att det blir inget högre bud utan budgivaren har lagt sig nu. I väntan på att budgivare ett skall nu anlända på kontoret så hinner jag prata lite med Petter om dom två budgivare. Han berättar att dom varverkligen olika typer. Den som skall skriva på nu han har knappt tittat på lägenheten i söndags och knappt frågat något om den. Den andra hade tusen och en frågor angående allt mellan himmel och jord. Han satte sig in i detalj i bostadsföreningens ekonomi och Petter fick till och med ringa till föreningens styrelseordförande för att ta reda på detaljer. Den personen hade tänkt göra om hela lägenheten och hade stora planer. Men nu så blev det inte han. Nu visade Petter in hos till avtalsrummet som det kallas och vi fick läsa igenom kontraktet i väntan på köparen som hade ringt och meddelat att han var lite försenat. Efter några minuter så dök först hans fru upp och hälsade på Maria och mig. Hon var en mycket vänligt dam och kort därefter så kom hennes man som även han var jätte sympatiskt. Dom berättade att det var ju en spännande eftermiddag för oss alla med tanke på budgivningens karaktär. Dom hade själv sålt sitt boende nyligen och var med om samma sak som vi idag och dom mindes den trevliga känslan när buden vandrar uppåt. Sen berättar dom att hennes mamma bodde på Källängsvägen 32 som är i stort sätt grannhuset och att hon innehar exakt samma lägenhet som den som dom höll på köpa nu och det var därför som dom inte behövde titta så noggrant vid söndagens visning. Även dom ville göra om och lägga nya golv och bygga nytt kök samt river mellanväggar osv. Enbart badrummet skulle dom behålla. Deras flicka gick i Sticklingeskolan och det var perfekt att bara gå över ängen nedanför golvbanan för att komma till bussen som för henne två stationer vidare till skolan. Mannen började nu prata lite ombyggnadsplaner och fick lite tips av Petter som hade sett en hel del andra lösninger i vårt hus och efter vi alla hade skrivit på och fått vår kontrakt i handen så tackade vi varandra och sa adjö. Dom skulle ta lägenheten i besittning den 7 januari 2018 och det var då slutbetalningen skulle ske. Vi kom överens om att ses lite innan jul för en praktisk genomgång av såna saker som att visa källarförrådet och diverse annat.
På vägen ut tackade jag Petter och berömde honom för hans professionella insats. Vi var mycket nöjda med honom. Sen klev Maria och jag in i hissen och kramade varandra på vägen ned från den nionde våningen. Det kändes oerhört befriande att ha dokumentet i handen i synnerhet som det var påskriven av en så trevlig familj som denna. Sen åkte vi till Dagis för att hämta lille Simon. Han var glad att se oss och så gick vi hem och lekte med tåget. Maria ringde Rodrigo och hans föräldrar och jag ringde Annika. Klockan åtta så var jag åter på Mörkö och hällde upp ett glas rödvin för att skåla med Annika. Det var hennes goda vilja som satte hela denna sten i rullningen och nu hade den stannat upp. Detta var den sista dagen i denna innehållsrika oktobermånad. Nu återstår bara betalningarna av båda vår köpare och även den som vi skall göra i samband med inflyttningen och sedan packningen inför flytten och själva flytten till Järna den 28 december och nyckelöverlämning till Näsetlägenheten den sjunde januari. Men det är nog dom mer angenäma bitarna i hela den affären.slut
