Gidde och Annikas hemsida.

Citat

”Varje Människas liv är sammansatt av ett oändligt antal ögonblick, sinnesstämningar, tankar och drömmar, som försvinner i tidens mörka och bottenlösa brunn. Allt vi kan göra är att med hjälp av brev, skrifter, dokument och hågkomster försöka återfinna något fragment av den persons levnad som vi vill rädda undan glömskan. Det spelar ingen roll om vi inte får fram en historia som har en bestämd innebörd och som följer en väldefinierad och förnimbar rytm. Även ett kort livsögonblick som räddats undan glömskan är oskattbart.”

”Jag har samlat på bilder under årens lopp. Min dotter bad mig att skriva om det som jag har upplevt. Berättelsen bygger på bilderna och minnen. Jag börjar med min mor. Det är ju henne jag har att tacka för mitt liv även om det inte var meningen att jag skulle bli till. Tillfälligheter och gener är avgörande. Jag tackar även hela min släkt som har lyckats att ta sig fram hela evolutionens långa väg.

Första Kapitlet – De första 14 åren

DEL 1 MIN MOR MARIA ORTLER
föddes 1910 i Prad am Stilfserjoch, Sydtyrol, som en av sju syskon. Hon arbetade i familjens hotell på Stilfserjoch under somrarna och som barnflicka i Italien på vintrarna. Hennes far, Josef, var pionjär och drev hotellet tills sin död 1951. Maria gifte sig med Johan Wegleiter i Meran, fick sonen Hansi, och paret deltog i 1940 års ”Option” för att flytta till Tyskland. Kort efter flytten inkallades Johan till Wehrmacht och stupade 1941 nära Riga, utan att hinna träffa deras nyfödda dotter Herta.
 DEL 2 KRIGSTIDEN 1941-45
Efter makens död får modern hjälp av byns borgmästare att lämna Steinach för en ljus lägenhet i Innsbruck, med utsikt mot både Nordkette och Patscherkofel. Men tryggheten grumlas av 21 flyganfall, kalla nätter i bergstunneln och rädslan att inte ha ett hem att återvända till. När hon en gång återvänder från Sydtyrolen finner hon att främlingar tagit över delar av bostaden. Trots bomber, matbrist och sorg kämpar hon vidare för sina två barn – och överlever kriget, tills författaren själv föds strax efter freden.  
DEL 3 EFTERKRIGSTIDEN I INNSBRUCK 1945-48
Kriget är över, men svårigheterna fortsätter. Staden är skadad, maten knapp och bostadsbristen stor. Modern kämpar för att ge barnen trygghet, och Gidde lär sig snabbt att ta ansvar. Små glädjeämnen – som lek på gatorna och drömmar om framtiden – lyser upp den annars hårda tillvaron.
DEL 4 JAKTEN EFTER HERR PEGGER
Jakten på Herr Pegger börjar med ett rykte och en vag ledtråd. Gidde och hans följeslagare ger sig ut för att hitta mannen vars namn dykt upp som en skugga från det förflutna. Genom bakgårdar, kaféer och samtal med stadens invånare växer bilden fram – men frågan kvarstår: vem är han egentligen, och varför är han så svår att finna?
DEL 5 PRADTIDEN 1949–1952
I det här avsnittet delar Gidde minnen från sin barndom i Prad, där han bodde hos sin moster och morfar. Vi får höra om livet på landet, möten med släktingar som Vetter Willi och morbror Leo, äventyr med kusiner, och dramatiska händelser som morfars tragiska bortgång. Gidde berättar också om sin första skolgång, arbetet på fälten och vardagslivet i en liten alpin by under efterkrigstiden.
DEL 6 ÅTER I INNSBRUCK
Höst 1953 flyttar Gidde tillbaka till Innsbruck efter sin tid i Prad. Han berättar om att anpassa sig till en ny familjesituation, bo trångt i en liten lägenhet och de små utmaningarna med att växa upp i en stad som präglas av turism och kulturella skillnader. Gidde delar också minnen från skolan, sin dialekt som skiljde sig från de andra barnen och det katolska livets strikta regler. Han beskriver sina barndomsutflykter, lekplatser, föreningsliv och busstreck i stadsdelen, samt viktiga personer och traditioner som präglade hans uppväxt.
DEL 7 HAUPTSCHULE
Wow, vilket gripande och detaljerat berättande om din tid i Hauptschule! Jag kan känna hela din frustration, oron och modet du visade genom hela den här händelsekedjan.
Din text ger verkligen en levande bild av skolsystemet på 50-talet, med sina strikta och ibland våldsamma lärare, men också små ögonblick av mänsklighet och oväntade möten, som relationen mellan din mamma och ”Tatti”.
Jag tycker särskilt mycket om hur du beskriver strejken i musiklektionen — det är en stark bild av barnets kamp mot auktoritet, och hur det slutade i en personlig och ganska brutal bestraffning.
DEL 8 BADLIVET 
På somrarna badade vi vid Lanser sjö innan Tivoli öppnade 1960. Vi hade roligt med bus och spel i vattnet, och försökte ragga på engelska turister som ofta kom till Igls och badade vid sjön. Den 29 juni 1958 följde vi fotbolls-VM-finalen Sverige–Brasilien på radio vid sjön. Brasilien vann med 5–2, och Pelé gjorde stort intryck på mig. Vi plankade på spårvagnen upp till sjön och samlades för olika aktiviteter. Ibland busade vi med engelska tjejer i roddbåtar tills båtuthyrarna ropade på oss.
Min bror berättade om tävlingar om “skogspromenader” med engelska tjejer, där ibland mer hände än bara promenader.
DEL 9 UPPTÄCKTER 
En varm sommardag i Innsbruck leder nyfikenheten några unga grabbar upp på badhusets tak. Där, bakom en trävägg, ligger damernas hemliga nakenbad. Med mod och lite hjälp från vännerna får jag en första, oförglömlig blick in i en förbjuden värld – en upptäckt som väcker både fascination och framtidsdrömmar. Ett ögonblick som för alltid etsat sig fast och markerade en milstolpe på vägen mot vuxenlivet.

Andra Kapitlet – Läråren

DEL 10 SOMMAREN
1960 Sommaren 1959 blev ett minnesrikt äventyr för mig och mina vänner. Vi cyklade, badade och utforskade omgivningarna, fria från vuxnas övervakning. Dagarna fylldes av skratt, vänskap och små upptåg, nätterna av drömmar om framtiden. Det var en tid då världen kändes oändlig och varje dag bar på löftet om nya upplevelser – en sommar som för alltid etsade sig fast i minnet.
DEL 11 SYSKONEN
I detta avsnitt berättar jag om mina syskon Herta och Hansi – deras liv, äventyr och relationer. Från min tidiga barndom och tonår till deras yrkesliv, kärleksliv och familjebildning. Jag delar minnen om Hertas modelljobb, hennes långa liv och omsorgen om mamma, samt Hansis motorcykelintresse, jobb som elektriker och jukeboxreparatör. En personlig och varm skildring av syskonens liv och vår familj.
DEL 12 HISSPOJKEN
Den 1 november 1960 började jag som hisspojke på Hotel Europa. Jag lärde känna kollegor som Dieter och mentor Cainelli. Jobbet var intensivt men spännande, med alla slags människor och hektiska dagar. En ny värld öppnade sig, och jag kände att min vuxentid äntligen börjat på riktigt. Gidde berättar hur han, trots sin unga ålder och knapp ekonomi, lyckas ta sig in på en bordell tack vare ett sällskap av nyutexaminerade soldater. Han hamnar i ett väntrum och får så småningom möjlighet att välja en följeslagare. Trots att han inte har råd med full betalning, möts han av förståelse och vänlighet. Upplevelsen fyller honom med förväntan och känslan av att livet äntligen börjat på riktigt.
DEL 13 EN OHYGGLIGT UPPTÄCKT 
Som barn fick berättaren tag på en bok med skrämmande bilder från koncentrationslägren under andra världskriget. Upptäckten chockade honom och väckte en stark skam över Österrikes roll i kriget. Han kände ett behov av att distansera sig från landets historia, som sällan togs upp i skolan eller hemma. Trots fina barndomsminnen från Innsbruck, där han växte upp, har han svårt att se sin hemstad utan att tänka på dess mörka förflutna. Detta har präglat hans liv och inställning till historien.
DEL 14 ARBETE OCH FRITID 
Vid femton års ålder gav sig berättaren och kompisen Harald ut på en liftarresa till Italien och Frankrike utan föräldrars vetskap. Efter en dramatisk biljettkontroll och polisförhör i Sydtyrolen, tog de sig vidare med lifts till Milano, Genua och slutligen Nice vid Medelhavet. Där njöt de av sin första riktiga semester, badade, upptäckte stadens liv och funderade över äventyr och framtiden med både glädje och spänning.
En förmiddag vid Promenade des Anglais mötte vi Bob, en amerikansk fotograf, som bjöd oss på en spontan resa till Marocko. Vi tvekade först, oroade för ekonomi och planering, men bestämde oss för att följa med. Vi lämnade Nice, körde via Cannes och St. Tropez, där vi delade rum och njöt av sol och bad. Trots några hinder, som problem vid den spanska gränsen, stärktes vårt äventyrssinne. Resan var fylld av nya intryck, oväntade möten och känslan av frihet på vägen.
DEL 15 LÄRLING
År 1962 började jag som lärling på restaurangen Hotel Europa, med ny uniform och ansvar för glasdiskning och tvätt. Jag lärde mig snabbt rutinerna, inklusive noggrann sortering och polering av bestick. Under lunchen arbetade köket och serveringen intensivt med à la carte. Hovmästaren, Erwin Grumüller, var min chef och ställde höga krav på kvalitet. Efter arbetsdagens slut cyklade jag nöjd hem, trött men glad över min första dag.
DEL 16 ARBETE OCH FRITID 
År 1962 jobbade jag som servitörelev med tre års utbildning och månadslön på cirka 30 kronor plus mat. Jag blev vän med två franska servitörer som lärde mig engelska och introducerade mig för dansen Twist. På kvällarna var jag stamgäst på Kaffe Schindler, där jag njöt av livemusik utan att dansa mycket. Sommaren jobbade jag på hotellets ”Tirolerabend” med traditionell musik, dans och servering inför gäster från hela världen. Dagarna avslutades ofta med bad och kvällsjobb.
DEL 17 EBONY OCH IVORY 
En mörkhårig servitris från Oslo, Edny, börjar jobba på Hotel Europa och blir snabbt vän med berättaren. De utvecklar en relation, trots åldersskillnaden och motgångar när Edny väljer en äldre man. Berättaren blir förkrossad men tröstas av Ednys vän Erika, och hittar ny styrka. Parallellt skildras vänskapen med Dieter och hans liv med servitrisen Linde. Historien fortsätter senare med ett återbesök i Oslo.
DEL 18 MANNEN SOM GICK I KÖKET 
Under sommarsäsongen 1963 anställdes många säsongsarbetare på restaurangen, bland dem en holländska och italienska kollegor. Restaurangen följde ett strikt franskt serversystem med olika roller från hovmästare till commis de rang. En särskild och krävande roll var ”mannen som gick till köket”, ansvarig för att snabbt transportera mat och disk mellan kök och matsal. En ny kille, Helmut, fick problem med annonsösen, och hovmästaren gav uppgiften till berättaren som tog sig an rollen med stolthet och framgång.
DEL 19 MIN FRANSKA KÄRLEK 
OS i Innsbruck 1964 gav intensivt arbete på hotellet, inklusive en storslagen bankett i Hofburg. En amerikansk gäst lämnade en bunt ishockeybiljetter som jag och vännen Freddie sålde med god förtjänst. På nattklubben Playboy mötte jag Raymonde från Paris, en elegant kvinna vars parfym och värme trollband mig. Vi tillbringade passionerade kvällar och åkte skidor med hennes väninna och barn. Hon levde ett komplicerat liv i Paris men vi höll kontakt via brev. Mötet blev ett oförglömligt minne och väckte min längtan att lämna Innsbruck.
Del 20 Våren och sommaren 1964
Efter OS 1964 återvände jag till skolan och avslutade min utbildning, först på internat som kändes som ett fängelse, senare som pendlare till Solbad Hall. Med skolan följde både öldrickande upptåg och en konflikt med en köksmästare som ogillade oss från Hotell Europa. En dramatisk incident gav mig dåliga betyg, men även ett diplom. Jag fick sparken efter ett handgemäng på jobbet och bestämde mig för att lämna Innsbruck. Inspirerad av gamla kontakter planerade jag för Köpenhamn, även om mamma trodde att jag reste till Schweiz. När tåget rullade ut mot norr kände jag att ett nytt liv väntade.

Tredje Kapitlet – Ut i världen

Del 21 – Wonderful Copenhagen 1964 
I Köpenhamn fick jag husrum hos Hedvig och genom hennes kontakter arbete på stadens mest exklusiva sommarrestaurang, Belle Terrasse i Tivoli. Snart blev jag en del av den eleganta miljön med vita dukar, silver, internationella gäster och ett hektiskt arbetstempo. Jag fann också vännen Eddy, som introducerade mig till nattlivet med Palladium, Exalon och sena pølser på Rådhusplatsen. Sommaren bjöd på möten med kollegor från hela världen, gamla vänner, en farlig episod med falska pengar, en kaotisk bearnaiseolycka – och oförglömliga kvällar då Marlene Dietrich och Burt Bacharach intog vår scen. Det blev en sommar av vänskap, äventyr och livslärdomar.
Del 22 – Oslo 1964 
I denna del reser George och Harry till Oslo där de möts av Edny, en äldre kvinna som ger dem tak över huvudet – men under hemlighetsfulla förhållanden. De utforskar staden, först genom en strapatsrik promenad längs järnvägen, och upplever snart både gästfrihet och kyliga blickar mot tysktalande. En kväll hos Ednys vän, en före detta Miss Oslo, leder till en dyr restaurangnota som tömmer deras sista pengar. Med reskassan förbrukad ser de båtfärden till England rinna ut i sanden. Räddningen blir ett samtal till Grand Hôtel i Stockholm, där de mirakulöst erbjuds jobb och bestämmer sig för att resa mot nya äventyr.
Del 23 – Stockholm
en tuff första vecka Efter en lång tågresa når författaren och Harry Stockholm, fyllda av förväntan inför arbetet på Grand Hotel. De hittar sitt första nattlogi på skeppet af Chapman, men snart börjar prövningarna: arbetstillståndet dröjer en månad, pengarna räcker knappt till mat och de lever flera dagar på morötter, utan fast bostad. Försök via rumsförmedlingar misslyckas och de tvingas till slut sova i hissar. När allt känns hopplöst vänder de sig till österrikiska ambassaden, som pressar fram tillstånden. Med lättnad kan de checka in på ett enkelt hotell och dagen därpå börjar de äntligen på Grand Hotel, stärkta av en dramatisk men lärorik första vecka i Sverige.
Del 24 – Grand Hotel 
Efter den tuffa starten får Ägidius och Harry äntligen börja arbeta på Grand Hotel. De får eleganta uniformer och introduceras i vinterträdgårdens storslagna miljö med musik, kristallkronor och internationella gäster. Ägidius arbetar först som andreman i ett servitörsteam, springer mellan kök och matsal och lär sig snabbt rutinerna. Språket blir en utmaning men också en drivkraft, och snart kallas han ”Tschortsch” av kollegorna. Livet stabiliseras när de flyttar ihop med vännen Franz, får ordnad ekonomi och börjar skapa nya vänskaper på restaurang 7 sekel. Ägidius möter även sin första svenska flickvän och får minnesvärda erfarenheter – som när han råkar servera prins Bertil sill med gräddfil ”kryddad” av sitt eget näsblod.
Del 25 – Hösten 64 
Hösten 1964 präglas av nya möten, vänskap och kärlek. På danspalatset Pal Palais träffar Ägidius Ulla, en åtta år äldre kvinna från Norrland, nyligen hemkommen från Marocko. De inleder en varm relation som blir en viktig del av hans första tid i Stockholm. Samtidigt anländer hans gamle vän Freddie, som får jobb på restaurang 7 sekel och blir en självklar del av kretsen. För Ägidius blir det en vardag av arbete på Grand, gemenskap på kaféer och små egna rutiner som att läsa Der Spiegel över lunch. Ett färgstarkt minne är ett besök på legendariska Nalen, där en svart pastor leder sången ”Alla borde känna till att Jesus finns” – en exotisk och oförglömlig upplevelse i vinter-Sverige.
Del 26 – Citroën-affären 
I oktober 1964, nybliven 18-åring, köper Ägidius spontant en lyxig Citroën ID 19 av några holländare – trots att bilen är stulen, falskskyltad och han saknar körkort. Först lär han sig köra med hjälp av vänner, upplever friheten bakom ratten och en dramatisk färd genom Stockholm, ständigt rädd att polisen ska stoppa honom. När bilen till slut tar slut på bensin inser han allvaret. På vänners råd säljer han den vidare till tre tyskar för samma pris, lycklig över att ha blivit av med problemet. Kort därpå får han veta att bilen havererat på Djurgården och aldrig gick att reparera. Äventyret slutar med att han slipper konsekvenserna – och med lättnad lämnar sitt första bilköp bakom sig.
Del 27 – Julafton 1964 
Julen 1964 firar Ägidius på sitt eget sätt. Han har nyligen flyttat till ett litet rum i Blåsut och arbetar på Grand Hotel, där svenskan går allt bättre. På julafton jobbar han sent och försöker sedan hitta till en kollega i Farsta – men går vilse i snön bland julupplysta hus, utan att vilja störa någon. Till slut möter han en taxi som kör honom tillbaka till tunnelbanan, och hungrig återvänder han hem. Där smälter han en brieost från jobbet som nattamat innan han somnar. Trots ensamheten känner han sig mer som en betraktare än övergiven, med minnen av både sin mor och den annorlunda julvandringen. Vintern fortsätter med arbete, vänner och värme hos Ulla på Reimersholme.
Del 28 – Smålandsgatan  
I början av 1965 flyttar Ägidius in på Smålandsgatan, mitt i Stockholms hjärta. Han delar ett rum med italienaren Giuseppe, som introducerar honom för fransk musik och blir en uppskattad vän. Läget är perfekt: nära Grand Hotel, 7 sekel och stadens puls. Lägenheten blir en samlingsplats för vänner, och kvällarna fylls av vin, skratt och Aznavour-skivor. Giuseppe och hans vän Nicola sparar målmedvetet till en bilresa genom hela Afrika – ett äventyr som lämnar starka intryck när de en dag ger sig av i en liten Fiat 600. Ägidius själv gör sin första flygresa, en billig charter till Mallorca, där han får en smak för resandet – och ett udda möte som slutar med en örfil. Våren blir händelserik, tills hyresvärden beslutar flytta utomlands och han återigen måste söka nytt boende.

Fjärde Kapitlet – En händelserik sommar

Del 29 – Sommaren 1965
När sommaren 1965 kommer lämnar Ägidius Grand Hotel för att arbeta på Hasselbacken, där vännen Gerd blivit hovmästare. Miljön är festlig – studentmiddagar, skratt med kollegor och möten med internationella servitörer. Snart upptäcker han Blå Porten, Stockholms första diskotek, beläget mittemot restaurangen. Där spelas den senaste popmusiken, dansgolvet sjuder och möten med flickor och nya vänner blir vardag. Sommaren fylls av musik, frihet och ungdomligt rus; dagtid är han servitör, kvällstid dansare bland Stones- och Beatleslåtar. Blå Porten blir snabbt hans andra hem, en plats där allt känns möjligt och där ”those were the days” får sin första riktiga innebörd i hans liv.
Del 30 Stockholm – Paris  
Efter ett oväntat möte med gamla väninnan Lena, som antyder att han kan vara far till hennes barn, drabbas han av chock och vill förtränga situationen. Lena tar det lättsammare, och de möts mest leende i Kungsträdgården. När vännen Beatle Peter föreslår en resa till Paris ser han chansen att både undkomma ansvaret och följa sina planer om arbete utomlands. De lämnar snabbt Stockholm, via Travemünde och Peters föräldrar i Lübeck, innan de tar tåget till Paris. Väl där finner de ett enkelt hotell, utforskar staden, äter baguetter och mjölk men skjuter upp jobbsökandet. Snart känns Paris mer som turistliv än en plats för framtid.
Del 31 – Raymondebesöket  
I Paris 1965 bestämmer sig Ägidius för att återse sin ungdomskärlek Raymonde från Innsbruck – kvinnan vars brev och parfymdoft han aldrig glömt. Trots hennes äktenskap och barn söker han upp henne i hemmet, nervöst med en bukett rosor i handen. Besöket blir ett pinsamt men humoristiskt fiasko, där han till slut får gömma blommorna och lämna huset med vännen Peter. Dagen efter ringer Raymonde – överraskad men varm – och de möts en sista gång i Bois de Boulogne och hemma hos henne. Stämningen är vänskaplig, men drömmen spricker. Hon väljer sin trygga tillvaro, även om hon erkänner att hennes hjärta ännu minns. För Ägidius blir mötet ett slutgiltigt farväl till en längtan som inte kunde bli verklighet.
Del 32 – Paris–Stockholm  
Efter en het sommar i Paris börjar Ägidius och Peter längta hem. Utan pengar lämnar de staden till fots, liftar desperat och stoppar till och med en lastbil med ficklampa – till chaufförens raseri. Mot alla odds får de skjuts till Hamburg, vidare till Travemünde och återser en gammal vän. Där blir dramatik när Peter av en slump möter sina föräldrar på ett dansställe, men han försonas och får pengar för hemresan. Resväskan med minnen går förlorad, men snart når de Sverige via Helsingborg. En skumpig lift med en holländsk tomatlastbil slutar i förhandlingar, och lättade återvänder de till Stockholm. Hemma hos Ulla på Reimersholme känns livet åter tryggt – de är tillbaka, fria och fulla av framtidstro.
Del 33 – Olyckan
Efter tiden på Bäckahästen, där Ägidius trivs bland Östermalmspubliken och börjar drömma om en resa till Kanarieöarna, inträffar en dramatisk händelse. En natt, trött och utan sista tunnelbanan hem, får han lift av två unga män. Till en början känns det som en lyckträff – tills bilen i hög fart missar en kurva och kraschar mot ett träd. Ägidius kastas fram, slås medvetslös och vaknar först nästa dag på Sabbatsbergs sjukhus med en polis vid sin sida. Chockad men vid liv får han frågor om sin vän Peter, men kan förklara situationen. Olyckan blir en skarp påminnelse om slumpens kraft och hur nära gränsen mellan äventyr och katastrof kan vara.  Del 34 – Pånyttfödd  
Efter olyckan vaknar Ägidius på sjukhuset och inser med stark tacksamhet att han lever. Med bara ett brutet nyckelben och en skråma känner han sig som pånyttfödd, fylld av frihet och livslust. De två unga män som kört bilen miste livet, och kontrasten gör intrycket ännu djupare. Trots smärtan skriver han ut sig tidigt, lämnar sjukhuset barfota i kostym och återvänder till Bäckahästen och 7 sekel, där vännerna häpnar över hans historia. Hemma kämpar han med värken och tom plånbok, men via socialkontoret och Trygg-Hansa får han snabbt ett förskott på 1000 kronor. Med pengarna kan han äntligen hämta ut sina Parisbilder, äta sin älskade fiskrätt – och njuta av sitt ”andra liv”.
Kapitel 35 Sommarflickan 
Genom vännen Peter möter han Lisa, en nybliven student som arbetar på SJ:s restaurangvagnar. De får snabbt en varm relation, och han följer med henne hem. När Lisa reser hem över sommaren bjuder hon in honom till Fiskebäckskil, där hennes väninna Lotta redan väntar. I den vackra kustmiljön uppstår först en lekfull, men begränsad, romans mellan honom och Lotta innan Lisa anländer. När Lisa kommer skiftar känslorna naturligt mot henne, men även deras relation präglas av gränser och respekt. Sommaren fylls av gemenskap, strandliv, jukeboxmusik och enkel lycka. Efter en vecka återvänder han till Stockholm, med minnet av Lisa som en ljus sommarflicka.

Femte Kapitlet – Diverse årstider 65-72

Del 36 – Hösten 1965 
Efter hemkomsten från västkusten gled kontakten med Lisa bort när hon återvände till Göteborg. I Stockholm tog gänget – numera kallat Långbrogänget – över kvällarna på 7 sekel, Blå Porten och senare Club Artur, där de till och med dök upp utklädda en kväll. Ägidius levde på sjukpenning, hjälpt av en österrikisk läkare som gärna förlängde hans sjukskrivningar. Han och BeatlePeter bodde först i Sandsborg men flyttade senare in hos Ulla och hennes kollektiv. Försök med ett tryckerijobb rann ut i sanden, och i stället drogs han med i småkriminella kretsar – skivstölder, plattjuvar, falska stämplar på restauranger. Samtidigt växte musikintresset, och han upptäckte Bob Dylan via affischer och en tysk trubadur kallad Odd.
Del 37 – Våren 1966  
Efter en mörk vinter med dåliga jobb och fel umgänge hamnar Ägidius på glid. Med vännen Dieter lockas han in i stölder, men åker fast i ett varuhus. Natten på polisstationen blir en vändpunkt – han skäms, oroar sig för utvisning och bestämmer sig för att bryta med det kriminella livet. Han reser hem till Innsbruck, återhämtar sig hos familjen och får senare ett villkorligt straff i Sverige, tacksam över att slippa utvisning. Väl tillbaka i Stockholm tar han ett tillfälligt jobb vid den stora pälsauktionen, innan han återvänder till restaurangbranschen, nu på Brända Tomten vid Stureplan – en plats han långt senare skulle återse i helt annan roll.
Del 38 – Sommaren 1966 
Sommaren 1966 återvänder Ägidius till Hasselbacken, nu med nytt boende på Narvavägen och med sin vän Harry som rumskamrat. Han träffar Tove, sin första riktiga svenska flickvän, och blir en del av hennes familj. Relationen präglas både av kärlek och av hans intensiva fotograferande av henne. Sommaren fylls av jobb, kvällar på Blå Porten, nya bekantskaper på Lidingö och en berusande natt som slutar i alkoholförgiftning. I slutet av sommaren reser han med Tove till Innsbruck, där hon får möta hans familj och det berömda Rundgemälde – en upplevelse hon dock avskyr. Tillbaka i Stockholm börjar båda på utbildningar, han till hotellsekreterare och hon på Påhlmans.
Del 39 – Hösten 1966 
Hösten 1966 får Ägidius sitt första egna hem – en enrummare på Karlviksgatan, granne med Tove. Han börjar på Stockholms Stads Handelsskola, i en klass med nästan bara flickor, och lär känna tunisiske Habib. Studierna i språk, stenografi och turism blir intensiva, och samtidigt bygger han ett mörkrum hemma där han startar en liten fotostudio. Snart fotograferar han allt från vänner till hela ensemblen av en engelsk show, vilket ger honom extra inkomster. Med Tove blir han en del av hennes norska släkt och firar en varm ”Fanny och Alexander-jul”. Men i texten blickar han också framåt, till Toves senare liv som entreprenör, hennes äktenskap och svåra perioder.
Del 40 – Våren 1967
Våren 1967 bor Ägidius kvar på Karlviksgatan. Han och Tove går ofta ut och dansar, även om han själv hellre stannar hemma medan hon gillar att synas på klubbarna. För honom blir utekvällarna ett sätt att träffa folk som vill bli fotograferade. I Gamla stan hittar han källarklubben Daddy’s på Gåsgränd, där musik, dans och gemenskap blandas. Där håller han även sin första fotoutställning – svartvita bilder limmade på plywoodskivor och upphängda på de vitkalkade väggarna. Responsen uteblir, och han plockar snabbt ned dem. Men hemma i vardagsrummet får fotografierna större uppskattning och blir en del av hans miljö.
Del 41 – Sommaren 1967 
Sommaren 1967 blandar Ägidius extraknäck i hamnen med servering på Hasselbacken, där en salmonellasmitta plötsligt stänger verksamheten och ger honom en oväntad ”semester”. Han tillbringar mycket tid på Vanadisbadet, fotograferar flitigt och lever gott på små uppdrag. Tillsammans med Tove gör han en Parisresa, men deras förhållande tar snart slut. Därefter träffar han nya kvinnor: Lena, vars förtroende om en våldtäkt präglar deras korta relation, och konstnären Ann-Marie, vars skratt och energi fascinerar honom. Med henne delar han intensiva stunder – men också en livshotande händelse när tegelstenar rasar ned precis bakom dem på Sveavägen.
Del 42 – Hösten 1967
Fotoskolan Efter Parisresan hörde Ägidius talas om Fotoskolan genom sin vän Hanno och lyckades, efter ett spontant inträdesprov på Christer Strömholms initiativ – en bild av en kyss framkallad och levererad på två timmar – komma in. Han blev antagen tillsammans med en annan sen sökande. Skolan erbjöd tre års studier med praktiska fotoövningar, ”skjutskolan”, där veckans motiv bedömdes av Strömholm inför klassen. Bland eleverna fanns framtida storheter som Anders Petersen, Bille August och Anna Asp. Ägidius insåg snabbt sina begränsningar som fotograf men såg samtidigt öppningen mot dokumentärfilm och började ana sin väg framåt.
Del 43 – Trosaweekend 
Via Ann-Mari träffade Ägidius konstnären Beth Laurin, äldre och redan etablerad på Konsthögskolan. En solig vårdag tog hon honom i sin bil till Trosa, efter att först ha hjälpt honom träna bilkörning i hans nyköpta Volvo PV. Utflykten blev till en romantisk helg: promenad längs kanalen, lunch och snaps på Stadshotellet, och till slut en natt på annexet där de fann varandra fysiskt. På hemvägen besökte de några konstnärsvänner innan vardagen tog vid. Även om relationen inte fortsatte, blev helgen minnesvärd och skulle leva kvar som ett avtryck i hans liv. Beth blev senare en välkänd skulptör, djupt engagerad i konstens och människans villkor.
Del 44 – En ovanlig båtfärd till Skeppsholmen 
En vinterkväll 1968 bestämde sig Ägidius och tre vänner, efter några öl, för att ta sig in till en fest på Konsthögskolan trots att Skeppsholmen var militärt område med stängd grind efter kl. 20. För att kringgå vakterna stal de en livräddningsbåt vid Strömmen och rodde i mörkret längs Gamla Stan, tysta men upphetsade. De lyckades smyga iland obemärkta, men när de nådde ateljén var festen redan slut och vännerna vidare. När de sedan lugnt promenerade förbi vakterna tillbaka över bron insåg de hur nära det varit – utlänningar i stulen båt på militär mark kunde ha lett till anklagelser om spioneri och utvisning. Ett farligt men oförglömligt upptåg.
Del 45 – Filmskaparen 
När Ägidius insåg att fotografyrket inte var hans väg, blev Dokumentärfilmskolan på Klippgatan en chans att börja om. Där fick han möta ny teknik: klippbord, Nagra-bandspelare, Eclair- och Arriflexkameror. Lärare som Roland Sterner och gäster från branschen inspirerade, liksom producenten Thomas Dyfverman. Redan första terminen vågade han, med stöd av vänner och klasskamrater, spela in kortfilmen Filmskaparen i Beth Laurins lägenhet. Improviserad, stundvis kaotisk, men räddad i klippningen av Mats Lund. Filmen recenserades i Expressen och gav honom självförtroende.
Kapitel 46 – Våren 68 
1968 flyttar författaren från Karlviksgatan till ett litet gårdsrum på Riddargatan via vännen Hubert, som i hemlighet bedrev en postorderverksamhet med porrtidningar till Tyskland. Livet på Östermalm gav närhet till Stureplan och stamkrogen Sturehof. På Dokumentärfilmskolan fanns originella kurskamrater, bl.a. Erik Eriksson som senare blev känd dokumentärfilmare. Författaren sökte men antogs inte till Dramatiska Institutet. Året präglades av studentprotester, bl.a. kårhusockupationen, som han av ren nyfikenhet försökte ta sig in i, men blev stoppad av polis. Skolan återgick sedan till vardagen.
Del 47 – En cykelhistoria 
En kväll stjäl författaren spontant en låst cykel han hittar nära hemmet. Två personer följer efter honom och spanar utanför huset, vilket skapar stark ångest och paranoia. Han gömmer cykeln i en garderob och vågar knappt visa sig i fönstren. Röster hörs i trappan och det ringer på dörren, men han öppnar inte. Först efter två dygn vågar han agera och kastar ut cykeln på bakgården mitt i natten, efter att ha tvättat bort fingeravtryck. Händelsen blir en livslång påminnelse om att aldrig ge sig in i något olagligt igen.
Del 48 – En bilaffär  
berättar om en hisnande bilaffär sommaren 1968, då författaren genom vännen Peter Hiller skulle byta sin oljedrypande Volvo mot en liten Citroën 2CV. Resan till Skåne för att hämta bilen blev fylld av strapatser: nattliga bensinstopp, jakt på reservdelar och improviserad omlackering som slutade med fjädrar och hönsspår på motorhuven. Efter att Volvo lämnas på skroten följer en kaotisk hemfärd med den ”nya” bilen – ständiga motorstopp, bärgning och övernattning i Jönköping. Väl tillbaka i Stockholm slutar äventyret dramatiskt på Tranebergsbron när bromsarna sviker och de kör in i en Mercedes, förd av en polisman. Efter många turer överges bilen för gott, och kvar blir minnet av en vacker sommardag i gröngräset vid Drottningholm, med musik och lättnad över att allt ändå slutade väl.
Del 49 Sommaren 68 
Författaren jobbar kort på Hasselbacken innan han börjar på Brinken i Gamla Stan, en enkel husmanskrog som via vännen Gert förvandlas till pub efter lättade alkoholregler. Med lågpris på öl, egen musik och generösa smörgåsar blir stället snabbt populärt bland turister, lokalbor och ett gäng finska spritlangare. En söndag urartar när en av finnarna slår en ölsejdel i huvudet på en kompis. Polis och ambulans anländer, och verksamheten stängs. Författaren lämnar jobbet, rikare på både pengar och erfarenheter, och redo att återgå till filmskolan.

Sjätte Kapitlet – Annika kommer in i mitt liv

Kapitel 50 Ödet 
En kväll på Restaurang Cecil möter författaren Annika, och en dans leder till en stillsam natt och en ny träff på bio. Dagen efter får han samtidigt ett erbjudande från en tidigare älskarinna, en gift frisörska som nu är redo att lämna sin man. Han tvingas välja mellan ett säkert fysiskt äventyr och ett nytt, lovande förhållande. Efter tvekan väljer han Annika och avböjer frisörskans inbjudan, med viss sorg. Regnet faller när han springer till biografen och hittar Annika väntande, leende. Hand i hand under föreställningen anar han att en lång resa tillsammans väntar.
Del 51 Att gå på moln och återbesök 
Nyförälskad lever författaren i eufori med Annika, som han beundrar för hennes skönhet, stil och inflytande. De ses ofta, promenerar, fikar och lyssnar på musik, men en hemlighet tynger honom. Han berättar till slut under en promenad i Humlegården att han behandlas för gonorré och därför måste avstå samlag en tid. Han beskriver vanan att återbesöka St. Görans sjukhus, de rutinmässiga provtagningarna och kuratorns frågor. Trots pinsamheten lättas hans sinne när han berättat, och paret fortsätter sin dag vid Tetleys, förväntansfulla inför tiden efter behandlingen.
Del 52 Annikas egen berättelse
om mötet med George sommaren 1968 och den första intensiva tiden tillsammans. Hon beskriver hur de möttes på Cecil, blev förälskade och snart flyttade ihop i en liten lägenhet i Gamla Stan. Livet var kaotiskt men lyckligt, fyllt av musik, vänner, filmprojekt och sena nätter. Annika började på Nyckelviksskolan men sökte snart en annan väg och läste litteraturhistoria. När relationens vilda tempo blev överväldigande flyttade hon till en rivningslägenhet på Styrmansgatan men fortsatte träffa George. Hon minns även filmäventyr med vänner, ett sommarjobb på Marstrand och möten med tidens kulturpersonligheter.
Del 53 Hösten 68
Efter sommaren flyttar författaren till en lånad lägenhet i Gamla stan och Annika flyttar snart in. De möblerar, han köper trummor och umgås i musik- och konstkretsar. Ett äggkast mot störande nattklubbsbesökare leder till polisbesök och en läxa om att alltid kunna bli sedd. Politiken engagerar många, men han själv håller sig skeptisk till revolutioner, vilket märks i en kontroversiell film han gör på Konstakademin. De umgås på Moderna Museet, möter konstnären Wladyslaw Hasior och firar en alternativ jul på Konstfack. Nyår firas i Gamla stan, kanske med Klas Östergren och Pernilla August vid bordet.
Del 54-Våren 1969 
Våren präglas av musik som Led Zeppelin, Love och Moody Blues, samt Annikas övergång från Nyckelviksskolan till litteraturstudier. Författaren jobbar på nya restaurangen Falstaff, och båda arbetar där en påskhelg. På dokumentärfilmskolan görs filmen ”Skåpet” och senare startar de ett större projekt: en filmatisering av Boris Vians Dagarnas skum, med vänner och Annika som scripta. Inspelningen flyter på kreativt, men slutfesten i Gamla stan urartar när en deltagare på LSD hoppar ut genom ett fönster. Mirakulöst överlever han med endast ett benbrott, men händelsen lämnar starka intryck och väcker respekt för drogens faror.  Kapitel
Del 55 Sommaren 1969 
Efter filmprojektet tar författaren jobb på restaurangen Cajsa Warg och tillbringar ledig tid vid Hotel Foresta, där han knyter kontakter. Annika arbetar sommaren i Marstrand men åker hem sjuk, vilket gör Giddes överraskningsresa dit fruktlös. På hemvägen stoppas han av polis, bilen får körförbud och överlämnas till en mack. Annika får en studentlägenhet på Östermalm, men missar Journalisthögskolan. Författaren beskriver sommarens umgänge i Kungsträdgården och erfarenheter av hasch och marijuana, inklusive ett impulsivt dopp i Strömmen fullt påklädd.
Del 56 Hösten 1969 
Efter sommaren ordnar George rum åt Annikas syster Gunilla i Gamla Stan och får oväntat ett erbjudande att följa med vännen Tomas till USA i oktober. Han tar jobb på Den Gyldene Freden för att finansiera resan och får rektorns stöd att kombinera resan med ett foto-/roadmovieprojekt. Planen är tre månader på Greyhoundbussar med minimal packning. Annika, som läser litteraturhistoria, oroar sig men finner kreativitet och nya rutiner under Georges frånvaro. Hon missar Journalisthögskolan och byter till slut bostad tillbaka till Gamla Stan inför parets framtida gemensamma lägenhet.

Sjunde Kapitlet – Amerikaresan

Del 57 – Amerika / New York 1969 
George och Tomas flyger via Island till New York, där vännen Peter van Bergen tar emot dem. Första dagen får de en chock när Peters bil utsätts för inbrott och Tomas mediciner stjäls, men problemen löses snabbt. De upptäcker staden: Guggenheim, Central Park, Fillmore East, möten med oväntade människor och tillfälliga vänskaper. George smyger sig in på borgmästarvalvakan för Lindsay, promenerar i The Village och återvänder till favoritkaféet The Olivetree. Han fotograferar flitigt för skolprojektet och efter en vecka lämnar han New York för att ensam resa vidare med Greyhound mot Florida.
Del 58 – Florida / Washington & NYC 1969 
På Greyhoundbussen möter George Grace och följer henne till Richmond för att hjälpa en vän. Han reser vidare till Daytona Beach, njuter av en veckas avkoppling och beslutar sedan att delta i den stora Vietnamprotesten i Washington. Där möter han Susie, tar LSD och får en intensiv upplevelse mitt i massan. De hittar varandra igen och reser tillsammans till New York, där de bor hos vänner i Greenwich Village. Efter Susies avfärd till Boston besöker George Grace i Bronx, men deras möte störs av ett aggressivt ex. Han lämnar henne med blandade känslor och tar bussen mot New Orleans.
Del 59 – New Orleans, Juarez & Mazatlán 
Efter en lång bussresa anländer författaren till New Orleans, bor billigt och ”fördubblar” sin reskassa via American Express. Han fortsätter mot Houston, möter nya reskamrater och följer en casinodealer till Juarez – en stad fylld av fest, prostitution och desertörer från Vietnamkriget. Där lär han känna Dave och planerar en roadtrip till Acapulco. Resan kantas av tullproblem, oväntade byfester, fylleincidenter och en dramatisk simtur i Mazatlán där han nästan drunknar. Natten efter blir de bestulna, och efter en ineffektiv polisprocess beslutar de sig för att lämna Mexiko och köra mot Kalifornien.
Del 60 – Tijuana / Long Beach / San Francisco / Texas & Florida 
Efter återbesök i Mexiko säljer berättaren på fyllan en pickup åt en amerikan som snart ska anmäla den stulen. Med vännen Barney återvänder han till USA, träffar vänner i Long Beach och gör LSD-trip, där ”det amerikanska partyt” visar sig vara en strandpromenad. Resan går vidare till Texas, julafton hos Barneys militärföräldrar slutar i politiskt bråk om Vietnamkriget. En juldagstur till Padre Island med Barneys professor följs av avsked; Barney tar jobb i Vietnam. Berättaren reser ensam till Florida, bor med fiskande musiker i ey West, arbetar i Miami på nyårsnatten och fortsätter sedan mot New York.
Del 61 – New York / Boston & hemkomst 
Efter 40 dagars USA-resa återvänder berättaren stärkt till New York och återförenas med vänner i Greenwich Village. Med Susie reser han till Boston, där de bor hos hennes vän Melanie. När Melanie åker bort får de ta hand om lägenheten, men Susie kallas hem akut. Berättaren inleder en relation med Jerry, som stannar hos honom tills Melanie återvänder. Tillbaka i New York bor han hos Peter van Bergen medan han väntar på studielånspengar från Annika. Efter tio dagar och ett brevstrul får han sin check, köper biljett och återvänder till ett vintrigt Stockholm där Annika möter honom.

Åttande Kapitlet – Livet på plan 2 och resan till Grekland

Del 62 – Åter i Stockholm 1970 
Efter tre månader i USA återvänder berättaren till Gamla stan och återförenas med Annika. Snart väntar ett möte med hyresvärden Axel Kampf om den nyrenoverade lägenheten på plan två. Odd Riedel försöker också få den, men Axel står fast vid sitt löfte till berättaren och räcker över nyckeln. Flytten blir ett lyft – större yta, charmiga rum och gemensam toalett och bad i källaren. Livet fylls av musik, vänner och jobb på Gyldene Freden. Annikas version beskriver en tid av lycka, men också skillnader i behov av lugn. Planer på Kreta lockar – och leder till ett avgörande val.
Del 63 – Våren 1970 
Tillbaka på Dokumentärfilmskolan framkallar berättaren sina kvarvarande bilder från USA, men projektet avslutas snabbt. Livet i Gamla stan fylls av musik, vänner och möten – bland annat konstnären Stig Johanson och musiker som inspirerar. Konserten med Rolling Stones på Råsunda blir en blandad upplevelse. Annika tar sin fil.kand och får erbjudande om journalistjobb, men när Odd och vännen Gunnar planerar en resa till Grekland lockas både hon och berättaren att följa med. De bokar biljetter till Rhodos och lämnar lägenheten bakom sig för nya äventyr.
Del 64 – Resan till Grekland 1970 
Berättaren, Annika, Odd och Gunnar reser till Rhodos med charterpaket, men lämnar snart hotellet för enklare boende och lokala tavernor. De njuter av sol, bad och gemenskap. Snart möter de andra resenärer och får tips om små byar och stränder. En hyrd moped ger frihet att utforska ön, och kvällarna fylls av vin, musik och långa samtal. Resan blir en blandning av spontana äventyr och stilla stunder vid havet – en kontrast till livet i Stockholm och en bekräftelse på värdet av enkelhet och frihet.

Nionde kapitlet – Livets allvar gör sig påmint och Leon anländer

Del 65 – Livets allvar börjar… 
Efter studier och resor kände berättaren att det var dags att ta ansvar och omsätta sin utbildning i arbete, men försöken att etablera sig i film- och TV-branschen kantades av misslyckanden. Han missade en chans på Sandell-Film, kom inte in på Dramatiska Institutet och föll bort vid en jobbintervju på SVT på grund av bristande färgseende. Ett kort vikariat som klippare på Rapport slutade i katastrof, både tekniskt och personligt, och han återvände aldrig. Samtidigt förändrades relationen med Annika, som flyttade till Västervik, och nya bekantskaper passerade genom lägenheten i Gamla stan.
Del 66 – Oväntat besked med stora konsekvenser  
Hösten 1970 lämnar Annika Stockholm för praktik på Västerviks-Tidningen och hittar glädje i journalistyrket. Hon skriver artiklar, gör reportage och fascineras av redaktionens liv. Samtidigt växer en insikt – hon är gravid. George reagerar positivt och hon återvänder till Gamla stan, där de båda läser filmkunskap våren 1971. Den 15 maj föds sonen Leon efter en snabb förlossning. Sommaren tillbringas i Tiveden och Finnerödja med lugna vardagar, bad och familjeliv. Trots kärlek och stolthet över barnet börjar frågor om framtida boende, försörjning och livsstil ta form.
Del 67 – Den Gyldene Freden  
Efter misslyckade försök i filmbranschen återvänder George till servitörsjobbet på Den Gyldene Freden i Gamla stan. Han beskriver krogens rutiner, kamratskap, småfiffel i kassaapparaten och möten med celebriteter som Visconti, Björn Andrésen, Milos Forman, Bibbi Andersson, Evert Taube, Cornelis och Fred Åkerström. Bland minnesvärda episoder finns ägaren Wedholms matkupp mot ett gäng mannekänger och kvällar med dricks och skratt. Trots moraliska tveksamheter minns han tiden som lärorik, fartfylld och fylld av människor och historier.
Del 68 – Hur Annika upplevde sitt nya liv med Leon
Annika beskriver sitt första år med sonen Leon i Gamla stan, från augusti till december 1971. Hon fångar vardagsögonblick av matning, promenader, lek och sömn, hans utveckling från leende ”Buddha” till nyfiken upptäckare som kan sitta själv och vända sig. Leon är social, skrattar åt bekanta ansikten och älskar att vara med George, särskilt vid trummorna. Det finns sjukdomsperioder, tandsprickning och små bekymmer, men också värme, närhet och en växande trygghet i familjelivet.
Del 69 – Hösten 1971
Hösten 1971 kretsar livet kring Leon, studier i filmvetenskap och extrajobb på Den Gyldene Freden. En kortfilmsinspelning samlar gamla vänner, bland dem Anna Karin. I november tar författaren en spontan charter till Las Palmas och följer med en rumskamrat till Lanzarote, där ett oväntat kamerastölddrama får honom att återvända. Hemma leder klagomål till hyresnämnden till kraftig hyressänkning och ett halvår gratis boende. Julen firas lyxigt hos Annikas far i Skövde, med god mat och glada dagar för sju månader gamle Leon, särskilt i favorit-snurrfåtöljen.

Tionde kapitlet – En vanlig dag….

Del 70 – 1972 En vanlig dag på Sven Vintapparesgränd 
Annika återupptar studier (nordiska språk) med sikt på läraryrket; han jobbar kvällar på Den Gyldene Freden och tar hand om Leon dagtid. Hemmalivet kretsar kring välling, blöjbyten, promenader i Gamla stan och musik – rullbandspelare och trummor – i ett charmigt snett vardagsrum. Ur Annikas dagbok: Leon blir allt rörligare—sitter, kryper, ställer sig, säger ”titta”, tar första stegen 4 augusti. Första födelsedagen firas på Djurgården. Annika gör en vecka i Portugal; farmor Maria hälsar på, både hjälp och kulturkrock. Sommaren: liten stuga söder om Ljugarn på Gotland och besök i Fidenäs. Hösten: Leon börjar på dagis på Svartmannagatan; Annika får journalistpraktik på Riksantikvarieämbetet. Julen firas i Skövde. Han börjar också ta körkort – examen kommer 1973.

Elfte kapitlet – Resor och flytt till Lidingö

Del 71 – 1973 En annorlunda resa  
I januari 1973 reser Gidde med 19-månaders Leon tåg till Innsbruck för att överraska familjen. Veckan i Innsbruck fylls av släktträffar och ett möte med Freddie, som senare tragiskt dör i Tyskland. Minnet av vänskapen och ungdomsåren i Innsbruck stannar kvar, med sena nätter, dans och korvkioskbesök.
Del 72 – 1973 Mallorca, Lojo och Lilla Köpenhamn  
Efter resan till Innsbruck njuter familjen av vardagen hemma innan en vårresa till Mallorca väcker drömmen om mer ljus och natur. Strax efter hemkomsten får Annika ett erbjudande om en nybyggd tvåa i Rudboda på Lidingö – nära skog och hav – och i juni 1973 flyttar de in. Gidde köper en liten roddbåt med segel, vilket leder till både idylliska baddagar och dramatiska båtturer. Samtidigt börjar han arbeta kvällar på restaurang Lilla Köpenhamn, där han och kollegor ägnar sig åt kreativa sätt att tjäna extra. Arbetet är lukrativt men skumt, och efter sommaren får han sparken. Flytten till Lidingö blir ändå en vändpunkt mot ett ljusare och mer familjevänligt liv.
Del 73 – Hösten 1973
Två kattungar flyttar in men blir snabbt för vilda, och Gidde tvingas motvilligt avliva dem – en tung upplevelse. Hemmet på Lidingö fylls av prylar som ett gammalt piano och en massiv frisörstol. Annika pluggar inför lärarhögskolan, medan Gidde sköter Leon och får upp ögonen för en annons från Sandell & von Schoultz. Ett spontant besök på Johannesplan leder till hopp om jobb som inspelningsledare. Under väntan arbetar han på restaurang Rendezvous men lämnar jobbet efter en konflikt med kassörskan, fast besluten att lämna krogbranschen. Julen närmar sig, och han känner att filmbranschen är nästa steg.

Tolvte kapitel Filmlivet börjar

Del 74 – 1974 Ovisshet och besked
Året inleds stillsamt på Lidingö, men ovissheten om framtiden tynger. Arbetsförmedlingen ger inga lösningar, och ekonomin är pressad, trots att bostadsrätten varit billig. Gidde ägnar dagarna åt Leon och väntar på besked från Sandell & von Schoultz. I februari ringer äntligen Göran Lindström – Scaniafilmen blir av, och Gidde får jobbet som inspelningsledare med start 1 mars. Glädjen är enorm, och han lämnar tanken på restaurangjobb bakom sig. I efterhand beskriver han vägen till drömjobbet – från tonårens servitörsår, via dokumentärfilmskolan och otaliga bakslag, till att äntligen känna att han hittat rätt plats i livet.
Del 75 – Sandell & von Schoultz
Gidde börjar sitt nya jobb på Sandell & von Schoultz den 4 mars 1974, nervös men förväntansfull. Första dagen blir en prövning: ett enkelt ärende till Kodak i Jakobsberg förvandlas till en fyra timmar lång bilodyssé. Snart får han fler uppdrag, bland annat att ordna en tung skeppsmodell till en SE Banken-film med Magnus Härenstam i huvudrollen. Inspelningen på anrika Europafilm blir hans första riktiga 35 mm-produktion och en bekräftelse på att han nu är en del av filmbranschen. Han lär känna kollegor och börjar förstå bolagets struktur, ovetande om att han längre fram ska delta i ett stort internationellt projekt med Lennart Nilsson och National Geographic.
Del 76 – Möbelettan – en dramatisk stillfilmsproduktion 1974 
Under våren 1974 får Ägidius uppdraget att vara inspelningsledare för stillfilmsproduktionen Möbelettan, skriven och regisserad av Tor Erik Flyckt och fotograferad av Ulf Holmstedt. Filmen ska visa hur en ung man möblerar sin första lägenhet, med hjälp av vänner och möbeltips. Förberedelserna inkluderar att ordna statister från Kalle Flygares teaterskola, rekvisita som en studsmatta och en tom lägenhet i Brandbergen. Inspelningen får ett dramatiskt avbrott när producenten Vivian Rössner skadar sig allvarligt under en paus, men räddas av ambulans. Trots dramat slutförs produktionen, som senare används i skolor i flera år.
Del 77 – Nattåg till Östersund  
skildrar starten på inspelningen av Scanias film Bolero, byggd på Ravels musikstycke. Författaren tar nattåget till Östersund för att ansluta till ett erfaret filmteam med regissören Pelle Berglund, fotografen Petter Davidsson och teknikern Åke Brandhild, samt Scanias representant Kåge Larsson. De första dagarna präglas av utmaningar med väder, snöbrist och starka personligheter, särskilt Åke. Arbetet bjuder på dramatik med brandkårsutryckning, lastbilar på is, helikopterfilmning och slutscenen med timmerbilar i tunnel till Bolerons crescendon. Trots konflikter och missöden blir veckan lyckad och ger författaren självförtroende i sin nya roll inom filmbranschen.
Del 78 – Våren 1974  
Efter vinterns inspelning av Bolero återgår Ägidius till kontoret för rapportskrivning, ekonomiredovisning och arkivarbete. Han reflekterar under en joggingtur över att han funnit ett yrke han kan behålla, en känsla han jämför med friheten vid sin avtalspension 32 år senare. Våren präglas av videons genombrott och Sandells köp av ett videobolag, vilket leder till nya lokaler i källaren. På reklamfilmtävlingen vinner en av företagets filmer. Privat får han genom hyresvärden Axel Kampf byta sin lägenhet i Gamla stan mot en attraktiv bostad på Kungsholmen, med låg hyra och utsikt – ett oväntat lyckokast.
Del 79 – MS/Lappland ombord mellan Rotterdam och Tubarão
Våren 1974 får Ägidius uppdraget att som ljudtekniker och inspelningsledare följa supertankern MS Lappland från Rotterdam till Tubarão i Brasilien för att filma livet ombord och alla yrken för Svenska Rederiföreningen. Resan blir en blandning av arbete och färgstarka möten med besättningen, kaptenens familj och kollegorna Torgny Anderberg och Kalle Bergholm. Det bjuds på lyxiga måltider, sjösjuka, humoristiska missöden – som den kameraskygga danske kocken – och starka berättelser från Torgnys filmäventyr i Amazonas. Efter tio dagar når de Brasilien, möter byråkratiska hinder och avslutar äventyret i Rio innan hemfärd lagom till midsommar.
Del 80 Leon och Annika reser utan mig..
Våren 1974 börjar Annika på lärarhögskolan för att bli lågstadielärare, samtidigt som Leon trivs på dagis i Rudboda. När hon åker med sin klass till norska Geilo för en vecka skidåkning, tar Ägidius hand om Leon hemma. Några månader senare behöver båda resa bort, och Leon får bo hos mormor Inga Maj i deras lilla stuga vid en sjö utanför Östersund. Annika skriver en saga om vistelsen, som Leon älskar att höra. Senare samma sommar reser Annika och Leon till Valstadskollektivet för att fira midsommar med vännen Claes och hela kollektivet, medan Ägidius är på hemväg från sin Brasilienresa. Claes skriver ned minnena åt Leon.
Del 81 Mitt filmliv hos Thore Sandell 
Chefen på Sandel&vonSchoultz var Thore Sandell. Vi jobbade tillsammans under 18 år och trots att vi rök ihop åtskilliga gånger så uppskattade vi varandra som yrkesmän. Det framgår av det betyg som Thore skrev åt mig när våra vägar så småningom skildes på 90-talet. Hösten 1970/71 studerade jag tillsammans med Annika filmvetenskap några terminer på Stockholms universitet. Föreläsningar hölls på Filmhuset på Gärdet i Stockholm. 1974 började mitt yrkesliv i filmbranschen med en fast anställning som inspelningsledare hos Thore Sandell. Detta kan intygas av åtskilliga dokument.Här följer lite reklam för Sandell-Film som mellan 70- och 80-talet varit störst, vackrast, bäst och framförallt trevligast att jobba på.
Del 82 Juni 74
Efter Brasilienresan var det raka vägen tillbaka till jobbet. De exponerade 16 mm-rullarna lämnades till Film-Teknik i Solna – laboratoriet där allt sker: framkallning, kopiering, mix och den minutiösa negativklippningen. 20 plåtburkar, runt fyra timmars material, ska bli en film på 15 minuter. Tillbaka på kontoret är Thore nöjd, även om Rio-sekvensen för Scania uteblev. Fokus skiftar nu till sommarens “Bolero”: inspelning i Trosa skärgård med segelbåt, start 1 juli. Mitt i allt ryms två välförtjänta semesterveckor med Annika och Leon – segling till Södergarnsbadet – innan arbetet fortsätter med fotografen Jörgen Persson.
Del 83 – Hösten 1974 
Källarstudion Bolero Husmorsfilmer 6 american workers – Pelle Berglund klipper, beställningsfilmfestival och Sune Lund Sörensensen kommer och tar över, vi flyttarned i källaren och får ett egen studio, Albert Rudling, AB Television anställer Malmöfolket, en minnesvärd inspelning på Husmorsfilmers ateljé, Pulversläckare in action, Bolerovisningen i Södertälje, Braunblixten som hamnar i toan mitt ute på Östersjön, Fordfoundation beställer en film om ett intressant projekt, södertäljeinspelningen med PeterGoldman, David Hancock och Kalle Berglund samt Björn Ericstam som producent, Ombordfilmens premiär i samband med ett fredagsmöte kring det runda bordet på Sandell Film.
Del 84 Julfesten 74 på Sandell Film
Julfesten 1974 på Stallmästargården blev starten på en lång tradition inom Sandell & von Schoultz. Thore tog emot var och en, och kvällen bjöd på snapsvisor, specialskrivna rim och företagets egen sång – en humoristisk spegel av vardagen. Personalgalleriet framträdde: charmören “Dr Schiwago”, kreatören Björn, lojale Tage, ordningsamme Stefan och många fler, var och en med sin roll i den brokiga filmfamiljen. Julklappsutdelningen med tennkrus markerade anställningsår, en gest som både hedrade och roade. Festen, fylld av skratt, gemenskap och minnen, blev upptakten till 17 år av återkommande julfiranden.
Del 85 Linking people together 
börjar med resan till Oman med dagboksanteckninger 30 dagar i april, intriger om soluppgången, Palme och Wallenberg, Londonresan, Christer Löfgren och Odert samt Anders Bodin på Omanresa 2, Mikke Lindgren som vän och medarbetare, Pelle Källberg utanför Hardys, Samuelsonsbesöket med partyn på taket, Muhamed Ali matchen mot Frazer i Manila, Sune klipper LM-filmen

Trettonde kapitel – Den privata sfären

Del 86 Den privata sfären 1975
balanserar vi mellan två hem: vår vrå på Pontonjärsgatan och familjelivet på Lidingö. Sommaren blir en bilsemester i “Benbila”, en blå Saab. Via Tyskland till Innsbruck, där Seefelds branta väg får avgasröret att ryka – skräcken blir en lättnad när felet förklaras. Vidare till kusiner i Prad och en svettig färd upp till Prader Alm. I Riva del Sole försvinner Leon kort på stranden – panik, och sedan enorm lättnad. Pengarna tar slut; vi rullar på ångorna över Brennerpasset. Åsknatt i tält avgör saken: inga fler tältresor. I bakgrunden: familjedrama i Skövde/Östersund och Annikas lärarstudier som går mot mål.

Fjortonde kapitel Ett minnesvärt år

Del 87 1976 – Ett minnesvärt år 
Film på fängelset med världsstjärnan Eartha Kitt, Vi byter boende på Lidingö, flyttar till Näset och säljer lägenheten på Kungsholmen för att köpa en segelbåt. 100 årsjubileum film för LME, Dubaifilmens långa historia, LM filmen ”Linking” har premiär och blir succé, Vi letar sommarstuga och gifter oss på Möja med bla hela filmgänget och några andra som gäster, Annikas fina skildring av vårt bröllop på Möja, diverse besök på Möja under sommaren, Bertil, Majlis och Bengt och Gunilla, Leon börjar på Nallebjörnen, ASG film med Torgny och Anders, Återbesök på Tivoli i Köpenhamn, Härjedalen på hösten med en chilensk fotograf, med Nihon supertankern på Nordsjön och Incotransfilmen ger oss jobb på kontinenten under resten av året, på jobbet flyttar vi från källaren upp till dagsljuset, Anders och Odert till Panama för Broströmsfilmen, efter Sandells årliga julfest åker vi tillFalun med en Volkabuss till Bengt och Gunilla för att fira julen, Bengt och Gidde jultomter

Femtonde kapitel – Södra Stavsudda och fler filmer skall göras…

Del 88 1977 Södra Stavsudda 
ASG-uppdrag tar oss till Malmö/Köpenhamn: lastning på Bulltofta, nattlig start, blomsterauktion i Oxie och scener till Broströmfilmen. Leon får vattkoppor, två storfilmer blir klara. Segelsäsongen startar, jag filmar LM-stämma och möter en karismatisk tolk. Sommaren tillbringas på Södra Stavsudda: segling, nyfunna vänner (bl.a. Stig Fredriksson), kändisgranne Lasse Tennander – och en sur hyresvärd. Hemma: dagis, fotboll med Leon. Hösten bjuder teknikfilm på LM, kundvisning i Göteborg och start för Scanias ordlösa “22 minuter och 22 sekunder”. Kortfilmen “Eva och Kristina” prisas på PR-festivalen. Året rundas av med Åbo-tripp och tredje julfesten på Sandell-Film.
Del 89 – Hösten 1978 
Efter intensiva arbetsmånader med filminspelningar i Sverige och utomlands börjar hösten med fortsatt arbete för Scania och SJ. Författaren sköter logistik, resor och teknisk utrustning, och balanserar yrkeslivet med familjelivet på Lidingö. Vardagen fylls av både planeringsmöten och resor, men också små stunder av lugn hemma. Kontakten med branschkollegor fördjupas, och det är en tid av yrkesmässig trygghet, men med ständig beredskap för nästa projekt.
Del 90 – Med Saab i Frankrike  År 1978 präglas av resor och filminspelningar för Scania och Saab, men också av en krävande SJ-produktion som kantas av konflikter med fotografen och bristande inklippsbilder – något som senare bekräftas när filmen måste räddas av Odert von Schoultz. Ett dramatiskt ögonblick inträffar när teamet nästan missar nattåget i Hamburg. Under året inleds även arbetet med ”Sverigefilmen”, tänkt som ett storslaget porträtt av Sverige under Exportrådets flagg. Försök att filma med varmluftsballong misslyckas p.g.a. blåst. Äventyren blandas med humoristiska episoder, som ett spontant hopp i Trollhätteslussen och körning med polisbil.
Del 91 – 1979 Terrorister 
Efter filmresor i Spanien och England följer nya uppdrag för Scania och SJ, bland annat inspelningar i Sverige och på kontinenten. Under en tur i Tyskland för att filma lastbilar misstas författaren och kollegan Anders för terrorister när de fångar landande flygplan vid Frankfurt – polisen ingriper med dragna vapen. Resan fortsätter till München, med oväntade möten och starka minnen, vidare till Paris, Versailles och Danmark. Kapitel avslutas med Anders bröllop i Trosa och reflektioner över långvariga vänskapsband.
Del 92 – Wesscam, Wimbledon och Sverigefilmen 1979
Efter resor till München och Paris intensifieras arbetet med filmen Advantage Sweden. Helikopterteamet med Wesscam ska filma Sveriges natur och industri, men problem med piloten leder till byte till proffset Wickmann. Misslyckade ballongförsök följs av en lyckad uppstigning där en rostig hästsko blir en lyckosymbol. Därefter filmas Wimbledon, där Björn Borgs anda fångas utan närbilder på spelare. Efter hektiska veckor, helikopteräventyr och Londonsvängar väntar camping på Hamburgön med Annika och Leon – dock inledd med en mindre bilkrock. Kapitlet präglas av intensiva filmdagar, tekniska utmaningar och sommarens små och stora ögonblick.
Del 93 Sommarsemester 79
Sommaren 1979 fick författaren tre veckors semester fyllda av segling i ytterskärgården med Annika och Leon. Resan gick via Kallskär där de mötte Annikas pappa Bertil, vidare till Gillöga – ett svårtillgängligt seglarmål som bjöd på vackra vyer och möten med vänliga öbor. Efter bad och bastu på Björkskär överraskades de av tjock dimma, grundstötte men tog sig loss och lyckades navigera rätt. Vännen Einar anslöt för gemensam tur, men hård vind höll dem inomskärs. Sommaren avslutades med besök på Stora Nassa – en oförglömlig skärgårdsupplevelse innan återgång till jobbet med Sverigefilmen.
Del 94 1979 Sverigefilmen och exportindustrin 
Det är sommaren/hösten 1979 och Sverigefilmen – beställd av Exportrådet – ska få sin industridel. Berättaren inser att det saknas manus, så han bygger själv upp en plan: lista industriföretag, gruppera dem geografiskt, ringa upp PR-ansvariga och boka inspelningar. Berättaren känner sig sliten efter ett intensivt år.  
Kapitel 95 Afrikaresan 
I oktober 1979 reser filmteamet till Afrika för ASEA-projektet, först till Benin för att filma en containertransport, men hamnstrejk stoppar planerna. Istället åker de till Kamerun för att dokumentera ett pappersbruk i djungeln. Resan präglas av punkteringar, långa bilfärder och kulturella möten, inklusive hjälpsamme David som blir assistent. Konflikter uppstår med ASEA-representanten Stig, särskilt på författarens födelsedag. Trots strapatser, borttappade glasögon och improviserade hotellnätter får de material från bruket och vattenfallet, och avslutar med ett festligt avsked innan hemresan via Paris.
Del 96 1980 Östtyskland 
I början av 1980 tar författaren ledigt efter mycket övertid, men snart väntar en filmresa till DDR för ASEA. Under färden till ett stålverk i Brandenburg kör han av vägen i snö och krockar lätt med en björk; medpassageraren Stig skadas i ryggen och förs till sjukhus. Teamet fortsätter filma, Stig flygs hem och återhämtar sig snabbt. Under våren görs fler filmjobb, men missnöjet med chefen Thore växer. Ett jobberbjudande från det unga bolaget Film och Video i Gamla stan lockar. I juni säger han upp sig och tackar nej till chefens sena motbud. Den 21 juli börjar han en ny karriär inom video – efter en sommarsemester med familjen.
Del 97 Oktoberaffären 2017
Ett annorlunda husköp En solig höstdag 2017 ser Maria och Rodrigo ett hus i Järna och förälskar sig direkt, särskilt i utsikten över Järnaslätten. Trots tvekan kring finansiering inleds en intensiv budgivning som efter nervpirrande dygn slutar med att de vinner huset för 3,64 miljoner. Därefter följer hektiska veckor med förberedelser för försäljning av lägenheten på Lidingö: målning, städning, styling och familjens gemensamma insatser. Budgivningen där blir lika dramatisk men slutar lyckligt – försäljning för nästan 4 miljoner. Affären innebär både oro, hårt arbete och glädje, men till sist också lättnad och stolthet över att ha rott i land en livsavgörande husaffär.

Sextonde kapitel – Film och Videoperioden

Del 98 Film och Videobolaget 
skildrar övergången till det nya bolaget Film och Video i Gamla Stan, där George blev ansvarig för videoutrustningen och snart kastades in i resor och inspelningar. Han berättar om kollegorna Ola, Thomas och Pelle, deras olika personligheter och arbetssätt, samt de första uppdragen – från Åre till Saudiarabien, där en gigantisk mjölkfarm byggdes upp mitt i öknen. Uppdragen var omväxlande: museer, företag, konstnärsporträtt och reklamfilm. Det var ett år präglat av resor, möten med färgstarka kollegor, kulturpersonligheter och tekniska utmaningar. Erfarenheterna blev många – från prinsmöten i Jeddah till branddramat vid Katrineholm.
Del 99 Fridalköpet 
Våren 1981 hittar Annika en annons om ett hus på Mörkö. Vid visningen möts paret av säljaren Dennis i blommiga långkalsonger, bakfull efter en fest, och två gästande tjejer i ett sovrum. Trots pappans varningar bestämmer de sig för köp. Den 27 april skrivs kontraktet, och den sista april flyttar de in. Tomten är full av hundbajs, som snabbt röjs bort. Poolen kräver reparation, trädgården förvandlas till odlingsland och grannarna välkomnar dem. Sommaren fylls av loppisfynd, bad och trädgårdsarbete. Fridal blir en älskad plats som med åren blir permanentbostad för dem och ett kärt besöksmål för barn och barnbarn.
Del 100 Parisbesöket med Annika 
I april 1981 reser Gidde och Annika till Paris för en vecka på tu man hand, medan Leon bor hos Bertil och Majlis. Efter intensiva veckor med jobbbyte och husköp blir resan en välkommen paus. De bor enkelt, besöker kända platser som Rue Mouffetard, Centre Pompidou, Jeu de Paume och Louvren, och gör utflykter till Chartres och Chaumbourg. Ett patronbälte till Leon blir deras loppisfynd. En dramatisk episod inträffar när Giddes plånbok stjäls på museet, men en vän räddar lunchen. Plånboken återfinns senare utan pengar. Hemkomsten den 18 april blir ett kärt återseende med Leon.

Sjuttonde kapitel – åter till Sandell-Film

Del 101 Åter på SandellfilmAB 
I april 1981 återvänder författaren till Sandell Film efter 10 månader. Gamla kollegor välkomnar honom, men viktiga samarbeten, som med Sune Lund Sörensen, saknas. Han kastas snabbt in i branschevenemang och produktioner som vinner flera prestigefyllda priser, bl.a. ”Advantage Sweden”. Sommaren ägnas åt inspelningar för Skandia och Arla, fyllda av resor, teamwork och humoristiska episoder. Under hösten planeras flytten till nya lokaler på Drottninggatan, samtidigt som flera större filmprojekt genomförs. Året avslutas med inflyttning, biografbygge och julfest med hela gänget.
Del 102 Draken
I de nya lokalerna på Drottninggatan 77 växer Sandell Film och tar sig an större produktioner. En av vårens huvudfilmer är ”Draken” för SJ, en varningsfilm för skolungdomar om livsfaran vid järnvägens högspänningsledningar. Fem ungdomar bygger en drake som till slut fastnar i ledningarna – en scen som oväntat sker på riktigt under inspelningen. Filmen regisseras av Hasse Zetterström och spelas in i Gnesta, Björnlunda och Mörkö. Incidenter, som en giftorm nära en skådespelerska, blandas med lyckoträffar och fint teamwork. ”Draken” blir mycket uppskattad och används i skolor i många år.
Del 103 Danfoss och Marias ankomst
Under inspelningen av ”Draken” får teamet brådstörtat åka till Odense för att filma en ärtskörd åt Danfoss, vilket blir startskottet för ett långt samarbete. Sommaren på Mörkö präglas av både familjemys och spänningar mellan Annika och författarens mamma. Hösten ägnas åt omfattande filmning i Danmark, men den färdiga filmen får kritik – produkterna syns inte. Thore Sandell räddar projektet med en ny idé: privatdetektiven ”Colombo” ska leta upp Danfossprodukter. Mitt i första inspelningsdagen kallas författaren hem till Marias födsel, i sista sekund. Filmen färdigställs framgångsrikt och kunden blir nöjd.
Del 104 Maria lyser upp tillvaron
Efter återkomsten från Danmark möter författaren sin nyfödda dotter Maria, som snabbt blir hela familjens glädje. Sommaren bjuder på dop på Mörkö, besök av kusinen Werner och segelturer. I oktober startar inspelningen av en Scaniafilm, regisserad av Hasse Zetterström och rytmiskt klippt till Vivaldis ”De fyra årstiderna”. Teamet filmar i Sverige, Danmark och England. Under inspelningen i Brighton uppstår en konflikt med Scanias representant KG Larsson, vilket leder till att de inte längre arbetar tillsammans. Författaren står fast vid sin roll som inspelningsledare och behåller sin auktoritet.  Kapitel 105 1983 Annikas handskrivna dagbok om Marias första månaderna
Del 105 Annikas handskrivna dagbok om Marias första månader
Del 106 1984 med Aga till Nord och Sydamerika
I början av 1984 får författaren oväntat uppdrag från Irans ambassad att filma skadade soldater i Stockholm. Våren ägnas åt flera projekt, bl.a. Scanias vinterfilm och planeringen av en storsatsning för AGA – en internationell film med inspelning i Europa, USA och Sydamerika. Resan kantas av logistiska utmaningar, tuffa tullförhandlingar och färgstarka möten, som med AGA-chefen Jarmo i Venezuela. Trots dramatik, bl.a. borttappade visum och hotad tidsplan, genomförs hela inspelningen enligt plan, från Cleveland till Lofoten, med stolthet och lättnad som slutresultat.
Del 107 hösten 1984 och Ägypten
Hösten 1984 inleds med filminspelning i Mora med Lars Amble, följt av återseende med vännen Carlo Maggiora från USA. Snart går resan till Egypten för National Geographic-projektet ”Families of the World”. Med hjälp av Dr. Arraffat och chauffören Nasser hittar teamet den charmige Mohamed, vars vardag i Kairo blir filmens röda tråd. Inspelningarna bjuder på starka upplevelser – från olovlig ridtur och bestigning av Cheopspyramiden till tidiga morgnar på kamelmarknaden. Projektet avslutas med en kaotisk byfest, men Mohamed lämnar ett varmt minne.
Del 108 1985 diverse och Perstorpfilmen 
1985 präglas av många filmprojekt – från Vasaloppet med Lars Amble till dokumentation av Kungsbronbytet och prisbelönta produktioner för Sandell Film. Hösten domineras av en tvåmånadersinspelning för Perstorp, med kontaktpersonen Lena Andersson som blir nära vän med teamet. Resorna genom Skåne, Danmark och Sverige bjuder på skratt, sena kvällar och oväntade ögonblick – från födelsedagsfest med rosa toalettsits till starka musikstunder i bussen. Året slutar dramatiskt när en nyårskonflikt på Mörkö får berättaren att fira kvällen i Stockholm med kollegor.
Del 109 1986 Fridalrenovering och Sol över Arla 
1986 inleds med färdigställandet av Perstorpfilmen och ett sista minnesvärt möte med den uppskattade ciceronen Lena Andersson. Vintern bjuder på Jokkmokks marknad och Sverigefilmsinspelning i extrem kyla. Våren domineras av en omfattande Fridalrenovering – två intensiva veckor med finländska hantverkare och ABBA:s Chess i bakgrunden. Sommaren fylls av projekt som ”Sol över Arla”, bromstestfilm i Österrike och SE-bankens Trosainspelning med färgstarka episoder. Höjdpunkten blir resan till USA för National Geographic, där studentparet Jim och Julie följs i scener som vävs ihop med Lennart Nilssons inre kroppsbilder – trots missöden med skador, kameror och böter.
Del 110 E-lux jorden runt, den mänskliga faktorn, Noaks arv, Sol över Arla, Fridalrenovering, Royal,
”Från Perstorpfilmens slut och en minnesrik resa till Jokkmokksmarknaden till ett intensivt husrenoveringsprojekt, nya filmproduktioner för Arla och SE-banken samt möten med starka personligheter – ett år fyllt av arbete, äventyr och oväntade vändningar.” Planet tog oss via New York till Washington där vi mötte Sidney Platt på National Geographic och fick uppdraget att hitta två studenter i Virginia för en stor filmproduktion. Resan fortsatte till flera universitet där vi letade miljöer och rätt personer inför inspelningen.”Vi reste till Nice och utforskade Vin & Sprits gård Rabiega inför filmen om vinåret. Vi följde arbetet på flera vingårdar i Frankrike och Tyskland. En intensiv, lärorik och oförglömlig tid fylld av möten, resor och filmarbete.”
Del 111 1988 Busslovers 
1988 inleds med musikinspelning till Vinfilmen och en mässa i Sollentuna där Sandell Film gör en ovanlig ”statement-utställning” – enbart prisskåpet. Efter prisbelönade ”Den mänskliga faktorn” följer storproduktionen Buslovers för Scania, med internationella skådespelare och inspelning genom Alperna. Resan kantas av lyckade rekognoseringar, festliga kvällar, dramatik och en anonym nattlig romans. Därefter påbörjas Smile för Nobel Pharma om Brånemarks tandimplantatmetod, med Göteborgsinspelningar och intervjuer. Sommaren rymmer även familjeliv på Fridal och hjälpen till vännerna Solan och Rudy inför deras flytt till New York, där Rudy senare blir en framstående jazzgitarrist.
Del 112 Aroma 
är en mycket omfattande och detaljerad berättelse om produktionen av filmen Aroma (”The Six Senses of Jacobs Suchard”), inspelad 1988–1989. Författaren beskriver arbetet med Aroma, en 18-minuters beställningsfilm för choklad- och kaffejätten Jacobs Suchard. Från manus av Björn Ericstam till inspelningar i Elfenbenskusten, New York, flera europeiska städer, Venedigs karneval och Colombias kaffeplantager, följer vi reseäventyr, praktiska utmaningar och kreativa lösningar. Teamet möter kultur, logistikproblem och oväntade händelser, men håller tidsplanen. Resultatet blir en prisbelönt film som hyllas för att fånga företagets själ, med vackra bilder, musik och en stark känsla för hantverket.
Del 113 1989 Dolfin och ASG Hongkong 
1989 bjöd på både tekniska utmaningar och exotiska resor. En Electrolux-film om dammsugarmodellen Dolfin spelades in i en villa i Nacka, där tekniker Gustav Mandal skapade illusionen av en självgående maskin. Efter sommarens lugn på Fridal följde ASG-projekt, bland annat inspelning i Göteborg och en minnesvärd resa till Hongkong via London, Frankfurt och Manila. Där dokumenterades ASG:s verksamhet, och teamet passade på att handla elektronik under stadens pulserande kommers. Hemresan blev dramatisk när tre stereoanläggningar skickades som oskyddat bagage men mirakulöst klarade sig. Åttiotalet gick mot sitt slut, ovetande om kommande förändringar.
Del 114 I valet och kvalet 1990
denna del är mycket händelserik och skildrar en dramatisk övergång i Giddes liv, från tryggheten i ett 16-årigt arbete till en osäker framtid. Här är en sammanfattning av huvuddrag Familjebesök och resor: Börjar med en resa i februari 1990 till Innsbruck och vidare till Prad i Sydtyrolen för att träffa släktingar. Du reflekterar över ditt förflutna där och nästan-flytten tillbaka som barn.  Sandell-Film går i konkurs: En oväntad kallelse leder till beskedet att företaget läggs ner p.g.a. ekonomiska oegentligheter. Konkursförvaltaren informerar om uppsägningar och möjligheten att driva företaget vidare, men försöken rinner ut i sanden. Namnet “Groundfloorproduktion” föds, men blir aldrig verklighet.  Mikke Lindgren-äventyret: Strax efter beskedet följer du med vännen Mikke till Sjösala och ut i skärgården, en helg fylld av utflykter, historier och udda inslag. Det blir sista gången du ser honom. Tankar om ny framtid: Du överväger att lämna filmbranschen och bli busschaufför, med stöd från Trygghetsrådet. Prövar en dag på jobbet med din kompis Anders Bodin. Söker även jobb på Engsholms slott och Kristoffergården. Filmprisernas ironi: I april vinner Sandell-Film flera tunga priser, bl.a. Guldklappan för filmen Aroma. Det blir ett bitterljuvt avsked till en era. Jobberbjudanden och beslutsångest: Du får förslag från både Mikke Sandell och Björn Ericstam (Video Sweden). Efter mycket tvekan och överväganden, och ett infall med “slumpmetoden” på Mörkö, väljer du Björn – på villkor att du får en tjänstemoped. Från hopp till chock igen: På din första dag på Video Sweden meddelas att även detta bolag ska läggas ner. Ni erbjuds ta över för en krona, men med skulder och personalåtaganden. Ett stort potentiellt filmjobb med SCA rinner ut i sanden. Mellanläge och extraknäck: Du stannar kvar på Video Sweden utan egentliga arbetsuppgifter, lär dig Mac-dator och kalkylprogram. Får extraknäck som ljudtekniker på ett finskt byggbolags seminarium i Saltsjöbaden – pengarna räcker till att köpa en egen Apple-dator. Slutet på året:Håller dig kvar på Video Sweden till 14 december 1990. Går till arbetsförmedlingen och anmäler dig till en busskurs med start februari 1991. Initierar en julfest för Thore Sandell och gamla kollegor, som blir ett fint farväl till en epok.
Del 115 1991 Busskort och nystart på Sandellteam 1991 inleds med Gulfkriget, som du följer via TV från sängen. Arbetslös men trygg med A-kassa, börjar du busskurs i Västerhaninge i februari. Kursen bjuder på tuffa vinterresor, praktisk körning och färgstarka kurskamrater – minnen av uttrycket ”de lunch” lever kvar. I mars möter du Thore Sandell, som startar Sandell Team och erbjuder dig jobb. Med Trygghetsrådets stöd börjar du i maj, samtidigt som Leon flyttar hemifrån till Rehnsgatan. Sommaren ägnas åt inspelningar, familjebesök och lantliv på Fridal. En tidsparantes berättar om bostadsrättsaffären 2007–2017 och Marias flytt till Järna. Året slutar med stora skolutskick – och optimism inför 1992.
Del 116 – 1992 Hos Sandell Team AB
1992 inleds med ett stort LKAB-filmprojekt i Kiruna, där teamet under veckor filmar både under jord och i Narviks hamn. En dramatisk händelse inträffar när Henry undviker att förlora körkortet vid en nattlig nykterhetskontroll. Efter sommaren uppstår en konflikt med Thore, men arbetet fortsätter. I december erbjuder vännen Lena Andersson en tjänst på SCA, vilket leder till möte med VD Sverker Martin-Löf och anställning från januari 1993. Detta markerar slutet på filmkarriären och början på en ny period inom kontorsadministration, något som Ägid ser som en personlig nystart.

Artonde kapitlet Svenska Cellulosa AB

Del 117 – 1993 SCA och ett nytt arbetsliv 
I januari 1993 börjar Ägid på SCA:s nya huvudkontor i Stockholm efter att ha blivit värvad av sin vän Lena Andersson. Han ansvarar för kontorsadministrationen under flytten från Sundsvall och trivs med den nya tryggheten efter många år i filmbranschen. Arbetet är omväxlande, med både praktiska och administrativa uppgifter, och han uppskattar samarbetet med Lena. Han beskriver hur han gradvis lämnar filmvärlden bakom sig och påbörjar en ny fas i livet, präglad av stabilitet, kollegial gemenskap och känslan av att ha hamnat rätt. Han jobbar där till oktober 2006 och får då en generös avtalspension.

Nittonde kapitel – Det tredje livet

Del 118 Giddes och Annikas pensionärsliv
2006 och framåt Efter att båda slutat yrkesarbeta 2006 har Ägid och Annika haft 18 av sina bästa år tillsammans. De har vuxit samman, delat intressen och gjort många resor. Livet på Fridal på Mörkö bjuder på hav, skog och båtturer till närliggande öar, med vänner i grannskapet och nära kontakt med barn och barnbarn. Poolen har ersatts av ett grönsaksland och familjelivet kretsar kring besök, grillkvällar och gemensamma aktiviteter. Barnen Leon och Maria lever sina egna liv; Leon på Lidingö med Anna och hennes barn Irma och Petter, Maria i Järna med sonen Simon. Barnbarnens handboll, studier och livsval följs med stolthet. Maria utbildar sig till undersköterska och Simon delar sin tid mellan henne och sin pappa Rodrigo. Annika reflekterar över att hennes ungdomsdrömmar om hav, trädgård och kärlek gått i uppfyllelse, även om yrkeslivet inte alltid blev som tänkt. Hon ser värdet i relationer, i naturen och i skapande. I en personlig berättelse beskriver hon en bilolycka som slutade väl och gav förnyad tacksamhet för vardagen och närheten till Ägid. Livet tas dag för dag, med glädje över hälsa, gemenskap och att få leva i nuet.
Del 119 – Alla dessa dagar 
År 2006 gick Ägid i förtidspension vid 60 års ålder efter ett generöst erbjudande från sitt företag. Friheten att själv bestämma över tiden kändes som en dröm som gått i uppfyllelse. Han och Annika flyttade från Lidingö till sitt sommarhus på Mörkö, som de haft sedan 1981. Den första vintern visade sig fungera bra tack vare vedeldning och en ny spisinsats. Dagarna fylldes med trädgårdsarbete, poolbad för barn och barnbarn samt gemensamma aktiviteter. Ägid engagerade sig i hembygdsföreningen, där han digitaliserade arkivet och byggde en hemsida, och senare i Kulturcentrum Hölö Mörkö. Socialt umgänge med ett gäng vänner på ön blev en uppskattad tradition, även om pauser ibland behövdes. Pensionärslivet gav plats för studier, bland annat i filosofi och Kierkegaards tankar om innerlighet, vilket blev en viktig grund för honom. Han provade också en skrivarkurs som inspirerade till biografiskt berättande, men insåg till slut att han hellre ville återgå till att läsa än att skriva. Med tacksamhet tackar han kursledaren och skrivkamraterna – och avslutar sin berättelse.
Del 120 De stora livsfrågorna
En höstdag 2006 beslutar berättaren att ta förtidspension vid 60, lockad av friheten att styra sin tid. Han och Annika flyttar året därpå permanent till sitt älskade sommarhus på Mörkö, medan dottern Maria tar över Lidingölägenheten. Livet på landet fylls av trädgårdsarbete, bad i poolen och umgänge med vänner. Han engagerar sig först i hembygdsföreningen och senare i Kulturcentrum Hölö Mörkö, där han sköter hemsidan. Friheten ger tid för studier och läsning, men också insikten om att intressen kan falna. Efter en skrivarkurs bestämmer han sig att lämna skrivandet och återgå till läsandet.
Del 121 – Petters religion om ”Ortler” 
En personlig reflektion av Petter Ortler där han beskriver sin syn på berättarens liv och personlighet. Genom Petters ögon framträder en varm, humoristisk och ibland egensinnig individ med en egen livsfilosofi och ett särskilt sätt att möta världen och människorna omkring sig.
Del 122 – Barn och barnbarn
Gidde eller Ägid berättar om glädjen och dramatiken kring barnens födelse – Leon 1975 och Maria 1987 – och hur de vuxit upp och bildat egna familjer. Barnbarnen Petter, Irma och Simon har alla en speciell plats i hans hjärta. Särskilt Simon, Marias son, är en nära ”kompis” i vardagen. Han reflekterar över förändringen från att vara den som leder till att låta barnen leva sina egna liv, men ser värdet av att kunna stötta när det behövs.
Del 123 – Ålderdom och död  
Efter pensionen vid 60 beskriver Ägid livet som ett ”långt förspel” innan den fria tiden började. Han känner sig fysiskt stark men märker av viss glömska. Dagarna fylls av böcker, föreningsliv och nyfikenhet. Han accepterar livets slut, vill undvika långvarigt vårdberoende och föredrar ett snabbt slut framför att ligga någon till last. Han vill donera sina organ, kremeras och få askan strödd vid Mörkö kyrka, utan krav på att bli ihågkommen.  Del 123 – Ålderdom och död  Vid pensionen såg han det fria livet börja och njuter än idag av hälsan och friheten. Han accepterar åldrandets minnesluckor och fyller livet med läsning, kultur och föreningsliv. Han vill undvika att bli beroende av vård och ser hellre ett snabbt slut. Planen är kremering och att askan sprids vid Mörkö kyrka. Han har inget behov av eftermäle och ser döden som ett naturligt avslut.
Del 124 – Eftermäle över Ä. – en annorlunda runa 
En humoristiskt självironisk dödsruna över berättaren själv. Han porträtteras som en livsnjutare som tog den enklaste vägen genom livets slalombacke, med en blandning av charm och brist på ambitioner. Från barndomen i Innsbruck, via arbete som servitör och filmproducent, till pensionen på Mörkö, skildras hans väg. Han värnade familjen och fann glädje i små saker. Efter sin bortgång vilar han vid Mörkö kyrka, och minnet lever vidare hos nära och kära.   Nedan följer Annikas bidrag

Tjogonde Kapitel – Annikas skildrar sin livsväg

Del 125 Annikas livsväg från Kisa till Mörkö 60 A4 sidor talar för sig själv. 

Del 126 Relationer Möte med två män i mitt liv
I Uppsala möter hon Theo, en karismatisk konstvetare som blir en stor inspirationskälla. Hans livfulla sätt att undervisa väcker hennes skaparlust, och han uppmuntrar henne att måla och tänka större. Snart flyttar hon till Stockholm, där hon träffar George och blir förälskad. De tre möts och börjar samarbeta i olika filmprojekt, bland annat dokumentärer och en surrealistisk filmatisering. En dramatisk olycka under en fest stoppar ett av projekten. När Theo får stipendium till New York reser han dit tillsammans med George. Hon stannar kvar i Stockholm, studerar litteratur och reflekterar över sitt liv, tills George en dag återvänder.
Del 127 De stora livsfrågorna  
Hon beskriver sig själv som tillbakadragen men med förmåga att stå upp för det hon tror på. Utseendet har förändrats med åren, men naturen och andlig närhet har alltid varit viktiga källor till glädje och styrka. Bröllopet i Möja kyrka och barnens födslar framstår som livets största ögonblick. Yrkeslivet blev inte som ungdomsdrömmen om författare och bonde, men läraryrket och senare trädgårdsodling gav mening. Sorgen över moderns svåra barndom och senare demens blandas med tacksamhet över kärlek, familj och vänskap. Hon finner livets cykler speglade i naturens rytm och känner djup tillfredsställelse.
Del 128 Alla dessa dagar 
Som pensionärer har de valt att bo permanent på Mörkö där natur och årstider präglar livet. Hon beskriver vardagen med sin man Ägid – deras olika rytmer, gemensamma middagar och lantliga sysslor. Trädgården har varit en passion, även om ogräs, torka och rådjur ofta satt käppar i hjulen. Vintern innebär stillhet, skrivarkurs och kreativa aktiviteter, medan sommaren fylls av bad, båtturer och odling. Barn och barnbarn finns nära, och vänner och kulturinslag ger omväxling. Hon uppskattar både enkelheten i vardagen och kontakten med världen via tidning, TV och dator. Livet på landet känns som den bästa av världar.
Del 129 Ett fritidhus på Mörkö 
I sitt fritidshus på Mörkö, som nu används året runt, beskriver hon morgonen framför brasan medan vintern lagt sitt snötäcke över landskapet. Elden blir symbol för hemkänsla och föränderlighet. Huset, enkelt och lite snett, rymmer minnen och en vardag fylld av böcker, musik och barnbarnsbesök. Trädgården och naturen runt omkring skapar en ständig närhet till årstidernas växlingar – från körsbärsblom och syltkok till vinterns fågelliv. Vardagsrummet är hjärtat, köket mer praktiskt, och tystnaden ger plats åt musik och reflektion. Tillvaron blandas av stillhet, enkla sysslor och möten med grannar på promenader i det vita landskapet.
Del 130 En framtidsvision 
Annika reflekterar över ålderdomen och sin vision av livet vid 80. Hon ser sig själv i moderns enda målning – en gumma som stilla samlar löv och finner mening i naturens kretslopp. Tillsammans med maken vill hon bo kvar på landet, i sitt hem på Mörkö, trots omgivningens råd om servicehus. Familjen finns nära: dottern Maria med familj i Järna, sonen Leon på Lidingö, och barnbarn som är både glädje och framtidshopp. Hon minns sina föräldrar – faderns livskraft och moderns ömhet, men också hennes demens som väcker en egen oro. Ändå dominerar tacksamheten över kärlek, frihet och vardagens stilla lycka med maken vid sin sida.
Del 131 En förälskelse i en ung man och ett landskap  Sommaren på Hamburgön blir oförglömlig när sjuttonåriga Annika möter Stefan, en jämnårig pojke från grannhuset. Hon har känt sig ensam, men med honom öppnar sig både landskapet och känslorna. De vandrar längs stigen till hopptornet, delar tankar om dikter, böcker och drömmar. Under två intensiva dagar visar han henne sina favoritplatser – stränder, klippor och utsikter över havet – medan en första kärlek spirar. Men Stefan ska snart resa som jungman och flytta från ön. Avskedet är vemodigt men fyllt av minnet av kyssar, samtal och naturens skönhet. Även om de aldrig möts igen lever förälskelsen kvar i landskapet.
Del 132 Charlotte och jag 
Annika möter Charlotte i en mammagrupp på Lidingö och en lång vänskap växer fram. De delar småbarnsåren, promenader och middagar med sina familjer. Charlotte får fler barn medan Annika kämpar med jobb och vardag, men deras vänskap består. När Erik, Charlottes man, plötsligt försvinner en vintermorgon och senare hittas drunknad vid Kyrkviken drabbas familjen hårt. Sorgen blir långvarig, särskilt för en av sönerna, men Charlotte finner styrka i barnen, vännerna och senare en ny relation. Trots livets skiften fortsätter vänskapen: promenader, resor, museibesök och gemensamma traditioner håller bandet levande genom generationerna.
Del 133 Resan till Guatemala
1995 reser hon till Guatemala för språkstudier och vävning, inspirerad av landets kultur och historia. Först studerar hon spanska i Quetzaltenango med personlig lärare, gör utflykter till byar och ser kvinnor väva på ryggbandsvävstolar. Hon upplever både fattigdom och stark traditionell kultur, från helgonkult till evangelistisk påverkan. En helgresa till kusten visar en kargare verklighet med enkla livsvillkor. I bergsbyn Todos Santos möter hon en familj, lever enkelt men också med loppor och kulturkrockar, innan hon flyttar till pensionat. Avslutningen i Antigua blir mer turistpräglad, med vävkurser. Resan gör så starkt intryck att hon senare återvänder dit med sin dotter.
Del 134 Mitt arbetsliv  
Redan som ung drömde hon om att bli författare och bonde, men arbetslivet tog andra vägar. Efter tidiga erfarenheter som volontär på lokaltidningar, au pair i Paris och journalistförsök i Västervik återvände hon till Stockholm där studier i språk och film följdes av familjeliv. Med en fil.kand. i svenska och franska blev hon lärare, främst i svenska för invandrare. Särskilt minnesrikt var arbetet med synskadade elever på SFI i Västertorp, där modern teknik och stöd från syncentralen öppnade nya möjligheter. Hon minns också utflykten till Mörkö med eleverna som en höjdpunkt. Yrkeslivet gav mening, lärdomar och djup tacksamhet.
Del 135 Uppkomsten till våra hågkomster 
Det var under en Vipassanakurs 2009 i Lyckeby som grunden till dessa hågkomster uppstod. Inspirerad av dottern Marias text om meditationens innebörd sökte han sig dit för att möta tystnad, disciplin och inre resa. Tio dagar av stillhet, smärta och koncentration blev en resa inåt – från andningsövningar till kroppsskanning och djupa minnesbilder från barndomen. Han upplevde både tvivel och insikter, men också en oväntad förmåga att minnas sitt liv som en film. Upplevelsen gav honom tålamod, klarhet och impulsen att skriva ner sitt liv. Vipassana blev därmed startpunkten för hågkomsterna.

Gidde avsluter nu samarbetet med sin AI- kompis som hjälpte till att kortbeskriva innehållet i de enskilda delar av vår berättelse! oktober 2025
Tack för den här omgången. Dina sammanfattningar är jag mycket nöjd med. Hoppas du tyckte de var kul läsning eller vad tycker du om det du har läst idag?

ChatGPT sade: Tack själv! 🙏 Ja, jag tycker verkligen det är fascinerande läsning. Era texter rör sig mellan det vardagliga och det stora i livet – allt från små detaljer som en nymålad kökslucka eller en promenad i Bohuslän, till existentiella frågor om åldrande, vänskap, sorg och inre resor. Det som slår mig är att ni lyckas bevara närvaron i ögonblicken – oavsett om det är en ungdomlig förälskelse, en vänskapsband som prövas av tragedi, en resa bland mayabyar eller den intensiva dramatiken i en husaffär. Det gör att hågkomsterna känns levande och nära.Öppna sparade panelen

Ovanstående sammanfattningar finns även på ”spotify” under ”poddar” med namnet ”Gidde och Annikas Hågkomster”

Gidde och Annikas hemsida.

Hågkomster/Index till biografin

Första Kapitlet – De första 14 åren

Lämna ett svar Avbryt svar

Translate!!