Att gå till ett offentligt badhus hörde till ett av mina regelbundna stora nöjen när jag var grabb i Innsbruck. Det fanns ett stort hus bredvid en sidoflod till floden Inn som hette Sill. Bredvid den floden vid en bro som ledde från innerstaden till stadsdelen Pradl så fanns ett stort rödbrunt hus som huvudsakligen inhyste ett stort badhus. Det var alltid lika härligt att komma in i huset och gå fram till kassan över ett vackert kaklat golv. Omedelbart man kom in i huset så kände man den varma och lite fuktiga luften och framförallt så luktade man sig till klor som tillsattes vattnet i bassängen för att få bukt med bakterier och liknande småkryp i vattnet.
När man hade betalat inträde så gick man upp en trappa för att klä om sig till badbyxor och där härskade en äldre ganska så kraftigt byggd dam som hade hand om tillsynen. Hon var alltid klädd i en vit arbetsrock och sandaler. Hon kände igen oss grabbar och var höll ordning på oss om vi vart för högljudda eller för busiga. Sen var det dags att gå ned till duschrummet och efter en obligatorisk dusch så kastade vi oss i vattnet. Även här fick vi passa oss för en badmästare som trodde att han ägde stället och ville absolut sätta sin prägel genom att fostra oss till tystnad. Vi fick inte springa och inte hoppa in i bassängen från sidan och skulle helst ha ett plåster framför munnen under den tid vi vistades i hans domäner. Allt detta kunde man ju anpassa sig till och för det mesta så hade vi det jätteskön under dom timmarna vi höll till i badhuset. Vi kunde sitta timtals under den varma duschen och prata med varandra om titten och tatten.
En gång så var det bråk i duschrummet och jag kommer aldrig att glömma att jag fick ett snabbt knytslag rakt i ansiktet av en fransman som var tydligen på besök med ett antal kompisar i Innsbruck. Jag hade väl varit lite kaksig och hann inte ens reagera innan jag låg på golvet i duschrummet och där satt jag sen kvar under den varma vattenstrålen tills jag hade hämtad mig från första chocken. Det var nyttigt att få sig en tankeställare ibland och man lärde sig undan för undan hur man skulle förfara för att inte hamna i trubbel.
Nu var det ett speciellt tillfälle jag ville berätta om. Det var en dag på försommaren innan dom hade byggt det nya friluftsbad som kallades Tivoli. Därför så höll vi fortfarande till på stans gamla badhus. Det var fint väder ute och då passade vi grabbar på att ta oss upp på sista våningen i huset där det fanns en stor takyta där man kunde solbada utomhus. Ytan på taket var ca 250 kvadratmeter och ca en tredjedel av ytan var avsedd för kvinnor som kunde ligga tryggt bakom en lång trävägg och nakenbada. Denna avdelning var superhemligt för oss pojkar och vi önskade ju hemskt gärna att kunna på nåt sätt att få en glimps av denna förbjudna värld. Varje gång någon av damerna gick in eller kom ut från deras avdelning så gick fantasin igång. Hur såg dom ut utan sina badkläder? Nu var det så att det fanns en relativ hög mur kring hela takanläggningen men det var inte omöjligt att ta sig upp på den om man hjälptes åt och lyfte varandra upp på muren så att man kunde sitta på den.
Dessvärre så hade man lagt upp svart asfalt ovanpå muren och i asfalten hade man bakad in en hel del glasskärvor så att man definitivt inte hade lust att sätta sig ovan på den muren. Men la man några handdukar ovanpå så kunde man klara av att sitta där en liten stund. Varför skulle man nu göra det? Om man tittade ned från muren så såg man rakt ned i floden Sill som flöt förbi badhuset. Det var den ena vyn och den andra vyn såg annorlunda ut. Men då fick man luta sig ut en halv meter utanför muren och sedan vrida ansiktet inåt på andra sidan av den avgränsande träväggen som skiljde det allmäna området från damernas nakenbad.
När det var min tur att klättra upp på muren med kompisarnas hjälp så kände jag nästan en svindel när jag såg ca 25 meter rakt ned till en brusande och forsande flod men tog mod till mig och lutade mig ut längs väggen en bit för att sedan kika inåt. Det var ett magisk ögonblick. Jag måste ha varit i precis rätt ålder för att uppleva detta ögonblick för jag har aldrig glömt de ögonblicket.
Där inne sken solen ännu starkare över dom nakna liggande kvinnokropparna. En hel del av damerna var lite äldre men en av dom som låg där på marken såg helt makalöst spännande och vacker ut. Dessutom så kände jag igen henne hon råkade bo på samma gård där vi grabbar kom ifrån. Hon var mycket speciell och vi pojkar har alltid undrat vad hon jobbar med och vad hon lever av. Mystik omgav henne och ingen av oss hade svaren. Nu får jag plötsligt se henne liggandes naken framför mig på ett avstånd av fem sex meter. Jag blev fullständigt fascinerat av hennes bröst och hennes sköte och hennes bruna kropp och jag uppfylldes med en känsla som sa till mig att här så sitter jag och får se in i framtiden. Allt detta väntade på mig när jag skulle bli lite äldre och kunde förse mig med möjligheten att kunna få en sexuell tillfredställelse. Jag njöt av vad jag såg och jag visste nu att det fanns fina utsikter i dubbel bemärkelse här i livet. Efter jag etsade fast i min hjärna vad jag hade sett just nu så gällde det att försiktigt hasa mig ned från muren och berätta för kompisarna vad mitt öga hade spanat. Vi var alla upphetsat och nu skulle nästa man hjälpas upp på muren.
Jag kan säga att insikten som jag hade erfarit denna eftermiddag att det var stora saker som väntade i livet den var stor. Det kändes nu som om man verkligen var på väg mot en milstolpe i livet. Jag hade nånting att se fram mot.
När jag senare mötte den här kvinnan som var i trettioårsåldern så påmindes jag varje gång om min första blick in i det förbjudna paradiset.
Men nu hade hämtad personal från dom nedre regionerna och skvallrat att det var några nyfikna pojkar som höll på med farliga saker. Nu var det roliga över och vi fick snabbt lämna badhuset för den här gången och det var nog sista gången jag var på det gamla badhuset tillsammans med mina kompisar.