Del x117 1993 Svenska Cellulosa AB SCA
Ett nytt arbetsliv skulle påbörjas när jag den 7 januari 1993 kliver in på Grevturegatan och går uppför trappan till den tiorumslägenhet som fungerar som Stockholmsfilial för den stora Skogskoncernen SCA även kallat för Svenska Cellulosa Aktiebolaget. Den grundades en gång i tiden av Ivar Kreuger den svenska finansmannen som tog sitt liv i samband med den stora Kreugerkraschen på trettiotalet.
När jag ringer på ringklockan till kontoret är Lena Andersson min goda vän och framtida chef redan på plats. Hon öppnar dörren åt mig och hälsar mig leende välkommen. Jag visas till ett skrivbord där jag lägger min axelväska och sedan presenterar hon mig för några medarbetare på kontoret.
Jag börjar med att beskriva Monica Andersson som sitter i rummet bredvid och håller i produktionen av årsredovisningen. Vi två kommer att ha en hel del med varandra att göra i samband med företagets bolagsstämmor som alltid infinner sig på våren. Monica är i samma ålder som Lena. Hon är kring de trettio och har ett vänligt utseende.
Sten Lindholm är informationsdirektör på SCA och sitter här i Stockholm istället för i Sundsvall där nästan alla andra höjdare är stationerade. Sten är en gammal bekant till mig. Jag lärde känna honom på åttiotalet i samband med att Sandell-Film hade fått uppdrag att göra en stor film åt AGA där Sten på den tiden var informationsdirektör. Sten är från Skåne ursprungligen och hade varit Lenas chef när hon arbetade för företaget Perstorp som ligger faktiskt i Perstorp som lär ett litet samhälle och ligger i Skåne. Företaget är mest känt för den berömda Perstorpsplattan som fanns i varenda hushållskök i Sverige från och med femtiotalet framåt. När Sten flyttade från AGA till SCA så kontaktade han Lena som hade varit hans assistent och erbjöd henne att arbeta med honom på SCA som hans närmaste medarbetare. Lena tackade ja och här var de nu båda två på kontoret. Sten och jag hade dessutom möts när jag jobbade för Björn Ericstam på TV House under en höst efter det Sandell Film hade lagts ned. Det var för två år tidigare då Björn som var chef på TV House försökte sälja in sitt manuskript för en stor företagsfilm för SCA. Då hängde jag med Björn upp till samma kontor där jag nu befinner mig för att presentera manuset för Sten som var beställaren. Förutom Sten så var det en annan person närvarande som hade lite synpunkter på manuset och denna person var Alf de Ruvo som var SCA´s Research and Developments direktör.
Alf var av italienskt härkomst någon generation tillbaka och en underbar liten farbror som alltid var på gott humör. Han hördes från långt håll när han kom instormande till kontoret efter någon av alla sina många resor. Denne Alf hade även han ett arbetsrum här på Grevturegatan. Han hade en söt dotter i tjugoårsåldern som hette Rebecca de Ruvo som hade blivit en av MTV´s stjärnor. Hon var programledare och stationerat i London och mycket populär bland ungdomarna när hon presenterade alla dom nya musicvideorna för alla kidsen.
Sten Lindholm hade en relativ ung son som hade blivit kändis inom TV världen som en programledare ända tills han många år senare åkte fast för kokaininnehav och över en natt blev han utkastad från SVT och så var det kört med hans karriär. Ett synnerligen tragiskt öde för denne unge man.
Jan Friman var SCA´s skatteexpert och hans arbete bestod i att hitta hål i skattelagstiftningen i alla de femtio länder där SCA var verksamt. Hans huvudgift var att manövrera lagarna till företagets fördel. Han var en man i 35-årsåldern som alltid hade alla sina filer på datorn framme på datorns skrivbord. Han hade svårt med att sortera in dom i olika mappar. Det gick inte ihop med hans i övrigt väl sorterade personlighet. Efter några år så anförtrodde han mig hemligheten med sitt arbete. Han och hans kolleger i olika branscher möttes varje år minst två gånger på olika exklusiva resorts på exotiska platser jorden runt. Det kallades för arbetsmöten men mest så roade sig deltagarna med att spela golf och att utöva diverse andra trevliga sporter. Men det var inte enbart lek utan det viktigaste var att alla som deltog hade något nytt att berätta om hur man kunde förbättra företagens inkomster genom att betala så lite som möjligt i skatt till staten. Man utbytte sina tricks med varandra och det var till allas gagn. Visst var det nödvändigt att läsa in sig på skattelagstiftningen men viktigast av allt var att kunna hitta kryphålen som alltid finns om man letade tillräckligt hårt efter dem. Mer om Jan Friman senare. Även Jan satt på Stockholms kontoret i ett rum in mot gården och han var den sista jag fick skaka hand med första dagen på mitt nya jobb.
Sverker Martin-Löf hade jag ju redan mött vid min anställningsintervju en månad tidigare. Han använde kontoret mer sällan och främst när han var på genomresa från Sundsvall till Stockholm och därifrån ut i världen. Han var inte på plats denna morgon däremot var det ytterligare två killar på plats som jag inte minns vad dom höll på med men troligen var det nåt med siffror. Vi får dessutom inte glömma Janet Flygare som var en tjugoårig flicka som var assistent till Lena och skötte en hel del skrivjobb mm. Janet var en glad tjej och tacksam mot Lena som hade anställt henne.
Lena berättade lite för mig hur hon hade tänkt sig mitt jobb framöver och gav mig några konkreta uppgifter som jag skulle ta hand om. Bland annat så behövde vi köpa en bil till firman som jag i första hand skulle disponera . Till den så behövde vi en parkeringsplats som låg så nära som möjligt vårt nuvarande och även vårt framtida kontor. Jag skulle lära mig kopiatorn och faxmaskinen som fanns på kontoret. Det innebar att jag skulle kunna byta toner till maskinerna och ser till att det alltid fanns papper och toner tillgängligt. Frankeringsmaskinen skulle jag behöva använda varje dag innan jag tog med mig dagens utgående post för att lägga den på brevlådan. Jag var tvungen att lära mig alla olikaportokostnaderna.
Det fanns en hel del årgångar av SCA´s årsredovisningar som dom blivande aktieägarna ville studera innan dom satsade sina pengar på SCA aktien och därför var det ett ofta återkommande arbete att se till att dom önskade årsredovisningarna dagligen skulle postas till olika adressater. Inköp av all kontorsmaterial ingick i mitt ansvarsområde.
-Kolla upp vad vi har i vårt lilla lager här på kontoret och se till att alla artiklar alltid finns hemma sa Lena. Jag fick sätta in mig i vissa inköpsavtal som Huvudkontoret i Sundsvall hade slutit med ett stort antal leverantörer och studera vilka som var aktuella även för oss här i Stockholm för våra framtida behov av leverantörer. Dessa avtal gällde gällde även för inköp av alla bilar som ingick i de högre tjänstemännens löneförmåner. Det var inte lite som jag skulle pyssla med förstod jag. Det här skulle bli riktigt kul. Vilket förtroendet jag visades.
Plötsligt var det dags för lunch kring tolvtiden. Vi gick på Chinakrogen som låg i huset bredvid på Grevturegatan. Lena bjöd både Janet och Monica Andersson samt mig på min första arbetsdags lunch. Lena hade redan berättat om mig för sina kompisar Monica och Janet vilken kille jag var. Hon kände ju mig utan och innan eftersom vi dels hade arbetat tillsammans och varit goda vänner i flera år. Så det var jättelätt att komma in i gänget och från första dagen så var vi fyra ett bra arbetslag som kunde helt och hållet lita på varandra. Det kändes mycket bra att efter lunchen gå tillbaka och fortsätta med att sätta mig in i mina arbetsuppgifter och efter några timmer var det dags att frankera posten och ta med sig den till brevlådan. Postgången skulle bli en av mina dagliga rutiner framöver.
Efter någon vecka så blev vi på kontoret upplysta om att vi skulle få en ny medarbetare. Hon hette Monika (med k). Företaget hade blivit tvungen att erbjuda denna Monika ett liknande arbete som hon hade utövat på ett systerföretag som låg i Stockholm på Kungsgatan och som hade rationaliserats bort. Så denna Monika som egentligen kom från Sundsvall hade nu hamnat på vår avdelning. Det var inte så roligt när man känner att man själv inte skulle ha vald denna person men det var bara att gilla läget. Så Monika blev min medarbetare och fortsättningsvis så delade vi på en hel del rutinuppgifter och det gav mig mer tid att ägna mig åt mer substantiella saker. Jag skulle ju framförallt förbereda den stora huvudkontorsflytten från Sundsvall.
Ett styrelsebeslut året innan hade slagit fast att SCA´s huvudkontor skulle flyttas från Sundsvall till Stockholm. I samband med det så skulle man omorganisera ordentligt och minska personantalet. Det handlade om ca 200 personer som blev berörda av detta beslut. En hel del fick vara kvar eftersom dom enbart jobbade för skogsdivisionen som fick vara kvar i Sundsvall. En mindre del av kontorsfolket fick erbjudande att flytta med till Stockholm under en övergångsperiod innan dom kunde skaffa sig ett nytt jobb i Sundsvall eller bosätta sig för gott i storstan. En del av höjderna tyckte väl att det var roligare att flytta till huvudstaden men detta var lite individuellt.
Lena Andersson hade fått uppdraget av företagets VD Sverker att organisera flytten och det var därför hon anställde mig för att få hjälp med detta stora arbete som skulle ske under våren 1993.
En dag i februari så bad Lena mig att följa med till Stureplan 3 som låg på ca 5 minuters gångavstånd från vårt nuvarande kontor. Det var spännande att få se hur långt de ombyggnadsarbeten hade kommit som Lena hade beställt.
Detta var till det berömda Nordstjärnanhuset vi skulle flytta.
Här kommer lite historia om den unika byggnaden som uppfördes ursprungligen 1898-1899 för KM Lundbergs varuhus enligt arkitekten Erik Josephsons ritningar. År 1902 ombildades KM Lundbergs varuhus till Nordiska Kompaniet (kort NK) som 1915 flyttade till sina nuvarande lokaler vid Hamngatan 18-20. Arkitekten Ivar Tengbom ansvarade för den genomgripande ombyggnad som 1919-1920 förvandlade det gamla varuhuset till huvudkontor för det Johnsonägda rederiet Nordstjernan AB.
[3]Byggnaden rymmer än idag Nordstjernans huvudkontor samt ett par andra kontorshyresgäster.
”I ett av husets skyltfönster fanns tidigare kartor med alla positioner för rederiets fartyg inprickade!”.
Denna sista rad i ovanstående text om Nordstjärnanhuset som jag hämtat från WIKIPEDIA och som handlar om att det tidigare angavs alla rederiets fartygs positioner påminner mig om att jag själv minns den stora jordgloben som låg i ett av skyltfönstren. Där kunde man se en vaktmästare som dagligen manuellt ändrade fartygens position på globen. Det gav min fantasi fritt spelrum och jag fantiserade om hur dom hade det på båtarna som just nu befann sig på hemväg från Brasilien eller Hongkong osv. Tänk om jag på den tiden hade vetat att jag skulle tillbringa mina sista 13 år av arbetslivet i detta hus.
Under en kortare tid fick jag till och med sitta rummet bakom samma skyltfönster där jordgloben hade funnits. Men då är då och nu är nu! Tillbaks till nuet.
Lena och jag passerar in i Nordstjärnanhuset via baksidan som har adressen Jakobsbergsgatan 2 och där får vi hälsa på en vaktmästare som sitter bakom en glasruta och vill veta vårt ärende. Vi släpps genast in eftersom Lena redan är bekant med Karsten som är den gamle vaktmästaren. Han är Nordstjärnans ansikte utåt och en gammal trotjänare som jag skulle bli god vän med under de kommande åren.
Innan vi går längre in i byggnaden för att ta hissen upp till tredje och fjärde våningen som SCA har hyrt av Nordstjärnan så vill jag berätta hur det kommer sig att detta ärevördiga företag hyr ut nästan hela sitt hus till utomstående företag. Numera tränger Nordstjärnan anställda ihop sig på plan fem och sex och resten av huset hyrs ut. På plan två skall den hollländske storbanken AMRO flytta in och lpå plan1 är det fortfarande Handelsbanken som hyr kontorsytor. Men banken lär vara på väg därifrån. I gatuplanet finns det ett antal affärer som hyr sina affärslokaler av Nordstjärnan för dyra pengar..
Orsaken till allt detta är att under hösten 1992 fick Nordstjärnan en ny VD som skulle ta hand om det på den tiden sjunkande skeppet. Det gamla fina Johnsonrederiet som ingick i Nordstjärnans affärsområde var nästan konkursfärdig.
Bernt Magnusson var mannen som sammankallade hela Nordstjärnans personal på sin första arbetsdag och meddelade att han hade studerat företagets chanser att överleva och kommit fram till att det behövdes kraftiga åtgärder för att inte allt skulle vara förlorat. Från huvudkontoret här på Stureplan så skulle det bara finnas kvar en spillra av medarbetare. Det fanns till och med två personer som hade börjat sin anställning samma dag som fick gå hem vid dagens slut och aldrig återkomma. Men mest synd var det om en hel del gamla trotjänare som hade tillbringat nästan hela sitt arbetsliv i detta hus och nu fick gå hem. Tragiskt.
När Magnusson fortsatte sin sanering av företaget så hittade de tillgånger i Argentina som på ett eller annat sätt hade hamnat utanför företagets räkenskaper och där man under många år inte hade märkt att man inte längre fick inkomster från dem. ”Misskötsel” är bara förnamnet på en sådan verksamhet. Magnusson lyckades att under en relativ kort tid vända skutan genom att omstrukturera hela företaget. Jag skulle komma möta honom framöver varje dag i garaget där både han och SCA hade sina bilar. och tänkte Ofta tänkte jag på vad han arbetade med under sin arbetsdag. När han efter några hade fullbordat sitt verk gick an vidare till ett annat företag men då hade Nordstjärnan börjat blomstra igen och de dåliga tiderna var ett minne blott.
Här kommer en liten tidningsartikel som bekräftar Nordstjärnans kris på nittiotalet.
……..Nästa smäll kom under 90-talets fastighetskris då det visade sig att man förköpt sig på väldigt många fastigheter. På bostadsmarknaden rådde panik och i bankernas styrelserum steg nervositeten.
– Johnson-gruppen hade lånat många miljarder av banken och på SEB växte oron för att inte få tillbaka fordringarna. Bankerna hade verkligen tagit ut svängarna, man lånade ut och lånade ut. När det blev svettigt skulle pengarna tillbaka till varje pris.
– Johnson AB, personifierat av Antonia, hamnade i ett skruvstäd.
Nu började bankerna säga upp fungerande krediter. Företag slaktades, 1992 försattes 19 000 svenska företag i konkurs (”normal” siffra brukar ligga på en fjärdedel). Under åren 1990–1995 dukade 81 000 svenska företag under.
– Som mest hade Johnson-gruppen lånat sju miljarder. Först spreds rykten om att SEB skulle sälja ut stora delar av Johnson-gruppen, sen kom insikten att om banken skulle sätta Johnson i konkurs skulle även SEB ryka.
Så Nordstjärnans sanering är alltså orsaken till att SCA fick så fina lokaler på Stureplan som nu höll på att iordningställas för våra ändamål. Lena hade en plan för det hela och hon samarbetade kontinuerligt med hantverkarna som jobbade för SCA´s räkning med att riva och bygga om och bygga nytt. Golv skulle slipas och mattor skulle läggas och allt enligt en tidsplan som gick ut på att i slutet av april skulle allt vara klart för inflyttning. Nu när jag fick se lokalerna på plats började jag förstå omfattningen av hela projektet. Lena gick genom planerna med mig på plats och jag fick se hur hantverkarna rev ut stora glasrutor (Två meter gånger en meter och en centimeter tjock) från varje kontorsrum och samlade dom på en plats. Jag kunde inte låta bli att genast fråga vad som skulle ske med dem.
-De åker till tippen! var svaret. Jag frågade om jag kunde ta hand om en del och fick svaret att det var helt OK. Bara jag hämtade dem helst samma dag.
Vi hade redan fått vår nya firmabil och jag hämtade glasrutorna samma dag efter jobbet. Dom skulle jag använda på Fridal för att bygga ett växthus Hantverkarna hjälpte mig att få ned skivorna till gatuplanet med hjälp av deras bygghiss och jag stuvade in dem i baken på Renault Espace firmabilen och körde dom samma kväll ut till Mörkö. Jag har fortfarande kvar en del av glasen i dag. En hel del har gått åt för att glasa in verandan och en del andra små projekt.
Det leder mig till att prata om firmabilen som jag hade fått uppdraget att anskaffa. Jag hade varit hos BILIA ute i Solna som på den tiden hade ett nära samarbete med Renault och just då hade det en helt ny modell från Renault anlänt till Sverige. Bilen kallades för Renault Espace översatt till svenska var det rymdbilen. Denna bil såg jag hos BILIA och förslog att SCA skulle köpa den. Den hade en vacker mörkblå färg och var både elegant och väldigt användbar för att transportera allt möjligt. Vi hade redan skaffat en garageplats i Grevturegaraget som låg snedd över gatan från SCA´s kontor. Där var det enbart denna SCA bil som hade en permanent plats i källaren. Jag förfogade över bilen och kunde använda den även privat. Det var inte officiellt tillåtet men jag skötte det på ett diskret sätt så att det aldrig blev några problem. All service och bensin ingick i dealen. Visserligen hade jag en egen privatbil men för det mesta använde jag firmabilen.
Åter till mitt första besök av vårt framtida huvudkontor i Nordstjärnanhuset på Stureplan. Vi hälsade på några hantverkare och jag mötte en som heter Bengt som kom från Sundsvall. Han var anställt av byggfirman PEAB men jobbade alltid exklusivt för SCA. Med Bengt skulle jag i framtiden samarbeta under alla mina år inom SCA och vi kom alltid otroligt bra överens. Bengt var en allround hantverkare som kunde allt. Inget var omöjligt för Bengt. Han hade en lösning för alla bekymmer man hade. Behövde man bygga om ett rum under en natt genom att slå ut en vägg eller lägga in ett nytt golv i handlarrummet under en helg så var det Bengt man kontaktade. Han jobbade i princip dag och natt och oftast natt för vår del för att han inte ville störa verksamheten dagtid. Han skrev upp alla sina tider som han jobbade för oss och fakturerade månatligen PEAB som sedan fakturerade SCA för hans insatser. Bengt hade hand om alla huvudkontorets höjdares hus eller lägenheter. Dels så fixade han varje objekt efter ägarens kravlista i samband med inflyttning och såg sedan till att utföra all slags service under den tiden bostäderna utnyttjades. Det kunde vara dom mest underliga kraven han fick uppfylla. Jag minns när en av direktörerna som hade flyttat in i ett flott hus i Djursholm där det inte fanns något stängsel kring tomten. Francis van Sevendonck som då var chef för Human Recources ägde en liten hund som gärna ville vara ute på gräsmattan. Bengt fick bygga ett stängsel kring hela tomten och det handlade om hundrafemtio meter som skulle byggas blixtsnabbt. Inga problem för Bengt. På mindre än en vecka var stängslet på plats. Han byggde och byggde och byggde. Hans främste uppdragsgivare var VD´n Sverker Martin-Löf. Sverker hade alltid något privatprojekt åt Bengt på gång. En sommar byggde han en hel hamn ute på Värmdön där Sverker hade sitt hus. Företaget betalade. Även jag anlitade Bengt som hjälpte mig att sätta upp en solvärmeanläggning på taket på Mörköhuset. En gång frågade jag Bengt om han hade ett tips om vart man kunde få tag på en begagnat tvättmaskin. Han råkade just då inreda en bostadsrättslägenhet till en av direktörerna. I regel ville den nye ägaren ha alla vitvaror utbytta och då var det Bengt som bestämde vad som skulle hända med de redan använda maskinerna. Så Bengt hade just då en nästan ny tvättmaskin på gång som han körde till Mörkö samma kväll. Denne Bengt hade sin familj i Sundsvall och veckopendlade med sin välutrustade firmabil till Stockholm där han höll till i ett garage på Söder vid Medborgarplatsen. Han hade tillgång till en liten skrubb i garaget och där sov han några timmer på nätterna såvida han inte jobbade då. Han var en arbetets hjälte. Ibland var han borta ett tag och ringde man honom så kunde han i bästa fall svara från ett ensligt ställe uppe i den svenska fjällvärlden där han just då byggde en fjällstuga åt någon höjdare. Dessa ryckte konstant i Bengt och ville ha honom att göra något för just dem. En sen kväll på jobbet berättade han för mig om sin dotter och lite om sin familj. Det var ingen rolig historia att lyssna på. Jag tyckte mycket om Bengt som en medmänniska och vi hade en väldigt bra relation under alla våra år. Somliga människor verkar leva enbart för att arbeta. Till dom hör definitivt min gamle vän Bengt. Jag kommer aldrig att glömma Bengt när han som sin personliga avskedsgåva i samband med min pensionering kom med en flaska Whisky och sa att jag alltid kunde ringa om jag behövde hans hjälp.
När Lena och jag hade kollat in lokalerna ovan jord så tog vi oss ner till källaren där det fanns en hel del förvaringsrum som skulle ingå i vårt hyresavtal. Här nere satte även en del hantverkare som hade varit anställt av Nordstjärnanbolaget. Men i samband med den nyligen genomförda rationaliseringen fick dom bilda ett eget företag och sälja sina tjänster till Nordstjärnan som fortfarande ägde och förvaltade hela huset. Hantverksgänget bestod av Hasse Gustavsson och hans kompis Björne. Runt omkring dem fanns det några killar som jobbade i mån av behov för dem. Men en skall nämnas särskilt och det är Mikke. Han var en liten smal kille i trettioårsåldern och hans huvuduppgift var att ta hand om alla fönstren i huset och se till att dom var rena. Dessutom så tog han framöver hand om alla fönster i våra direktörers lägenheter och hus. Hasse och Björne var framförallt elektriker och bolaget de hade bildat hette SEFA (StockhomsEl och Fastighets Aktiebolaget). Hasse kunde fastigheten utan och innan och hade jobbat där i många år. Björne hade en yngre bror som lärdes upp till elektriker. När det krävdes under vissa perioder så kallade dom in Owe som var en äldre farbror och även han jobbade mest som elektriker. Hela gänget samlades vissa tider under för- och eftermiddagen kring ett litet bord för att dricka en kopp kaffe och snacka lite skit som vi brukade säga. Man pratade om pågående projekt och jag skulle ofta hänga med dem inne i deras lilla skrubb i källaren där de hade ett superlitet kontor och några plåtskåp för att hänga sina kläder i. Runtomkring var det rör för fjärrvärmen och maskiner som såg till att det tekniska i huset fungerade. Det var en liten värld i sig där dessa killar höll till i en del av källarens stora pannrum. Detta var husets trevligaste ställe att sitta på och prata lite skit med grabbarna. Även Hasse skulle jag bli god vän med och ha ett mycket gott och trevligt samarbete med under alla kommande år framöver. Hasse hjälpte mig med det elektriska på mitt sommarställe och jag h besökte honom ibland även efter jag hade slutat på SCA 2006. Då kom jag i regel när gänget satt och drack sitt eftermiddagskaffe och fick ta del av de senaste nyheterna i huset.
I ett annat förrådsrum så höll just då en annan vaktmästare på att göra sig av med en hel del av Nordstjärnans diverse möbler och attiraljer. Det skulle vara hans sista arbete innan han även var tvungen att sluta. Jag tittade in till honom och såg en jättefin inramad världskarta som han just flyttade åt sidan. Nyfiken som jag är frågade jag honom om vad som skulle ske med alla dessa ting och fick höra att det mesta skulle gå till tippen. Jag anmälde mitt intresse för en del saker och fick gärna ta dom om jag hämtade dem fort så snart som möjligt för han ville få lokalen tömt så fort som möjligt så att SCA kunde flytta in. Vi kom genast överens om att han kunde låta en hel del saker stå kvar eftersom det var jag som skulle ha ansvaret för våra källarförråd. Han var glad åt detta besked för att det underlättade livet för honom. Efter det så skildes vi åt och Lena och jag tog oss tillbaka till kontoret påGrevturegatan .
Arbetsmängden under de första veckorna hade ökat och vårt lilla gäng på kontoret hade börjat äta lunchen tillsammans i köket. Det var mest filmjölk med müsli och lite fruktsallad. Jag hade börjat året med att gå flitigt till Friskis&Svettis på kvällarna efter jobbet två till tre gånger i veckan. Min vikt minskade vecka för vecka och jag kände mig i högform. Ett helt nytt liv hade börjat för mig sen jag började jobba på SCA. Ett bra kompisgäng med Lena i spetsen och utmanande arbetsuppgifter i en helt ny företagsvärld. Jag klädde mig i mörk kostym varje dag och hade en vit skjorta med slips på mig när jag glatt seglade in på jobbet klockan halvnio. För det mesta tog jag bussen från Näset på Lidingö till Ropsten där jag bytte till tunnelbanan som förde mig på 7 minuter till Östermalmstorg. Restid till arbetet – en halv timme. Livet lekte för mig. Tog jag bilen tog det lika lång tid från hemmet till garaget på Grevturegatan. Numera var det inte aktuellt med några filmresor utan jag kunde faktiskt ha ett välordnat hemliv. Jag hade till och med börjat springa min vanliga runda på morgonen kring Sticklinge. Klockan sex ringde väckarklockan. Fem minuter senare var jag redan nere vid golvbanan och sen sprang jag 50 minuter runt Sticklinge trots att det var mitt i vintern. Vid sjutiden tog jag en snabbdusch och sen satt jag fram till åtta vid frukostbordet och läste tidningen i lugn och ro. Såg till att Maria tog sig till skolan och tog mig själv till jobbet. Ibland körde jag henne till skolan när jag tog bilen till jobbet.
Jag hoppar lite hit och tid i berättelsen men det får bli så.
Efter någon vecka sa jag till Lena att jag ville åka upp till Sundsvall och se hur de hade det organiserat på huvudkontoret. Det var lite känsligt eftersom de var ju så att personalen som jobbade på kontorsadministrationen inte hade ombedds att följa med till Stockholm och så skulle jag dyka upp hos dem och ta hand om deras kunskaper. Efter lite överväganden så bestämde vi att ta det lite diplomatiskt och jag flög upp till Sundsvall några dagar efter vårt samtal.
Nisse Nilsson som var Sverkers egen chaufför kom och hämtade mig vid flygplatsen i Sundsvall med den stora svarta direktionsbilen. Han pratade lite med mig på vägen in till stan och vi gjorde upp att han skulle köra mig tillbaka till mitt hemflyg senare på eftermiddagen.
Jag tog mig rakt in till kontorsadministrationen och presenterade mig och bad dem berätta mig sina dagliga rutiner. Jag hade tagit med mig ett stort A4 block och skrev frenetiskt upp all den information som jag fick av dem. Inga frågor blev obesvarade. Från mitt gamla jobb i filmbranschen så hade jag stor erfarenhet av hur man frågade sig fram om allt man var intresserat av. Senare på eftermiddagen flög jag hem igen.
Dagen efter gick jag igenom mina anteckningar som fyllde nästan hela blocket och strukturerade upp det jag hade antecknat. Jag fick nu en uppfattning om vilken slags maskinpark vi behövde på det nya huvudkontoret och vilken service som hade erbjudits av kontorspersonalen till alla som hade haft sin arbetsplats på huvudkontoret i Sundsvall. Här i Stockholm skulle det bli en liten annorlunda modell.
Från och med nu så var det ofta som jag tittade in på det blivande Stureplan 3 kontoret för att dels se hur ombyggnadsarbeten fortgick och bekanta mig med mer och mer med lokalerna. Av Hasse Gustavsson ville jag få reda på lite mer hur saker och ting fungerade i Nordstjärnanhuset.
Vi fick nu tydligare uppgifter från Sundsvallskontoret angående vilka möbler och maskiner som skulle följa med därifrån i samband med flytten. Det fanns tex. hundratals tavlor upphängda i Sundsvallskontoret. Konst som hade inhandlats under många år. Någon skulle bestämma vilka tavlor och vilken konst som skulle följa med till Stockholm. Även vissa kontorsmöbler av det mer individuella slaget skulle följa med. Det gällde mest höjdarnas möblar. Övriga kontorsmöbler var det upp till oss i Stockholm att anskaffa och vi tog tidigt kontakt med ett stort kontorsmöbelföretag som heter EFG. Lena och jag valde ut ett lämpligt enhetligt möblemang för alla rum som behövde möbleras från scratch. Gardiner till samtliga rum skulle väljas samt mattor för de rum som hade parkettgolv. De flesta rum blev försedda med heltäckande mattor.
Vi fick börja planera för var datacentralen skulle få sin plats. Alla ledningar med data och telefonkablar skulle dras från detta rum till alla andra rum på två etageplan. Kontorsmaterielförrådet var ett ställe som det var en fördel att ha nära mitt eget rum så jag kunde ha koll på trafiken. Vi hittade ett bra ställe och inredde det med diverse hyllor och skåp som vi fick automatiskt påfylld varje vecka av ”Svanströms” som vi hade valt som leverantör av all kontorsmaterial. Deras personal kom en gång i veckan och kollade åtgången och fyllde sedan på så att det alltid fanns ett grundsortiment tillgängligt. Ytterligare önskemål fick vi beställa telefoniskt om det var bråttom.
Vidare så behövde jag inreda ett rum till expedition där det fanns kopiator och diverse andra kontorsmaskiner tillgängliga. Vi skulle hjälpa till med laminering av dokument och framförallt skulle all post hamna där på morgonen och där sorteras inför leverans till samtliga rum i huset. Både extern och internpost. Vid dagens slut skulle all frankering ske innan alla brev och paket lämnades nere på postkontoret vid nedgången till Östermalmstorgs T-station. som låg snedd över gatan.
Dessa tre rum som innehöll dels mitt kontorsrum samt expeditionen (postrummet) och kontorsmaterial förrådet låg i rad på plan tre nära hissen på den sidan av huset som låg mot Stureplan. Jag hade från mitt rum bra koll på alla som tog sig in och ut den vägen. Det fanns även hissar på den andra sidan av huset där huvudsakligen personal och leverantörer tog sig in och ut till
SCA´s lokaler på plan tre och fyra.
Vi hade en del konferensrum att tänka på när vi inhandlade utrustning och inredning för dom. Det skulle finnas möjlighet att titta på Overheadbilder och även om man ville titta på en VHS videokassett så skulle det gå att enkelt rulla in en mobil TV med VHS spelare till rummet. Ett speciellt kapitel var inredningen till styrelserummet som låg på fjärde våningen. Detta ovala rum var jättevackert med parkettgolv och på ena sidan fanns många fönster mot Stureplan och Birger Jarlsgatan. Ena kortsidan var redan inredd så att man med hjälp av en knapptryckning kunde få fram en filmduk som gömde sig bakom dom tjusiga gardinerna. Här skulle vi själva stå för inredningen.
Lena fick vid ett tillfälle reda på att ett annat stort företag på Östermalm skulle byta ut sitt styrelserums möblemang. Hon tittade på deras bord och 20 stolar och insåg direkt att allt skulle kunna passa perfekt in i vårt framtida styrelserum. Stolarna behövdes visserligen kläs om med nytt tyg som Lena själv valt ut och att borden skulle behöva slipas. Hon organiserade en omedelbar hämtning av möblemanget. Lenas kille Anders som hade tillgång till en stor fabrikslokal ordnade sedan med emballering och vidaretransport till två olika firmor i Norrland som skulle ta hand om resten. Vilket kap! Vi lovades att möblerna skulle bli tillgängliga i samband med inflyttning eller senast till nästa styrelsemöte därefter och kunde sedan checka av detta moment. Konsten till konferensrummet skulle komma från Sundsvalls kontoret.
En annat stort projekt blev inredningen av det så kallade handlar-rummet som skulle ligga i samma lokal där rederiet Johnsonline hade haft sin informationscentral. Därifrån skedde på den tiden all kommunikation med hjälp av telegraf- och telexmaskinerna med båtarna runtom i världen.
Rummet hade många fönster både åt Biblioteksgatan och Jakobsbergsgatan. Där skulle det byggas upp åtta arbetsplatser där valutahandlarna skulle sitta och utföra sina uppgifter. Kring ett stort bord skulle åtta på varje sida och framför sig hade dom var och en sina bildskärmar fylld med senaste kursuppgifter. Där gjorde dom sina affärer och allt dom sade i telefonerna bandades på en säkerhetskopia som man kunde ha som bevis i efterhand ifall att något skulle gå på tok. I en sidodel i samma rum satt fyra andra personer och bemannade det så kallade back-office. Tjejerna assisterade handlarna och avslutade de affärer som handlarna satte igång muntligen genom att dokumentera samt arkivera alla transaktioner.
Varje dag skulle kassetten där alla telefonsamtal från handlar-rummet hade spelats in under gårdagen lämnas in på Handelsbank-kontoret på andra sidan Stureplan där SCA hade ett bankfack. Detta dagliga rutinarbete fick vi på kontorsadministrationen ta hand om. Det var viktigt att det fanns en kopia av alla samtal och avslut tillgängligt utanför husets väggar ifall det skulle brinna i våra lokaler.
Ett annat projekt handlade om att ordna ett uppehållsrum där personalen kunde ta en fika eller äta sin medhavda lunch. Ett litet pentry med micro, bestick, glas, tallrikar osv. Det krävdes ett litet speciellt möblemang. Ett stort kylskåp där alla kunde ha lite av sina egna favoriter typ filmjölk eller sina matlådor. Lite blommor i form av en grön planta i ett hörn. Allt behövde man tänka på i förväg. Ett stort bord med tillhörande 10 stolar, papperskorg, gardiner…osv.
Allt skulle fungera från och med första dagen då folket från Sundsvall började sitt arbete i Stockholm. De skulle definitivt inte få det sämre än de hade haft det utan dom skulle bli mycket nöjda.
Alla dörrar i huset som behövde ha ett lås skulle gås igenom och vi valde en liten låsfirma som låg tvärs över gatan i hörnhuset Birger Jarlsgatan och Riddargatan. Personalen där skulle jag bli god bekant med under de följande åren. De gick igenom alla dörrar i huset med oss och vi kom överens om vilken säkerhetsnivå som krävdes. Vi beställde ett antal huvudnycklar som passade till alla dörrar och var avsedda för enbart några personer inom kontorsadministrationen och ett noggrant låsschema gjordes upp. Vissa nycklar skulle kunna öppna och låsa flera rum så att sekreteraren vid behov kunde få tillgång till chefens rum och viceversa. En noggrann företeckning över alla husets nycklar och dess användningsområde upprättades och förvarades både hos oss i huset och hos låssmeden. Dessutom ärvde vi ett stort antal nycklar till diverse kassaskåp som var stora som rum. Dessa nycklar kom från en firma som var specialist på kassaskåp och tappade vi bort en sådan vilket hände framöver någon gång så visade oss specialisterna hur man kunde ta sig in i skåpen via ett hemligt hål som fanns på kassaskåpets framsida på ett särskilt undangömt ställe. Ytterligare kassaskåp fanns både på tredje och fjärde våningen inne i dom stora rummen som fungerade som kassaskåp i sig självt. Dessutom så fick vi snart uppdrag att beställa ett större vapenskåp att kunna användas av alla höjdare som jagade på fritiden. Det var säkert en sex personer som ibland förvarades ina jaktgevär på kontoret när dessa inte användes under jakten. Den nyckeln förvarades på kontorsadministration och gevären kunde endast lämnas in eller ut under kontorstid. Det kan tilläggas att den gemensamma jakten var höjdarnas favoritsysselsättning på fritiden. SCA var ju den största skogsägaren i hela Europa.
Dagligen hade Lena och jag genomgångar av alla punkter som vi skulle tänka på och kollade up hur långt vi hade kommit i processen. Det hade blivit så att jag hade börjat röka under denna intensiva planeringsperiod och vi rökte alltid när vi satt och pratade igenom våra små och större projekt. Vi kände att vi var på god väg med planeringen och ju kortare tid vi hade kvar till flyttdatumet som låg omkring månadsslutet april desto mer rökte vi och desto mer spännande blev tillvaron. På fritiden så sprang jag varje morgon och utövade allround-gymnastik på Friskis&Svettis två till tre gånger i veckan så jag var i fysiskt bra form trots min rökning som jag visste att jag skulle och kunde lägga av med efter denna period. Jag hade haft mina rökperioder några gånger redan och visste att jag klarade av att sluta med denna last.
Lena hade fått reda på det exakta antalet personer och vilka befattningar dom innehade som skulle flytta in den första omgången. Det var ca trettio personer och dom inkluderade handlar-rummets personal. Handlarna ingick i dotterbolaget SCA Finans som hade som sin uppgift att vara SCA´s egen bankrörelse. Dom utförde alla valutatransaktioner som behövdes för att SCA skulle kunna betala sina fakturor i rätt valutor och inte förlora på kursväxlingar. SCA Finans`s personal omfattade ca tjugo personer. Hela det gänget skulle sitta på tredje våningen.
Alla direktörer placerade vi på fjärde våningen som sedan gammalt var den flottaste delen i huset med den stora ”Kallsteniushallen ” i centrum. Denna hall bestod av ett stort rum med dekorativa väggmålningar utförd av J. Kallstenius som visade motiv ur Nordstjärnans värld. Industri, Järnverk, Handel och Sjöfart huvudsakligen. Här fanns det en receptionsdisk där alla besökare togs emot som kom upp med två hissar från Stureplan 3 ingången. Gamla fina möbler och skulpturer lämnades kvar av Nordstjärnan när vi tog över lokalerna. Alla dessa inventarier blev noterade på en lista som jag hade ansvar för. Från Kallsteniushallen kunde man ta sig både till konferensrummen och styrelserummet som vätte mot Stureplan. Gick man åt andra hållet kom man till en stor öppning i huskroppen där man kunde se ned mot det tredje våningsplanet dit en trappa förde som påminner om rulltrappor i ett varuhus.
Det kommer sig utav att detta hus en gång i tiden kring sekelskiftet 1900 byggdes som varuhus under namnet K.M.Lundberg. 1902 byttes namnet till NK och 1915 flyttades varuhuset till det fortfarande existerande NK även kallat för Nordiska Kompaniet på Hamngatan. Efter Lundbergs flytt tog Johnsonline och Nordstjärnan över huset efter en omfattande renovering utförd av mästararkitekten Ivar Tengbom. På tal om Tengbom så mötte jag en gång hans sonson i Gamla Stan när jag bodde där och han satt en kväll på Gyllene Freden med en gammal klasskompis. Det var en tjej som gick samtidigt med mig på Fotoskolan 1967. Efter jag slutade mitt kvällsjobb som servitör på Freden så följde dom två hem till mig till min lägenhet på Sven Vintapparesgränd där vi fortsatte kvällen med att ha trevligt.
Åter till beskrivningen av hur det såg ut på plan fyra. Utanför Kallsteniushallen där det låg ett himla fint parkettgolv så fanns det stora fria ytor där det fanns plats för en stiligt stor sittgrupp i en speciell skinnsort som stod på heltäckande mattor som Lena hade vald. Mattorna gick i en lätt blå färg som passade bra ihop med SCA´s företagsfärger. Här utanför Kallsteniushallen så lyste det högt i taket ett allmän ljus som hela loftgången mellan plan tre och fyra drog nytta av. På andra sidan loftgången fanns det ytterligare två hissar som tog sig ända ned till källaren och upp till plan fem där Nordstjärnans hade sina kontorslokaler.
Här på plan fyra radade sig nu upp alla direktörers och deras sekreterares rum. Störst och bäst satt VD´n Sverker med egen privattoalett angränsande till sitt rum. Möblemanget till hans rum skulle följa med från Sundsvall. Detsamma gällde en hel del andra höjdares möbler. Däremot så skulle det efter individuella önskemål bytas ut diverse tapeter och hängas upp gardiner. I ett av rummen var väggarna iklädda i österländskt siden. Det var den thailändska genaralkonsul i Sveriges rum och där hade en av bröderna Johnson suttit förut innan SCA´s finansdirektör Åke Rietz skulle ta rummet i besittning. Det första han sa när han såg sitt nya arbetsrum var att vi skulle riva bort dom vidriga tapeterna som var mycket vackra och dyra. Men han kunde väl inte koncentrera sig på sina siffror han hade nämligen hand om SCA´s hela ekonomi och den krävde noggrann tankeverksamhet. Han satte bredvid VD Sverkers rum och det gick en liten korridor mellan dom två rummen. Vi ombads att testa om man kunde från korridoren som låg lite gömd eventuellt höra vad som avhandlades i respektive rum. Det handlade ju om högt konfidentiella saker. Informationsdirektören Sten Lindholm fick ett vackert hörnrum mot Birgerjarlsgatan och hans sekreterare ett mindre intill. Lena som klurade ut hur och var alla skulle få sin arbetsplats satte sig själv i ett stort flott rum nära deras för att hon var ju Stens assistent och hans högra hand förutom att hon tillsvidare var ansvarig för hela kontorsadministrationen. Hon hade Janet Flygare som sin sekreterare och även Monica Andersson som hanterade årsredovisningen och alla bokslut som återkom kvartalsvis satte i samma hörna som alla andra på informationsavdelningen. Vidare så sattes Mikael Bertorp som var chefsjurist på SCA med sin stab på fjärde våningen nära inpå Sverker. Alf de Ruvo med sin avdelning för Research och developement nyttjade tre rum tillsammans med sin sekreterare och sin amerikanske assistent Jeff Thornton. Resterande rum på plan fyra var som sagt tre konferensrum och det stora styrelserummet. SCA´s reception placerade vi bakom en receptionsdisk nere vid gatuplanet innanför entrén med adress Stureplan 3. Där satt även Nordstjärnans receptionspersonal och fick samsa med vår receptionist.
Ett stort och rymlig kök där det preparerades alla kaffebrickor som var obligatoriska till alla konferenser. Det fanns en flicka som fick plats bakom en fin gammal ekdisk som stod i Kallsteniushallen och hon bokade alla konferenstider och såg till att allt fungerade för dom som skulle nyttja konferensrummen.
Alla dessa rum och utrymmen stod än så länge tom och väntade på människorna som skulle ta dom i besittning.
Lena hade god smak och tog själv itu med gardinfrågan och där fick hon hjälp av en yngre kille från Östermalm som kallade sig för Anders och han hade en rörelse tillsammans med sin syster som hjälpte till med att skaffa fram och sy upp lämpliga gardiner till alla rum. Det var väldigt individuella krav som skulle upfyllas på direktionsvåningen på plan fyra. Plan tre däremot så blev det generellt ett enhetlig mönster i alla rum. Likaså blev där möblemanget väldigt likartad och vi hade tagit reda på av dom som skulle sitta i rummen hur mycket förvaringsskåp och besöksmöblemang dom behövde. Likaså behövde vi veta vilka som skulle ha en skrivare på rummet eller om det dög med att dom fick ta sig några meter ut från rummet och till en centralskrivare. Dom vackra parkettgolven i många rum krävde vanliga mattor där det inte fanns redan heltäckande utlagt. Till slut så skulle alla ha en papperskorg och självklart lite ”grönsaker” som vi kallade i regel en grön planta i en stor vit kruka som brydde rummet. Varje rum skulle dessutom ha en liten namnskylt i plåt utanför rummet som var lätt utbytbart och bara behövde sättas fast på en liten magnetplatta på plan tre. På plan fyra blev det en tjusigare mässingsskylt som sattes fast på den vackra dörren. Vi förutsatte att det inte handlade om särskilt många byten på plan fyra.
Året var alltså 1993 och datorer hade inte varit så länge i bruk. Men kravet var att alla rum skulle ha tillgång till datorer som var knytet till SCAs interna nätverk. Det krävdes att hela datasidan behövde planeras i detalj i förväg och där fanns det ett ansvarsområde som låg i Ralf Helsings händer. Hans titel var controller och hans huvudsakliga uppgift var att kolla alla verksamheter och se om det gick rätt till och om det fanns förbättringspotential. Han hade i Sundsvall haft till sin hjälp en ung kille som hette Johannes Bertorp och var son till juristen Mikael Bertorp. Johannes var sexton år gammal och gick fortfarande i gymnasiet men var en riktigt datanörd och han hade i Sundsvall hjälpt Ralf Helsing med att installera alla nya datorer. Det var hans sätt att tjäna lite pengar. Nu var det meningen att Johannes skulle före inflyttningsperioden vara här i Stockholm under ett antal helgar och sätta upp alla nya datorer. Så Johannes var den som kopplade alla datorer till nätverket. Jag hjälpte honom en hel del med det praktiska som var att sätta fram datorerna på skrivborden och koppla dem till nätverket. På så sätt lärde jag mig en hel del om datorer av honom och kunde sedan i min tur hjälpa en hel del av sekreterarna som inte hade någon dator vana ännu. Det hade nyligen kommit det första Windows-programmet från Microsoft. Jag minns speciell en person som bar sig klumpigt åt. Det var en kvinna i femtioårsåldern som kom faktiskt från Innsbruck ursprungligen. Hon var mycket egen och envis men noggrant och det var viktigt för att hon var sekreterare till Mikael Bertorp på juridiken. Henne skulle jag hjälpa igång med att visa hur Windows biblioteket på en Microsoftdator fungerar. Hon hade svårt att ta till sig tekniken och hon litade inte alls på datorn. Så hon skrev för hand upp var varje dokument som hon la i en mapp bara för att hon skulle ha extra bevis på att hon hade lagt sina dokument i rätt mapp. Det tog några veckor innan hon insåg att arbetsbördan blev alldeles för stor med detta dubbelarbete som vart helt onödigt. Hon tvivlade på sig själv om hon klarade av sitt arbete och berättade för mig att hon låg sömnlös på nätterna. Slutsatsen är att envishet är inte alltid den bästa dygden. Däremot så var hon mycket ambitiös och levde för sitt arbete. På sin semester så gick hon och lärde sig Kalligrafi huvudsakligen för att hon inte klarade av att skriva adressen på ett kuvert med datorns hjälp. Hon använde sig sedan av sin fina kalligrafiskrivstil genom att skriva varje adress för hand på kuverten. Det blev mycket vackert och uppskattades av hennes chef Mikael.
test1
