Annika börjar på vårterminen 74 på Lärarhögskolans lärarhögskolan och satsar på att utbilda sig till lågstadielärare. Det är en ambitiös satsning med tanke på att den tar tre år samtidigt som vi har Leon att ta hand om och jag numera har fått ett krävande heltids arbete där det ingår många resdagar. Så nu ville det att Leon skulle hålla sig frisk så att han kunde gå på daghemmet i Rudboda där han trivdes rätt så bra vid den här tiden. Det var ett fint litet gäng ungar som höll bra ihop och även den kvinnliga personalen de hade tog mycket väl hand om barnen. Leon var nu tre år gammal. Annika skulle med sin skolklass åka upp till Geilo som är en skidort i Norge och där tillbringa en vecka med mycket skidåkning. Under den veckan hade jag marktjänst och var ansvarig för att få Leon till och från dagiset och se till att han fick mat hemma. Det var en vecka där jag bara jobbade på kontoret så det gick bra för mig att genomföra det. Jag minns en roligt sak som hände söndagen innan Annika skulle ge sig iväg till Norge med sina längdskidor. Jag hade fått för mig att dom skulle bearbetas med lite fästvax och att man kunde använda ett strykjärn när man fästade vaxet på skidorna men något gick galet och efter en lång stund gav jag upp trots att man såg att så borde skidorna inte se ut. Men det ordnade sig för att hon klarade sig hyfsat i den norska snön och tyckte att det var skönt med en vecka i fjällen tillsammans med sina skolkamrater. Det visade dom fotos som hon hade tagit under resan. Några månader efter det så hände det att både Annika och jag var bortrest och enda sättet att klara det var att Leon fick resa till Östersund och där vara tillsammans med sin mormor Inga Mai på deras lantställe som var en liten stuga som låg vid en sjö. Annika tog nattåget till Östersund för att överlämna Leon i sin mammas händer. När hela den perioden var över så skrev Annika en liten berättelse som en saga och läste sedan upp den för Leon som var mycket förtjust i att höra just den. Här kommer den.
Här följer en berättelse nedskrivit av Bengt och Gunilla som vistades samtidigt på Ingamais stuga tillsammans med Leon. En mer realistisk beskrivning!
Nu kommer det en berättelse som Annikas gode vän Claes har skrivit in i samma lilla sagobok och där beskriver han hur Annika och Leon kom till Valstadskollektivet midsommar 1974 för att fira midsommarfesten där tillsammans med hela kollektivet. Jag själv var just då på hemresa från Brasilien efter den fantastiska sjöresan från Rotterdam till Brasilien. Så Leon och Annika fick klara sig utan mig och det hade tydligen gått jättebra enligt Claes Hejbel som skrev ned dom följande raderna så att Leon har något att minnas när han blev äldre. Här börjar vi om igen.
