Del x113 1989 Dolfin och ASG Hongkong
Den 13 juni köpte jag en gul volka som jag skulle ha mycket besvär med framöver. Men redan den 19 april 1989 så läser jag i en anteckning att jag hiittade en stor fin villa i Nacka som vi behövde för att spela in en liten film om en Electrolux dammsugarmodell som kalllades för Dolfin. Inspelningen tog några veckor innan det var dags att flytta in i huset för några dagar för att filma dom speciella scenerna med dammsugaren som skulle sköta alldeles själv. Vi klurade ett tag hur det skulle kunna sker och som alltid när det var dags att hitta lösningen så ringde vi till ”Gustav Mandal” en duktig filmtekniker samt fotograf samt geniet som var allmän känt i filmkretsar för sina briljanta tekniska lösningar. Han hade en gammal Volkbuss som var gråmålad och kallades för pärlan. Den ryckte han ut med när det behövdes. Gustav och pärlan kom med lösningen att vi skulle rigga lite ställningar och med hjälp av små block och nylonlinor så borde vi få dammsugaren att jobba själv. Det var mycket jux innan det fungerade men det löste sig. Vi hade med oss en skådespelerska som spelade husfrun och hon var snygg och kemin uppstod mellan Mikke Agaton och henne och allt i allt så vart det en lyckad inspelning. Henry Alexandre plåtade och Uffe var B-gubbe. Mikke skötte filmregin och skulle klippa underverket. Efter inspelningen gick jag på en långsemester på en 6-7 veckor och höll till mest på landet på Fridal. Jag ser att den 19 augusti så flyttade jag från landet med Leon och Maria tillbaka till Lidingön. September och oktober gick åt att göra film åt ASG och därtill så var vi tvungen att filma nere i Göteborg i industrihamnen där vi skulle filma kring en stor segelbåt som stod på kajen. Vi hade med oss en söt tjej som hade en liten roll i filmen och jag minns den resan av en enda anledning bortsedd ifrån att det alltid var lite extra kul att komma till Göteborg och bo på Hotel Rubinen på Avenyn och gå ut tillsammans med gänget och äta en god bit mat efter man började grunda med en Whisky på rummet innan man lämnade hotellet för att ge sig ut på stan för att leta efter en krog. Jag minns att det var första gången jag kom i bekantskap med en ”mobil-telefon”. Denna apparat vägde åtskilliga kilo och skulle bäras med en axelrem. Den skulle laddas titt som tätt och jag hade fått låna den av Thore som ägde den. Den apparaten hade vi med för att det ansågs att vi behövde ha med den för att där ute på kajen i Hamnen så var det långt till närmaste telefon och det skulle vara en fördel att ha tillgång till den. På vägen ned till Göteborg satt vi i bilen och testade telefonen och det var kul att kunna ringa ifrån en bil som färdades. Vi hade fått en ny leksak kändes det som men när det väl var dags att använda den på plats i hamnen så strulade det med mottagningen och batteriet hade slutat att fungera så efter det så använde jag aldrig en mobiltelefon på flera år.
Den 14 oktober så var jag på Mörkö där jag hade segelbåten Chaos liggande vid båtklubben som hette ”Klubben”. Jag tog ned masten och dagen efter så hjälpte mig en farbror som hette Rolf Olsson att ta uppbåten ur vattnet och ställa den på ett paar stålbockar brevid den lilla bron som förbinder Mörkö med Eriksön. Han hade tillgång till en lastbil genom sitt arbete i Södertäljes kommun. Bilen hade en lyftkran och med hjälp av den så lyfte vi både hans och min båt upp ur vattnet och likaså gick det till vid sjösättningen våren därpå i många år.
På måndag och tisdag så förberedde jag den sista inspelningen till ASGfilmen som skulle föra oss till Hongkong där ASG hade en verksamhet. Det var ju kul att få åka dit på snabbvisit. På onsdag så flög vi tidig på morgonen till London och Frankfurt och därifrån via Manila till Hongkong dit vi anlände på torsdag kväll klockan åtta och tog in på Hotell Ramadan klockan 21.30. Vi omtumlades av staden dagen efter och mötte några människor som hjälpte oss att få filma diverse ASG verksamheter. Bland annat så filmade vien ASG lastbil högst uppe på de högsta berget som finns i Hongkong och som alla känner till. Jag lyckades att köpa en urgammal Omega klocka av en gammal farbror och var glad för det. Vi hade fått uppdrag av Thore att anställa en duktig stillbildsfotograf under vår vistelse i staden och det gjorde vi och lyckades med att få ASG på platsen betala hans faktura som var rätt så saftig. Den killen var kines och han var rätt vänligt inställd gentemot China vilket var ovanligt för en Hongkongbor. Se skulle vi naturligt gå ut och handla elektronik och en massa annat som var så billigt. Vi tre som var med på resan, Mikke Agaton, Henry Alexandre och jag köpte tre likadana stereoanläggningar som var kompakta och vi trodde att vi skulle få med dom som handbagage vid hemflyget men när vi kom till flygplatsen i sista ögonblicket så blev det Kaos och vi fickinte ta med dom in i planet utan var tvungen att checka in dom. Jag hade köpt varsin väska till stereon men det var ju enbart ett lätt hölje så när vi var tvungenatt snabbt checka in dom så trodde vi alla tre att det var det sista vi skulle se av dom för att dom var inte als packat in i något men det visade sig trots att vi fick dom se först i Stockholm att alla tre anläggningar fungerade. Det kallar jag för ett underverk än idag. Hongkong pulserade av liv och efter några dagar blev vi alla jätte trötta av den kommersen som möter än överallt. Det lockas vid varje gathörn och vi hamnade i alla möjliga konstiga trappuppgångar för att titta på det ena eller andra. Stackars dom som är tvungen i en sådan miljö. När planen landade mitt i stan så var dom så nära en så att man trodde man kan ta på dom om man sträcker upp händerna. Fascinerande men tänk på dom som bor där runt om kring. Hemresan gick via Manila på Phillipinerna och vi landade där en morgon och åkte därifrån på kvällen. Vi lär oss köra till ett lyxhotell mitt i stan och tog in på deras trädgård och nyttjade poolanläggningen och käkade en god lunch. Jag hade födelsedag den dagen och som present så fick jag en xxx. Vi tog en bil på eftermiddagen och blev körd till ett ställe på väg till flygplatsen. Där upplevde videt som stan är känt för och sen vart det direkt till flyget. När jag kom hem så visste jag inte att det hade varit min sista resa på Sandell-Film inte bara för det året utan året därpå hade helt andra saker i sitt sköte. Det är kanske tur att man inte vet vad som väntar på en framöver. Nu var åttiotalet slut och jag kunde inte klaga.
