Efter det tråkiga tryckerijobbet och förvisningen till långt utanför söder om stan var det dags att söka sig in till stan igen och jag letade efter och fick tag i ett enkelrum på Östermalm. Peter som tyckte lika illa som jag om att bo så långt från stan fick just då möjlighet att börja jobba på Långbro sjukhuset och i och med de så var våra bostadsproblem lösta.
Det här var Långbro sjukhus i Älvsjö . Nu är det bostäder och skolor på området…och tydligen en kul lekplats för barnen…
Själv bodde jag sen över julen och några månader in på de nya året som inneboende i ett trevligt rum hos en vanligt familj i en större Östermalmslägenhet. Jag såg knappt något av den familjen för att jag kunde ta mig diskret in och ut ur lägenheten och de var en stor fördel när man ville ta med sig en tjej till sitt rum.
På tal om flickor så mötte man en hel del som man tyckte var intressanta när man var ute och dansade.
De var mycket snö den vintern och här kunde jag vandra hem genom ett vackert stadslandskap ovanför Humlegården..
”Embassy” på Sturegatan låg bra till med tanke att jag bodde på Östermalm. Där var det frågan om lite äldre årgångar än på Club Artur och dessutom så var det levande musik som alltid kändes omodernt. Men det gick å andra sidan bra att dansa tryckare till den smetiga musiken och ibland så tryckte jag mig hela vägen hem med någon tjej.
Jultiden tillbringade jag mest för mig själv på rummet medans jag hörde rösterna från familjen som firade sin traditonella jul på andra sidan väggen och det kom att tänka mig på förra julen där jag irrade omkring söder om Farsta Strand när jag skulle ta mig hem till en jobbkompis från Grandhotel. Nu satt jag inne i ett trevlig rum och läste lite böcker när jag inte var ute och sprang på kaféer.
Det kändes som om jag befann mig i en ny sorts tillstånd som jag inte kände igen. Jag var utan jobb nu och pengarna höll på att ta slut och inte hade jag lust att leta efter ett vanligt servitörs jobb. En del av mitt umgänge förnyade sig och det kom in en ny bekantskap. Återigen en tysk kille som var storväxt och gjorde ett rätt charmigt intryck på dom flesta. Vi blev kompisar och det blev mer och mer så att vi pratade om vad vi skulle kunna hitta på för att komma över lättförtjänta pengar. Med andra ord grabben hette Dieter och han var kriminell lagt och jag var på väg att bli det tillsammans med honom. Jag insåg det så småningom men då var det lite i senaste laget. Vi hade haft en del fyffens för oss och stulit ett och annat på varuhus för att imponera på varandra och en vacker dag så åkte jag dit och blev haffat av en varuhusdetektiv och överlämnat till polisen som hämtade mig på varuhuset och förde mig till polisen på Kungsholmen där jag förhördes och fick övernatta. Dagen efter blev jag släppt fri igen.
Det känns inget vidare att sitta i polisbilen och det var en väckarklocka för mig att bryta upp…
Nu var det så att jag var med Dieter som hade sett hur jag hade åkt fast när jag skulle lämna varuhuset med en kappa i en väska nedstoppat. Han visste vart jag bodde och tog sig hem till mitt rum på Östermalm där han hade varit med mig ett antal gånger och han blev insläppt av min hyresvärdinna som kände igen honom. Han bad om att få vänta på mig som skulle komma hem snart. Där så tog han med sig en del saker som dels var mina egna och dels lite stöldgods som jag hade liggande. Där fanns även en rätt dyr bandspelare av kvalitetsmärket Uher.
Dieter resonerade som sådan att Polisen kanske skulle göra husrannsakan hemma hos mig för att se om det fanns något att hämta där och därför så tog han hand om en del saker. Så långt var allting bra det var bara att jag sedan aldrig fick tillbaka dom sakerna från honom.
När jag släpptes fri så tog jag mig hem och konstaterade vad som hade hänt. Nu följde en oroligt tid där jag inte visste vad som skulle bli konsekvenserna av mitt handlande. Skulle det bli rättegång med eventuell utvisning som följd eller vad skulle hända.
Jag hade kvar en del pengar som jag hade lagt undan som en reserv och beslöt mig på stående fot att bryta upp ur den här miljön och bryta med min kompis Dieter som jag vid de här laget ansåg vara orsak till mitt så långt komna kriminella beteendet och moraliska förfall och köpte mig en tågbiljett till Innsbruck.
Jag hade haft tid och orsak att tänka över mitt tillstånd under den natten där jag satt hos polisen och kom fram till att radikalt bryta med mitt dåliga sällskap och snabbt återgå till ett vanligt leverne utan brottsliga inslag.
Jag skämdes samtidigt över min girighet som hade bidragit till att jag hade åkt fast. Jag misstänkte att jag hade varit skuggad men kunde ändå inte avstå från att chansa att ta mig därifrån utan den värdefulla kappan som skulle ha gett mig en hel del pengar vid en eventuell försäljning.
Så när jag nu träffade Dieter dagen efter så dukade jag upp en historia där jag påstod att jag hade lyckats att fly från den polisbil som transporterade mig till Kungsholmen där polisen hade sitt säte. Jag påstod att jag lyckades öppna dörren när vi stod framför ett trafikljus och springa därifrån och komma undan. Efter det höll jag mig undan resten av dagen och smög mig först på kvällen tillbaka till mitt rum. Dieter såg förvånat ut men köpte min historia. Han kunde ju inte motbevisa mig och för mig var det oerhört viktigt att inte framstå för alla mina kompisar som en ertappat tjuv. Det skulle ha känts som ett svaghetstecken och jag ville inte framstå som en ”looser” inför gänget. Dagen efter tog jag farväl av min hyresvärdinna och nämnde att jag skulle åka på semester till mitt hemland på några veckor. Hon lovade att inte släppa in någon av mina eventuella bekanta och jag tog kvällståget hem till Innsbruck. Innan dess hann jag gå till Dr. Lindner och be om en sjukskrivning på grund av min hastigt påkomna gastritis. Jag behövde sjukpenningen inför min eventuella återkomst för att betala nästa månadshyra på rummet som jag hade kvar under min frånvaro.
Det fanns mycket att fundera över men framförallt att se framåt mot ett annat liv..
Resan till Österrike var verkligen ett uppvaknandet ur en dålig dröm. När jag satt på tåget som rullade genom Tyskland så hade jag gott om tid att både se tillbaka och även framåt. Jag skulle akta mig framöver från att lättvindigt hänga med andra människor som dök upp och var duktiga på att förföra en.
Visst det var mitt eget fel att jag hängde med och jag vill inte skylla på någon annan än mig själv men nu skulle det aldrig mer hända i framtiden lovade jag mig och det har inte hänt sen dess.
När jag kom hem på så kort varsel så undrade min mor om det fanns en orsak mer än att jag ville hälsa på. En mor känner på sig att något är inte riktigt som det saka vara.
Jag nekade så klart och sen tillbringade jag två trevliga veckor och träffade både mina syskon Hansi och Herta. Vilken skillnad mellan min och deras värld det hade blivit. Mitt livshjul hade snurrat lite väl fort och fel den sista tiden i Stockholm.
Det var en ganska stor kontrast mellan dom dagarna som jag hade genomlevt nyligen och dom relativt stilla dagar som jag nu tillbringade i mitt gamla hem men jag tvekade aldrig med att återvända till mitt nya liv långt ifrån mitt trygga hemliv.
Innsbruck – farväl för den här gången..vi kommer att ses igen..
Min bror Hansi sa att han inte kunde fatta att jag kunde ta tåget och lämna denna fina stan. Så sa han när han vinkade av mig vid Innsbrucks Hauptbahnhof en kväll i februari 1966.
Det fanns nu en osäkerhet över vad som väntade mig vid min återkomst. Det fanns ett brev från myndigheterna att jag skulle infinna mig hos dem och någon vecka senare så fick jag min dom. Jag skulle få ett villkorat straff som innebar att om jag åstadkom något mera brott inom dom närmaste tre åren så skulle dom även straffa mig för denna första förseelse. Jag trodde inte det var sant. Jag tackade rätten att dom gav mig en chans och framförallt att dom inte hade utvisat mig. Det hade varit mitt största straff om jag hade varit tvungen att lämna Sverige där alla mina kompisar fanns och börja om från nytt någon annanstans. Nu var jag fri igen från en mardröm som hade hängt över mig under hela dom veckorna sen jag hade flytt landet. Nu kunde ett nytt liv börja. Jag skulle fortsätta på min nya bana som laglig person. Men denna episod var inte helt avklarat ännu utan en stor överraskning skulle vänta på mig så småningom. (Cliffhängarvarning!!)
Nordisk skinnauktion var platsen där världens skinnhandlare valda omsorgsfullt ut det dom ville köpa för att förädla vidare..
Här fick jag lära mig en del om skinnbranchen…
Jag hittade nu ett intressant jobb genom någon kompis som höll på med samma sak och hade gjort det tidigare. Det skulle enbart vara en vecka och skulle innebära att jag assisterade uppköpare av pälsvaror. Årligen så samlades pälshandlare från Europa i Stockholm för att vid en auktion förvärva de pälsar som dom sedan skulle förvandla till dyrbara kappor eller jackor hemma i sina respektive företag. Inför denna auktion behövde dom själv gå igenom och detaljgranska dom pälsar som dom var intresserat av. Där skulle jag börja som assistenet. I en enormt stor lagerlokal så fanns det tusentals pälsar från alla möjliga djur upphängda och numrerade efter en katalog som alla handlare hade tillgång. Jag hade tur och blev valt till assistent för en tysk pälsköpman som förklarade för mig under veckans gång hur hela den här branschen fungerade. Det var intressant och jag tyckte det var trevligt att kunna hjälpa honom med att köra fram dom pälsar som han ville titta närmare på. Han gav mig diverse numren och jag letade fram pälsarna som hängde i buntar på en stång med hjul på.
Skinnen skulle kännas med tummen mothårs…
Det vara samma sak som i modebranschen. Så det var både kunskaper och även en form av riskspel involverat när det gällde att handla rätt varor. Han hade en affär som var tillräckligt stor så att det lönade sig för honom att på egen hand inköpa råvaran till dom pälsarna som han sålde nästa vinter Düsseldorf.
Tyvärr hade jag ingen möjlighet att närvara vid själva auktionen den sista dagen i veckan. Där var det dok enbart frågan om att auktionsförrättaren ropade upp numren på dom enstaka varorna i katalogen. Sen var det upp till alla intressenter att vara på alerten och vara snabbt när deras utvalda numren lästes upp och komma med ett bud som låg rätt. Konkurrensen var stor. Det fanns uppköpare som handlade varor för att sälja dom vidare till mindre affärer eller stora kedjor. Deras resurser var betydligt större än en obetydligt liten handelsmans från Düsseldorf men det gick tydligen att även för en liten kund att göra bra affärer.
Det bjuds sekundsnabbt och det gäller att ha gjort sin läxa vid undersökningen.. och kunna värdera rätt!
Efter denna korta episod så var det åter dags att återvända till restaurangvärlden. Jag hamnade på Brända Tomten som var en systerrestaurang till restaurang
Gamla damer saknar kanske Brända Tomten. När restaurangen öppnades 1922 var det närmast otänkbart att kvinnor skulle kunna gå ut och äta utan manlig eskort. Men här var de välkomna och damerna strömmade till. Och man kunde dela bord med okända!
Restaurang Bäcka Hästen och ägdes av ICA bolagen.
Restaurangen låg på Stureplan och var mycket välbesökt. En del av lokalen låg i källaren och jag minns att det var där jag höll till. Man var tvungen att vara anställd en längre tid innan man släpptes upp till gatunivån där det var lättare att arbeta. Man slapp springa i trapporna med matbrickorna.
Huset där Brända Tomten låg ligger till vänster och det var först 35 år senare när jag åter skulle hamna i detta hus..
Där var det populärt med Entrecote och Vino Tinto och så hade man en drink som hette sattyg och den var mycket populär. Inte visste jag då att jag skulle hamna att arbeta i samma hus många år senare. Det var ca 35 år senare när jag jobbade på SCA´s huvudkontor på Stureplan 3 och behövde hyra en etage högst upp i samma hus som Brända Tomten hade legat en gång. Men det var då och nu är nu.
