Del 44 En ovanlig båtfärd till Skeppsholmen

Både Ann-Marie Anttila och Beth Laurin studerade på Konsthögskolan för att utbilda sig till skulptör under fem års tid. Vi hade blivit vänner och sågs en hel del. Deras lokaler låg som sagt ute på Skeppsholmen mittemot Moderna Museet.

Huset till vänster inhyste skulpturateljéerna…och det gula huset till höger var huvudentréen till det gamla Moderna Muséet på sextiotalet

som på den tiden var ett oerhörd hip museum även i internationellt hänseende med Pontus Hulten som chef och Carlo Derkert som hade hand om

framförallt visningarna som riktade sig till barnen. Där fanns en trevlig restaurang som på sommaren dessutom hade en vacker trädgård till sin uteplats där det stod stora betongskulpturer av Picasso och diverse annat. Muséet var en  central plats för den unga kulturella publiken i Stockholm och det var ofta som jag frekventerade detta fina museum. Via trädgården som man kunde nå utan att betala inträde till muséet kunde man sedan ogenerat ta sig vidare in genom restaurangen till muséets lokaler och det var allmän känt men tolererades utan vidare på den tiden. Sådan var andan på den tiden och det kändes helt naturligt för dom flesta att ta denna gratis genväg in till konsten.
En fredag kväll mitt i vintern visste jag att det skulle vara en fest som eleverna på Konsthögskolan arrangerade. Jag hade egentligen tänkt att ta mig dit men av någon anledning så blev det inte av att jag kunde ta mig in på Skeppsholmen innan dom stängde grinden. Hela ön var på sextiotalet fortfarande militärt område och därför så var tillträdet för allmänheten endast tillåten före klockan åtta på kvällen. Det gällde så klart inte eleverna som ju inte kunde nekas tillträde till sin egen skola även på kvällstid.

Här vid infarten till Skeppsholmen så står vakten för att området tillhörde militären på den tiden…

Så strax efter bron på själva Skeppsholmen så stod det några militärer som på kvällarna inte släppte in någon som inte kunde visa upp legitimation. Medveten om detta så satt jag samma kväll med några kompisar på en restaurang på Sveavägen och vi hade det trevligt och det gick åt en hel del öl och när klockan närmade sig elva så var vi alla rätt så påverkad av öl och jag  började få en idé som jag la fram för grabbarna.
Vad säger ni till ett litet äventyr? Vi går på en fest som jag vet pågår just nu och stället ligger på Skeppsholmen osv. Genast så protesterade någon och nämnde att det var omöjligt att ta sig dit in och dessutom vem vill komma så här sent till en fest dit vi inte ens var bjudna. Detta svar gjorde mig enbart ännu mer intresserat av att ta mig  dit själv om inte nån annan ville följa med. Och mycket riktigt alla var inte med men vi skulle bli fyra som vågade sig på att testa om vi kunde klara utmaningen.

Här mitt i bilden syns en stege sticka upp och nedanför ligger livbåten som vi skulle låna en stund… och till vänster syns Strömbron där vi rodde under med vår båt för att kunna passera nationalmuséet och i en stor båge närma oss mitten på Skeppsholmen..

Så efter en kort stund var vi på väg till fots ned mot strömmen närmare bestämt mot bron som går från Grand Hotell över till Gamla Stan. Grabbarna litade på mig när jag hade sagt att jag hade en plan och snart var vi framme vid Stockholms Ström. Det var kallt och bra mörkt.
Där pekade jag på en livräddnigsbåt som jag hade sett tidigare. Den var fastbunden vid kajkanten och det var ganska bökigt att ta sig in i båten i synnerhet som ingen av oss var en båtmänniska. Men efter några öl så känner man inte dom gränserna som i vanliga fall borde ha stoppat oss inför detta tokiga företag. Vi var nu alla fyra sittande i båten och hade tagit fram årorna som låg på bänken och satte fast dom i dom två öglor och två killar satt på bänken och började ro och jag skulle släppa loss tampen i fören och omedelbart så började vi driva österut med strömmen och nu gällde det att så snart som möjligt ro ut i mitten av strömmen för att komma från land och inte synas så lätt av eventuellt förbipasserande  som var ute så här sent en fredag kväll.
Vi märkte att vi fick ta i ordentligt för att inte hamna under bron för nära Grand Hotel-sidan. Det var kallt och fuktigt och mörkt och vi såg gatuljusen på varsin sida om strömmen när vi efter ett tag rodde under bron österut och nu behövde vi hålla oss nära Gamlastan-sidan för när vi så småningom närmade oss Skeppsholmen så fick vi inte uppmärksammas av den militära vaktpersonalen som stod där. Dessutom fick vi vara tysta för att inte bli avslöjade av vakten vid infarten till Skeppsholmen.

Vi låg en bra bit utanför Nationalmuséet…nästan över på Gamlastan-sidan för att inte bli upptäckt av Skeppsholmens vakt…

Det var det svåraste för att nu tyckte vi alla att det var spännande, galet och kul och då är man så upphetsad så att det var svårt att hålla tyst. Så där rodde vi och nu hade strömmens fart minskat och det tog lite längre tid att ta sig framåt.
Efter att ha smugit några minuter längs Gamlastan-sidan tog vi sikte på Skeppsholmen och något som liknade en brygga. Nu var vi utanför vakternas synfält och skyndade oss med att komma snabbt iland innan en eventuell upptäckt i sista sekunden. Dessutom var det ganska kallt så vi hade bråttom att ta oss snabbt upp ur båten.
Så fort vi lämnade båten som jag nödtorftigt hade bundit fast vid bryggan så kändes det som om vi hade klarat oss undan med livet i behåll. Jag tror att vi hade nyktrat till under den korta kalla båtfärden och nu var det nån av oss som nämnde det som vi alla kände inombords nämligen vilka idioter vi hade varit att ge oss ut på detta äventyr och han nämnde alla följder som det kunde ha blivit i kölvatten av denna lilla färd. Detta var ju strängt bevakat område som vi befann oss i mitt i natten och hit hade vi anlänt med en stulen räddningsbåt som vi nu hade övergett på annan plats. För att det var väl ingen som vill ro tillbaka mot strömmen med båten och återlämna den, eller hur?
När vi nu helt nyktert såg på vår situation  fattade vi vilken tur vi hade haft hittills. Nu begav vi oss snabbt upp mot Konsthögskolan där jag trodde att festen fortfarande skulle vara i full gång.
När vi trädde in i huset tyckte vi att det saknades lite ljud och när vi klev upp för trapporna för att leta efter festen mötte vi en kille som var på väg hem och han meddelade oss tyvärr att han var bland dom sista. När jag frågade efter Ann-Mari eller Beth så mumlade han något i stil med att dom hade gått vidare med ett annat gäng men han visste inte vart någonstans. Vi värmde oss en stund i ett av rummen innan vi själva vände och lämnade huset för att gå ned mot Skeppsholmsbron. När vi passerade vakten på väg ifrån ön så kändes det otroligt overkligt att vi en kvart innan hade rott förbi dom i mörkret  närmast Gamla Stan-sidan. Först när vi var över bron och på väg mot T-centralen för att ta oss hem därifrån åt skilda håll så kunde vi slappna av ordentligt och inse vilket galet upptåg vi hade varit med om.
Tänk att alla vi fyra var utlänningar och hamnar med stulen roddbåt mitt i natten på en ö  som klassas som miltärt område. Följderna kunde ha blivit att vi anklagas för spioneri och få en dom som säkerligen inkluderar utvisning ur landet. Det är säkerligen ingen normalt funtad människa som skulle tro på att vi bara vill gå på fest med Ann-Marie och Beth en fredagkväll mitt i januari 1968.

Här syns bryggan där vi gjorde fast båten – lite till höger om aktern på af Chapman…

Bonusbilder