Del 61 New York – Boston Stockholm – Alla Amerikabilder

Greyhoundbussen anlände i New York vid samma station där jag för ca 40 dagar sen hade klivit på en likadan buss för att ge mig ut på min roadtripp. Vad hade jag varit med om under denna tid? Mycket! Den allt överskuggande tanken var att i och med att jag hade klarat av denna resa så hade mitt självförtroende växt till en sådan nivå så att jag framöver aldrig behövde tveka om jag skulle kunna klara av vad som helst som jag ville företa mig. Vilken skön känsla. En sådan känsla går inte att köpa sig till utan den måste erövras genom att man ge sig in i något och tar sig igenom detta något och kommer helskinnad ut på andra sidan. Detta är en del av punkterna som finns i varje myt. Den delen kallas att man ger sig ut på en resa för att döda draken och efter  man har lyckats  återvänder man som en hjälte.

Så kändes det när jag vandrade genom Greenwich Village för att söka upp mina vänner där jag hade fått en fristad förra gången jag var i New York med Susie som jag hade träffat i Washington i samband med fredsmarschen den 15 november. Höghuset dom bodde i hade en portvakt och han ringde upp till Liz och jag var välkommen upp till deras apartment. Enbart Liz var hemma och vi kramade varandra i dörren inan jag släpptes in i värmen. Hennes man Warren skulle komma hem lite senare så vi sparade min långa berättelse tills han hade anlänt och tillsammans intog vi en härlig måltid. Båda två var synnerligen imponerat över mina äventyr senare på kvällen så anslöt sig Suzie. Vi hade fått tag i henne per telefon hemma hos hennes mor och hon tog sig genast in till stan och nu var vi åter samlad i denna trivsamma lägenhet i the Village. Vi hade en riktigt trevligt kväll tillsammans och rökverket hjälpte till att få oss alla i ett avslappat tillstånd ända tills vi gick och la oss. Susie och jag fick ro om varandra i gästrummet och det var nu jag fick reda på hennes planer för den närmaste tiden. Hon hade en vän uppe i Boston och tanken var att vi två skulle tillsammans ta bussen upp till Boston och tillbringa ett antal dagar hemma hos henne. Ingen var gladare än jag för att jag visste att jag behövde åtminstone en tio dagar innan jag skulle få tillgång till mina pengar från Sverige. Annika skulle hjälpa mig att plocka ut mitt studielån  för vårterminen 1970. Innan dess behövde hon en påskrift av Tor Ivan Odulf – rektorn för dokumentärfilm skolan som enligt överenskommelse bekräftade att jag studerade fortfarande på skolan. Först då kom Annika åt mina studielånpengar.  På den tiden var det 2500 kronor som hon sedan via en bank förmedlade vidare till min New York adress. Care off ”Peter van Bergen” på 74de gatan west. Först när ett brev med en check anlände dit kunde jag få köpa en enkel flygbiljett till Stockholm för att ta mig hemåt igen. Så för mig gällde det att överleva med nästan inga pengar till dess. Hur skulle det gå? Spännande. Men som sagt vid det här laget var jag inte ett tugg oroligt över hur det skulle bli framöver. Jag hade vänner här .

Efter en rikligt och god frukost gav sig Susie och jag iväg med Metron ut till en förort och hem till hennes mors lilla hus där hon hämtade upp lite kläder och sedan tog vi en Greyhoundbuss upp till Boston dit vi anlände framåt kvällen.
Det tog en stund att hitta hem till Susies kompis och där blev vi hjärtligt välkommen av Melanie som öppnade upp sitt hem åt oss och bad oss att förse oss själv med lite mat i köket. Det var en ganska lyxigt inredd trerumslägenhet. Melanie kom från ett välbärgat hem och hon hyrde denna lägenhet medans hon studerade på en av stans två kända universitet. Minns ej vilket Cambridge eller Harvard? Lite senare kom hennes boyfriend hem och anslöt sig oss och naturligtvis togs det fram lite marijuana och även nu bad dom mig att berätta lite om min resa runt i Staterna. Susie och jag fick ett eget rum och det kändes som jag skulle komma att trivas här för några dagar. Dagen efter så fick vi  besök på eftermiddagen av ett gäng bestående av två killar och en tjej. Jag kände direkt att det var något speciellt med denna tjej som var som en liten katt och även hon såg något hos mig som hon tände på. Åter röktes det och först sent på kvällen drog sig de gänget hemåt men lovade att återkomma dagen efter. Jag fick en skön diskret blinkning av tjejen som hette Jerry.
Under kvällens lopp hade det blivit uppenbar att Melanies kille hade problem med droger och när han senare vistade badrummet för att skjuta upp lite stuff så kände jag att hoppla och undrade vart jag hade hamnat. Melanie berättade för oss att hon och hennes kille skulle dagen efter åka upp till Vermont för att tillbringa en vecka på hennes föräldrars stuga i bergen. Nu frågade hon om inte Susie och jag kunde vara kvar i hennes lägenhet och ta hand om katten och blommorna. Vi tittade på varandra och Susie som visste att jag behövde någonstans att bo innan min återresa till Sverige tyckte att det skulle ju passa  speciellt bra för mig. Vi kunde i så fall överbrygga tiden till min hemresa tillsammans och dessutom under verkligen lyxiga omständigheter.
Det fanns mat i kylen som skulle räcka veckan ut och i och med det så kunde jag stanna där gratis tills pengarna för min hemresa hade anlänt till New York. Sagt och gjort – vi slog till omedelbart och detta skulle firas med en ny omgång marijuana. Vill minnas att jag sov in med ett stort leende. Nästa förmiddag gav sig Melanie och hennes kille iväg till Vermont och Susie och jag hade dagen för oss själv. Det var först framåt kvällen vi väntade besök av Jerry och hennes bror. Vi gav oss ut på stan och tog en lång promenad innan vi återvände till vårt nya hem. Susie ringde hem på kvällen och fick reda på att hennes far som hade problem med hälsan var i så dåligt form så  hennes mor bad henne att komma hem så fort som möjligt om hon ville se honom fortfarande i livet. Vad göra? Det var bråttom att agera. Susie bestämde sig att ta nattbussen till New York  och vi skulle hålla kontakten med varandra via telefon. Jag fick förtroendet att ensam bo kvar i lägenheten tills Melanie återvände från Vermont. Jerry och hennes bror körde Susie till Greyhound bussstationen och återvände sedan hem till mig. Nu visade det sig att vi båda hade uppfattad varandras signaler kvällen innan på rätt sätt och vi fann varandra samma kväll. Hennes bror fick ge sig av ensam hemåt och Jerry och jag kröp ned mellan dom svarta lakan och tillbringade en hel skön natt tillsammans. Jerry arbetade halvtid på ett kafé som servitris vilket betydde att hon var borta större delen av dagen under veckan som gick. Susie hörde av sig efter två dygn och berättade att det inte var läge att återvända till Boston för hennes del. Hon tyckte att det var bra att jag hade sällskap av Jerry så att det inte skulle bli för tråkigt för mig.
Under veckan som gick fick vi ofta besök av Jerrys bror och hans kompis och i regel lyssnade vi på bra musik urMelanies skivsamling och rökte  Mariuana tillsammans på kvällarna. Jerry sov hela veckan hos mig ända tills Melanie återvände. Hon hade bestämt sig för att lämna sin kille som hade drogproblem och var både lessen och samtidigt lättad att det var över. Dagen efter hennes återkomst tog jag farväl av Jerry och hennes bror när dom körde mig till bussen som skulle föra mig till New York City. Jag bestämde att jag skulle ta mig till Peter van Bergens lägenhet för att se om det hade kommit några pengar.
Peter var inte hemma men Bob och hans tjej Maureen var hemma och jag välkomnades hjärtligt och det var självklart att jag skulle övernatta i deras lägenhet.
Lite senare dök även Peter upp och även han erbjöd mig att stanna dom dagarna jag skulle tillbringa i stan i väntan på pengarna. Vi åt en god middag och jag fick berätta vad som hade hänt mig sen vi sågs sist. Det blev en lång historia och lite dricka runt kring denna historia. Dom följande dagarna så hade jag telefonkontakt med Annika som  berättade att hon hade sänt ett brev med checken  för ett antal dagar sedan och att jag borde ha fått det redan. Nu fortsatte väntan och jag tog kontakt med närmaste postkontoret  på Manhattan som kollade upp och så småningom fick vi napp. Brevet hade hamnat på östra sidan av Central Park istället för West och väntade där på ett postkontor för avhämtning . 

Allt som allt tog det tio dagar innan jag hade tillgång till pengarna och kunde inhandla en flygbiljett som jag köpte på SAS. Jag var nere i the Village på mitt stamkafé ”The Olivetree” och träffade även Susie en kort stund innan jag tog flyget hem till Stockholm där jag anlände söndag den 20 januari efter lunch.
Jag kommer aldrig att glömma resan från Arlanda flygplatsen in till stan. Det var en vinterdag med snö på marken och sol på himlen. Kontrasten mot den senaste tiden i Manhattan och detta tomma landskap var enormt och jag var jätteglad för att nu vara tillbaka Stockholm. Det kändes som om jag hade kommit hem på riktigt och jag såg med spänning och tillförsikt fram mot att möta min kära Annika som tog emot mig i Gamla stan på Sven Vintapparesgränd och enligt myterna så hade nu hjälten kommit hem!!

Här följer nu samtliga bilder jag tog på min USA resa med korta namnangivelser. Tyvärr är kvaliteten inget att skryta med men dom ger ändå en bra bild om vad jag varit med om. När min kameran stals i Mazatlan på stranden tog mitt bildintresse slut och därför så är det bara från oktober till mitten av december 1969 som skildras i bilderna medan jag var kvar i USA ända till slutet av januari 1979. That’s live!!!