Måndagen den 21 april började min andra omgång på Sandell Film. När jag tog mig till Johannesplan 1 kom jag att tänka på de sex år som jag redan hade avverkat hos Thore Sandell och hur de skulle bli den här gången. En del visste jag redan. Den ”berömda” ASEA filmen som vi höll på med att spela in innan jag hade lämnat Sandell Film hade inte kunnat avslutas utan ThoreSandell hade fått betalt för alla inspelningar som vi redan hade gjort. Utöver det fick han en större summa för att ASEA inte fullföljt vissa muntliga överenskommelser. Jag skulle få höra mer om den affären när jag någon månad senare träffade min gamle regissörskollega Sune Lund Sörensen. Han hade lämnat sin anställning på Sandell Film en kort tid innan jag nu började där igen. Det kändes tråkigt för att jag hade sett fram emot att återuppta vårt samarbete. Han var en jättefin vän och en mycket duktig filmarbetare. Vid mitt besök hos Sune höll han på att klippa en beställningsfilm som skildrade historien om Göta Kanals tillkomst. Klipprummet låg i Sveriges Televisions lokaler på gamla A1 som låg på Valhallavägen.Vid det besöket visade han dessutom upp den färdiga ASEA filmen som Sandell Film aldrig hade lyckats med att avsluta. Den halvfärdiga filmen hade sedan tagits över av ett engelsk filmteam och nu satt vi två och fick se den färdiga filmen. Vi kommenterade alla de bilder som ingick i filmen och som vi hade tagit under vår gemensamma tid på Sandell Film. Vi mindes Kamerun och Benin, Östtyskland och en hel del andra inspelningstillfällen. Kanske 60 procent av ASEAfilmen bestod av de filmbilder vi hade åstadkommit ett år tidigare. Filmen var okej men Sune skulle ha kunnat få den mycket bättre. Det var vi helt överens om. Sune och jag fortsatte efter detta möte att träffas då och då men det blir inte samma kvalité på möten när man inte ses varje dag som förr och då dessutom hade arbetet gemensamt.
Så när jag nu kom in på Sandell Film första dagen på mitt gamla kontor kändes det lite annorlunda. Sune var borta. Anders Bodin var kvar, det var han som var budbärare när Thore ville ha mig tillbaka, och vi satt nu åter i samma gamla rum och rätt snart kändes det som om jag aldrig hade varit borta. Jag började med att städa rummet och fixa till det så som jag ville ha det. Det tog större delen av dagen för att ideligen dök det upp någon av alla 20 medarbetare och tittade in och hälsade och det kändes bra att jag slapp springa omkring och hälsa på alla som en vanlig nyanställd. På det här sättet blev min återkomst till fadershuset odramatiskt. Vi bara snackade lite och sen var det som vanligt. Redan några dagar senare fick jag gå på årets TM seminarie på Filmhuset och det var standard för mig att besöka det. Där träffade jag alltid en hel del branschfolk och fick reda på de senaste tekniska nyheterna. Seminariet höll på under fredag, lördag, söndag och var lika trevligt och lärorik som det brukar. Lasse Svanberg var den som ledde det perfekt som alltid. Här fick jag återse lite folk från Film och Video och vi umgicks lite i pauserna och i samband med luncherna. På måndag eftermiddag tog jag ledig för att köra tillsammans med Annika till Järna och köpa sommarhuset i Fridal och mellan den 30 april och den tredje maj flyttade vi in på Fridal. Mer om detta i kapitel 99. Nu var det maj månad och den femte maj började årets Sveriges Public Relations föreningens årliga AV Festival. Även den tillställningen hölls på Filmhuset under några dagar då det tar så lång tid för juryn att bedöma alla inlämnade bidrag. På fredag eftermiddag samlas sedan alla deltagare för att slå sig ned framför filmduken och se med spänning på det vinnande bidraget i huvudklassen. Och som Årets bästa film de året fick alla se den av Sandell Film producerade filmen ”Advantage Sweden”. Det var väntat för att den filmen hade allt man kan begära av en film som dessutom några dagar senare på den amerikanska beställningsfilmfestivalen i Chicago skulle vinna den främsta utmärkelsen ”Gold Camera Award” bland 125 filmer från 15 länder. Till saken hör att Sandell Film redan hade vid två tidigare tillfällen vunnit Internationella Grand Prix. Thore var på plats i USA för att ta emot priset och kom hem överlycklig hem några dagar senare med priset och det firade alla Sandell Film medarbetare med champagne i biografen. Det hände alltid när det var dags att skörda pris för våra insatser. Jag kände mig mycket glad och i allra högsta grad delaktig med tanke på att jag hade varit inspelningsledare till den filmen som hade klippts i min frånvaro och där Sune hade gjort ett strålande klippjobb. Även på filmhuset tyckte de flesta att den filmen var något utöver det vanliga och det visade sig att den här filmen satte framöver en helt ny standard när det gäller beställningsfilm. Det skulle dröja ända till slutet av åttiotalet tills det skulle dyka upp en ny film som övertog den rollen och även den skulle göras av Sandell Film. Regissören skulle då heta Hasse Zetterström och produktionsledarens namn var även då Ägidius Ortler. Den filmen hette ”Aroma” och betalades av den internationellt kända schweiziska Choklad- och Kaffe- Koncernen SUCHARD.
Men ännu satt vi kvar i biografstolarna på Filmhuset för att prisutdelningen fortsatte. Det haglade med priser över de produktioner som jag var involverad i. I kategorin Tjänstesektorn tog ”Transporte Transportissimo” hem första priset. Det var den av ASG Sverige beställda filmen som handlade om hur transportfirman ASG hjälper Sveriges Radios Symfoniorkester frakta runt deras musikinstrument under deras turné som ledde dem till bland annat till La Scala i Milano. Kjelle Bergkvist spelade en musiker som hade lite problem med att hänga med i svängorna. Min kollega Christer Löfgren som hade räddat mig i Paris när min plånbok försvann hade varit inspelningsledare och gjort ett bra jobb och Anders Bodin hade fotograferat filmen. Regissör var Lars Egler och Thor Erik Flykt hade kommit med idéen till denna film.
Sen hände det något roligt igen när under kategorin ”Teknologi och forskning” filmen ”The big challenge” tog hem första priset. Det var den filmen där jag hade varit inspelningsledare och ljudtekniker. Den hade producerats av Film och Video åt Alva-Laval. Det var kul att se den filmen för när jag hade slutat på Film och Video var den fortfarande under klippning. Hasse Zetterström hade gjort ett mycket bra klippjobb med alla de bilder som vi hade kommit hem med från Saudiarabien under föregående år. Hanno Fuchs hade filmat den och Pelle Seth regisserat. Sen så slog det till en gång till med en Videoproduktion som hette ”Öppen linje” som även den var producerad av Film och Video för Televerket. Det var en mycket fin videoproduktion som hade spelats in under två helger på Canon-huset i början på de här året. Det var en kortfilm med många skådespelare involverade och den tog hem priset för bästa videoproduktion. Det var otroligt att sitta där i salongen bland sina kollegor och få se så många av ”mina produktioner” bli belönade. Det var som att öppna paket efter paket på julafton och jag var glad som ett barn som fick så många paket på en enda dag. Så här många år efteråt (40år) så inser jag att det var det året då jag var involverad i flest vinnande produktioner under min ca tjugoåriga filmkarriär.
Jag minns att Sune var där och att vi tog en öl tillsammans efter prisutdelningen men det var det hela. Det var inget party såsom man får se på TV efter att de får sina Oskars utan vi fick betala själva den öl vi drack på filmhusets restaurang efter filmvisningen. Men äran och känslan att ha varit med om när det spelades in kreativa och bra filmer kan ingen ta ifrån mig. Film och Videoproduktion är i allra högsta grad ett teamwork.
Dagen efter var det dags att sjösätta segelbåten CHAOS vid Bosöhamnen. Jag hade båten liggande där bland ca 600 andra båtar och på vintern står båtarna alltid på land för att under våren ses över och målas. Jag har alltid haft svårt med att ta hand om föremål som behöver vårdas. Jag tvättar i stort sätt aldrig en bil och samma sak med båtar. Enbart det nödvändigaste sköter jag om. Det var alltid stressigt när båten skulle läggas upp eller sjösättas och på Bosöhamnens båtklubb fanns det vid sjösättningen en farbror med en mycket hög röst som han mest använde för att skrika folk till rätta. Det var hans hobby men det är ett ansvarsfullt jobb han hade för att båtar är dyra och går det fel så kan det bli kostsamt och dessutom livsfarligt om en båt skulle tippa omkull och man har otur att få den över sig. Det tog alltid en halv dag att få båten upp eller sättas i sjön men när den väl låg i vattnet så kändes det skönt att ta sig till sin båtplats och förtöja den. Nu var jobbet avklarat för att åter kunna komma ut till skärgården.
Åter på jobbet fick jag läsa ett manus som Odert von Schoultz hade skrivit och det handlade om en film som han skulle göra åt försäkringsbolaget Skandia som var en av Sandell Film´s trogna kunder. Odert hade gjort en hel serie filmer åt dem och de kallades för ”Farsanfilmerna” eftersom en känd komiker hade rollen som ”farsan” som alltid fick mothugg av sin son när de dryftade diverse saker som i regel hade att göra med försäkringsfrågor. Farsanfilmerna hade blivit en succé och vunnit ett flertal priser men framförallt var Skandia nöjd med dem för att de var väldigt användbara och på ett föredömligt pedagogisk sätt animerade tittaren att se över sina försäkringar. Den här gången var det fråga om ett äldre par och deras livssituation. Vi skildrade hur de hade löst sin ekonomi med hjälp av Scandias försäkringskatalog.
Odert hade ju varit delägare och medgrundare till gamla Sandell och von Schoultz som hade föregått Sandell Film innan Odert fick ett uppdrag från FN och gav sig iväg till Indien för att där göra lite nytta som han sa. Han var en man som alltid tog sitt arbete på största allvar men samtidigt hade en fin gammaldags humor och ett belevat sätt som gjorde att man hade respekt och tyckte mycket om honom. Odert tog sig alltid tid att läsa manuskriptet tillsammans med sina medarbetare och diskutera eventuella frågor. Och det gjorde vi även denna måndag morgon. Vi gick igenom olika scener och hur vi skulle kunna lösa dem rent praktiskt. Vi behöver åstadkomma regn ute på en landsväg vid ett visst tillfälle och då kan vi inte vänta på regn utan får gardera oss med en brandbil som hjälper oss med det. Sedan så var det en bil som var en splirrans ny Volvo som skulle hamna nere i diket vid ett tillfälle där en hund sprang över vägen och höll på att bli överkörd. Vi behöver en bil och en stuntman som kör bilen och framförallt behöver vi en tränad hund som springer på kommando över en landsväg exakt i rätt ögonblick. Bara denna scen krävde en hel del planering och förberedelser. Det är mitt jobb att se till att få alla dessa ingredienser till denna viktiga scen på plats i rätt ögonblick. Att hitta dessa godbitar tar sin tid och man får fråga många gånger innan man hittar rätt men det är ju som ett detektivarbete och därför väldigt fritt och intressant. Sedan gäller det att besätta alla roller i filmen. Där har Odert en hel del synpunkter om vem han vill ha som det äldre paret men det är upp till mig att kontakta dem och ordna ett möte mellan parterna. Gaget skall diskuteras och tiderna för en inspelning. Så jag börjar med att göra upp en inspelningsplan som ligger en bit fram i tiden så att det finns tid för att förbereda hela inspelningen. I planen ingår alla olika platser och en ungefärlig tidsåtgång för att spela in respektive scener. Anders Bodin som sitter i samma rum som jag är ofta min samtalspartner. Hans rutin är till hjälp när det gäller att uppskatta tidsåtgången för de olika scenerna. Anders far Martin Bodin var en mycket känd filmfotograf. Anders var ca tio år äldre än jag. Till sin hjälp hade han Mikke Sandell som var Thores son och Anders hade åtagit sig att lära upp Mikke till fotograf. Så den här veckan satt vi och spånade kring den här inspelningen. Vi behövde hitta tre olika hus för att filma inne i dem och vi gjorde upp med alla skådespelare och eventuella statister. Vi fick inspelningsplanerna godkända av Thore och sen satte vi igång och höll på med denna inspelning fram tills jag gick på tre veckors semester den 29 juni.
Semestern detta år var hade jag sett fram emot för den här gången behövdes ingen planering i förväg för eventuella resor eller letande efter sommarhus utan nu var det bara att ta sig ut till Mörkö och det tog inte mer än en timme. Det var en lyx och i synnerhet den här sommaren var det skönt att bara vara på en plats efter allt det nya som hade hänt under första halvåret.
Den sommaren blev det inte så mycket tid att vara ute på sjön utan vi väntade på en båtplats på Mörkö. Men vi hade så mycket att göra på Fridal så vi skulle inte ha hunnit med några längre båtutflykter.
Efter en underbar semester var det sen åter dags att göra rätt för sig på arbetsplatsen. Redan innan jag gick på semester hann jag med en del förberedelser för den ARLA inspelning vi nu skulle ta itu med. Så på tisdag den 22 juli åkte vi till Linköping för att filma inne på ett mejeri. Dagen efter tog vi oss vidare till Hultsfred och därefter till Kalmar där vi filmade hos en bonde och var sedan standby för att filma en kalvning hos honom. På lördag så filmade vi osttillverkningen och på lördag kväll tog vi bilder på hur en kalv föddes hos den bonden vi hade avtalat med att han skulle ringa oss när det var dags. På söndag åkte vi på den nya bron som gick över till Öland och körde en härlig runda för att se oss omkring på Öland. Vi intog en underbar lunch i det fria. Hela dagen ägnade vi åt att ha det skönt tillsammans och vi det var Tor Erik Flykt som skrev och regisserade samt klippte denna film. Anders Bodin och Mikke Sandell samt en ljudkille som jag inte minns namnet på. Vi var fem killar i Toyotabussen och vi kryssade nu omkring i Södra Sverige för att ta de nödvändiga bilderna till denna film som hette ”Arla från morgon till kväll” Mejeriprodukter och livet kring sådana var i medelpunkten och Sverige var vackert denna årstid och vi var som ett resande sällskap som hade enbart roligt tillsammans. Varje dag efter avslutad inspelning samlades vi och spelade lite boule på en grusplätt som vi kunde hitta lite här och där och samtidigt tog vi första och andra drinken innan vi sedan gjorde oss klara för middagen som vi inte snålade med. Vi tog oss vidare över till Västkusten och spelade boule på stranden i Halmstad och där hände en tokig grej. Vi hade kommit på att vi skulle testa hur långt man kunde slunga en boulekula och när det kom till min tur så skulle jag ta i det värsta jag kunde och slängde kulan men tyvärr inte framåt utan jag glömde att släppa den i rätt tid och kulan åkte rakt upp i luften. Alla vi fem stod i en halvkrets och inom bråkdelen av en millisekund så fattade jag att kulan var nu på väg inte bara upp i himlen utan att den skulle snart falla tillbaka på marken och då fanns risken att den skulle slå ihjäl någon av oss. Så jag gav ifrån mig ett högt varningsskrik så att alla skulle åtminstone fatta att något hemskt var på gång. Jag vet inte om det var mitt skrik som hjälpte till men faktum var att ingen av oss blev träffad i huvudet av den nedstörtande järnkulan. Vilken oerhörd lättnad. Någon av oss kunde ha dött. Efter det så tog vi det lite lugnare med drickat i samband med boulespelet. Middagen väntade på oss. Vi tog oss till Rörvik och Falkenberg och tog vackra landskapsbilder i detta sommarsverige och vid Ätran och i Halland någonstans så filmade vi hur det gå till när man inseminerar kor. Det var intressant att jämföra människan med en tjur som full av lust hoppar på en koatrapp och sprutar sedan in sin säd in i ett mätglas. Efter det så kom vi äntligen till Göteborg och Hotell Rubinen där vi alltid låg över i denna stad. Att ta sig ut på Avenyn en skön sommarkväll med vetskapen om att ha en kväll med god mat och dryck framför sig är inte vem som helst förunnat så det är helt klart att man mådde som en prins när man gav sig ut på stan efter att åstadkommit ett gott dagsverk. Dagen efter vi har tagit den obligatoriska filmbilden när en Arla lastbil åker över den berömda och vackra Götaälvbron så är det dags att åter ta sig mot Stockholm med ett kort uppehåll i Linköping där vi skulle filma juicetillverkning. På resan därifrån så skildrar vi hur en mjölkbil hämtar mjölken på en bondgård som har förvarats i en stor kyltank hos bonden. Vi följer bilen genom Östergötlands vackra natur och sen är det hemfärd. Även detta råkade bli en bra film som Arla var nöjd med. Julimånaden är nu slut och framöver så blir det att förbereda en liten film åt en rörfirma. De lägger en av sina konferenser till en öppen liten skärgårdsbåt i brist på bättre idéer men även det fungerar.
En dag efter den inspelningen så uppmanas några i personalen på Sandell Film att följa med till Drottninggatan 77 för att titta på nya lokaler för vår firma. Fantastiskt tycker jag och nyfiket följs vi åt till Drottninggatan. Trots att jag trivs jättebra på Johannesplan så ser jag fram mot något nytt, annorlunda och kanske ännu bättre. Så det är med spänning som jag inträder för första gången genom den blåa dörren. Nyfiket tittar jag på ett mindre rum som kan duga som reception och därifrån leder en trappa ned till källaren och en trappa upp mot en övervåning. Dessutom leder en gång in mot det inre av lokalen där det finns plats för två kontorsrum. Under trappan som leder uppåt så finns det ett utrymme som duger perfekt till att kunna förvara all filmutrustning. Det ligger nära ingången och är lätt att nå när man skall släpa utrustningen in och ut ur huset. På övre våningen hamnar Thore, hans sekreterare Britt Marie och ekonomiavdelningen med Stefan och hans kvinnliga medhjälpare Imjor. Deras fönster vätter mot både en innergård och Thore och Britt Maries fönster vätter mot Drottninggatan. Nu till källaren som är perfekt för våra behov med ett jätterum som fungerar för ett kontorslandskap för ca fyra personer och dessutom kommer vi att kunna bygga in tre klipprum i den ena änden. Den andra änden kommer att användas till att bygga ett mindre filmprojektorrum. Därifrån kan vi stråla filmbilden in i ett rum utan fönster som kommer att bli vår biograf och i anslutning till den finns ett konferensrum där det runda, jättestora bordet kommer att hamna som kan ge plats åt max 14 personer för de berömda fredagsmötena och även för sammankomster med kunder som kommer tro att de har hamnat nere bland katakomberna. Det finns ett fint litet krypin som är reserverat för Thor Erik. Han har från sitt rum ett litet fönster upp mot Drottninggatan och bakom hans rum finns det ett kök där Ingalill med sin kaffekokning kommer att hålla till. Till det stora kontorslandskapet når ljuset genom fyra stora takfönster och så finns det en trappa som leder upp mot Drottninggatan som kan användas som en nödutgång. Lokalerna är väl anpassade för vår verksamhet och det är bara att glädja sig över allt det vi ser. Vi ser redan fram mot inflyttningsdagen. Alla som var med vid besiktningen tycker att lokalerna har stort potential och på vägen därifrån passerar vi Restaurang Boheme som ligger en bit längre ned mot centrum på Drottningggatan. Där kommer vi äta underbara luncher när vi väl är på plats. Vi känner redan ägarinnan till krogen. Hon är tjeckiska och hennes gamla restaurang ”Boheme” låg på Sveavägen hörnan Tunnelgatan men hon tvungen att ge sig därifrån på grund av att krogen låg precis där tunnelbanas nedgång till station Hötorget skulle byggas. Så alla som får veta var vi kommer att hamna tycker att det känns mycket bra. Nu är det den 17 augusti och flyttdagen kommer att bli den 1 december 1981 så vi har mer än tre månader kvar på Johannesplan. Under den tiden håller vi på med diverse produktioner såsom en liten film om Rissne som är ett område nära Sundbyberg som kommer att bebyggas och där vi följer bygget av hela området. Vidare kommer vi igång med en uppdatering av en av våra bästa filmer hitintills som heter ”22minuter och 22 sekunder” för Saab Scania” som kommer att klippas ned till ”17 minuter och 18 sekunder”. Det var Sune som gjorde originalet och nu är det ett perfekt projekt för Hasse Zetterström att testa sina vingar som regissör. Det var mitt förslag att han skulle börja med att regissera och inte enbart hålla på med filmklippning. Han verkar jättenöjd med att ha fått chansen och under större delen av hösten besöker vi åter en hel del platser inom ”Scaniavärlden” där vi redan ha varit en gång. Det blir en tripp till provbanan i Södertälje och Linköping där flyget håller till samt bussfabriken i Katrineholm och hyttfabriken i Oskarshamn. Det blir den nya Saab Turbon som är den tidens hetaste bil på personbilsbilmarknaden. Under mitten av oktober gör vi ett litet uppehåll med Scaniafilmen och jag skall hjälpa till med en Arla film där Börje Nyberg har engagerats som regissör. Han är ny för mig och i början tycker jag att han känns gammal och mossig men efter ett tag så vänjer jag mig och det skulle bli fler produktioner där vi skulle samarbeta. Till sist blir han en god kamrat och han delar med sig av många sina upplevelser från alla sina år i filmbranschen.
Den här hösten skulle jag ta hand om ”poolstängningen” på Fridal och det för första gången. Så det var spännande att chockklorera och sedan tömma poolen på en tredjedel av vattnet. Därefter dras en presenning över den åtta gånger fyra meter stora poolen så inte alla höstlöv hamnar i den öppna bassängen. Motorn skall kopplas bort tillsammans med pumpen och ställas undan för vinterförvaring. Detta skedde den 18 oktober. Under december hände inte så mycket mer än att vi flyttade till Drottninggatan och tog våra nya lokaler i besittning. Det kändes bra att få allt på plats och vi hjälptes åt att bygga projektorrummet med biografen tillsammans med hantverkare som följde våra intentioner. Sedan var det åter dags för den berömda julfesten på Sandell Film och det kändes riktigt bra att vara tillbaka på firman tillsammans med alla de gamla vännerna från första omgången.