Den 11 april gick planet till Paris. Vi kände att det var dags att få en vecka för oss själva. Leon var inte med på resan utan troligen hos Bertil och Majlis för att han gick ju i skolan varje dag och då var det enkelt att bo på Laduvägen hos Bertil.
Vi hade ju varit med om både ett jobbbyte och ett husköp under de senaste veckorna. Det passade bra att ta lite semester och få lite luftombyte. Annika hade varit i Paris som aupair och tagit hand om ett barn under en hösttermin och jag hade varit där med Beatle Peter 1964 några veckor och med Tove en vecka så vi visste vad vi gav oss in på. Vi bodde mitt i stan på ett billigt hotell och la upp ett eget program. Minns att jag var rätt förkyld och försökte kurera mig med diverse drycker typ cognac och liknande. Vi var med på en båtutflykt där man ser stan från Seinesidan men vi var inte uppe på Eiffeltornet för där hade jag redan varit en gång. Men vi gick till Rue Mouffetard och Jeu de Paume som är ett konstmuseum och ligger vid Tuillerieträdgårdarna. Där visades en fantastisk utställning av Claude Monet. Vi var på en Loppmarknad på Port de Clignancourt där vi köpte för våra sista pengar ett patronbälte i skinn till Leon som var i indianåldern och uppskattade att få ett patronbälte så han kunde leka cowboy med kompisarna. Efteråt tog vi oss ned till Seinestranden där vi halvlåg i aprilsolen och njöt av tillvaron medan vi drack ur vår sista vinflaska. Några dagar innan hade vi varit på Moderna Muséet i Centre Pompidou. Där tillbringade vi några timmar för att se så mycket som möjligt av allt det fina som finns där innan det var dags för lite lunch som vi skulle inta i restaurangen högst uppe. Vi ställde oss i kön eftersom det var självservering och när det var dags att ta fram min plånbok så hittar jag inte den trots att jag letade i min axelväska frenetiskt och kassörskan tittade barskt på mig. Vi hade lastat en hel del godsaker på brickan och det skulle ha känts fruktansvärt att lämna tillbaka allt. Nu hade vi en sådan tur att vi under förmiddagen hade mött min kompis Christer Löfgren på muséet. Han hade börjat på Sandell Film innan jag slutade där tio månader tidigare. Han och hans flickvän stod bakom oss i kön och tack och lov kunde jag be honom att låna mig lite pengar så jag kunde betala för maten. Vilken tur vi hade och vilken mardröm att inte ha kunnat kunna äta lunchen som vi hade på brickan. Men nu ordnade det sig förnämligt och vi kunde slå oss ned vid ett bord tillsammans med dem och äta innan vi tog itu med att kolla upp om någon mot förmodan hade lämnat in min plånbok. När jag tog reda på det så fick jag veta att varje dag så stjäls det ca 50 gånger ur väskor eller fickor och det går inte att gardera sig mot tjuvarna för de är så otroligt proffsiga. Så det var bara att skriva in sig i en stor bok för att eventuellt få något tillbaka om någon skulle hitta plånboken. Faktum är att jag senare fick tillsänt mig i Sverige min plånbok med lite innehåll av diverse papper men utan pengar. Den hade hittats i en papperskorg på Muséet. En dag åkte vi med en turistbuss till Chartres och Chaumbourg och tittade på katedralen och slottet. Det var sannerligen en heldagsutflykt som heter duga. Vi var på Louvren en annan dag och tittade så klart på Mona Lisa . En dag höll vi till vid Seinefloden och där ingick det även att titta närmare på St. Chapelle katedralen. Lördagen den 18 april flög vi hem på kvällen och fick åter möta vår älskade pojke Leon som hade klarat sig utan oss men var lika glad som vi över att vara ihop igen. Nu var det bara att på måndagen börja mitt ”nygamla arbete” på Sandell Film och jag såg fram emot att träffa mina gamla arbetskamrater på Johannesplan.
