På sommarhalvåret så var det Lansersjö som gällde innan Tivoli simbadet öppnade sommaren 1960. Lansersjögänget bestod dels av några grabbar från området där jag bodde och dessutom ett annat gäng som jag framförallt lärde känna och hängde med framöver ett antal år ända tills jag lämnade Innsbruck. Det gänget kom från en stadsdel i Innsbruck som heter Saggen och där minns jag framförallt Andy och Gerhard som jag omgicks mest med. Vi hade alltid väldigt trevligt och det var mycket skratt och bus på gång när vi möttes nästan enbart på Lansersjön eller på Tivoli.
Trenner Peter längs till vänster och längs fram fr.v. Gerhard Rossi och hans bästis Andy och Walter Fuchs (röd hår) och Ägid längs till högerstående. Dom äldre två paar var engelsmen och schickade fotot till oss i efterhand. 1959 Lansersjö
Ovanstående fotot var typisk för vad vi höll på med. Vi bara frågade dom här trevliga engelsmennen om dom kunde ta ett kort på oss som souvenir och dom ställde upp och sände sedan kortet till oss efter ett antal veckor. Dom var enbart badgäster på Lansersjön och typiska sådana för att den närliggande kurorten Igls hade blivit populär och det var av någon anledning endast engelsmennen som kom och turistade den lilla byn och närmaste badställe var Lansersjön. Framförallt glömmer jag aldrig flickorna som vi tiggde ”Players”cigarretter ifrån när vi gick våra rundor kring sjön för att kolla om det fanns någon att ragga upp.
I slutet av juni 1958 närmare bestämt den 29 juni så spelade Sverige i final mot Brasilien och fick tyvärr stryk med 5 mot 2. Den dagen minns jag att jag befann mig vid Lanser sjö och befinner sig på en plateaux ovanför Innsbruck.
Spårvagnen där jag satt längs bak på nedersta trappsteget upp till plattformen och slapp betala.
Mina kompisar och jag tog alltid en gammal spårvagn från Innsbruck upp till Lanser sjö. Den gick genom skogen och tog sig uppför en jättebrant sträcka. Färden var alltid ett litet äventyr för att det gällde för oss att ta sig fram gratis. Trots att det fanns en konduktör ombord som tog sig genom mängden av människor med sin lilla skinnväska och sin klipptång så lyckades alltid några av oss att undkomma betalningen. Hur gick det till? Det var fenomenalt att vi klarade det men genom att sitta på det nedersta fotsteget som gick upp till den bakre plattformen på varje vagn så satt vi i en så hopkrymt ställning så att konduktören helt enkelt inte såg oss eftersom det var en del personer som stod i princip nästan ovanpå oss- men ändå inte riktigt ovanpå våra ryggar. Det var en kul sport och pengarna vi sparade slösade vi hellre bort på glass eller nåt annat.
Lansersee på 1930 talet och så såg den ut på femtiotalet när det var vår badsjö
När vi nu var framme vid Lanser sjö så var det självklart att vi plankade inträdet och sen så samlades alltid hela gänget på samma plats innan vi drog igång med våra olika aktiviteter. Det kunde vara att vi samlade tomflaskor för att lämna in dom i den kombinerade kiosk och restaurangen som syns på vykortet ovanför för att få några Schilling – eller så hade vi diverse spel på gång där vi höll till i vatttnet och försökte fånga varann men där det var alltid lätt att komma undan genom att man dök och simmade under det ogenomskinliga vattnet bort från den som försökte få tag i en. Det kunde vi hålla på länge och folk hade ett stort nöje när dom från land kollade in oss och verkligen förundrade sig hur vi kunde lyckas att göra oss näst intill ofångbar.
Bilden på Lansersee är kanske från 1980
Sen var det tjejkollen. Det innebar att vi alltid drog omkring runt sjön och spanade in tjejerna som kunde ligga lugnt och fint på en filt och sola sig. Så kom vårt gäng killar och började kolla in om det gick att få kontakt och vips så satt vi bredvid dom och samtalet var igång och ibland blev det napp och ibland så blev vi visat iväg.
Denna speciella söndagseftermiddag så skruvades alla transistorradion upp så högt så att det hördes över hela sjön och vi följde referatet från finalmatchen. Jag tror att vi höll på Brasilien som då just hade Pelé som hade fått sitt genombrott. Ytterligare namn jag minns från matchen var Vava och Garincha.
WM FinalenBrasilien-Sverige 5:2 1958
Det var nog kanske första gången jag fick upp ögonen för Sverige. Tänk om jag hade då vetat att jag senare i livet skulle hamna i Stockholm där dom spelade matchen just då.
Det var ofta under sommarsäsongen som det kom en hel del engelska tourister till Hotellet som låg vid Lanser sjön. Många av dom engelska tjejerna tyckte det var mycket trevligt att vara i Tirol på semester. Bland det första dom gjorde var att gå bada i Lanser sjön. Där kunde dom även hyra roddbåtar och ta sig en liten båttur.
Det hände att vi grabbar skulle spela lite tuff och gav oss på dom här tjejerna när dom var ute i båten. Vi kunde simma ikapp dom och sedan började vi hålla i båtfören och gunga båten tills dom stackars flickorna kissade nästan på sig inför skräcken att hamna påklädd i vattnet. Nu hände det sällan att det gick så långt utan efter lite skrämsel så släppte vi båten och gav oss därifrån i synnerhet som båtuthyrarna kunde ibland se vad som var på gång och med hjälp av en megafonförstärkt röst från land kunde få oss att släppa taget om båten och omedelbar ta till flykten.
Min bror Hansi 1958
Sen var det en sak till som dyker upp i mitt minne. Det var min bror som berättade att på sin tid när han var ca 20 år gammal då tävlade hans gäng om vem som först lyckades med att ta med sig nån engelsk tjej och göra en liten skogspromenad.
Det kallades för att man begav sig ut i terrängen. Det hände att promenaden var så lyckosam så att det hände nåt spännande på vägen. En del av berättelsen var säkert myter men en del gånger så kunde det hätta till ordentligt i skogen.
Under badsäsongen så var det sällan att jag inte varje dag begav mig till Lanser sjön och det är många fina minnen jag har därifrån. Det var bland annat här jag träffade utländska turister som man kunde praktisera det lilla skolengelska man hade lärt sig och lärde sig att umgås med människor från andra länder.
Här syns närheten till Igls och den fina Serles
Det lustiga är att dom kompisar som jag huvudsakligen hade börjat umgås med var inte från mina kvarter utan grabbar som jag träffade själv när jag gick och badade vid Lanser sjön. Det gänget skulle jag sen fortsätta ha kontakt med ända tills jag lämnade Innsbruck vid sjuttonårsåldern. Dom var ett homogent gäng och bodde på andra ändan av stan. Andy och Gerhard var bästisar med varandra och resten av gänget var trevliga och roliga grabbar och jag var den enda som inte bodde där dom höll till men det funkade bra med oss ändå. Även några tjejer ingick i den kretsen.
IBK Bergiselbahnhof – Här stannade vi alltid upp och drack vatten innan vi drog hemåt.
På kvällen efter avslutad vistelse vid sjön så följde alltid samma procedur. Först så begav vi oss från badet på en kortare väg upp till en höjd i makligt tempo.
Sen tog vi sats och alla började springa som i en tävling så snabbt vi kunde genom skogen vägen ned till Innsbruck. Vi sprang som dårar och som om det gällde livet tills vi var framme vid slutstationen för spårvagnen nummer 6 som frekventerade sträckan Innsbruck – Igls.
Där väntade alltid en brunn med iskall vatten och alla drack som om vi vore kor efter den avslutade löpningen och efter en liten pratstund skildes vi åt och begav oss i makligt tempo åt olika håll hemåt.
