Del 17 Ebony och Ivory

En dag dök det upp en svart skönhet på Hotel Europa. Jag såg henne komma gåendes genom den gången som förbinder den lilla med den stora restaurangen. Hon var svart klädd som alla servitriser och hade en vit blus på sig. Hon såg blyg men mycket vänlig ut. Hon var storväxt och smal och hade svart hår. Vi hälsade på varandra och det visade sig att hon var från Oslo och hade varit nyligen i London och arbetad på en restaurang där  hon hade träffat en tjej från Innsbruck.

Edny och Linda vid en söndagspromenad i Hofgarten i Innsbruck

Dom båda hade varit med om en hel del trevliga saker tillsammans innan det blev för mycket och dom bestämde sig att åka till Innsbruck för att vila upp sig lite från storstaden. Den ena tjejen var från Innsbruck och båda tyckte att de skulle säkert få ett arbete efter dom hade vilat upp sig någon vecka. Norskan hette Edny Nesney och hennes kompis hette Erika.
Erika skulle jag lära känna vid ett senare tillfälle men först över till Edny.
För varje dag som gick efter Edny hade börjat jobba hos oss så tyckte vi bättre och bättre om varandra när vi stod där i den här gången och utförde liknande arbetsuppgifter. Vi höll på med våra bestick och tvätten och allt möjligt och det fanns gott om tillfällen att prata och skoja med varandra. Speciellt mitt på förmiddagen så tog vi alltid en frukost tillsammans och satt oss vid ett av borden inne i ”Stüberl” där hon var anställt. Den restaurangen skulle först öppna vid halvtolv för lunchservering och när vi  kring tiotiden åt vår andra frukost så var vi alltid några som hade en mysig liten stund tillsammans där vi skvallrade om det mesta som var aktuell. Vi satt lite gömd längst inne i lokalen och ingen annan visste var vi höll till. Detta var en av dagens rutiner att ha en trevligt frukostrast tillsammans innan lunchrusningen började kring tolvtiden.
I detta gäng så fanns det en skönhet till som arbetade som servitris på ”Stüberl” och hon hette Linde och var blond som Marlin Monroe. Hon kom från en annan del av Österrike som hette Kärnten. Hon hade ett liten lustig dialekt men var mycket trevlig. Hon var smal och långväxt och såg mycket bra ut. Dom påminde om ebony och ivory.

Dieter och Linde på sextiotalet

Min gamle kompis från hisspojkeiden Dieter som fortfarande arbetade i receptionen men numera redan som assistent till portierna hade ett gott öga efter Linde. Så en dag så blev det så att vi två pojkar bjöd in dom här två flickorna till en fest som skulle gå av stapeln hemma hos Dieter i hans mammas lägenhet. Hans mor hade rest till Südtirol på ett par dagar där hon hade ett sommarhus så vi hade lägenheten för oss själva. Föräldrarfritt.
Dieter hade förberedd med en Phillips bandspelare där han hade bandat diverse musik som var  dansvänlig och han hade preparerat ljuset så det kunde bli väldigt  mörkt och enbart röd ljussken i rummet där vi skulle dansa bidrog till den intima atmosfären. Dessutom hade han sett att man kunde låta ett eller flera levande ljus låta brinna och det stearinet som rann sedan ned bildate ett yttre hölje kring en VAT69 Whiskyflaska. Det var modernt att ha en sån som stod och spridde sitt ljus över rummet.

Ett steg på väg till vuxenvärlden

Vi tog oss på skilda vägar till lägenheten så att ingen på jobbet skulle fatta vad som var på gång. Sen tillbringade vi kvällen tillsammans men jag minns att tjejerna skulle absolut sova hemma i sina egna sängar. Båda två bodde i personalbostäder som tillhörde hotellet.
Vi drack mest olika likörer som Dieters mamma hade i sitt lilla barskåp hemma och innan dess kanske lite vin. Men det var ingen fyllefest eller så.
Sent på natten när jag följde Edny hem genom stan så var vi båda två rätt så sugen på att fortsätta med att hångla men nu var vi ute på gatan och här var det inte så lätt att hålla på. Jag minns att hon sa till mig på norska följande tänkvärda ord.”Blir det inte ikväll så blir det nok en en anan kväll”. Trots att tjatade översatte hon ej orden hon hade yttrat utan gav mig enbart ett stort leende som jag kunde tolka som jag ville och jag tolkade det rätt. Det blev ganska snart en annan kväll där vi återigen hos Dieter hade en trevligt kväll med samma personer närvarande och nu var vi alla varma i kläderna och tog dom av oss innan vi hoppade in i sängen. Jag var inte ännu sjutton år men gjorde nog ett äldre intryck på Edny.

Förväntansfull ligger denna kvinna på en dubbelsäng….hur skall det gå? Det gick bra!

Hon var tjugosju år gammal och förstod att jag behövde lite hjälp för att det skulle fungera  bra för oss. Så hon delade med sig av sina kunskaper på detta område och jag kände mig stolt som en tupp efteråt. Vilken intensiv och härligt kväll det blev. Jag minns vad spännande allting tedde sig. Att krypa ned under ett täcke för första gången under civiliserade former var nånting nytt för mig. Hur skulle det gå. Det gick bra men fort.
Det var så nytt och i synnerhet att ligga med en kvinna som var tio år äldre och hade stor  erfarenhet. Det är klart att jag kände mig vuxen efter denna kväll.
Den tid som följde så gick jag som på moln. Tänk att nu var man ju kär i den här vackra damen. Vi sågs varje dag på jobbet och  vi tog en del  promenader i stadsparken. Vid en av dessa fick jag träffa hennes kompis Erika och vi hade en bra tid tillsammans men så småningom kom ormen in i paradiset i gestalt av en annan kille som arbetade som servitör på Hotel Arlberger Hof som även det tillhörde samma koncern som Hotel Europa.
Jag kände den killen och han var trevlig, såg väldigt bra ut och det var inget fel på honom alls utan han hade dessutom fördelen att  vara några år äldre än jag och det var ett stort plus för att under tiden hade det kommit fram till Edny att jag inte ens var sjutton år och det var väl lite väl stor åldersskillnad för min vackra Edny så hon valde den andra killen. Hon berättade   det för mig och angav skälen för hennes handlande. Jag tog det som fakta som det inte var något att göra åt. Senare när jag var ensam kom känslorna fram i mig och jag gick och grubblade och tänkte på henne och led alla kval  och  nu så fanns det inte längre några skäl att leva kom jag fram till och jag gick närmare och närmare rälsen vid tågstationen och började föreställa mig konsekvenserna av om jag skulle  slänga mig framför tåget.
Det fanns nu inget mer värt att leva för. Livet var inte roligt alls längre och jag gick väl igenom det som dom flesta upplever när deras första kärlek har tagit slut.
Det tog dock inte så lång stund tills jag kom över det med hjälp av Ednys väninna Erika. Hon var söt och hon var förstående för min situation och hon tröstade mig och snart var vi två ett litet par. Även hon var ett antal år äldre men hon var inte mer än tjugofem eller nåt däromkring. Hon tog mig med på en fest till sina vänner och en kväll minns jag att vi hamnade i den gamla delen av staden Innsbruck. En lägenhet som var snarare som en konstnärsstudio och utsikten därifrån var fantastisk.

Klockan slog och jag visste att det gällde att ta vara på tiden..

Man såg det gamla stadtstornets klocka belyst på väldigt nära håll och jag kände att klockan hade slagit tolv.
Nu visade det sig snart att hennes vänner var alla en bit äldre än jag och det kändes som om jag inte var tillräckligt mogen för vidare umgänge med dom. Men Erika och jag fortsatte att vara kompisar och jag träffade henne senare ett antal gånger även efter jag hade lämnat Innsbruck och enbart kom på korta besök så möttes vi. Så tack och lov för Erika som hjälpte mig snabbt över denna första svåra stund i livet. Nu visste jag i alla fall att det går att överleva när kärleken tar slut.
Min kompis Dieter däremot höll fast vid sin Linde från Kärnten och gifte sig så småningom med henne och dom har fått två döttrar som i sin tur har fått fina barn och dom bor i Lans som ligger på samma platå ovanför Innsbruck där även mina syskon bor och där även min mamma skulle hamna på gamla dagar.
Dieter och Linde har jag besökt ett antal gånger och dom har varit här på Mörkö förra året 2012 när dom var på en rundresa i Sverige. Vi har fortfarande bra kontakt och när jag som vanligt alltid kommer oanmält och söker upp dom så är kontakten precis lika hjärtligt som den var när vi jobbade tillsammans på Hotel Europa.

Dieter och Linde vid Stendörren 15 juli 2011

Det är märkligt att när man en gång har funnit varandra så finns det positiva känslor kvar livet ut och ett slags igenkännandet och en acceptans  finns infinner sig så fort man möts. Förresten så kommer jag på nu att den gode Dieter för ett antal år sedan när deras barn hade flygit ut var med om en  liten utflykt som det kan vara väl värt att berätta.
Dieter som hade arbetad på en större bank i Innsbruck efter sin karriär inom hotelbranchen hade både jobbat i Paris och Rom tillsammans med Linde under ett antal år för att lära sig språken. Men sen så slog dom sig ned i I Lans där dom byggde ett flott hus tillsammans med Dieters mor och han började  jobba upp sig på banken steg för steg. När han nu var uppe i smöret ordentligt och höll på med många andra saker samtidigt – han var en höjdare i stans ishockeylag och han höll på med att arrangera resor till alla möjliga ställen – så kom han i kontakt med en kvinna som kom från lite finare kretsar och det var ett spännande kapitel för hans del.
Kärleken slog till och hjärnan försvann för ett tag. Lång historia kort – han lämnade hela sitt förra liv och flyttade ihop med sin nya fru och Linde satt kvar i deras gemensamma  gamla hem och sörjde och kände sig övergiven och det måste ha känts rätt jobbigt för henne. Men det hela tog så småningom ett slut genom att det inte fungerade i längden för Dieter och hans nya dam. Dom hade inte gift sig utan dom skilde enbart sitt boende och Dieter flyttade hem igen till sin Linde. Schuster bleib bei deinen Leisten.
Han hade tur att Linde inte hade satsat på en ny kille under tiden hon är nämligen fortfarande en attraktiv kvinna. Men dom fann varandra igen och slutet gott allting gott.
Det var historien om en svart och en blond servitris som råkade finnas på samma arbetsplats där jag arbetade. En fortsättning på detta kapitel finns att läsa lite senare när jag kommer att besöka Edny i Oslo 1964 i september.

Bonusbilder