Vinter 1963/64 kom och över staden så lade sig tidigt ett OS-feber. Innsbruck hade fått äran att ta hand om dom olympiska spelen som skulle gå av stapeln i februari 64.
Det var många utländska gäster i stan och vi i restaurangen kände verkligen av att vi levde så mycket jobb hade vi aldrig haft förr. Vi öppnade vårt systerhotell Tyrol så att behovet av gästrum skulle räcka till och vi hade diverse bankettuppdrag som vår restaurang hade fått förtroende och äran att sköta om.
Hofburg Innsbruck
I centrum av stan så låg den vackra Hofburg, ett slott där redan Habsburgs kajsare bodde när dom för ett antal hundra år var i Innsbruck på besök. Där fanns det en stor sal som skulle användas för en bankett som staden Innsbruck skulle arrangera för åttahundra utländska dignitärer bland annat så var den dåvarande Schahen av Persien med sin vackra hustru Farah Diba bland gästerna och en hel del andra kungligheter från hela Europa. Vem kunde då ha vetat vad som skulle hända med Schahen från Persien och hans vackra hustru? Han skulle drivas ut ur sitt land som en tjuv som har ertappats under pågående inbrott. Ingen tänkte den dagen i Innsbruck på hans hemliga polis som torterade tusentals som var mot honom.
Schahen av Persien och Farah Diba
Det skulle kräva stora logistiska insatser av vår personal. Vi skulle frakta all porslin och alla bestick, glas, linnedukar och hur mycket som helst av mat och dryck från vår hotell till Hofburg och där skulle man duka och iordningställa lokalen och smycka det med vackra blommor mitt i vintern. Det krävdes åtskilliga vändor med vår folkabuss innan vi hade allt på plats. Detta skulle ske samtidigt som vi hade hur mycket som helst att göra på vår restaurang. Alla personal arbetade tillsammans och gjorde verkligen stordåd.
Härinne så dukades upp en buffé för 900 personer till Schahens ära och Hotel Europa fixade biffen…
När spelen började så hade vi en amerikansk gäst som skulle närvara under hela OS och se i princip varenda ishockeyspel. Han hade biljetter till i stort sätt alla matcher av betydelse för honom.
Nu var det så att han fick under frukosten ett allvarlig telefonsamtal som krävde att han omedelbart var tvungen att återvände hem till USA. Han lämnade över samtliga sina ishockeybiljetter till vår hovmästare och sa till honom. Sorry but I have to leave. Take this tickets and do what ever you want with them! But use them.
Hovmästare Grumiller visste inte vad han skulle göra med biljetterna och jag fick dom i min hand och kunde göra med dom vad jag ville.
Biljettförsäljningen gav stora inkomster …för mig!
Det hela gick mycket fort och där stod jag med en hel bunt med biljetter i min hand och funderade. Så fort jag hade tid så ringde jag min vän Freddie som jag visst var ledig för Olympiadens skull. Han kom genast för det var bråttom. Dom första matcherna skulle redan spelas samma dag. Han fick hela bunten biljetter och uppdraget att försöka sälja dom vid ingången till två ishockeystadion i samband med respektive match. Det krävdes att han han fick pendla mellan dom två ställen för att få bli av med samtliga biljetter. Det var mycket arbete med att ta sig till varje match och hitta sista minuten köpare men hans arbete skulle rikligt löna sig för oss.
Min gode vän Freddie Hörtnagel som skulle följa mig senare under året till Köpenhamn
Han kollade igenom alla biljetter och gjorde upp en tid- och platslista och gav sig genast iväg för att inleda affärerna. Vi skulle sedan dela inkomsten från biljettförsäljningen genom tre andelar varav han och jag och hovmästaren skulle få varsin andel.
Freddie och jag skulle ses varje kväll efter jag hade slutat mitt arbete på restaurangen vid en viss danslokal som både Freddie och jag brukade frekventera.
Stället hette Playboy och var en nattklubb som var innestället i stan i synnerhet nu när det var OS. Men eftersom vi var stammgäster där så hade vi alltid tillgång till stället. Där skedde sen alltid överlämningen av dagens inkomster från dom biljetter som Freddie hade lyckats sälja. Inkomsterna blev högre dag för dag ju mer betydelsefulla matcherna blev desto mer klirr i vår kassa. Vi kände oss som miljonärer efter några dagar och det skulle bara bli bättre ju mer vi närmade oss finalen mellan Sverige och Sovjetunionen som Sovjet skulle vinna.
Vid en av dessa kvällar mot slutet på dom olympiska spelen så var vi åter på Playboy och jag bjöd upp en vacker äldre dam som var ca fyrtiofem år gammal och hon såg väldigt elegant och trevligt ut. Jag hade en förkärlek för lite äldre kvinnor på den tiden och dom tycktes finna något hos mig som väckte moderskänslor inom dom. (kanske?)
Hon satt där med sin tjejkompis vid ett bord och den damen var lika läcker. Freddie tog hand om kompisen och jag dansade med Raymonde. Det var hennes förnamn. Båda kvinnorna kom från Paris.
Raymonde 1964
Vad hände sedan när vi dansade tätt tillsamman? Framförallt så minns jag hennes parfüm som gick rakt in i hjärnan på mig och fungerade som en magnet. Resten av kvällen kunde jag inte slita mig från henne och vi dansade till Frank Sinatras musik eller satt vid hennes bord och konverserade på engelska med varandra. Hon var lite mullig och hade en underbar byst som jag kände mot min kropp när vi tätt ihoptryckt dansade med varandra. Hennes vita blus var så ren och fräsch så att den lyste upp på dansgolvet för på den tiden så var det modern med lite speciella neonlampor som effektfullt lyste upp allt som var vit. Hon hade ett stort blond hår på huvudet och blå vänliga ögon samt ett leende som lovade någonting. Vi kramades och det hela kändes oerhörd skön och varm mellan oss. Jag var säkert lammkött för henne och för mig var hon en elegant kvinna från den stora världsmetropolen Paris som hade hamnat framför mina ögon. Allting kändes rätt när vi vid stängningsdags lämnade lokalen och vandrade uppför Maria Theresienstrasse för att stanna till vid en korvkiosk. Jag bjöd flott på en av korvspecialiteterna som hette Burenwurst och som alltid inmundigades av oss lokala förmågor efter dansens slut innan vi begav sig hemåt mitt i natten.
Original Burenwurst aom alltid smakade gudomligt efter man var på dansställen
Hon tyckte om korven och vi kysstes efteråt igen och igen och kunde inte låta bli att ta i varandra men framåt fyratiden så satte vi oss i en Taxi som skulle köra henne till hennes hotel som låg i Igls som låg ca fem kilometer ovanför stan på samma plateaux där alla dom andra småbyarna låg där mina syskon bodde. På vägen dit så lämnade jag Taxin framför min husdörr på Egger- Lienzstrasse 32. Vi skulle träffas igen kvällen efteråt på samma ställe efter jag hade jobbat klart på Hotel Europa. Som vanligt fick jag smyga in i lägenheten efter jag öppnat så tyst som möjligt dörren och hoppas att mamman inte vaknade.
Sen la jag mig i min säng som på vintern stod i vardagsrummet och längtade redan efter morgondagen där jag åter skulle träffa Raymonde.
Och vi träffades igen och igen och vi kysstes igen och igen ända tills det gjorde ont i munnen. Hon berättade att hon var här i Igls på vintersportsemester och för att titta på en del OS-grenar i skidåkning. Bland annat så skulle hon se på störtloppet som skulle köras från Patscherkofel-berget som låg ovanför Igls och målgången var inte långt från hennes hotel. Dessutom hade hon och även hennes väninna med sig med sig sina barn. Raymonde hade en pojke som var i tolvårsåldern och kompisen hade en dotter i samma ålder.
Dom båda damerna var enbart kvar en vecka till i Innsbruck och vi kom överens att så fort jag kunde ta ledigt en dag efter OS så skulle vi åka skidor tillsammans på Patscherkofel och det var då jag mötte även barnen. Hennes pojke Alain var jätte trevligt och åkte bra skidor och vi hade en fin dag tillsammans.
Raymonde och hennes väninna i Paris 1965
Raymonde och jag var oerhörd kära i varandra och hon berättade om sitt liv i Paris som faktiskt inte var så lätt alla gånger. Hon och hennes man levde tillsammans i den förnäma sextonde arrondissement och så hade dom två klädaffärer som dom skötte tillsammans som låg vid Gare St Lazare inuti en Galleria. Hennes relation till maken var väl inte den mest lyckliga men dom lät varandra i fred och såg inte nån större anledning att gå skilda vägar. Men som sagt det var inte alltid så lätt att leva även i Paris.
Raymonde och jag kom aldrig längre än till att kyssa varandra innerligt och kramas maximalt under den här tiden men det betydde mer än allt annat just då.
Vi tog så småningom avsked av varandra mitt i natten efter hon återigen hade tjusat hem mig med Taxi och vi lovade att skriva till varandra via Poste Restante och det gjorde vi under en lång tid. Jag fick fina vykort från Paris och brev som var dränkta med hennes parfüm och varje gång jag fick ett sånt brev i min hand så fylldes mitt hjärta med en underlig känsla och hela den här drömmen spelades åter upp på nytt.
Jag skall föregå min kronologi och kan berätta att jag skulle återse Raymonde i Paris redan året efter och besöka henne i hennes lägenhet och promenera med henne genom Bois de Boulogne men detta kapitel med sina överraskningar får vänta.
6000 ljusår från jorden i Skorpionens stjärnbild möttes våra själar för en kort stund på jorden..
En sak är klar att när vi två möttes som två stjärnor som korsar varandra i natten så gjorde hon ett oförglömligt intryck på mig och jag tror säkert att det samma hände med henne.
Idag så är hon kanske nittio år gammal om hon fortfarande finns i livet. Fortfarande minns jag lukten av de parfum hon använde sig av när jag oerhörd sällan stöter på den och varje gång så framkallar den en angenäm känsla i mig. Jag bestämde mig då hon hade åkt att det var hopplös med relationer i denna stan eftersom man blir lämnat så fort det börjar bli riktigt intressant. Jag började planera att ge mig från stan så fort det var möjligt. Tyvärr så skulle det dröja ett tag innan jag kunde sätta planen i verket. Tills dess fick jag korrespondera och drömma om min älskling Raymonde i Paris genom att titta på hennes vykort.
