Oslo var enbart en mellanstation på vår väg till England…….trodde vi….
Det första jag kommer att tänka på var träbrädorna som vi klev på när vi gick av tåget. Det kändes lite gammaldags att trampa på dem och det var första intrycket av flera som skulle visa sig att allting kändes lite gammaldags. Men nu så var det först ett varmt mottagandet av Edny som hade kommit till stationen för att möta oss. Jag tänkte att jag var fortfarande bara sjutton år gammal och Edny var väl kring 28 år. Hon kände igen Harrie från Innsbruck och jag såg genast att hon tyckte det var roligt att få besök av två så fina unga vackra pojkar. Vi tog oss med spårvagn till hennes systers lägenhet som låg på en gata som hette Laarsbraten och låg mitt i Oslo.
Här fick Vi en god frukost med rikligt med mat på bordet och sen så fortsatte vi med Edny till hennes bostad som befann sig en trappa upp i ett hus som låg i en liten förort till Oslo ca två mil från centrum. Hon arbetade i samma hus och hade troligen en speciell relation till sin arbetsgivare som jag dok aldrig fick riktigt klämm på hur den fungerade. Men Edny var ”very special”.
Vi skulle mer eller mindre smugglas in i hennes bostad så att hennes chef inte fick reda på oss och det lyckades vi med tror jag. Edny skulle arbeta på eftermiddagen och det gav oss pojkar tillfället att ta oss in till Oslo och undersöka staden. Men hur skulle vi ta oss in till stan. Ju vi skulle gå och inte viken väg som helst utan vi tog vägen längs Pendeltåget som gick längs Oslofjorden ända in till stan.
Vi hade dåliga kunskaper om hur lång det var för att det hade gått relativ fort att ta sig hem till Edny men det går lite långsammare när man skall gå längs rälsen hela vägen.
Oslo Rådhuset mitt i stan …efter 4 timmers fotvandring längs tågspåret från Kolpoten..
Det tog oss åtminstone från elva på förmiddagen till klockan fem på eftermiddagen och när vi kom fram till rådhusplatsen i Oslo så hade det blivit redan lite sent för att göra stan och vi hade blivit lite hungriga av allt gående och började längta hem igen till Edny. Så innan vi hittade rätt pendeltåg och var hemma igen så var det mörkt ute och det var lätt att slinka in i hennes lägenhet utan att bli upptäckt av hennes chef.
Efter en god middag så var det dags för lite umgänge och snart så låg vi alla tre på golvet och tittade lite på billder och drack något som skulle släppa på eventuella hämningar. Snart skulle det visa sig att Edny inte bara hade återupptäckt sina gamla känslor för mig utan att hon tyckte att Harrie kunde vara med i samma säng så att han inte behövde känna sig utanför. Smart tänkt. Så vi hade en jättefin kväll tillsammans och tyckte att allt var helt oke med vår vistelse hos henne trots att det var speciella omständigheter som villkorade vår synlighet.
Åka tåget Kolpoten – Oslo går mycket fortare än att gå till fots …..
Dagen efter smög vi ut igen medans Edny gick till jobbet och den här gängen hade vi fått förklarat var det enklare att ta pendeln från Kolpoten in till stan.
När vi promenerade på eftermiddagen på en av Oslos gator och pratar lite med varandra så var det en äldre kvinna som gick bredvid oss som började småskälla på oss på halvtyska och kontentan var att vi tyskar var inte välkommen här i Norge efter det som Norge hade upplevt av tyskarna under kriget. Vi tittade på varandra och tyckte att det var sorgligt och tråkigt att vi som var fött efter kriget så här arton år efter krigsslutet skulle göras ansvarig för den tidens skeenden.
Tyskarna invaderade Oslo och hela Norge och fortfarande 1964 så märktes hatet mot tysktalande på gatan
Det gav oss intrycket att detta land hade ett problem med att gå vidare i historien och det kändes som vi inte skulle störa detta land i den processen utan att vi skulle resa vidare så fort som möjligt.
Stan kändes lite annorlunda efter den här händelsen och hade tappat sin första fräscha glans. Nu skall man inte dra alla människor över en och samma kamm men att vi redan efter så kort stund hade råkat ut för åtminstone en person med sådan inställning betydde att statistiskt så borde det finnas en ström av människor som kanske hade liknande inställning till tysktalande och det var inte så roligt så vi räknade på när och hur vi skulle ta oss vidare. Vi skulle satsa på en båtfärd till England och det borde väl inte vara så dyrt om man tittade på en karta och såg avståndet mellan Oslo och Felixstowe så det tog vi reda på.
Nu visste vi att vi hade råd med resan men sen var det ju även så att man vid en inresa till England borde kunna visa upp en viss summa pengar som visade att man inte hade kommit till landet som en tiggare utan som turist eller arbetssökande med ett visst kapital i sin ägo så att man hade en rimlig chans att inte behöva falla staten till last. Det var knappt men det var inte omöjligt att vi kunde genomföra denna vår resa till London. Det var det vi trodde i alla fall innan vi upplevde nästa dagens kväll.
Den kvällen så bad Edny oss att följa med hem till en god vän till henne vilket vi gladeligen tackade ja till. Så vi tog pendeln in till Oslo framemot kvällen efter Edny hade slutat sitt arbete och tog oss hem till den här tjejen som var i ungefär samma ålder som hon. Dom var goda gamla vänner och tjejen som jag inte minns vid namnet var en riktigt skönhet. Hon bodde flott i en modern lägenhet högt upp med fin utsikt över staden och efter lite dricka så tog hon fram ett stort fotoalbum och började berätta om sitt lyckliga och även olyckliga liv.
Miss Oslo
Det visade sig att hon i tjugoårsåldern hade valts till Miss Oslo. På den tiden så var skönhetstävlingar ganska normala och för en flicka att bli stadens vackraste kvinna måste ha varit rätt häftigt och det var det även för henne. Hon bads att representera staden i många sammanhang och fick möta en och annan känd person genom detta. Hon visade oss sina bilder där hon bland annat hade tagit emot en amerikansk världsstjärna som hette William Holden och fick bli hans kuttersmycke för några dagar.
Så småningom så tog den perioden slut och övergick i en mer allldaglig när hon gifte sig med en man som dessvärre hade utvecklat sig till en i hennes ögon psykisk torterare för att han inte ville ha samlag med henne längre men inte heller ville han henne att låta skilja sig från honom. Märkligt historia. Det var som ett nödskri från henne och både Harry och jag tyckte att stackars tjej skulle gärna få ligga med nån av oss om hon ville göra det.
William Holden och Audry Hepburn
Det kändes att hon hade lagt ut en inbjudan till detta och frågan var enbart när och hur det skulle förverkligas. Vi trodde att det var när som helst men det skulle visa sig att tjejerna hade blivit hungriga. Så plötsligt ringdes det efter en taxi och vi var på väg till till en flott restaurang och togs emot av en hofmästare som placerade oss vid ett vackert bord med utsikt över Oslofjorden och Harrie och jag tänkte att det var inte längre tillbaka i tiden än förrigår som vi två promenerade två långa mil för att komma in till stan längs denna vackra oslofjord och nu satt vi här och undrade vem som skulle betala detta katastrofkalas. Dyrt skulle det bli det såg vi redan när vi såg krogen och när vi såg priserna så trodde vi att det måste vara nåt fel på växelkursen som vi hade fått. Så vi var lite rädda att den här kvällen skulle sluta med en smärre katatastrof när notan skulle betalas.
Flott- värre och dyrt skulle det bli och vi insåg snabbt att vi var på väg mot att bli bankrutt…
På den tiden så var det så att männen betalade och kvinnorna beställde. Och mycket riktigt så visade det sig att det var självklart att dom hade räknat med att vi skulle ta notan. Det är inte så att vi ens hade kunnat njuta av måltiden utan var rätt så spända över den fortsatta utvecklingen av kvällen.
Ännu en Taxifärd som vi inte hade råd med…..
Lång historia kort. När vi skulle ta oss därifrån så var det åter taxi hem till skönhetsdrottningen och när vi kom fram till hennes adress och bilen stannade så säger hon att det ser ut som om hennes man hade återvänt från en resa lite tidigare för att deras bil stod parkerat precis utanför dörren. Så vi var inte välkommen upp till lägenheten utan hon tackade översvallande för en underbar kväll och hoppades att snart se oss båda igen. Innan vi visste vad som hade hänt oss var vi på väg till pendelstationen för att ta oss hem med den sista pendeln den här kvällen. Nu var det Edny som betalade taxin och snart var vi hemma igen och smög oss upp för hennes trappa. Nu var det Edny som fick bli den som fick vara med oss pojkar och vi hade en trevlig avslutning på den här kvällen.
Det skulle bli nästsista natten för oss tre…
Vi killar visste att imorgon så börjar fastan. Vi hade genom att åka på restaurangnotan gjort av med det mesta av våra pengar och det fanns numera inte en chans att ens betala några båtbilletter till England.
Med den tanken i huvudet somnade vi så småningom in och på förmiddagen ringde jag till Grandhotel i Stockholm och talade engelska med personalchefen Melchior och drog hela historien som jag hade lärt mig av min danske servitörskompis. Att vi två killar villa gärna jobba på Grandhotel som servitörer och de helst redan imorgon för att våra pengar var slut och vi hade blivit fattiga över en kväll. Det sista nämnde jag så klart inte men det visade sig att det råkade vara en så bra tidpunkt som vi valde att ringa att vi var välkomna att infinna oss i Stockholm på Grandhotel och träffa honom dagen efter på förmiddagen.
Vi trodde inte det var sant men Harry satt bredvid mig när jag ringde och hade hört varenda ord så det var inte så att jag halluniserade. Så vi tog reda på ett passande tåg till Stockholm och sa adjö till våran älskling Edny som samtidigt som hon tyckte att vi hade haft det trevligt tillsammans så var hon lättad av tanken att vi drog vidare. Hon var snäll mot oss en sista kväll och på morgonen så tog vi pendeln till stan och bytte till tåget mot Stockholm. Vi var på väg mot nya äventyr. Den här gången trodde vi att det skulle lösa sig snabbt för oss för att vi hade fått ett löfte om jobb men verkligheten kom ifatt oss………
