Del 26 Citroenaffären

Oktobermånaden hade gått rätt snabbt. Jag hade just fyllt arton år och allting kändes nytt, spännande och livet låg helt öppet framför mig. Allt var möjligt. ”Kinks” hade just kommit med sitt första album som du kan se när du öppnar oktobermånadens länk ovan.
En dag så sitter jag på 7 sekel restaurangen och ser hur några holländare som jag hade pratat med ett par gånger lämnar restaurangen och ställer sig utanför och tittar på en bil.
Dom står där och jag blev nyfiken efter ett tag och går ut och ställer mig bredvid dem för att kolla vad som var på gång. De talade om att en av dem hade vunnit bilen under den gångna nattens pokerspel. Det var ingen dålig bil de tittade på utan den här bilen var en fransk citroen ID 19. Alla som vet något om bilar vet att detta var en flott bil hösten 1964. Nu var det emellertid så att denna bil hade används för att smuggla narkotika från Holland till Sverige och dessutom så var den falskskyltad. Efter en stund så förstod jag att killen som ville sälja bilen vidare för att han tyckte att bilen var het som fan som han uttryckte sig – ville ha 400 svenska kronor. Naturligtvis följde inga papper med bilen då den troligen var stulen. 400 kronor motsvarade nästan en halv månadslön men jag tyckte att detta var ett fantastiskt tillfälle att komma över en bil som var jättevacker. När ingen annan anmälde sitt intresse för ett köp så slog jag till på stående fot. Jag sträckte fram min hand mot Hans som var den jag kände och bekräftade att jag ville köpa bilen. Alla var förvånat över mitt snabba beslut och efter vi hade kommit överens om hur och när Hans skulle få sina pengar så tog jag hand om nyckeln till bilen och sedan återgick hela gänget och jag in till Sju sekel och firade med ytterligare en kopp kaffe.

Spontanköpet av min första bil är värt en egen historia..

Efter en stund försvann killarna och jag satt ensam kvar med en bilnyckel i handen och fick nu bekanta mig med följderna av mitt spontana köp av en troligen stulen och falskskyltad bil. Men det var inte det värsta – jag hade tydligen glömt bort att jag inte kunde köra bil och dessutom inte hade nåt körkort. Detta är ett ganska bra exempel hur enkla saker och ting kändes när man var precis fyllda arton år. Pengarna skulle jag nog kunna få ihop till kvällen därpå  men det var värre med bilkörningen. Det måste jag ta itu meddetsamma. Efter en stund så droppade det in några bekanta ansikten och de slog sig ned bredvid mig. Nyheten hade redan spritt sig att George hade köpt holländarens flotta bil och hela gänget ville genast åka med mig en sväng. Så vi  gick ut till bilen som stod utanför på självaste Hamngatan mittemot varuhuset NK. Jag frågade vem som ville köra och det fanns två grabbar som anmälde sig genast och jag lämnade nycklarna till en av dom.
Vi var fyra som satt oss i bilen och jag satt därbak och kollade in ordentligt hur Max satte igång motorn. I samma ögonblick som den började snurra så hände något med bilen, den började röra på sig men inte framåt utan den rörde sig vertikalt uppåt. Jag var helt förvånat men fick höra att det var så med just den här modellen att hydrauliken höjde bilen innan man åkte iväg och sänkte den innan man ville kliva ut ur bilen. Det gillade jag. En sån finess hade jag aldrig hört talas om. Nu la Max in en växel och vi körde långsamt i  gång. Jag uppmanade honom att inte köra för fort så vi inte drog till oss någon onödigt uppmärksamhet från lagens väktare.
Vi körde en halvtimme i stan innan vi återvände till Sju sekel och gjorde ett nytt besök på stället. Vädret var vackert och jag kom på idén  att be Max om följande tjänst. Han skulle lära mig att köra denna bil. Han tyckte det var enbart ett nöje att visa mig elementära köregenskaper och han och jag satte oss åter i bilen.

Längs strandvägen till färden mot Djurgården

Max tyckte att vi skulle åka ut till Djurgården där det dels var vackert denna fina höstdag men även lugnare än inne i stan. Vi körde och han började genast att berätta för mig diverse fakta om koppling, broms och växling. Jag hade med mig cigarrcigarretter som jag rökte på den tiden och för att jag var nervös inför stundens allvar så rökte jag. Vi tog en liten paus när vi kom till Djurgården och jag undersökte bilen lite närmare. Nu upptäckte jag att man kunde vrida ned ryggstödet på främre passagerarsätet och på så sätt så kunde man sitta eller bättre sagt halvligga på baksätet och ha sina ben liggandes över framsätets ryggstöd och själva framsätet. Nice.
Max ville att jag skulle ta över styret och börja köra men jag kände mig inte redo ännu. Jag meddelade honom att jag behövde ytterligare en kvart av hans demonstration i bilkörning. OKEJ no problem.

Smoke gets in your eys!!!

Jag satte därbak med benen i framsätet liggande och tände ytterligare en cigarrcigarett. När det sen var dags för mig att ta hand om körningen så var jag så avspänt att det inte var så svårt att få igång bilen och ta mig omkring på Djurgårdens små vägar. Det var kul att ratta bilen och växla och även om det knasade ibland så tyckte jag att det  inte var nåt större problem. Efter en timme  tog vi en paus och sen körde Max in till Sju sekel igen. Vi satte hos åter på kaffeet och förblev där ända tills det blev mörkt utanför. Max stack innan mig och när jag nu skulle ta mig därifrån så hade kvällstrafiken börjat komma igång och det kändes lite olustigt att jag behövde köra därifrån med min nyinköpta bil. Jag satte mig tillrätta i bilen och så fort jag startade bilen så åkte jag med hydraulikens hjälp en bit upp. Det fanns en hel del knappar som vi inte hunnit gå igenom, ingen av oss hade tänkt på ljusreglagen. Det fanns lite att välja. Jag kollade och chansade på nån av dom spakarna och tyckte att det syntes ganska bra utanför när jag slog ljuset av och på ett antal gånger. OKEJ so lets go tyckte jag och till och med kom på det där med blinkaren innan jag långsamt rullade ut i trafiken. Jag hade en ungefärligt bild av hur jag skulle ta mig från Kungsträdgården till Odenplan. Men när jag närmade mig första korsningen så kändes det enklare att svänga till högre än till vänster så jag föredrog den lösningen och var strax på väg mot Gamla Stan där jag fortsatte på Skeppsbron och kom snart upp till den berömda slusskarusellen. Där hade jag ingen aning om vart jag skulle men hade tur och körde rakt igenom och hamnade på den berömda Hornsgatan som sträcker sig från Slussen ända fram till Hornstull. Där kände jag  igen mig och återfick ett visst lugn när jag nu körde rakt fram.

Jag hade aldrig hört talas om skillnaden mellan hel och halvljus….tyvärr!!

Det enda som störde mig efter ett tag var att alla mötande bilar hejade på mig med sina blinkande lampor och efter lite tankeverksamhet så kom jag på att nåt inte stämde med alla dessa hälsningar. Förmodligen ville dom göra mig uppmärksam på något. Vad kunde de vara? Jag passade på att svänga in vid första bästa tillfälle till vägkanten och ställde mig där för att dels pusta ut min spänning och dels tända en cigarrcigarett. Det hjälpte och när jag började fundera noggrant så misstänkte jag att det var mitt starka ljus som måste ha bländat de andra bilarna enormt. Det fanns tydligen ett starkare och ett svagare ljus och i stan där det fanns så mycket gatlampor borde det räcka med den svagare varianten. Så jag började testa lite olika vridningar på spaken och jag tryckte och se där efter en lång stund så hade jag kläm på dom två varianterna och hade hittat fler användbara spakar på köpet. Plötsligt så sprutade det vatten på framrutan och det började röra på sig till vänster och höger. Det kändes som jag satt i en riktigt bil och det gjorde jag ju också.

Stockholm var större än jag trodde…..

Nu tänkte jag att jag måste ta mig från Söder tillbaka mot norra stan det vill säga via Västerbron så skulle jag hamna på Kungsholmen och därifrån så hittade jag nog till St.Eriksplan och Odenplan där jag tänkte parkera min fina bil. Men än var jag inte där. Det kändes lite lugnare att inte få alla dessa helljusblinkningar mot mig när jag fortsatte min färd på Hornsgatan och efter ett tag så visste jag att jag måste ta mot höger för att hamna på Kungsholmen. Det fanns till och med en skylt som meddelade att det var dags att svänga och sen var jag snart uppe på Västerbron där jag till och med tillät mig att njuta av den vidunderliga utsikten ned mot Stadshuset. Jag jublade inombords. Jag var fri och kunde köra bil med egen bil dessutom och den rörde på sig. Häftigt. Jag hade hyfsat lokalsinne och med hälp av lite vägskyltar som hängde ovanför gatorna och med en stor portion tur så hamnade jag på Västmannagatan där jag ställde bilen inte långt ifrån ingång nr. 66. När jag svettig lämnade bilen och begav mig upp till mitt uthyrningsrum som jag delade med Franz och Harry så kändes det som den här dagen skulle komma att sätta sina spår i mitt inre och det gjorde den tydligen för fortfarande efter nästan exakt femtio år så kan jag uppleva  glädjen över att allt hade gått bra hittills. Men hur skulle det fortsätta?

Jag drömde om biljakter och om helljusbländande bilar…

Efter en god natts sömn så kändes det spännande att gå ned till gatan och åter sätta mig i bilen och den här gången så ville ja köra ut en bit på landet och se hur det skulle kännas. Jag hade tittat på en karta över Stockholm  på morgonen så jag visste hur jag skulle ta ut mig ur stan mot Uppsalavägen. Det var mitt på förmiddagen och inte så mycket trafik när jag styrde ut ur stan. Nu hade jag äntligen lite tid att titta närmare på instrumentbrädan och såg att det lyste en liten röd lampa och tydligen så var det ett tecken på att jag borde tanka. Nu visste jag inte hur länge den här lampan hade lyst för att igår kväll så hade jag ju annat att koncentrera mig på så jag tänkte att det var nog bäst att snarast söka upp en bensinmack för att skaffa några liter bensin. Tack och lov så hade jag lite pengar på mig. Jag hade tagit av från den stora Uppsalavägen där det var rätt mycket bilar som alla var mycket snabbare på väg än jag ville köra. När jag nu hade åkt någon mil så tro det eller ej stannade bilen. Jag kopplade genast och insåg att det måste vara bensinbristen det berodde på. Vad göra? Det var alldeles tyst omkring mig och jag tänkte hur skall jag ta mig härifrån med denna bil.

Jag önskade att det hade funnits en sådan…

Det tog mig en stund att öppna bagageluckan för att se efter om det fanns nån bensindunk möjligtvis men så bra var det ikke. Det betydde att jag var tvungen att ta mig gåendes framåt  tills jag fick hjälp av nån eller träffade på en mack. Medan jag var på väg att stänga luckan så kom det en bil förbi och rent instinktivt kastade jag handen upp i luften och gjorde ett hjälplös intryck. Det tog en stund innan bilen saktade farten och sedan backade upp mot mig. Ju men visst skulle han hjälpa mig med lite bensin som han hällde in i min tank. Han visste till och med att det inte var så långt till nästa mack så jag skulle klara mig med en liter alla gånger. Glad för hjälpen ville jag ge honom nåra kronor men han avböjde och vi tog farväl av varandra. Sedan jag hade tankat några liter vid närmaste mack  vände jag på bilen och tog mig tillbaka till stan.

Jag blev lite orolig så klart när jag såg en polisbil som föjlde mig ….

När jag nu närmade mig stan upptäckte jag plötsligt i backspegeln en polisbil. På den tiden så var dom svartvita  och lätt igenkännbara. Genast så ökade min puls och jag fick nåt stelt över mig. Jag höll ratten mer krampaktigt än innan och tankarna började dyka upp i skallen om vad som kunde hända om jag skulle utsättas för en kontroll. Följderna hade jag inte haft tid att fundera på hittills men de var många. Dels så kunde jag eventuellt sättas  i samband med smugglingen av narkotika, det var ju därför holländaren ville bli av med bilen så fort som möjligt och dels så hade jag ju inga papper på att jag ägde bilen. Men det var kanske en fördel. Jag kunde ju enbart säga att jag hade lånat bilen men från vem? Dessutom så hade jag inget körkort. Det var spännande att både tänka på alla dessa möjliga följder och desutom köra så bra som möjligt. Vi närmade oss norra infarten till Stockholm och jag fick stanna vid rött ljus som jag i sista ögonblicket upptäckte. Nu hade polisbilen ställt sig i filen bredvid mig och jag tittade den ena polisen rakt i ansiktet när även de hade stannat i väntan på grönt ljus. Jag svettades inombords och koncentrerade mig sen på att komma igång med bilen när ljuset slog om till grönt. Det tog en evighet och när sedan polisbilen drog igång och låg strax en bit före mig i andra filen så kände jag det som en förlösande seger när jag rullade igång och förstod att faran var över för den här gången. Nu koncentrerade jag mig ordentligt för att hitta vägen till restaurang 7 sekel och det var inte så svårt för att nästa höger betydde att jag befann mig på den långa Sveavägen och jag visste att den ledde mig hela vägen till Hamngatan dit jag skulle.

Nu visste jag att det var bara svänga vänster och jag var räddad för alltid!!!!

Efter en snygg parkering så pustade jag ut och begav mig sedan in till krogen för att ta en fika. Freddy jobbade och jag berättade för honom om mitt senaste äventyr och han rådde mig att genast sälja bilen. Jag tyckte det var inget dåligt förslag och började leka med tanken. Någon timme senare så dök det upp ett gäng tyskar som jag kände och dom blev genast intresserade av min bil när dom hörde att den var till salu. Jag skulle visa mig generös och sälja den för enbart de pengarna som jag själv hade gett bilen. Dom var tre grabbar och skulle ha den tillsammans för att kunna göra lite utflykter utanför stan och dessutom så hade två av dom körkort. Villkoret var att jag skulle få cash i handen och det var inget problem för dom efter ett snabbt bankbesök på andra sidan gatan där  samtliga storbanker låg.  Jag fick fyrahundra svenska kronor i handen och vi tog farväl av varandra efter att jag hade lämnat över nyckeln till dom och meddelat att bensin borde snarast tankas. Dom skulle genast ta sig ut mot Skeppsholmen för att testa bilen.
Jag var så glad man kunde vara för att vara av med denna kvarnsten. Nu hade jag  pengar för att betala holländarna på kvällen när jag skulle träffa dem återigen på Sju sekel vid femtiden.

7 sekel i Kungens trädgård ..

När jag kom in på restaurangen några timmar senare på eftermiddagen så pekade Freddy på ett gäng som satt i den inre delen och han kom över till mig och nämnde att grabbarna som jag hade sålt bilen till vid lunchen satt därinne och hade berättat för honom att dom på eftermiddagen hade kört ut till Djurgården och där parkerat vid en trevlig plats vid vattnet. När de skulle sätta sig i bilen igen och ta sig därifrån så hände inget med hydrauliken det vill säga att bilen höjde sig inte upp som den skulle och det gick inte att komma därifrån.
-Så du menar att bilen står kvar där på Djurgården. Yes!!! sa Freddy.Här finns en liten film och om du går in 9 minuter i filmen så ser du hur hydrauliken upp och ned fungerar.

Där någonstans på Djurgården så tog bilen slut och tack och lov så var den inte min längre….

I samma ögonblick kom det två holländare in genom dörren och jag går fram till dom och betalar dem fyrahundra kronor och tackar för en fin affär. Sen sa jag farväl till både dom och Freddy och begav mig snabbt därifrån. Så slutade detta mitt första bilköp. Det var synd att tyskarna fick den ”svarte petter” den här gången men det var ju bättre än att jag skulle få den. Efter att en bilmekaniker dagen efter konstaterade att det inte skulle löna sig för dem att reparera hydrauliken så fick de helt enkelt skriva av de här pengarna. Det var nog bäst att denna bil drogs ur trafiken på de här sättet innan någon annan hade åkt fast och fått en massa problem. Slutet gott allting gott.

Här syns var hydrauliken sitter….Technical innovation – hydraulic systems[edit]
In conventional cars, hydraulics are only used in brakes and power steering. In the DS they were also used for the suspension, clutch and transmission, although the later ID19 did have manual steering and a simplified power-braking system.[27]