Del 27 Julafton 1964

Tiden närmade sig jul och jag vill minnas att jag flyttade till Blåsut som är en liten förort som ligger söder om stan längs tunnelbanan på väg mot Farsta. Det är mest småhus som byggdes här för folk som hade råd att själva bygga sig ett mindre hus. Huset jag flyttade till ägdes av ett äldre par som bodde i nedre delen av huset och de två rummen en trappa upp hyrde dom ut för att dryga ut sin inkomst. Adressen var Enskedevägen 3 och på en nutida Googlemapbild ser huset så här fint ut.

Hur jag hittade just detta ställe minns jag ej men förmodligen genom en rumsförmedling. Lena André hjälpte mig att flytta min tunga resväska och lite annat skräp som jag hade skaffat mig vid det här laget. Hon kom och hämtade mig på Västmannagatan 66 med sin lilla Ford Anglia och körde mig till Enskedevägen. Det var här som jag sedan bodde ett antal månader tills det var dags att flytta igen. Jag använde det lilla rummet som låg en trappa upp enbart för att sova och kom alltid hem sent på natten efter jobbet så jag såg aldrig det gamla paret som bodde i huset.
På Grand Hotel gick det bra med jobbet och jag lärde mig snabbt att prata svenska och när det närmade sig jul så kunde jag redan några enstaka gånger själv ta hand om en station och vara den som var ansvarig för att kunna kommunicera med gästerna. Snabbt jobbat. Det hjälpte ju ganska mycket att jag hade en del av det danska språket som en grund och när jag väl kunde förvandla det danska till svenska så gick det fort att lära sig både förstå och tala svenska.
Själva julafton 1964 arbetade jag på kvällen till ca elva och sen hade jag gjort upp med en annan servitör att hälsa på honom  i hans hem för att fira lite jul tillsammans. Jag hade fått en ytterst vag vägbeskrivning av honom.

Han bodde vid Farsta strand någonstans och jag tyckte väl att det där löser sig säkert det finns ju alltid folk som man kunde fråga ifall man hade svårt för att hitta. Nu var det tyvärr så att när jag var i Farsta  och skulle ta mig från tunnelbanestationen till hans adress så var klockan nästan midnatt och det snöade lite lätt samtidigt som det inte fanns en kotte som man kunde fråga. Men jag var på bra humor och full av tillförsikt när jag startade min ökenvandring som ledde mig längre och längre ifrån bebyggt område och inte fanns det mobiltelefoner på den tiden. Så när jag då och då passerade ett mindre hus så lyste det så vackert inifrån rummen och man kunde ana julstämningen innanför. Men inte ville jag störa och ringa på och fråga om vägen till min kompis. Jag fortsatte att gå på vinst och förlust. Jag ville inte ens vända om när läget var fullständigt utan hopp att komma rätt.

Jag tyckte att jag var med om något alldeles speciellt när jag vandrade längre och längre bort från samhället och såg enbart  något enstaka ljus glimta till i fjärran. Jag hade säkert gått en timme men var för trött för att vända om, så jag fortsatte  gå och gå tills det plötsligt dök upp två strålkastare framför mig.  Jag såg att det var en taxibil som jag genast stannade och bad om hjälp.

Föraren kunde inte tyda adresslappen som jag hade med mig och vi enades om att han skulle köra mig tillbaka till  Farsta tunnelbanestationen där han lämnade av mig och jag kunde ta mig därifrån hem till Blåsut med nästa bana som gick in mot stan. Tack och lov hade jag några kronor på mig så jag kunde betala taxin. Jag hade inte heller ett telefonnummer till min kompis så det var bara att ta sig hem. På den tiden så körde tunnelbanan fram till klockan tre på natten.
Så nu sitter jag där på en bänk och värmer mig medan T-vagnen tar sig fram mot Blåsut och sedan tar det bara några minuter tills jag är hemma. Nu är jag ganska hungrig och allt jag har till förfogande är en Brieost som jag hade tagit med från Grand hotel för att ha med mig någonting till min kompis. Men nu skulle det passa bra  med nåt varmt så jag smälter ned brieosten i en liten stekpanna och sen äter jag den och går och lägger mig dödstrött för att sova några timmar för att jag har tjänst redan vid tiotiden och måste vara fit då.
Ja det var onekligen en annorlunda jul än dem jag brukade fira förut. Några tankar gick väl till min mor innan jag somnade i den natten men jag såg även bilder framför mig från den nattliga vandringen förbi husen där människorna som bodde där hade det mysigt sent på kvällen. Jag kände mig inte ensam utan mer som en som betraktade livet lite från sidan och sa till mig själv ”titta så så här ser det ut om man tittar utifrån och in”!
Hur det var med Nyåret 64/65 minns jag inte mycket av. Mest som en kväll där jag jobbade som vanligt på kvällen eftersom Silvester är en sådan högtid där alla eller åtminstone många vill fira på en krog eller en fin restaurang. Grand Hotels vinterträdgård var väl det flottaste stället som man kunde vara på. Sådana kvällar kändes det lite extra festligt att jobba. Man tar sig väl själv ett glas eller två under arbetets gång och så är man nästan på samma våglängd som gästerna.

Vintern  fortsatte och jag hängde en hel del på 7 sekel tillsamman med diverse kompisar som jag lärde känna lite bättre undan för undan.

Jag träffade Ulla  från Reimersholmen en hel del både ute och hemma hos henne. Det var alltid trevligt att komma hem till henne och kunna krypa intill hennes fina, varma kropp och få sig en god frukost efter en skön natt tillsammans. En del andra typer som jag råkar ha  bild på följer här nedan. Bland annat så var det en flicka som jag tyckte såg mycket intressant ut men som tyvärr var engagerad på annat håll nämligen med en annan utlänning som kom från Tyskland. Dom båda åkte iväg till Österlandet och hamnade i Vietnam så småningom och via en gemensam bekant fick jag reda på att båda två hade omkommit där när dom befann sig i Saigon.