Del 51 Att gå på moln och återbesök

Alla eller nästan alla känner till känslan när man är nykär och går omkring som på moln. Man är nära en annan människa som man har funnit och vet att denna person upplever ungefär samma sak som man själv gör just då. Man tror sej veta att så är det. Man tycker att varje ny dag är en gåva för att den låter en möta sin nya kärlek. Man kan inte få nog av den andre, vill gärna ses hela tiden och bara vara tillsammans. Jag tyckte att Annika var en fantastiskt vacker flicka som alltid klädde sig med en sofistikerad stil som samtidigt var enkel. Hon hade en smak som jag uppskattade. Hennes ansikte var och är fortfarande behagligt och vackert och det mörka håret som hade formen av en pagefrisyr passade perfekt till hennes rena drag. Hon hade en stillsam framtoning hennes moraliska hållning ingav mig respekt. Här insåg jag att jag hade mycket att lära från henne.
Hon hade ett bra inflytande på mig. Vi sågs framöver regelbundet mest i stan där vi kunde gå på promenader. Vi gick på en del olika krogar och jag som hade hyfsat med pengar kunde till och med kosta på mig att anlita taxi för att transportera oss omkring i stan. Det gjorde ett visst intryck på henne som hade det lite knapert med sitt studielån och inkomster från ett kort sommarjobb som turistvärdinna.
Annika bodde som sagt på Floragatan inneboende hos en annan tjej som var lite märklig. Dom delade en lägenhet och jag minns rummet från en vacker solig eftermiddag när vi låg på hennes säng med öppet fönster mot gården och lyssnade på en aktuell Beatleslåt som hette ”Hej Jude” medan solen lyste på oss.
Vi låg på hennes säng i hennes rum på Floragatan och livet var så underbart det kunde vara men något hängde över mig som en tung skugga.
Jag hade ett problem som jag hade svårt att förmedla till Annika och det var både positivt och negativ. Jag gick länge och grubblade på hur jag skulle lägga upp det när jag var tvungen att tala om för henne att jag inte kunde ha samlag med henne. I början så var det väl helt okej att jag tog det varsamt och inte hoppade i säng med henne på direkten men det finns dock gränser för en sådan tidsperiod. Jag ville ju inte heller framstå som impotent. Så en vacker eftermiddag promenerade vi genom Humlegården och jag kände att jag var tvungen att lyfta på stenen för att komma fram till min hemlighet.
-Jo, det är något som jag har på hjärtat började jag och fortsatte.
Innan vi hade träffats så var jag ute i Stockholmssvängen som vanligt det vill säga att jag hade en hel del möten med flickor som var mer av det kortare slaget.

Det innebar att jag hade blivit stamkund på St. Görans sjukhus som låg på Kungsholmen. Det var inte enbart jag som hade vägarna dit utan en hel del av mina kompisar hade att infinna sig där för regelbundna återbesök när man väl hade fått besked och behandling för könssjukdomen Gonorré. Så under ett antal år hade jag sprungit dit ganska många gånger. I mitt fall hade jag fått ihop det till tretton gånger. Det låter absurt men det hade blivit en vana att ta sig dit varje gång man hade blivit smittad. Första gången så tyckte jag att det var lite obehagligt men snart var man åter där och sen fortsatte det och det kan jämföras med en förkylning som man inte kan bli av med.
Det är förstås en efterkonstruktion för att allt jag hade behövt göra var att skydda mig och min tillfälliga partner med kondom. Men den tanken föll mig aldrig in utan kondom trodde jag var för mesar. Så när man hade fått besvär med diverse flytningar från sin snopp så var det dags att maka sig till St. Görans. Efter jag hade blivit smittat så frågade jag några kompisar om dom hade eventuellt ett ärende till samma ställe och om så var  fallet så kom vi överens om en besökstid och begav oss till sjukhusets avdelning för könssjukdomar. Där satt man ett bra tag i väntrummet innan man blev inkallad till läkaren och fick tala om sitt ärende.
Läkaren tittade inte ens på en utan bara sträckte ut handen efter en liten trästicka med en bomullstuss i ena änden och sen tog han ett prov på flytningen som han snabbt kollade i sin mikroskop. Utan att säga något tog han fram ett medel dit han doppade en lång sticka och sen for han upp med stickan i urinröret så långt han kunde och på så sätt rensade upp den kanalen. Sen fick man dessutom en spruta innan han skickade en vidare till en kvinnlig kurator.
Innan dess så förmanade han mig att inte idka könsumgänge under en fyraveckors period. Och för närvarande befann jag mig i en sådan period. Förutom detta straff så var man tvungen att infinna sig under den tiden varje vecka till ett återbesök hos honom för att han skulle kunna kontrollera att man följde hans uppmaningar till återhållsamhet och se om sprutan hade rätt effekt.
Efter ett tag så hade vi blivit hemtama på denna avdelning så dom flesta som gick där samtidigt kände man igen och började hälsa på dem när vi sågs på samma dansställen i stan. Tisdagar var alltid ägnad till återbesök på eftermiddagarna.

Men innan vi blev frisläppta efter det första läkarbesöket så väntade alltid den stränga kuratorn. Hon ville absolut veta vem man eventuellt hade att tacka för smittan. Det var ju inte så lätt att veta då det säkert fanns flera att välja mellan under den aktuella tidsperioden.
-Men vad heter dom och var bor dom?
-Inte vet jag svarade man oavsett om man visste det eller ej. För att om jag hade mina misstankar på vem som kunde ha smittat mig så skulle jag helst själv vilja tala om det för denna tjej och inte utsätta henne för en situation där hon skulle få ett vitt kuvert hemsänt från St. Görans sjukhus dit hon blev inkallad för att vara en misstänkt gonorrésmittare. Nej, det ville jag helst själv sköta och dessutom hade jag i regel inte någon adress till dom utan i bästa fall ett telefonnummer.
-Men du måste ju veta vad flickan hette sa kuratorn.
Och då fick dom alltid heta Lena och i bästa fall fick man säga var man hade mött denna person. Det var alltid samma procedur med utfrågningen så efter ett tag så kände även kuratorn att det inte var nån större mening med alla frågor och hon kunde börja samtalet med att
-Ja du vet väl förstås inte heller den här gången vem du har legat med och var hon bor. Och så nickade jag och när jag stängde dörren på vägen ut då var det dags för kompisen att kliva in och nicka likadant och sen tog vi oss därifrån och i regel gick vi till ett kafé för att träffa några andra polare innan vi gick ut igen på kvällen för att fördriva tiden på ett diskotek och spana in om vi eventuellt såg nån av dom tjejerna som vi hade haft könsumgänge så vi kunde varna dom genom att meddela att det troligen var dom som hade smittat oss.

Ofta så var dom tacksamma att dom fick den tråkiga men dock viktiga nyheten för att det gav dom en chans att kurera sig själv snarast.
Nu var det väl inte allt detta som jag skulle berätta för Annika men hon fick i alla fall höra att min pågående behandling var snart till ända och att det i framtiden inte skulle bli aktuellt igen. Det kändes betydligt lättare för mig efter att jag hade blivit av med denna hemlighet för att så här i början på ett nytt förhållande så är det inte så lätt att veta hur ens partner reagerar för att man vill ju göra ett gott intryck och inte framstå som en horbock.
Så efter denna min bikt fortsatte promenaden i lugn takt genom Humlegårdens fina park och avslutades på Tehuset Tetleys under almarna i Kungsträdgården där vi satt och tittade förälskat på varandra och såg fram mot slutet på min ”förkylning”.