Hur Annika upplevde sitt nya liv med Leon i Gamla Stan. Här är hennes version som börja i slutet på augusti 1971.
Anteckningar om David Leon Alexander född den 15 maj 1971
20 augusti 1971
Han är 3 och en halv månad och ser ut som en liten leende Buddha. Han äter 200 g babysemp vid varje mål och har börjat smaka aprikospuré.
Vi börjar komma in i en viss dagsrytm. Leon sover alltid lugnt från sjutiden på kvällen till till sex på morgonen med ett avbrott för kvällsmål vid 10-11 på kvällen då vi väcker honom.På morgonen möts man av ett leende ansikte och det gör det lättare att gå ut i köket och sätta på vattnet för tvättning och diflaska.Han är alldeles absorberad av sugande och hans blick är långt borta. Efteråt är han så mjuk och go då man håller upp honom för att låta honom rapa. Sen sover han bredvid mig eller George i sängen ett par timmar till.
På förmiddagen är det en hel del praktiska bestyr som att diska flaskorna, sterilisera dem och fylla på ny mjölk. På eftermiddagen tar vi en lång promenad. Det märks att han tycker om att se på färgglada saker som rör sig, mönstrade tyger och vajande löv. Han ler mot leende ansikten och han kluckar av förtjusning ibland och vi kan ha riktiga pratstunder.
Hans händer börjar träffa varann och han kan ligga och titta på dem länge, förundrad, eller leka med en tygbit.
31 augusti 1971
Var med Leon på barnavårdscentralen. Han väger jättemycket, över sex kilo. Han fick en spruta, den andra trippelvaccineringen. Den gjorde honom lite gnällig och han fick en bit barnmagnecyl.
Går på stan med Leon i en bärsele tillsammans med Elisabet. Han ler och skrattar mot henne när hon pratar med honom.
I början av september
Åh, vilka stora ögon han har säger alla som träffar honom. De är verkligen stora och skiftande i grått, brunt och ibland alldeles grönt. Kanske blir de bruna till slut. Ögonfransarna är överraskande långa och uppåtböjda. Han är alltmer ”med” , skrattar och ger ibland ifrån sig små suckar och gurglingar av förtjusning.
George leker med honom på ett så härligt sätt. Pratar med honom, sjunger, gurglar, spelar och trumpetar. Leon ser nyfiket på världen med stora ögon i sitt lilla ansikte. Han har en liten dubbelhaka och knubbiga ben. Han har blivit riktigt världsvan och följt med oss till baren på filmhuset.
8 september
Leon har fått en säng av Lakis, den grekiske killen på Gyllene Freden.
Den passar precis in mellan min säng och den långa bänken. Det är så ovant att se honom sova bakom spjälorna. Han ser rörande liten ut i sin stora säng. Men han är rätt rund.
Idag var vi ute och gick på Gärdet. Kanalen var alldeles stilla. Aromatiska höstblommor och bruna får på kvicka ben.
Leon fick sin flaska i filmhuset och sen var han med när min grupp tittade på ateljéerna. Alla tittade förtjusta och förvånade på Leon men han tog det alldeles lugnt. Vi åkte hem med Jon och George.
Leon får fortfarande 200 ml i sin flaska varje mål och några skedar aprikosmos och saft. Vi har köpt ett brunt badkar till honom.
Han skrattar mycket och ger till små rop ibland. Gillar att halvsitta lutad mot mina knän. Han är så fin när han ligger och sover men snart vaknar han igen alldeles klarögd. ( Här finns några skisser på Leon)
4 oktober
En sköns stund i sängen. Vi läste tidningen tillsammans. Jag läste och han knycklade ihop papper. Det är lustigt. Han stöder redan bra på sina ben och är jätteglad när han kan stå upprätt. Han blir en helt ny liten pojke i det perspektivet.
14 oktober 1971
Leon ligger och sparkar bredvid mig och fäktar med armarna. Klockan är sex på morgonen. Han har druckit välling och fått rena blöjor och nu är han nog rätt trött igen. Hoppas han sover några timmar. Först kommer några trötthetsskrik och sen börjar ögonen bli tunga och faller ihop. Han ligger på magen och lyssnar och kikar på den lilla speldosan som han fick igår av Peter.
Det känns så skönt att krama honom. När han vill sova tycker han om att man smeker honom lite över nacken och ryggen. Skönt att känna hans lugna andetag. Vilken ro när ögonen faller ihop och sugningen på nappen stannat upp. Jag somnar väl också snart och det blir en rofylld sömn tillsammans i den stora gröna sängen. Igår natt var det George som sov här med Leon. De har en lika nära kontakt som vi. Fint.
Märker att Leon har utvecklats lite igen. Hans händer hittar varann så bra. Han nästan knäpper dem eller åtminstone skakar hand med sig själv och tittar intresserat på dem.
Han gör också små ansatser till att vända sig. Han flyttar sig lite när han ligger på magen och kan ligga på sidan.
Hans ögon är som rådjursögon och färgen som en skogstjärn där träden speglar sig.
Ibland när George eller Elisabet på besök utstöter lustiga underliga ljud eller dansar krigsdanser kan han nästan kikna av skratt.
20 oktober
Både Leon och jag är förkylda.Det låter konstigt när han andas ibland och han nyser lite. Dessutom kliar det i hans mun och han dreglar och spottar och smackar med munnen. 
Trots allt är han rätt glad och lugn men han vaknar mer på kvällarna än förut och vi kan inte gå ut. Hoppas vi blir bra snart båda två. Höstregnen har kommit
också så vädret lockar ändå inte till promenader.
Mormor Ingamay är här och tar fint hand om mig, Leon och hushållet. Leon tycker om att krypa upp i hennes famn och somna med hennes hand på sin panna.
Leons senaste passion är honungsvatten. Potatismos gillar han också. Han är rätt stark och vill ofta stå upp på sina knubbiga ben. Han kan också sitta upp med lite stöd. Hans leenden är enormt smittande. Han glittrar.
23 oktober 1971
Jag la honom på magen på min gröna säng men vips låg han på rygg för första gången.Ofta ligger han i nån slags egendomlig sidoställning med armarna i luften.
Det märks att han vill vända sig.
29-30 november
Han kan säga bu, bu, bu med bubblor i munnen. Man ser en antydan till tand i munnen. Inte det vita men en gadd täckt av tandkött.
Vi är ensamma hemma. George är på Kanarieöarna. Leon sover inte så lugnt längre. Han vaknar ofta till vid 4-5-tiden men somnar om igen till framåt sex. Tycker att det har hänt så mycket de sista dagarna. Han tar tag i allting och allt oftare får han fram mer medvetna ljud. Man riktigt ser hur han försöker pluta fram bu, bu, bu. Stackars honom – han är fortfarande lite täppt och snuvig.
14 november 1971
Det känns som om han tagit ett stort skutt i sin utveckling. George och jag tittar häpna på honom.
Vi får hålla hårt i honom för att han inte skall häva sig över den heta tekannan eller skvimpa ut teet ur tekannan. Det roligaste just nu är att sitta vid den gröna tevagnen och svepa ner allting på golvet eller stoppa sakerna i munnen.
Han utforskar verkligheten och verkligheten har vidgats.
Leon är mycket lugnare och gladare nu när George har kommit hem. Han sover mer och tycker om att ha oss båda där. Han vill leka, se skrattande ansikten få närhet och sitta i George knä när han spelar trummor. Han tycker om den hisnande känslan när han hissas i luften som en flygmaskin. Leon är rund och go i kroppen och skön att krama. Han smackar med munnen, saliven rinner och näsan är täppt. Han har börjat få lite fisk. Ett mål ska ju vara vällingfritt. Hur ska det gå? Han är ju tokig i flaskan.
26 november 1971
Jag skulle egentligen ha tentat idag men Örjan är sjuk. George har haft hand om Leon i flera dagar så jag har för första gången på en lång tid varit ifrån honom. Jag har suttit och läst och kopplat bort honom. Det har varit rätt skönt men efter några timmar längtar jag efter honom igen.
Det är fint med ett andningshål i alla fall. Nu ska det bli fint att ägna sig mer åt honom igen men han har det jättefint med George. Leon ligger på magen och tittar på George när han trummar. Han skrattar varje gång hans pappa tittar på honom. Ibland sitter han i knät och leker med trumpinnarna. Han kan nästan sitta upp själv och ser väldigt förnumstig ut då.
Det finns så mycket att upptäcka. Roligast är att undersöka bord, klappa på ytan, känna på undersidan, suga på det och dra ner alla saker på det. Men man måste förstås hålla i honom.
Det är skönt att hans tider börjar stabilisera sig. Han äter ordentligt vid två och han brukar somna ett tag framåt tre. Han har inte slutat med mjölken än och för tillfället är han lite röd i stjärten. Blöjutslag antagligen.
10 december
Min Hongkong har lugnat sig men jag visar upp ett blekt ansikte. Har ont i halsen och en rosslande hosta. Det värsta är att Leon har feber, 37.8
Det har hållit sig däromkring hela dan. Kanske är det inte Hongkong i alla fall.
12 december 1971
Bara 37.4 på morgonen. Han verkar pigg nu och leker med den skära brickan. Slår på den. Han kan sitta själv nu har jag plötsligt märkt. Han är nyfiken på allt och vill ha mitt block och min penna.
Sen nån vecka eller två äter han puré till middag men ingen välling. Han får lite vanlig mjölk istället i flaskan. Ibland blir det grönsakspuré med oxkött eller skinka. Han får tex aprikospuré till efterrätt.
Nu har Leon somnat och vi kan se på TV och göra lite annat. På morgonen möts man av ett leende ansikte och det gör det lättare att gå ut i köket och sätta på vattnet för tvättning och diflaska. Han är alldeles absorberad av sugande och hans blick är långt borta. Efteråt är han så mjuk och go då man håller upp honom för att låta honom rapa. Sen sover han bredvid mig eller George i sängen ett par timmar till.På förmiddagen är det en hel del praktiska bestyr som att diska flaskorna, sterilisera dem och fylla på ny mjölk. På eftermiddagen tar vi en lång promenad. Det märks att han tycker om att se på färgglada saker som rör sig, mönstrade tyger och vajande löv. Han ler mot leende ansikten och han kluckar av förtjusning ibland och vi kan ha riktiga pratstunder. Hans händer börjar träffa varann och han kan ligga och titta på dem länge, förundrad, eller leka med en tygbit.
