Tre veckors semester fick jag denna sommar och det gällde att göra det bästa av den. Det blev många besök i skärgården. Först blir det en vecka med Annika och Leon då vi håller oss i ytterskärgården mellan Möja och Björkskär. Sen behövde jag ta mig in till stan under en dag för att möta Corina och Christin som är min systers båda döttrar. De besöker Stockholm med Christins skolklass. Hon går på en hotellfackskola i Innsbruck och hennes syster Corina fick följa med på denna skolresa till Stockholm. Jag möter dem i Gamla Stan vid slottet där deras buss gör ett stopp och eleverna i hennes klass får ströva runt på egen hand några timmer. Vi går en runda och sen är det dags att slå oss ned vid en restaurang där jag bjuder dem på glass. Vi tittar samtidigt på en pågående EM fotbollsmatch och alla glädjer sig åt att Danmark råkar vinna finalen och sedan går vi tillbaka till deras turistbuss och säger adjö till varandra. Dagen efter är jag redan på förmiddagen på väg mot Löka hamn på Möja där vår båt ligger och där Annika och Leon har väntat på min återkomst. Nu skall vi ta oss ut till Kallskär där vi skall tillbringa nån dag med Annikas pappa och hans fru Majlis och hennes son Johnny. Bertil har flyttat till Stockholm våren 1979 och bor numera på Lidingö. Han har köpt sig ett radhus nära Lidingö kyrka som han fortfarande håller på att renovera samtidigt som han redan bor där för att hans nya arbete ligger ju i Stockholm. Han har blivit direktör för KF´s division som har hand om all köttproduktion i hela landet. Han har det tufft på jobbet där han håller på att avslöja vissa oegentligheter bland en del direktörer. De låter sig korrumperas genom att ta emot diverse resor som presenter för att släppa in vissa leverantörer. Bertil tar i med hårdhandskarna och sparkar en del och det är ett sätt att göra sig både populär och impopulär. Så han kan behöva sin semester till sjöss. När skolan börjar i augusti så skall även Johnny och Majlis flytta till Lidingö. Men nu har vi stämt träff i Löka hamn och tar oss sedan därifrån tillsammans mot ön Kallskär som ligger en bit norr om Möja. Jag vill minnas att det var under året 1976 som Bertil var med oss ute med vår segelbåt i dessa trakter och blev biten av att vara på sjön. Så i år har han köpt sig en liten motorseglare modell Vinga och nu är han på gång med egen båt och eftersom han har gått en skepparkurs och lärt sig navigera så får han gärna ta täten på vägen ut mot Kallskär. Det tar några timmar innan vi anländer dit gemensamt. Även jag har satt igång motorn för att inte släpa efter alltför långt. När vi styr in i den vackra naturhamnen lägger vi oss på olika sidor av viken. Leon och jag tar fram den lilla gummibåt som vi har ombord och Leon och jag tar jollen över till andra sidan viken och hälsar på Bertil i hans båt. Lite senare möts vi på klipporna och tar en liten kvällspromenad tillsammans. Natten är lugn och vädret är det bästa sommarväder man kan önska sig. Annika lagar en god frukost på båten. Vi har ju ett bomtält som vi alltid sätter upp så fort vi skall övernatta. Vid det här laget så fungerar allt enligt vissa rutiner när vi ska laga mat och det är alltid Annika som lagar den och jag som tar hand om att ta fram alla köksattiraljer innan man kan laga maten och sedan så är det jag som tar hand om disken. Det tar ju alltid några dagar att gå ner i varv när man börjar sin semester. Dagen efter kring lunch skall Bertil ta sig tillbaka till Möja och han tar med sig Annika som vill in mot stan för att göra något på egen hand. Så vi tar adjö av varandra och nu är det Leon och jag som ska ta oss ut till Gillöga.
Att segla till Gillöga var för mig ett litet mandomsprov. Första gången jag hade hört talas om denna ö var den gång då vi låg vid Lilla Nassa och några killar i grannbåten berättade lyriskt om den ön. På Gillöga finns det en hamn som är väl skyddad mot alla vindar men den är lite svårt att ta sig in till. Man får inte ha för djupgående köl och dessutom finns det en lurig grynna vid infarten och när man passerat den så gäller det att svänga snabbt till vänster när man kommit förbi berget. Vi var nu på väg dit ut och eftersom jag enbart navigerar ”på känn” så är det lite spännande när man befinner sig mellan två öar och inte ser varken den ena eller den andra på en lång stund. Men allt gick bra och när vi närmar oss Gillöga så infinner sig en skön känsla för att vi vågat oss hit ut. Vi ser var grynnan befinner sig och vi seglar in och rundar till sist berget och hittar direkt en bra plats där vi slänger i ankaret och sedan lägger vi till och pustar ut. Både Leon och jag är glada och Leon ger sig direkt upp på berget som vi ligger nedanför. Jag tar mig sen upp ur båten och följer efter honom upp på berget där man har en underbar utsikt över större delen av arkipelagen som består av många små öar med grunda vattenvägar däremellan. Vi ser nu den lilla stugan som kallas för Lommens hus och jag tänker på alla historier som jag har läst om de människor som har legat här ute och skaffat sig sitt levebröd genom att fiska och jaga sjöfågel. Sen dök det upp en flicka som hörde hemma i en av de tre stugorna på ön och hon var den vänligaste människa jag mött på länge. Vi slog oss ned på den varma stenen och tittade mot solen som stod rätt lågt vid det här laget och hon berättade lite för oss om hur hon hade hamnat här ute. Sen var det dags att ta en liten promenad och sedan brassa lite mat. Det blev stekt falukorv med lök och potatisar som kokades. Därefter tog vi oss ännu en gång upp på berget för att se hur solen försvann i väster ner i vattnet. Nu kändes det som om man kunde dö efter denna upplevelse. Den natten sov vi två i den tryggaste natthamn man kan tänka sig och på förmiddagen badade vi lite i det varma vattnet i den grunda viken bakom berget. Gillöga höll vad den lovade. Efteråt gav vi oss iväg mot Björkskär där Leon och jag såg fram emot ett bastubad. Överfärden gick bra och som vanligt låg Leon en hel del inne i båten och läste eller så sov han ett tag. Framåt eftermiddagen seglade vi in i sundet som delar Björkskär och hittade en bra plats på rätt sida om bastun. Dagen efter seglar vi in mot Möja och när vi har lämnat Björkskär så börjar det att bli mer och mer suddigt framför och omkring oss och vi hamnar i världens dimma. Jag har ju en liten kompass men att styra efter den och komma fram dit man vill är en annan sak. Så vi går på känn och det tar bra lång tid innan vi plötsligt får ett ordentlig stopp på båten och då lutar den betänkligt. Det hördes en enorm duns i båten när kölen gick rakt på en undervattenssten. Leon sov på sängen men vaknade och jag ser mig omkring. Det är dödstyst och fortfarande en dimma som i den värsta tvättstugan. Jag tar tag i masten och börjar att svänga den åt samma håll som vi lutar åt och det behövs inte mycket mer innan båten glider ner från grynnan och vi är loss igen. Jag lägger om kursen nu efter att jag gissat mig till var vi kunde vara och efter en kvart så närmar vi oss en ö och kollar på kartan igen och bestämmer att den heter xxxxx. Sen utgår jag ifrån att det är rätt ö och styr därifrån vidare mot väster för då vet jag att jag snart borde se en liknande ö. När jag stirrar ned på kartan så hörs det plötsligen i dimman motorljud och strax därefter så smyger det fram en stor motorbåt och någon undrar om jag har koll på var vi är någonstans. Jag höjer armen och pekar åt hållet där jag just hade sett ön xxx och jag talar om att ca några hundra meter åt det hållet ligger ön xxxx. De tackar och tuffar sedan vidare åt samma håll som jag seglar. Det kändes som ett stort skämt. Jag som ”mästarseglaren” som knappt kan läsa av kompassen kunde tala om för det sällskapet var exakt på metern vi befinner oss i denna superdimma. Jag var tvungen att skratta högt och även Leon tyckte det var kul att jag hade koll på läget i denna tvättstuga. Innan vi sedan närmade oss den infarten som jag kände igen så lättade dimman och vi seglade i solsken upp mot Möja där vi gick in i Kyrkviken för att handla lite mat. Senare på kvällen skulle min kompis Einar Bjarnasson med sin dotter som var i samma ålder som Leon komma till Kyrkviken och vi hade bestämt att vi skulle ut mot Björkvik en gång till för att visa honom lite av skärgårdens pärlor. De kom med kvällsbåten och vi inrättade oss i vår båt efter bästa förmåga och lagade lite mat tillsammans innan det var dags att sova. Ungarna tyckte det var kul att ligga bredvid varandra längs framme i båten i sina sovsäckar. Efter frukosten gav vi oss iväg. Det blåste en del men första delen av utfärden höll vi oss mellan diverse öar så det var inte så farligt men Einars dotter tyckte att det kändes lite läskigt när båten började luta för mycket för hennes smak. Så när vi efter några timmar kom fram till den öppna fjärden och blåsten snarare hade tilltagit så beslöt vi att hålla oss inomskärs. Vi ankrade upp vid ett ställe som vi ansåg passade oss och ungarna kunde gå i land trots att det regnade medan Einar och jag började laga mat. Framåt kvällen kom solen fram och vi bestämde att vi dagen efter skulle återvända till Möja där jag la båten i Löka hamn. Vi stannade i Löka en sista natt och den första augusti så tog vi fyra Vaxholmsbåten från Löka och åkte in till stan igen. Leon och jag hoppade av på Lidingö och tog sedan Lidingötåget och bussen hem till Näset för att träffa Annika igen.
Nu blir det lite tvätt och annat samt att betala räkningarna och på helgen den 3 augusti tar vi oss en sista gång under semestern ut till Löka hamn där vår båt fortfarande är säker och den här gången vidare till Stora Nassa för att upptäcka denna pärla. Så den här semestern var väl utnyttjad tycker både Annika och jag. På måndagen var det dags att återgå till arbetet med Sverigefilmen. Den sommaren som vi upptäckte Kallskär, Gillöga, Björkskär och Stora Nassa kommer för alltid att vara den minnesbild jag förknippar med segling och skärgård.
