Sandellfilm hade fått uppdrag av National Geographic Society att göra en film till en serie med namnet ”Families of the world”. Vår tre manna-filmteam skulle porträttera en typisk egyptisk familj bosatt i Kairo. Efter två veckors letande hade vi äntligen hittat rätt familj. Pojken Mohamed som var 12 år gammal blev den röda tråden genom filmen. Med sin stora cykel tog han sig omkring i stan och visade upp staden Kairo för oss. Hans far ägde ett litet skrädderi som huvudsakligen strök tvätt och där hade Mohammed varje dag sin arbetsplats efter skolans slut. Hela kortsidan av affärslokalen var öppen och alla förbipasserande kunde se på hur Mohammed tog en klunk vatten i munnen, blåste ut vattnet och sprayade på så sätt ned en hel skjorta så den var lagom fuktad innan han gav sig på att stryka den. Det var det vi såg när vi mötte honom första gången.
Några dagar senare bilade vi med honom ca 30 km söderut från Kairo till Saqqara. Här ligger dom äldsta pyramiderna som byggdes för 4700 år sedan. Dom är mycket äldre än Cheopspyramiden i Gize. Det var på eftermiddagen strax efter vi hade tagit den sista bilden med pojken framför Djoserpyramiden som anses vara av alla pyramiders moder.
En skäggprydd kille i vit kaftan kom fram till oss och pekade mot fjärran. Han frågade om någon av oss ville rida med honom över till pyramiderna som vi knappt kunde skönja i diset. Han höll tyglarna till två hästar i sin hand och jag blev genast frestat att ta mig an denna utmaning. Med filmteamet kom jag snabbt överens att jag skulle ta mig på egen hand tillbaka till hotellet. Priset gjordes upp och vi gav red iväg.
Det är inte speciellt lämpligt när man rider att ha en axelväska slängande kring sin höft som måste klämmas fast med ena armen. Återstår enbart den andra handen för att hålla i tyglarna. Det blev en ridning med ett handikapp som jag sällan skulle glömma. I början tog vi det makligt men efter en kvart började killen bli lite jobbigt och stressade mig att rida fortare. Han gestikulerade att han måste ta sig fram men även tillbaka innan det blev mörkt. Jag fattade och vi ökade tempot ännu mer. Endast en gång förut hade jag ridit och det var tjugo år tidigare på Mallorca. Vi skulle tillryggalägga två svenska mil innan vi var framme. Ali fortsatte hetsa mig och jag fick säga ifrån om jag skulle få överleva. Det var inte enbart sandöken som vi red igenom. Så småningom så passerade vi ytterområden med palmskog och små oaser. Det var vackert i eftermiddagssolen. Vi kom först fram ca en halv timme innan solen försvann bakom pyramiderna. Jag betalar Ali innan han får tar sig hela vägen tillbaks. Det kommer att bli några timmars ridning genom natten för honom.
Nu satte jag mig på en ute restaurang vid foten av den berömda sfinxen som står framför Cheops-pyramiden. Trött efter denna maraton ridning tar jag mig en kall drink och äter något gott. Det är en fantastiskt syn att se solen långsam försvinna bakom den äldsta av världens sju underverk. Efter maten ville jag se pyramiden från nära håll för att få en uppfattning över hur stor stenblocken är. När jag drömskt tittar uppåt och sedan på alla skyltar som talar om att det är strängast förbjudet att klättra på stenarna kommer det fram en liten farbror i vit kaftan och frågar mig om jag vill ta mig upp till toppen. Han läser mina tankar. Det är bara att betala vad han begär och följa honom till ena hörnet där vi passerar en soldat som står där på vakt. Killen får en slant och ser åt ett annat håll. Det är redan mörkt när vi klättrar upp längs ena kanten. Åter igen är min axelväska i vägen. Vi tar oss relativt fort sten för sten högre upp. Jag har bra kondition och är lite upphetsat över att det går så smidigt. Efter en kvart så anländer vi upp högst upp. Vi slår oss genast ned på en stenarna för att inte synas nedifrån och andas ut efter den ansträngande klättringen. Långt bort syns ljuset från storstaden Kairo och även ett avlägset storstadsbrus når fram till mig. Här sitter jag 138 meter högt upp på ett av världens underverk. 20 000 människor släpade och staplade stenarna under 20 års tid ända hit upp. 2,3 miljoner stenblock som vart och ett väger 2 500 kg. Plötsligt slås jag av tanken att det inte vore så tokigt att röka lite haschisch på denna plats och jag frågar min guide om han har något på sig och han fattar direkt. Han menar om jag vill är han beredd att skaffa det omedelbart mot en rimligt ersättning så klart. Han ger sig genast iväg vilket ger mig nu en ensam stund häruppe och min fantasi får vingar. Jag ser framför mig hur tuff det måste ha varit för dom individer som åstadkom denna skapelse 2500 år före Christie födelse. Kvällstemperaturen är perfekt. Ali har sprungit ned och upp i rekordfart. Han sitter sig bredvid mig och preparerar vår hasch cigarett. Vi inhalerar den tillsammans i lugn och ro och nu ökar mina sinnesupplevelser en dimension och jag tror att jag svävar i himlen och ser därifrån hur dom sista stenarna fogas ihop på spetsen av pyramiden. Efter en längre stund i drömmarnas land menar han att det är dags att ta sig ned igen och jag tar mig fram till ett träkors och river av en liten flis som ett minne av denna kväll. Redan nu vet jag att den inte kommer att kunna toppas någonsin i mitt framtida liv. Sedan tar vi oss långsam ned igen. Jag tar farväl av min guide och sätter mig på en sten en bit bort och försöker nyktra till innan jag tar en taxi som kör mig den långa vägen vårt hotell som ligger mitt i stan. Redan på vägen upp till mitt rum känner jag hur kroppen börjar värka och tar mig direkt ett het bad. Jag ligger två timmar i karet och njuter av värmen som omslingrar hela kroppen. Jag går igenom min eftermiddag och kväll i tankarna. När jag kliver upp på morgonen eller bättre sagt vill gå upp påminns jag om att min kropp har tagit ordentligt med stryk för jag kan knappt röra mig på grund av en otroligt stark muskelvärk. Med stor ansträngning tar jag mig ned till frukosten som vi alltid äter tillsammans vid åttatiden. Grabbarna som ser att jag knappt kan gå hälsar glatt med orden. ”Gomorron, här kommer pyramidryttaren”.
