Ett fritidshus på Mörkö som används som åretruntbostad
Reportage : Miljöövning
Plats: Ett fritidshus på Mörkö som används som åretruntbostad.
Sitter framför brasan och äter frukost en tidig morgon medan huvudvärken sakta klingar av. Långsamt förkolnar resterna av en trasig halmhatt som påminner om varma sommardagar på verandan och deras obeständighet. Värmen från elden och det stilla sprakandet sprider lugn och välbehag.
Vinterns första köldknäpp har gjort att det blivit ganska kallt i huset. Ett hus som egentligen är ett fritidshus men där ett par familjer hade bott permanent innan vi köpte det som sommarstuga för 25 år sen. Nu prövar jag och min man att bo här året runt.
Plötsligt flammar elden upp igen. Vita lågor slickar vedträna jag lagt in. Elden är ständigt föränderlig och behöver matas hela tiden. Inget hem är ett riktigt hem utan en härd, tycker jag. Helst ska man kunna gå rakt ut till en trädgård som är granne med naturen också och så är det här hos oss i Fridal.
Den lilla bybildning som vårt hus ingår i har en intressant historia. I ett par århundranden fanns här ett båtmanstorp som hette Harlöt.1902 blev det arrendetorp under Hörningsholm. Med stöd av ensittarlagen kunde arrendatorn friköpa området 1937. Han döpte då området till Fridal, den fria dalen. Harlötstugan revs och man byggde en ny huvudbyggnad samt ett mindre hus. På 1960-talet styckades området upp i nio tomter och på sju tomter började man bygga fritidshus 1968. De flesta av dem används nu som åretrunthus. Vårt hus lutar lite och är lite gammalt och kantstött precis som vi som bor där men är en fin plats för skapande och lugn mitt i naturen.
Vardagsrummet med eldstaden är husets hjärta och centrum. På ömse sidor om den öppna spisen finns det tre bekväma fåtöljer som vi ärvt eller fått att släktingar som tröttnat på dem. En av dem är faktiskt en fin Pernillafåtölj men ganska nött. Vi har täckt fåtöljerna liksom en liten skinnsoffa ,som står i ett hörn, med fårskinn eller ullplädar.
Framför soffan har vi lyckats klämma in ett stort soffbord av furu som är ett bra lekbord för barnbarnen på två och fyra år när de är på besök.
Nu brinner elden lugnt och fint på en bädd av röd glöd.
Nära köksdörren har vi en inbjudande matplats bestående av en gammal träsoffa, ett stort utrangerat konferensbord och några bekväma karmstolar. På bordet står en dator kopplad till en musikanläggning och ofta täcks hela bordet av tidningar, fotografier och allt möjligt annat som min man sysslar med. Ofta äter vi istället vid en minibord i det lilla köket.
Än så länge har jag lyckats hålla vardagsrummet TV-fritt och vi kurar ihop oss i sovrummet när vi tittar på TV. Jag tycker att TV stör friden och aktiviteterna i vardagsrummet men en stund på kvällen kan den ge både lite avkoppling, kulturell stimulans och omvärldskunskap till oss som bor långt från stan.
Det börjar ljusna nu och genom verandafönstret ser man främst körsbärsträdet som just nu är snöpudrat liksom trädgårdsgången med sin kant av vissnad lavendel. Bakom några små fruktträd och en vintergles häck skymtar de två ursprungshusen fram och bakom dem fält och blånande höjder. Det är så fint att följa årstidernas växlingar i trädet från den tidiga blomningen till dess de nästan svarta bären mognat och vi alla sitter och kärnar ur dem och sedan kokar körsbärssylt som smakar gudomligt till filmjölk. Bladen skiftar i rött och brunt på hösten och faller i drivor på grusgången. Nu på vintern är det roligt att se på talgoxarna som söker föda i trädet och i fröbehållaren.
Genom det andra fönstret ser man en just nu alldeles vit gräsmatta som omärkligt övergår i en liten äng där en stig mellan ogräskomposterna leder vidare till en skog bestående av kraftfulla tallar, höga granar, ranka aspar och några späda, vita björkstammar som liksom sugs upp ur den snöpudrade ängen där fjolårsgräset sticker upp. Bakom träden skymtar en bergrygg med intressanta former fram.
Både väggar, tak och golv i nästan hela huset består av mörknat trä.-Ganz holz, som min svärmor utropade när hon första gången kom hit på besök. Vi har placerat bokhyllor på alla möjliga och omöjliga ställen i huset, men får ändå inte plats med alla våra böcker.
-Håller du på och rökförgiftar oss, utropar min man när han nyvaken kommer in i rummet. Jag kände röklukten ända in på toaletten, säger han. Jag hade inte märkt att några halvt förkolnade träbitar ramlat ut ur spisen medan jag tittat ut genom fönstren. Han skyfflar tillbaka glöden in i spisen och lägger på ett par vedträn till.
Sen gör han i ordning frukost och slår sig ned i den andra fåtöljen vid brasan. Snart njuter han också av brasan, tidningen, det varma teet i den koboltblå keramikkoppen och smörgåsarna av basjabröd från Saltå kvarn. Han sätter på lite musik också. Just nu tycker vi om en italiensk sångare som heter Fabrizio de André. Här kan man njuta av musik eftersom det är så väldigt tyst i vanliga fall. Man hajar till om det kommer en bil eftersom vägen slutar med en vändplan utanför vårt hus.
Jag går in och sätter mig vid mitt målarbord framför fönstret i det kombinerade gäst- och arbetsrummet. Tycker om utsikten härifrån. Åt ena hållet domineras den av en enorm gran och rakt fram ligger odlingslanden inbäddade i ett snötäcke. Där finns också ett litet växthus med ett par gamla korgstolar i och en bottenfrusen damm. Bakom några lövträd med fint tecknade grenar anar man kullen där det för länge sedan gick kor och betade.
Jag går ut på verandan för att hämta lite mera ved. Där är det en rent sydländsk stämning på sommaren och platsen för härliga måltider med mycket grönsaker från trädgården.
När jag satt mig framför brasan igen knackar det på dörren. In kommer en vit hund följd av sin vithåriga matte.
-Hej, säger hon . Vad varmt och skönt ni har det här.
-Ja, verkligen. Slå dig ner en stund framför brasan.
-Det skulle vara trevligt men jag är bara ute på en snabb promenad. Vill ni inte följa med mig en bit?
-Jag klär på mig och följer med damen med den vita hunden på en vandring i det vita landskapet.
-Min man stannar med sin tidning framför brasan.
