”En hästsko som man hittar anses av många vara lyckobringande och enligt traditionen kan en hästsko fäst över ytterdörren verka gynnsamt för gårdens lycka eller bringa lycka i största allmänhet för ägaren.” läser jag på Wikipedia.
Min hästsko hänger sen många år ovanför husets ytterdörr. Det anses viktigt att hästskon hängs med tådelen nedåt för att lyckan inte ska rinna ut ur den.
Följande hände mig i slutet av sjuttiotalet vid en filminspelning i Mjölbytrakten.
Ute på en åker går en stor varmluftballong ned för att landa. Korgen med med två personer inuti dunsar hård ned i jorden. När vi samlar ihop ballonghöljet och lyfter den tunga korgen upp får jag syn på en rostig järnbit vars ena hälft sticker upp ur jorden. Instinktiv stoppar jag på mig fyndet
Efter en stund har teamet packat ballongen och ställt korgen på släpvagnen till följebilen
Nu är det dags att ta fram några flaska bubbel för det är bruk att skåla med varandra efter en lyckat luftfärd. Man kan till och med bli döpt med bubbel till flygbaron.
Den här gången är det inte vilken nöjesflygning som helst jag talar om utan denna ballongfärd var den sista i efter en rad av misslyckade försök till uppstigningar. Den här gången lyckades vi med allt.
Det krävdes sex personer i filmteamet på marken och en influgen amerikansk fotograf som är specialist för att åstadkomma unika filmbilder från helikoptern. På den tiden var han ensam i världen med att ta helt skakfria filmbilder av den varmluftballong som utgör den röda tråden i vår film. Själv är jag som producent ansvarig för ekonomin och logistiken i denna produktion. Varje inspelningsdag kostar en mindre förmögenhet.
Stämningen är nu på top hos alla i filmteamet när anspänningen har släppt.
Även dom åtta frivilliga ballongentusiasterna som ställt upp under hela veckan och sett till att ballongen kom upp i luften är nöjda med sin insats. Vi konstaterar att vi är klara med den här inspelningen och tackar varandra innan våra vägar skiljs åt. Innan dess tar jag fram järnbiten ur min ytterficka som jag hittade för att se vad det är för något. Det visar sig vara en urgammal hästsko som jag nu glad visar upp. Alla som har kämpat sig genom denna veckas ansträngningar fattar plötsligen symbolvärdet i detta föremål. Vilken lyckträff att ballongen landade just på denna turbringare. Det måste väl betyda något.
Hur länge har denna järnbit legat under jorden på denna åker?
Hur många gånger har inte bondens plog dragits över den innan vi skulle väcka den till ett nytt liv?
-Kan den vara från järnåldern skojar någon?
-Nej, det äldsta nordiska fynden av hovbeslag är från 700-talet.
Det känns som jag har hittat en liten skatt som jag ska ta väl hand om. Den gamla rostiga hästskon blir plötsligt ett tecken på att det kanske finns något mystiskt…….
En skön trötthet kommer över mig. Vi var uppe redan vid fyratiden för att den tidiga morgonen eller den sena kvällen är den rätta tid för ballong-uppstigningar.
Det får inte vara någon starkare vind för då lyckas man inte med att fylla ballongen med varmluft.
Två glas champagne får mig åter att tänka på hästskon som dök upp ur jorden. Hur gammal kan just den vara? Den kommer få en hedersplats hemma hos mig.
Fyrtio år senare hänger den fortfarande ovanför ingången till mitt lilla paradis på Mörkö. Den har hållit olyckan från mig under alla dessa år och det måste väl kallas för att den har sörjt för lycka.
Min hästskon luktar inte, doftar inte och den smakar inte men den betyder mycket för mig. Jag skulle sakna den. Den vaktar över platsen. Den påminner mig om en av mitt yrkeslivs mest lyckade och intensiva filminspelningar. Den ger mig en känsla av förgänglighet och ofta får den mig att tänka på dom två arbetskamrater som jag har haft många fina år tillsammans med. De var med när vi hittade min lilla skatt ute på åkern men tyvärr finns de inte längre bland oss.
Jag är i alla fall övertygat att min kära gamla rostiga hästsko har bidragit till
”att bringa lycka i största allmänhet till sin ägare” såsom det står i Wikipedian.
