1960 efter en åttaårig skolgång var det min mor som tyckte att jag borde satsa på att hitta en lärlingsplats på ett Hotell för i den branschen så skulle jag alltid ha lätt att finna arbete både hemma i Österrike och även utomlands. Hon hade som vanligt rätt min kära mor.
Via kontakter lyckades jag få en anställning. Efter ett halvt år som hisspojke på det flottaste hotellet i Innsbruck så fick jag därefter lära mig servitöryrket under en treårig lärlingsperiod. Att lära sig ett yrke eller att fortsätta som fjortonåring skolan och få en studentutbildning var valmöjligheter på sextiotalet, men inte för mig.
Parallellt med det praktiska arbetet inom restaurangen så besökte jag årligen under två månader en ganska så tuff yrkesskola. Engelska och franska var dom obligatoriska främmande språk jag lärde mig och mycket om mat och dryck och etikett. När jag efter tre och ett halvt år var färdig med min lärotid så var det äntligen dags att söka mig vidare. Jag var nu sjutton år gammal och längtade ut i världen.
Sommaren 1964 valde jag Köpenhamn som destination för att söka min lycka inom arbetslivet. Via en god kontakt lyckades jag att få anställning på stadens mest kända sommarrestaurang som befinner sig fortfarande inne på Tivoli. Trots mina obefintliga kunskaper i det danska språket så fungerade det bra att klara jobbet genom att jag hjälpte fyra andra servitörer och dom skötte snacket med gästerna medans jag kunde kommunicera på engelska och samtidigt fick lära mig snabbt det danska språket.
En fantastiskt oförglömlig sommar tog snart slut och jag skulle vidare till London för att bättra på min engelska och få internationella erfarenheter inom mitt yrke. I början på oktober så skulle båten gå från Oslo till England men ödet ville annorlunda i sista stund och på grund av den snabba minskningen i min reskassa så blev det en tågresa till Stockholm istället.
Jag hade då telefonledes haft kontakt med personalchefen på Grand Hotel och fått löfte om en anställning som servitör.
Arbetstillstånd och uppehållstillstånd fick jag skaffa på egen hand innan jag kunde börja. Det var inte svårt att få men det skulle ta mer tid än jag hade pengar kvar för att kunna överleva. Efter en mardrömsvecka i jakt på tillstånden och ett ställe att bo kunde jag äntligen börja arbeta som servitör på Grand i deras fantastiska vinterträdgård.
Här mötte jag många nationaliteter bland servicepersonalen inom restaurangen och även bland gästerna. Jag trivdes mycket bra med jobbet och efter ett halvt år på Grand blev det under ett antal år åtskilliga andra krogar i Stockholm som jag arbetade mig igenom. Det fanns alltid jobb på den tiden.
Parallellt med kvällsarbetet som servitör gick jag 1976 ett år på en handelsskola för hotellsekreterare och mellan 1967 och 70 utbildade jag mig till dokumentärfilmare. Därefter följde några år som arbetssökande och freelansande filmarbetare tills jag 1974 äntligen fick en fast anställning som inspelningsledare på ett stort filmproduktionsbolag. Jag hade då hittat världens bästa arbete med hela världen som arbetsfält och som jag såg det hade jag ”fått en jackpott i mitt yrkesliv.”
Där stannade jag i ca 20 år och sedan var det dags att sadla om en gång till på grund av ett paradigmskifte i filmbranschen.
Jag hade fått ett anbud av en gammal vän som behövde hjälp med ett större projekt på sin arbetsplats. Mina färdigheter passade bra in på det nya jobbet och från 1994 tills år 2006 arbetade jag med kontorsadministration på huvudkontoret till ett stort svensk skogsföretag.
Återigen hade jag fått ett toppenjobb och en generös arbetsgivare gjorde det sedan möjligt för mig att med sextio år fyllda få en avtalspension som gav mig en hyfsat ekonomisk ersättning för resten av arbetslivet. Bättre slut på mitt arbetsliv kunde jag inte begära.
