Samhället

Samhället

Det som främst påverkat mitt liv från nioårsåldern till dess jag fyllde 23 var de ideliga flyttningarna. Istället för ”två år i varje klass kunde jag skriva två år på varje plats”. Trots allt fick jag en trygg grund de första åtta åren. Jag och min familj bodde i den lilla orten Kisa i södra Östergötland. Mamma var föreståndare för en tobaksaffär vid Stortorget i samhället och pappa började sin karriär inom kooperationen på Konsum  på andra sidan torget. I Rimforsa ett par mil därifrån bodde farmor och farfar som var viktiga för mig. Jag var ofta hos dem under barndomen. Farmor var en huslig kvinna av den gamla stammen. Hon bakade både matbröd, bullar och småkakor. De kom väl till pass när det var symöte hemma hos henne eller när släkten kom på besök. Hon lagade också god mat från grunden.

Hon hade blivit duktig på att hushålla och lärt sig matlagning och bakning av sin mor.  I motsats till min mamma tyckte hon också om hushållsarbetet och gjorde allt perfekt.

Min farfar visade sin uppskattning genom att ideligen köpa klänningar och kappor till henne som trängdes i garderoben.

I Kölefors mellan de båda samhällena bodde farfars far Carl Ekberg som fått inte mindre än 12 barn med sin hustru som jag minns som en vänlig sängliggande kvinna.

 Alla de fem sönerna gick i lära hos fadern fem år utan lön. De fick bara mat och fickpengar enligt farfar men de blev skickliga inom sitt yrke.  

Vi bodde i en liten lägenhet bakom affären och jag växte upp utan någon form av betald barntillsyn. En medhjälpare till mamma tog  även hand om mig ibland. Mina första sagor var Tarzan och Fantomen. Mamma fanns ju hela tiden i närheten och jag hade många kamrater på gården. Vi gjorde små utflykter i grannskapet. Det fanns en å där vi fiskade och ett berg där vi lekte indianer. Jag minns hur vi under påsken gick ut som påskkärringar och att jag fick ihop hela fem kronor tillsammans med godis och frukt. 

Pappa kom hem från jobbet varje dag och lagade lunch eller som vi sa middag. Han hade lärt sig mycket av sin mor och arbetade själv på charkavdelningen på Konsum. Han var en modern man som tog del i hushållsarbetet. På kvällarna lyssnade vi på radio eller spelade skivor på en radiogrammofon som mamma köpt. Varje torsdag var jag hemma hos min lite äldre kamrat Margaret i grannhuset och lyssnade på Barnens Brevlåda. Mina föräldrar hade många vänner som de umgicks med och på helgerna var vi alltid ute i naturen.

När jag var sju år fick jag en syster och mycket förändrades då. Mamma kunde inte jobba kvar på Hallbergs utan hon blev hemmafru, något hon aldrig trivdes med. 

Vi flyttade till grannhuset Svea som en gång varit Kisas stolthet men som då var lätt förfallet. Det var förbjudet att gå ut på den murkna balkongen där det växte en liten björk.

 Två år gick jag i skolan i Kisa men sedan började en lång ”flyttcirkus” för mig och familjen. Pappa som liksom mamma bara gått sju år i skolan var duktig på sitt jobb och fick sitt första men långt ifrån sista jobberbjudanden inom kooperationen när jag gått ut andra klass. På tal om Konsum minns jag en kommentar som min klasskamrat Gunnar gav mig: ”Din pappa jobbar ju på Konsum, då är han väl socialdemokrat.” Det lät som något dåligt.

Flytten gick till Finspång i norra Östergötland. Jag kände mig rotlös men senare har jag genom släktforskning fått reda på att många av pappas förfäder varit bergsmän i skogarna runt Finspång. Några av dem kom ursprungligen från Vallonien. Det förklarade varför så många av mina släktingar liksom jag själv var ovanligt mörka.

Den andra flytten gick till Skoghall på Hammarön i Värmland. En ljuspunkt där var min klasskamrat Rakel vars far var pastor i Missionsförsmlingen på Hammarön. I Kisa hade jag gått i söndagsskolan i Frälsningsarmén så jag var inte helt obekant med religion. Där hade fröken i söndagsskolan sagt att om man sa ett svärord fick man en svart prick i hjärtat och sedan dess har jag faktiskt inte svurit.

 Jag hade en lärarinna i skolan som jag beundrade mycket. Hon var så inspirerande och gjorde att allt blev intressant. Hon fick mig att tävla med en ljushårig pojke som var mitt första svärmeri om att vara bäst på geografiproven i skolan. Jag delade mitt naturintresse med pappa och vi var ute och åkte skidor ibland eller var ute och åkte skridskor på Vänerns is. 

I samband med att pappa fick nya jobb förbättrades vår ekonomi och vår levnadsstandard men inte alltid vår livskvalitet. 

Vi flyttade sedan till Östersund där vi alla trivdes och därefter till Borås och slutligen till Skövde där vi alla trivdes ganska bra.

 Pappa har alltid varit intresserad av bilar och vår standardhöjning har återspelats i våra bilmärkena. Vår första bil var en begagnad Opel som  snart följdes av en liten Fiat 500 där vi klämde in oss hela familjen fastän baksätet nog var tänkt som bagageutrymme. Sedan kom en hel rad bilar som på semestern packades med tält, campingbord och sovsäckar. Resorna gick ofta till Norge men senare även till Österrike och Italien. Den sista resan vi gjorde hela familjen var till Riva del Sole i Italien. Jag var 21år och min syster 15. Det var första gången vi kunde umgås på någorlunda lika villkor och den sista gången vi var tillsammans som en familj. Snart därefter skildes våra föräldrar.