Det var tidigt i livet jag lärde mig cykla i den lilla byn i Südtirolen som ligger i Italien. Född 46 så var jag tre år gammal när jag hamnade där hos min morfar på hans bondgård. Han hade blivit änkeman året innan och diverse omständigheter medförde att jag skulle göra honom sällskap under dom följande åren. Tyvärr gick han bort efter första året och mitt liv ändrades från dur till moll. Som tröst fick jag överta en liten barncykel som hade blivit liggande på gården.
Denna by lämnade jag efter tre år när jag återbördades till min mor som hade 1940 hamnat i Innsbruck som låg i norra Tyrolen och tillhör Österrike.
Där fick jag uppleva skillnaden mellan land och stan. I skolan skrattade pojkarna när dom hörde min dialekt i början men det gick strax över och jag tog mig genom åtta klasser utan större problem.
Min mor försörjde sig genom att hyra ut två rum under sommarsäsongen till genomresande tourister och i vårt kök så mötte jag många nationaliteter från hela världen under årens lopp.
Det var i samband med att gästerna åt sin frukost som mor berättade för dom som var intresserat vad hon hade gått igenom under och efter andra världskriget på fyrtiotalet. Det kunde vara väldigt dramatiska berättelser och ofta kom det fram tårarna. Men då så tog hon fram några små glas och hällde i en Sligowits som var hennes älsklingsmärke och gästerna tordes inte säga nej därtill och wips så var den goda stämningen tillbaka. Även här upplevde jag dur och moll i små doser.
Den bestående effekten av dessa samtal är att jag kom underfund med hur lycklig jag kan skatta mig som under mitt liv aldrig själv har varit utsatt för ett världskrig.
emma hos mig var vi katoliker och mor gick varje söndag med oss tre barn till kyrkan. I Tirol var man katolskt. Även i skolan spelade religionen en stor roll genom att vi barn indoktrinerades att tänka som en god katolik. Jag lät mig dok aldrig lockas in i några kyrkliga föreningar. Däremot så fick jag genomgå både den första kommunionen och konfirmationen. Därefter så tog filosofin över i mitt liv.
I hemmet fanns en dagstidning och den tillsammans med radion gav oss information om världens tillstånd. I Radion fanns det reklam och en del slogans har bitit sig fast och finns fortfarande i mitt huvud så jag kan citera dem ordagrannt. …….
Klasskillnaden märktes inget av under min uppväxt då jag bodde i ett område som hade byggts för südtirolare som utvandrade till Österrike. Så alla som bodde i några kvarter runtomkring mig hade relativt samma bakgrund både socialt och ekonomisk. Det såg jag som en fördel.
Vid fjorton år fyllda på dagen började min lärotid till servitör. Nu tog jag mig åter med cykeln till Hotell Europa som var finaste hotellet i Innsbruck under tre års tid och sedan så bytte jag land igen.
Efter en sommarsäsong i Köpenhamn hamnade jag i Stockholm. Det var tänkt enbart för en kort tid för att spara ihop lite pengar för att kunna resa vidare till London men när Sverige visade sig som en möjligheternas land så tänkte jag om och inriktade mig på att slå mig ned här för alltid.
Visst finns jag min första flygresa 1965 på våren till Mallorca. Den kostade 175 kronor för en vecka med halvpension med Spiesresor och då tjänade jag ca 1000 kronor + att jag hade maten på Grand Hotel i Stockholm som servitör.
Redan efter knappa två år började jag studera på en handelskola och efter den så genomgick jag tre års dokumentärfilmskola. Att med hjälp av studielånsinrättningen kunna studera var unik. Detta skulle aldrig ha gått att genomföra i Österrike. Här i Sverige ställde samhället upp för sina medborgare och även nyanlända inkluderades i detta samhälle. Socialdemokratin regerade under ca 40 år och det var fina år för detta land.
