Spinnverkstan i Hölö kyrkskola

Spinnverkstan i Hölö kyrkskola

Från Täby i norr till Trosa i söder och från Sparreholm i väster till Mörkö i öster kommer kvinnor till Hölö kyrkskola för att karda, spinna, väva eller sticka på tisdagskvällarna. De har trotsat is och mörker under vinterhalvåret för en kreativ kväll med likasinnade i den gamla slöjdsalen. 

     Skolbarnen har för länge sen lämnat kyrkskolan och där håller istället ett lantligt kulturcentrum på att ta form. Här finns Hölö-Mörkö hembygdsförening, Sörmlandskustens Konst- och hantverksförening där Spinnverkstan ingår, konstnärsateljéer, en liten butik och ett föreningsdrivet café som är öppet i samband med utställningarna i den ljusa utställningshallen Gula salen.

     Textilläraren Lena Hansjons och Elisabeth Ydrén disponerar den rustika före detta slöjdsalen under takåsarna.  Där håller de på att bilda ett hantverkskollektiv för att klara hyran och ge intresserade en plats för eget skapande när de har tid

     På tisdagskvällarna sjuder salen av spinnverkstans olika aktiviteter.  Några kardar och spinner och får hjälp av dem som behärskar konsten. Andra har redan spunnit tillräckligt med garn och börjat sticka eller väva istället.

 Lena Hansjons förklarar att ledordet för verksamheten är att lära och inspireras av varandra. ”Det är roligt att se hur allt vävs ihop i ett härligt samarbete där det ena ger det andra”, säger hon. 

Elisabeth poängterar hantverkets betydelse: ” Att arbeta med händerna tror jag påverkar både hjärna och hjärta.”  Hon anser också att det är viktigt att skapa ett hållbart samhälle och ta hand om den ull som annars kanske kastas bort. Båda betonar glädjen i att träffas, lära och inspireras av varandra. 

    Lena Hansjons har egna Dala pälsfår och är intresserad av att bevara de gamla allmogeraserna och använda deras ull. Hon hade vid ett tillfälle köpt ett helt parti spinnrockar som hon inte visste vad hon skulle använda till. När hon och hennes goda vän Elisabeth Ydrén hösten 2011 fick höra att det fanns en ledig lokal i Kyrkskolan fick de lust att  samla textilintresserade personer där och bjuda in experter på vävning och spinning för att lära sig mera. Den första som höll en workshop  var ullexperten Kerstin Gustavsson.

     I början bestod gruppen av äldre spinnkunniga damer, unga kvinnor som ville lära sig karda och spinna, barn som följde med sina mödrar och en och annan man. Framåt försommaren växte ett nytt projekt fram.  Lena Hansjons hade odlat lin vid sitt hem i närheten och kvinnorna skördade det tillsammans. Sedan bjöd de in linexperten Sören Karlåker och hjälptes åt med  linberedningens alla stadier.  Resultatet av detta projekt men även av andra delar av spinnverkstans verksamhet visades på den uppmärksammade utställningen ”Handspunnet” i Gula Salen  hösten 2012.  Bland mycket annat fanns där  en dekorativ cirkel med trådar som gruppen gjort tillsammans och  pedagogiska lådor med ull från alla de gamla fårraserna. Som kronan på verket tronade en Tullgarnsvävstol mitt i salen. Lena Hansjons hade fått höra att en vävstol från Tullgarns vävskola låg undangömd i en lada. Den var i obrukbart skick och skulle eldas upp. Lena Hansjons bad att få den istället.  Susanne Kallstenius var den tekniskt damastkunniga som med Lenas och en snickares hjälp kunde reparera och varpa vävstolen.

 Nu återstod att hitta ett lämpligt Tullgarnsinspirerat mönster att väva upp. Lena  och Elisabeth begav sig till Tullgarns slott för att få inspiration. Tyvärr var slottet stängt men de fick syn på ett dekorativt balkongräcke som avtecknade sig mot den gammelrosa fasaden  och fotograferade av det. Bilden blev utgångspunkt för ett mönster som Lena tog fram  med hjälp av ett vävdataprogram. Sedan vävde Lena och Susanne en damastväv i det dekorativa mönstret som de fått tillåtelse av hovet att kalla Tullgarnsmönstret.

Marianne Särkinen  var den som vidareutvecklade mönstret för stickning med olika mönsterrapporter och maskantal. Hon blev så inspirerad att hon stickade en hel kollektion muddar i samma mönster men i olika färgställningar. 

      Spinnverkstan håller nu på att göra en skärmutställning om sin verksamhet både för  Kyrkskolan och  biblioteken i Järna och Trosa. I höst planeras en ny stor textilutställning i Kyrkskolan. ”Det är roligt att se hur olika trådar vävs ihop i ett härligt samarbete där det ena ger det andra”, säger Lena.

     Efter utställningen hittade vävstolen sin rätta plats i slöjdsalen där verksamheten utvecklas hela tiden. Fortfarande finns det kvinnor som vill ha hjälp med att karda och spinna men nu fortsätter många att sticka och väva av sina handspunna garner. En av dem är Maria Bucht som stickar mössor av handspunnet garn men som även syr dockor, stickar kläder till dem och väver stolsdynor. Nya deltagare har tillkommit, bland annat stickkonstnären Agneta Söderberg som skapat en hel barnkollektion av plagg stickade i tvåändstickning i mycket tunt garn. Där finns ju också Marianne Särkinen som skapar fler och fler alster med Tullgarnsmönstret som tema.  Nu vill några virka grytlappar på samma tema. En kvinna som tidigare arbetat mycket med textil blev alldeles lyrisk när hon fick sätta sig vid en spinnrock och spinna igen. I spinnverkstan finns plats för både meditativt spinnande, kontakt, kreativitet, improviserat lärande och utbyte av idéer. Men det behövs eldsjälar som Lena Hansjons och Elisabeth Ydrén som håller ihop alla trådar. 

Annika Ekberg Ortler