Del 11 Mina Syskon

Hansi Herta och Ägid

När jag var åtta år gammal då var Herta min syster 13 år gammal och Hansi min bror var 18 år gammal. Jag minns nästan ingenting från den tiden av min syster. Däremot så minns jag nånting med henne från en senare tidpunkt. när jag kom in i förpurperteten.

Det var på en söndag och hon och jag skulle som vanligt gå till kyrkan på förmiddagen kanske vid tiotiden. Mamma hade säkerligen varit i kyrkan redan tidigare på dagen. Nu var hon så pass gammal att hon hellre än att gå till kyrkan med mig ville gå in till stan och möta lite lika gamla kompisar. Bland annat så gick vi förbi hos Ursula som var lika gammal som Herta och tog med henne in till Maria Theresiastrasse där det fanns en liten bar som hette ”Eisbar” och där dom sålde glass och mjölkdrinkar och diverse annat smått och gott. Framförallt så lyssnade man på Jukeboxmusik och planerade lite för eftermiddagen.

Maria Theresia strasse in Innsbruck

Jag som var fem år yngre tyckte det var cool att få följa med med min snygga sister som var jätte populär bland sina jämnåriga. Så där fick jag trava bredvid tjejarna och kände mig lite viktig och bra till mods. När vi hade kommit en bit hemifrån så gick både min syster och Ursula in i en husport och det tog en liten stund innan dom kom ut igen och jag undrade vad dom höll på med i hemlighet och varför jag inte fick vara med. Efter barbesöket så gick vi hemåt samma väg och återigen så använde tjejerna samma port och försvann in dit för en liten stund. Nu var jag verkligen nyfiken på vad det var frågan om. Då min syster nu insåg att det var bäst att stilla min nyfikenhet så räckte hon mig fnissande över sina skummgumminlägg som hon och Ursula hade plockat ut ur sina brösthållare och bad mig om att förvara dom i mina byxfickor. Jag kände mig hedrad att ha blivit invigd i damernas värld och tog inläggen stolt emot och tryckte ned dom i fickorna. En spännande värld öppnade sig upp för mig.

Lite senare någongång fick min syster besök av sin goda väninna Ursula hemma hos oss och enbart jag var hemma. Det var efter ett tag som jag blev lite nyfiken på vad flickorna höll på med inne i vårt minsta rum.

Våra våningssängar var mycket mer rustik och utan skyddsräckenoch stegen. Vi klättrade via nattduksbordet högst upp.

Det hördes skratt och jag klev in och såg att tjejerna låg högst uppe i våningssängen och de hade jättetrevligt när dom pratade om killar som dom hade på gång. Jag blev lite sugen på att ta mig upp till dom och klättrade upp. Dom reagerade lite lätt och Herta menade att det inte fanns nog med plats för ytterligare en person i den redan trånga sängen men det tyckte inte jag och jag försökte åla mig över dom tva så att jag skulle kunna komma att ligga innerst. Nu var det rätt trångt och bökigt att ta sig över dom två flickorna och på vägen in mot väggen så uppstod det helt plötsligt en alldeles speciell känsla när jag kände nån form av kontakt med Ursulas underliv. Jag stannade upp och var tvungen att känna efter vad som hände. När hon märkte att jag märkte då började både hon och min syster att garva och jag blev röd i ansiktet och varm om kroppen.

Jag förknippade Ursulas ansikte alltid med den populära skådespelerskan Ursula Andress

När jag dröjde kvar mig och kände efter då upplevde jag för första gången en känsla av att nånting höll på att utveckla sig till nånting som jag inte riktigt hade upplevt förut. Nu ingrep min syster och förmanade mig att flytta på mig inåt väggen. Men då sa Ursula att det var oke och att det inte var nån fara med lite kroppskontakt. Det värmde och från och med detta ögonblick så var Ursula alltid min favorit bland Hertas väninnor.
Min syster var ca sjutton år och jag var tolv. Hon presenterade en kille hemma för mamma och han blev godkänt på direkten. Han hade en sportig bil, gick alltid bluejeans och han var sympatisk. Han hette Helmut och var kanske 23 år gammal och han var duktig på att charma min mamma. Dessutom hade han en bror som var lite yngre som hette Peter och såg minst lika bra ut som Helmut.

Snabba bilar -snygga tjejer!!

Det var tydligen så att bröderna hade haft en intern fight om min syster och den äldre bror vann. Nu höjdes min systers status kraftig och runt omkring i grannskapet så fick alla veta fick att Frau Wegleiters dotter var en riktigt vacker pingla som hade hittad en bra kille att sällskapa med. Det förde med sig att hon nu kunde vara mycket friare och inte blev tvungen att vara hemma en viss tid på kvällen. Herta var troligen sexton eller max sjutton och dom sällskapade säkert i två år med varandra och hade det rätt bra.

Herta var sjutton och färdig med sin treåriga lärotid på en liten handelsfirma och hade fått ett sekreterarjobb på en italiensk firma som hette AGIP och ägde bensinstationer i halva Europa. Jag fick gå och hälsa på henne på sitt nya jobb. Hon behärskade det italienska språket och hennes chef var ute och reste mycket.
Hennes kille Helmut kom från en lite finare familj och dom bodde lustigt nog exakt mittemot min skola i ett littet hus med trädgård på baksidan och från mitt klassrum kunde jag se när hans familj kom hem för att äta lunch. I Österrike var det så att alla anställda tog sig hem till lunchen och arbetstiden var anpassat så affärerna stängde mellan tolv och två på den tiden.
Båda söner arbetade i familjeförtaget som importerade cykeldelar från en del större fabrikanter och sålda färdiga cyklar vidare till detaljhandeln dvs. små cykelaffärer.
Företaget gick bra och de kunde leva gott. Till och med jag fick ett extrajobb hos dem en eftermiddag i veckan. Helmuts far satt bakom sitt skrivbord och tog vänligt emot mig på kontoret. Han talade om för mig att jag skulle hjälpa en kille på lagret som hade hand om att packa alla försändelser som skulle iväg med tåget. Han hette Lazlo, var en ungarnflyktling och kanske ca 18 år gammal. 1956 så var det Ungarnrevolten mot Sovjetunionen och då var det många flyktlingar som kom till Österrike. Manga stannade kvar där men många tog sig efter ett kortare uppehåll vidare till andra länder. Lazlo var min första arbetskamrat och han var snäll mot mig. Vi hade det roligt tillsammans och det kändes bra att förtjäna lite egna pengar. Det var 20 Schilling för fyra timmars arbete på eftermiddagen mellan två och sex. Jag var väl fortfarande bara tolv eller hade fyllt tretton.
En annan episod som hade att göra med Hertas kärleksliv var faktumet att hon fick en hel del kärleksbrev av en kille som hon hade lärt känna året innan. Den killen försvann ur hennes sikte och efter tag började han skriva långa brev till henne från den franska främlingslegionen.

En fransk legionär

Han hade det rätt så tuff som legosoldat som enligt kontraktet var tvungen att stå ut med tjänstgöringen under fem års tid. Han höll visst till i norra Afrika nånstans. Herta upprätthöll brevskrivningen ett tag men när hon började träffa Helmut mer regelbundet så la hon av med korrespondensen. Jag fick höra en del detaljer om hur han hade det och det upplevde jag som väldigt dramatiskt och jag tyckte synd om killen. Men legionen var på den tiden en sista utväg för många som hade ställt till det för sig. Endera inom kärleken eller på det kriminella planet. Det räckte då att man begav sig till Marseille och i första bar man begav sig till behövde man bara nämna ordet legion så hade man ett kontrakt påskrivet dagen efter och satt på ett plan eller en båt på väg till deras tuffa träningsläger på Korsika eller i norra Afrika. På den tiden så behövde fransmännen hjälp av duktiga soldater för att hålla nere folket i Algeriet och även Vietnam. Så alla var varmt välkomna att delta i deras kolonialkrig.

Herta

En sak som Herta började med var att mannekänga. På grund av hennes fördelaktiga utseende var hon efterfrågat som fotomodell. Det började med vinterkläder. Skidbyxor och Anoraks och fortsatte sedan med all slags kläder. Hon lärde känna en hel del folk och en av hennes kompisar var dotter till en portier som hette Cainelli i efternamn och jobbade på stans bästa hotell som hette Hotel Europa och låg mittemot huvudbangården i Innsbruck. Genom denna min systers kontakt fick jag en möjlighet till ett arbete efter min skolavslutning. Skolan slutade kring sjunde juli 1960 på min mammas födelsedag och några dar senare började min första anställning som hisspojke.
Min syster Herta gifte sig den 7. november 1960 några dagar efter jag hade börjat jobbet som liftboy för andra gången – med en man som hette Igo Rauch. Jag fick ledig en halv timme från arbetet och var med när dom lämnade ”Standesamt” där dom hade vigts. Det låg inuti byggnaden där det berömda ”Goldene Dachl” bryder framsidan och det är här man vigde sig borgerligt. Det var ingen märkligt bröllop utan de hade bjudit några personer till en efterföljande lunch där enbart de absolut närmaste varit bjuden. Endast min mamma från vår familj var med.
Igo kom från Rauchfamiljen som hade gott om pengar och ägde den välkända Rauchkvarnen som tillverkade både mjöl och även kraftfoder. Rauchmjöl kände alla till.

Rauchmühle

Det var lite konstiga familjeförhållanden i Rauchfamiljen med en syster som jäklades och en far som var skilt och så vidare. Igos mor var av de förnäma slaget och själv har jag aldrig fått någon närmare kontakt med honom. Men han passar säkert bra till min syster. Båda två lever fortfarande tillsammans efter alla dessa år trots att dom har gått igenom en hel del med varandra. Dom har upplevt hur deras enda son i årtonårsåldern har tagit sitt liv. Att överleva detta har säkerligen satt sina spår.

Christin,Herta,Igo,Corina vid Herta och Igos femtioårs-bröllopsdag

Herta är i skrivande stund åttio och Igo är åttio och några till år gammal.

Det som är min systers stora positiva insats i vår familj är hur hon brydde sig om min mamma under hela hennes livstid.

Haus ST. MARTIN i Aldrans – här tillbringade mamma sina sista femton år med dagliga besök av Herta.Mamma gick timslånga dagliga promenader

Hon besökte henne regelbundet nästan varje dag under veckan och när mamma var åttio år så fixade min syster så att hon kunde flytta till ett boende för äldre som gjorde dom sista sjutton år i hennes liv till en mycket bra tid. Även där besökte hon henne i stort sett varje dag under veckan. Hon var den som tog hand om allt det praktiska och var verkligen en bra dotter som brydde sig oerhörd mycket om mamma så länge hon levde. Hon var även den som saknade henne mest vid hennes bortgång. Jag har tackat henne genom Annelise för hennes insatser.

Herta och Igos hus i Aldrans där dom bodde i ca femtio år

För ett antal år sedan flyttade Herta och hennes make från den lilla byn Aldrans där dom hade bodd sen 1965 ned till stan Innsbruck och bor numera vid Hofgarten där dom har storrenoverat en äldre tjusig Villa som Igo hade ärvt efter sin mor. Deras två flickor är båda gifta och har egna barn som är vuxna. Både Christin och Corinna är två riktigt wackra damer och även dom bor i små byar ovanför Innsbruck med sina respektive. Corinna har två pojkar och Christin har en flicka. Tyvärr har jag ingen kontakt med dom.

Min bror Hansi döpt til Johan Wegleiter var alltid förtjust i motorcyklar och när han fyllde 18 år så köpte han sig första maskin. Sen bytte han upp sig under årens lopp undan för undan till bättre och större maskiner.

Hansi har alltid varit en motorcykelentusiast Här får jag vara med på baksätet när jag är två år och han är tolv.

En gång så skulle han låna ut sin motorcykel till sin vän Klaus och jag ville följa med på baksätet. Det fick jag och vi lovade att vara tillbaka efter max en kvart. Det som hände var att på vägen tillbaka så körde Klaus paralellt med ett järnvägsspår på en grusväg och plötsligt hoppade en hund rakt ut på vägen framför oss. Klaus bromsade och på en grusväg så är det lätt att få sladd och det var det som hände. Vi ramlade men som tur var så låg det en kulle på höger sida av vägen som gick upp till tågrälsen och det var högt gräs på kullen. Så min luftfärd slutade i högt gräs och jag gjorde mig inte ett dugg illa. Klaus hade det lite tuffare och han hamnade med maskinen i gruset men även han klarade sig relativt lindrig undan. Hunden var chokad och försvann. Vi tog upp motorcykeln och konstaterade att det var bara att åka vidare hemåt med livet i behåll. Brorsan var glad att det hade slutat så här lindrigt.
Denne Klaus var lika gammal som min bror och på vintern så brukade dom åka skidor tillsammans.
En gång så hade min bror problem med sina skidbyxor som fortfarande var fuktiga efter gårdagen så mamma förbjöd honom att följa med Klaus med våta skidbyxor.
Hansi var lessen och ville verkligen inte vara kvar en söndag hemma utan sina kompisar. Så när Klaus kom förbi hos oss och ringde på vår lägenhet så tittade Hansi ned från fönstret och nämnde för honom att det var kört och att han tyvärr inte fick lämna hemmet med fuktiga byxor.

Så kunde det se ut när mamma bad Klaus att dra åt helvete..

Då skrek den här Klaus upp till honom att han skulle ge fan i mor ge henne en örfil och ta sig därifrån. Samtidigt så stod mamma i fönstret i det andra rummet och hörde konversationen. Det tog eld i henne och hon skrek ned till Klaus att han skulle dra åt helvetet och aldrig mer komma tillbaka till oss. Så denna avspisning satte tillsvidare stopp för den långa vänskapen mellan Hansi och Klaus.

Blandas med mjölk och socker och drickas kallt på warma sommardagar

Blandas med mjölk och socker och drickas kallt på varma sommardagar

Hansi utbildade sig till elektriker. Lärotiden var fyra år och man fick parallelt med arbetet besöka en yrkesskola. Han var tio år äldre än jag. Under sina lunchraster så kom han alltid hem och åt ”Mittagessen”. Det var lunchen, dagens huvudmål. På kvällen så åt man bara några smörgås med marmeladeoch drack lite tee. Lunchrasten varade säkerligen mellan tolv och halvtvå. Från och med den dagen Hansi hade tagit sitt motorcykelkörkort så var han alltid med sin ”maskin” på väg. Innan han återgick till sitt arbete efter lunchen så kunde han ofta gå fram till fönstret och ta fram att stort glas med kall mjölk. Sen tog han fram en flaska med Stroh Rum och hällde en ordentlig skvätt brun Strohrom in i mjölken och några skedar med strösocker innan han rörde om svepte hela glaset vällustigt och rapade efteråt . Det var hans ritual i synnerhet på sommaren när det var varmt ute. Sen satte han sig på motorcykeln och åkte tillbaka till jobbet. Jag tyckte det var roligt att se men morsan förmanade honom alltid och framförallt för att rummen tog slut så pass fort som den gjorde. Hansi älskade att bygga segelflygplan och då höll han på i vårt vindsutrymme. Där hittate jag senare en hel del rester av hans störtade plan men själv så byggde jag ingenting. Jag hade inga hantverkshänder.
Snart skaffade Hansi sig en flickvän som hette Midi som var en förkortning på Maria. Dom var jätte söta tillsammans och jag tyckte Midi var otroligt vacker att se på. Jag var nog lite kär i Midi jag med. När Hansi efter ett antal år gjorde slut med Midi var jag olyckligt i flera veckor och hoppades på en snar återförening.
Sen kom det nya flickvänner in i bilden. En av dem hette Regina och hon jobbade på en bar och var lite äldre och lite mer erfaren. Nu var det efter 1956 och rocknroll hade kommit till världen. På denna bar så spelades jukeboxmusik dagarna i ända.

En av alla hundratals jukeboxar som Hansi lagade och köpte sig ett hus för

Min bror hade tagit bredvid sitt ordinariejobb ett extrajobb som reparatör för alla dessa jukeboxar i hela Tirol. Han var mycket på resande fot med sin lilla bil som han hade bytt in mot en av sina motorcyklar och så han lärde han känna till varenda värdshus i hela landet Tirol. Spelautomater installerades överallt och det fanns hur mycket jobb som helst för honom. Kunderna kunde ringa honom klockan tio på kvällen och be honom att åka till ett hotell i någon sidodal där det tog enbart två timmar att komma dit och dom lovade guld och gröna skogar bara han kom direkt. På så sätt så gick ägarna inte miste om ett dygns stillastående för dessa lukrativa spelautomater där folk gjorde av med sina pengar på löpande band.
De var så han kom i kontakt med många tjejer och hade tillgång till ett bra urval.
Regina gillade jag . Hon var cool. Hansi flyttade in så småningom hos henne och så småningom flyttade dom isär och hon ut från de lilla huset och flyttade till Schweiz. Mamma var glad. Hon hade aldrig godkänd Regina.

Huset låg precis under texten Brenner Autobahn och byttes mot en lägenhet i innerstan

Ganska snart efteråt flyttade Hansis nuvarande fru Annelise in i det lilla huset som egentligen liknade mer en barack än ett Hus. Varför berätta jag allt detta ju för att historien med huset slutade som följer.
Staden Innsbruck skulle så småningom friköpa Hansis Hus för att den nya planerade motorvägen mellan München och Italien skulle dras rakt ovanpå Hansis Hus och det innebar att Hansi fick en fin gammal lägenhet mitt i stans centrum som han sedan hade mycket glädje av att äga och när han sedan byggde sig ett nytt hus lite utan och ovanför Innsbruck så fick hans frus syster bo där och så småningom även hans barn under många år.

Det var trevligt att vara med Hansis gäng och vandra i bergen

Hansi hade gift sig kring den här tiden i början på sextiotalet med sin Annelise. Honom träffade jag ibland på Tivoli Schwimmbad och jag fick hänga med honom och hans kompisar när dom gick och vandrade i bergen. Det var trevligt att göra lite saker ihop.

Tiroler Landesteater där Hansi började och även arbetade vid Kammerspiele

Ibland så besökte jag honom när han jobbade på Kammerspiele i Innsbruck som var stans teater bredvid den andra stora scenen som hette Tiroler Landesteater där han senare skulle bli ”Beleuchtungschef” och ha ansvaret över teaterns ljussättning ur teknisk synpunkt.
Båda mina syskon fick barn vid den här tiden och även Hansi började bygga sig ett stort hus som han fortfarande (2021) bor i tillsammans med sin fru Annelise. Jag besöker dem ibland på somrarna och har det trevligt tillsammans med dom. Hansi fick jobba hårt för att ha råd till husbygge och bredvid hans arbete på teatern så höll han på med sitt gamla extrajobb som reparatör av jukebox, spelautomater, växlingsmaskiner och cigarettautomater.

Hansi och Annelises hus i Ampass

Han hade hela Tirol som arbetsfält och han kunde sätta sig sent på kvällen efter en teaterföreställning och ta sig med bil långt in i en dalgång till ett värdshus för ett jobb. Så där kunde han hålla på år in och år ut för att få ihop pengar till huset. Tomten där huset byggdes låg i Ampass som ligger på en plateau ovanför Innsbruck med en fin utsikt över dalgången öster om staden där floden Inn ger namnet till ”Inntal”.
Även Herta och hennes Igo flyttade omkring den här tiden in i sitt nybyggda hus som även det befann sig på samma plateau fast lite längre västerut nära en by som heter Amras. Dom hade köpt en fin och stor samt ostört tomt på en stor grön äng ovanför en vacker skog.

Hertas Hus i Aldrans

Där låg det redan ett hus som hade följt med vid köpet. Dom tömde huset på dom vackra gamla bondeskåpen som var handmålat och tog sedan bort hela huset och byggde nytt. Dom hjälpte själv till vid bygget och även Hansi hjälpte dom med elinstallationen. Där växte alla deras barn upp och fick det sedan svårt att skilja sig från det stället. Under tiden så har deras tre barn lämnat huset och bildat egna familjer och även dom är bosatta i flotta hus i närheten. Men mer om deras liv kanske senare.
Definitivt kommer jag att berätta om deras enda pojke som hette Hannes och som tog livet av sig när han var arton år gammal.

Tiroler Landesteater

Hansi pensionerade sig när han var 65 och sen dess är han förälskad i sina blommor och i sin cykel. Han och hans Annelise är riktig duktiga motionscyklister och åker årligen på längre cykelresor till både Italien Tyskland och Ungarn. Jag har haft förmånen att två gånger följa med dom när vi cyklade från Reschenpass till Verona. Även Herta och Igo var med på dessa färder samt Richard och Claudia. När jag besökte Innsbruck dom sista gångerna hade jag mina barnbarn Petter (2013) och Irma (2014) med mig och båda trivdes jättebra hos Hansi och Annelise. Då passade Hansi på att köra oss in till Prad i Südtirol varje gång och det uppskattar jag mycket.