Del 12 Hisspojken på Hotel Europa

Nu skulle ljag ära känna människorna på min arbetsplats och det såg jag som positiv. Jag hade ju redan mött en del under mina tre dagar vid mitt första besök. Här fanns nu en ny kille som hette Dieter och som jag skulle bli bra kompis med framöver. Även han hade en ensamstående mor som kom från Südtirolen precis som min mamma. Han  var alltid väldigt ambitiös och vi två föjldes åt en tid och lärde av varandra. Dieter jobbade även han som hisspojke och hade börjat sitt jobb någon månad innan. Han var lite äldre än jag och var nu den som skulle visa och lära mig det som han redan kunde. Ytterligare två killar som var lite äldre fanns på plats men dom hade redan fått en annan uniform och hade stigit lite i graderna. Vi fyra skulle dela på tiderna så att det alltid från halvsju på morgonen till klockan tio på kvällen fanns någon av oss tillgängligt i hotelreceptionen.

Herbert Mair började som Page 1. augusti 1955 när han var trettonenhalv år gammal på Hotel Europa. Han var min chef.

Här fanns bakom disken även fyra portiers som delade upp sina arbetspass genom dygnets tjugofyra timmar. En chefsportier som hade funnits i trettio år på platsen och som kände varenda gäst som någonsin hade besökt detta hotell. Han var min mentor och hans namn var Cainelli och även han hade sitt ursprung i Südtirolen. Han hade visst trassel i sitt äktenskap. Han började sin arbetsdag klockan sju och gick hem vid halvtretiden på eftermiddagen. Cainelli var rätt kortväxt, gråhårig alltid brun i ansiktet som kom sig av att han åkte skidor rätt mycket och han var vig och sportig. Det kunde man se när han ibland, när det inte fanns gäster i hotellhallen, började gymnastisera bakom disken och hoppade upp och ned som en jojo.
Förutom honom så hade vi två äldre herrar som hade portierstjänsten mellan klockan halvtre på eftermiddagen och elva på kvällen.

Här spelades alla dom underbara gamla Wiener Lieder av Herr Dvorschak

I baren höll en barmästare som hette Dworschak till. Han var i femtioårsåldern och hade sett halva världen innan hamnade på denna bar och han skulle säkert vara kvar här tills han fick sin  pension.
Det ansågs vara ett bra ställe att  vara barmästare på och det klingade alltid en massa mynt i hans fickor när han rörde sig bland några små bord för att servera eller konversera med sina gäster. På kvällarna så hördes en äldre herre traktera en flygel längre in  i restaurangen och ju senare det vart på kvällen desto mer Wienermusik hördes det därifrån. Då började gästerna bjuda pianisten, som var ursprunglingen från Böhmen men hade levt i Wien i många år,  på Whisky och musiken blev bara bättre och bättre.
Vi hisspojkar var rätt rörliga och vi kunde varenda skrymsle i hela hotellet efter ett tag. Vi lärde oss spelet bakom kulisserna och relationerna mellan dom olika yrkesgrupperna som fanns i huset.

Europastüberl

Det fanns ytterligare en jättebra restaurang som hette ”Stüberl” och där regerade en storväxt vacker kvinna som hette Traudl i förnamn. Hon var sträng och henne skojade man inte med i första taget. Men hon ansågs vara som en klosternunna. Ingen man hade hon och inga barn och alltid visade hon upp ett strängt yttre gentemot personalen som hon hade under sig.
Sen fanns det ett restaurangskök som var jätte stor och där jobbade säkert ett trettiotal människor. Köksmästaren regerade där och vid sidan om honom den fruktade annonsösen. Längre ned längs en korridor låg ett mindre utrymme där all disk diskades.

Hotellet hade en egen tvättavdelning…

På andra sidan gatan nere i en källare fanns hotellets  eget tvätteri där det på sommarsäsongen säkert arbetade ett tjugotal kvinnor. Sommaren var årets högsäsong och då öppnades även vårt systerhotell som hette Hotel Tyrol och ägdes av en koncern där även Hotel Europa  ingick. Båda hotels låg mittemot  varandra och på Hotel Tyrols bakgård låg vårt gemensamma tvätteri.

Som alltid, på sådana arbetsplatser som hotel och restaurang, finns det lugnare stunder som sen följs av mycket hektiska timmar när alla gäster skall ha allting samtidigt.
Tänk dig när det anländer två touristbussar samtidigt och hundra gäster skall ha sina rumsnycklar och sina väskor upp till rummen. När alla skall samtidigt köpa vykort och frimärken för att frankera och fråga samtidigt om nåt viktigt eller alla hundra  skall äta sin förrätt tillsammans samtidigt som en hel del andra ”ala carte gäster” skall äta sin kvällsmat.
Det är då man får sätta in den berömda extraväxeln och lägga totalkoncentration på det man håller på med. Vid såna tillfällen måste all personal hjälpas åt för att ställets renommé står på spel förutom ens eget.
Herr Heiss var den andre eftermiddagsportiern förutom Herr Nogler. Min kollega Dieter hade Herr Heiss och jag hade Herr Nogler som vår favorit. Nogler kunde berätta intressanta historier från den tiden han hade varit i amerikansk fångenskap och det gillade jag att höra dessutom tyckte han om att dricka lite vin lite senare på kvällen innan han gick hem. Hans fru hade nyligen gått bort. Han gjorde ett varmt mänskligt intryck på mig.

Herbert Mair Chefsportier

Nu minns jag plötsligt att den unge nattportiern hette Herbert Maier.  Han dök alltid upp redan vid halvelva på kvällen  och installerade sig bakom disken med sina vykort. Efter den sista gästen hade gått och lagt sig så kunde han ibland sova några timmer med ena ögat i nån av sofforna för att vi hade även en vaktmästare som höll ställningen hela natten och han kunde larma Herbert som låg och sov ett tag om det skulle behövas. Herbert Mair skulle bli en legend inom Hotell Europas historia. När jag googlade på honom i skrivande stund stötar jag på en intressant artikel om honom och får reda på att han så småningom efter Herr Cainelli övertog arbetet som chefsportier kring 1979 och sedermera innehade det jobbet ända tills 2005. Tack vare hans många språkkunskaper och hans trevliga sätt lyckades han bli medlem i ”le clefs d´ Or” som är en förening där alla medlemmar är chefsportiers i regel i femstjärniga hotels jorden runt i 34 länder. Medlemmarna kan alltid anlita varandra för att få den hjälp dom behöver för att kunna ge sina gäster en perfekt service. Läs gärna den intressanta artikeln

Relativt snart hade jag lärt mig hur telefonväxeln fungerade och kunde avlösa den sexiga fru Rainer så att hon kunde gå äta lunch. Fru Rainer liknade en Rita Hayworth och hon uppförde sig som en filmstjärna gentemot alla förutom Herr Nogler som verkligen kunde ta ned henne på jorden med sina snuskigheter som hon faktiskt ojade sig över men samtidigt gillade.

Kunde ha varit tjusiga fru Rainer – men lite äldre

Jag ser henne framför mig hur hon sitter i sina lilla glasbur till höger om disken och målar sina fingernaglar och tittar snedd uppåt under sina ögonfransar. Frau Rainer var en sexig dam som vi både trånade efter och samtidigt var hon lite smått arrogant mot oss pojkar därför tyckte vi att det var extra kul när Herr Nogler tog ner henne på jorden med sina pikningar.
Hennes kollega var en helt annan typ och mycket mer jordnära. Hon var mer som en mamma för oss grabbar. Alla som jag har nämnt nu lärde man känna rätt bra den närmaste tiden. Där fanns en gammal farbror som var en kvarvaro från ”Habsburgertiden” eller nåt åt det hållet. Hans namn var Fischer och han var säkert 70 år och hade en titel som sa det mesta. Kommerzialrat var en titel som huvudsakligen betydde att personen ifråga hade bra kontakter och han fanns anställd för att lösa diverse problem som alltid uppstår när man har att göra med dom statliga eller kommunala ”Behörden”.

Kommercialrat som hade alla kontakter

Då fick han med hjälp av sina erfarenheter och framförallt kontakter träda fram och lösa saker och ting. Han satt på ett av kontoren en trappa upp och jag fick kontakt med honom genom att jag levererade den dagliga posten till honom och även fick utföra en del andra småtjänster.
Sen hade vi hotelldirektören Henke som var en herre i femtioårsåldern och hade ett gravt handikapp. Han talade så man enbart med yttersta koncentration förstod vad han sade och han hade en framåtlutad mycket haltande gång så att man hörde på långt håll när han var i antågande. Han signerade mest diverse papper som en yngra men oerhörd ambitiös herre som hade en assistentroll till honom hade utarbetad. Denna person hette Ebner och var en riktigt streber.

Denna man var arketypen av en man i karriären som var hela tiden på väg framåt. Han gick fort och han hade alltid bråttom, dessutom  hade en vacker kvinna och av honom fick man passa sig. Han var från Wien och förde sig väldigt olik dom människor som var ifrån Tirol. Han kunde titta strängt på en och kommentera ens klädsel eller ens frisyr. Både han och direktören hade alltid sina hundar med sig till kontoret men var sällan på plats. Förutom en gång där det  hade kommit in en beställning till receptionen som var mycket speciell.

Ester Williams

Den då kände Hollywoodfilmstärnan och förutvarande simmardrottningen Esther  Williams skulle anlända under lördagen en dag i juli när det dessutom var som varmast. Det var då den flottaste suiten i Huset hade förberedds för henne och diverse exrtra blomarremang prydade hennes apartement .

Vinterhalvåret är lite lungnare i Innsbruck trots att det är många skidåkare som kom till Tirol för att utöva sin sport i detta vackra lilla land.

”Can vi please have some more icewater”

På sommaren däremot då fick vi besök av många resenärer från Amerika som hade flygit till Europa och sedan med hjälp av touristbussar tog sig genom dom flesta länder i Europa. Då blev mycket folk på en gång som stormade in i lobbyn och allting skulle gå som på räls och det gick det också. Jag minns att dom nästan alla ville ha icewater eller icetea när dom åt.

Scloss Neuschwanstein

Vi hade trevligt tillsammans och förberedde resan genom att leta fram lämpliga restaurang och som huvudpunkt på programmet skulle vi detta år besöka Kung Ludwig från Bayerns berömda Schloss Neuschwanstein. Det var mycket intressant att besöka och jag tyckte det det skulle bli en bra endagsutflykt för personalen.
Själva utflykten med hela personalen fick jag senare vara med på och det var ännu trevligare för då hade man möjlighet att träffa några unga servitriser som man nu kunde lära känna lite närmare men än så länge var dom nog lite utanför min räckvidd.

Hotell Europas Betriebsausflug 1961 – Min pagekollega Dieter och jag eskorterar en dam som arbetade i hotelväxeln upp mot slottet Neuschwanstein

Jag skulle bli lite äldre först innan dom ville sig befatta med en fjortonårig liten hisspojke även om jag försökte att se lite äldre ut än jag var. Men tidigare eller senare skulle min tid nog komma. Tills dess fick jag nöja mig med annat. Vi hade otroligt trevligt på resan i synnerhet vi som var med första gången på den här årliga utflykten som kallades ”Betriebsausflug”. De var väl den tidens ”Kickoff” kan jag tänka mig. Nog fick även vi en kick.

Ut i friheten efter 9 månaders militärtjänst….

En kväll när jag efter arbetet skulle ta vägen hem till fots var det en hel del snö på gatorna. Det var december. Hemvägen gick parallellt med järnvägsspåren och när jag hade kommit en bit på vägen så hamnade plötsligt i sällskap med ett gäng på ett femtontal killar som var ute och firade att lumpen var slut, det kallas att man muckade. Dom hade alla fått i sig en del alkohol men var fortfarande presentabla. Jag följde dom och lyssnade till deras samtal och förstod snart att dom var på väg till en av stans bordeller.

Det fanns två. Den ena hette Maxim och de andra hette Haida. Grabbarna var lite lätt upphetsat och snacket gick om vad som skulle hända. När vi kom fram till Maxim som låg faktiskt dörr i dörr med Haida så lugnande sig hela gänget och det skulle förhandlas om vilket etablissemang man skulle välja. Jag vill minnas att alla valde Maxim där det fanns lite yngre damer tillgängliga mellan Haida var lite mer lämpat för äldre herrar.
Nu såg jag helt plötsligt min chans att kunna sticka in näsan inför dörren och tack vare den här gruppen av unga förre detta soldater som jag följde så hade jag inget problem med att kunna passera förbi portierns nålsöga. Åldersgränsen var inget problem så länge jag höll mig i mitten av de här gänget som alla hade överskridit årtonårsgränsen i och med att dom hade precis avslutad sin militärtjänst efter nio månader.

Maxim

Allt detta hade gått så plötsligt så att när jag befann mig innanför bordellens väggar – då först kom jag underfund med att jag ju inte hade mer än tjugo schilling på mig och det skulle inte räcka långt. Jag kunde inte heller låna av dom andra killarna för att dom kände inte mig.

Den andra gruppen där jag ingick fick sätta sig i ett slags väntrum bredvid vid några småbord och stolar och lite mysig belysning för stämningens skull. Där satte vi oss ned och jag spanade ut genom dörren och såg hur killarna utanför dörren fick välja och vraka bland damerna som hade infunnit sig klädd i endast väldigt sexiga trosor och väldigt urringade bysthållare. Värmen i kroppen steg hos mig.

I väntan på att bli vald….

Nu fick jag ta av mig vinterkappan med den krage som jag hade haft uppfällt så att man inte kunde se att jag bara var fjorton år. Mer och mer killar avlägsnade sig med dom flickorna dom hade utvald och gick uppför trapporna. Nu började en spänt väntan inför vad som skulle hända så småningom. Jag visste ju att det var enbart en tidsfråga innan jag skulle bli avlyst från stället på grund av penningbrist.
Men jag hade en plan. Efter en kvart så kom dom första paren nedför trapporna och dom nu lediga damerna stoppade in sitt huvud hos oss och bad oss att välja en partner.

Det är spännande att bestämma sig…

Det var en fantastisk känsla för mig att stå här och kunna välja eller välja bort en dam solm halvnaken i höga klackar stod framför mig och blinkade med ena ögat och gav mig ett stort inbjudande leende och uppmanade mig att välja just henne och ingen annan. Vattnet i munnen …. I alla fall så tog jag det lugnt med valet och lät dom flesta andra andra gå upp först men så småningom så fick jag ögonkontakt med en trevlig dam och hon tyckte väl om mig som såg så ung ut för att hon tog mig i handen och så ledde hon mig som ett litet barn ut ur väntrummet och förbi bordellmamman som noterade hennes nya affär.

Lets go….

Nu följer några minnesbilder som jag nog aldrig så länge lever kommer att glömma. Så här såg dom bilder ut. Min tjej släpper min hand nu och so går hon före mig i en spiraltrappa tätt framför mig långsam uppåt. Jag hör hennes höga klackar mot varje trappbräde och sen väldigt nära framför mig så ser jag rakt mot hennes bakdel, samtidigt som jag tar jag in lukten i min näsa  och är medveten om att dom här ögonblicken kommer snart vara förbi innan bluffen sprickar. Men än så länge så går jag både spänt och som på moln efter denna underbara kvinnliga varelse och njuter av varje steg och vill inte att den här trappan skulle nånsin sluta. När vi kommer till första våningen så vänder sig min dam och ler mot mig. Jag ler tillbaka och blir mer och mer upprymt  när hon fortsätter till andra våningen.

Come along…..en lång gång.

Aha än är det inte slut utan jag har nöjet framför mig att njuta en gång till av hennes klackar och vackra ben som rör sig som om hon skulle gå på en nutida modevisning där tjejerna ofta går som hästar. Med stor förväntan så följer jag in i hennes rum och hon stänger dörren.
Nu är jag verkligen nyfiken hur hon kommer att reagera. Hon börjar med att  fråga mig vad jag hade tänkt mig. Jag fattade inte vad hon menade och såg frågande ut. Hon förklarade att det fanns olika tariffer för olika tjänster. Jag låtsades att fundera och valde sen det billigaste som var ett kort  och enkelt samlag med kondom och skulle gå på femtio schilling. Det passade mig bra  och nu återstod endast betalningen. Hon hade satt sig på en stol och tände en cigarett som hon njutfullt drog i sig medans jag drog fram min plånbok och letade efter en femtiolapp som jag visste att jag aldrig skulle hitta.

Det var ju tråkigt att höra!!

Efter ett tag så fattade hon att jag hade blivit av med en femtiolapp och att jag enbart hade tjugo schilling. Min vädjan att få någonting av henne för tjugo kronor kan hon tyvärr inte gå med på men hon tar det med ro och är sympatiskt inställt mot mig som hade tappat lite pengar. Jag sa att jag tyckte att det var otroligt synd att det inte kunde bli nåt mellan oss i kväll men att jag var verkligen inne på att komma tillbaks redan imorgon kväll om det var oke för henne. Hon rökte nu färdig sin cigarett, fimpade den ochvi begav  oss nedför trappan igen. Den här gången var jag lättad att det inte hade slutat med en riktigt utkastning och när vi anlände i lobbyn så meddelade hon diskret till bordellmamman att det hade tyvärr varit finansiella problem och tog efteråt vänligt adjö av mig.

Tack tack – alltid välkommen igen!!

Nu tog jag några steg ut mot gatan och där stod portiern och lyfte sin mössa för mig och frågade om mitt besök hade varit till belåtenhet. Jag var spontant överraskat över denna vänliga förfrågan och svarade att jag var så belåten så att jag gärna skulle vilja återkomma imorgon kväll om det var oke för honom. Nu tog jag dessutom fram mina tjugo Schilling som kom nu oerhörd väl till pass. Jag överräckte sedeln till honom och han var mycket nöjd och sa att jag alltid kommer att vara välkommen i detta hus så länge han stod i dörren.

Vi pratade lite om det kalla vädret och jag drog min krage lite högre upp innan jag hälsade vänligt och begav mig därifrån. Han tackade ännu en gång och lyfte sin mössa till avsked. Med oerhörd lätta steg fortsatte vägen hemåt väl medveten om mitt livs hittills bästa investering. Jag hade öppnat vägen till stans bordell med en nyckel som inte kostade mig mer än tjugo Schilling och skulle kunna ge mig en hel del nöjen framöver. Det kändes åter igen som livet började på riktig.
Hösten och vintern  gick fort och våren övergick till sommaren 1961. Sommarsäsong betyder att det finns mycket att göra på ett så stort hotell. Varje dag nya busslastar från olika håll som skall övernatta i Innsbruck. På den fritid man hade under ett antal timmar på eftermiddagen när man skulle arbeta kväll så tog jag cykeln och åkte till det nyöppnade Tivoli simbad. Det ligger på andra sidan järnvägsspåren som delar Innsbruck i två delar. Parallel med spåren flyter floden Sill som strax  skall sammanstråla med huvudfloden Inn.

Överst vänster Hotel Europa – nederst höger Tivoli simbad 10 minuters cykelväg..

Tivoli är ett nyöppnat friluftsbad och är ett väldigt modernt bygge som är helt ny för året. Det som är intressant är att man kan få ett säsongskort som berättigar en till att även kunna nyttja en kabin med egen nyckel för hela säsongen. Kabinerna låg väldigt ostört och nära den platsen där ett helt gäng som jag omgicks med hade sin fasta liggplats på den stora ängen där många bredde ut sina filter på marken.Så från och med mai så hyr jag tillsammans med Dieter en säsongkabin och där hade vi  våra luftmadrasser liggandes uppblåst och kunde klä om oss.

Här hade vi vår kabin och det kändes lyxigt. Den användes av hela gänget…

Efter en tid så lärde vi känna ett annat gäng som kom från en stadsdel som heter Saggen. Det var trevliga pojkar i vår ålder och dom gick fortfarande skola och var därför lediga hela sommaren. Via dom så träffarde jag en del flickor som ingick i den kretsen. Vi hade trevligt tillsammans och i synnerhet så blev det spännande när vi kunde utnyttja säsongkabinens fördelar till lite enskildhet. Här kunde man kyssas och även göra lite mer avancerade pettinglekar någon gång när man hittade en flicka som var med på det. På badet så träffar man också andra  som är anställda på Hotel Europa. Där finns det en kille som heter Hansi och han är kökselev. Han har en kropp som en bodybuilder och han är expert på att hoppa från tio meters hopptornet.

Minns att jag hoppade från femmeters till tremeterstrampolin och sedan så nära det gick mot bassängkanten … och kompisen Hansi hoppade från tiometers och tog avsiktligt emot med magen..och överlevde…

Jag har en bild på honom där han hoppar ut från tio meters plattformen men istället för att dyka med händerna eller fötterna först in i vattnet så ligger han under hela luftfärden rakt utsträckt och låter kroppen platta till vattnet i hela sin längd. Helt otroligt. Jag trodde att han skulle slås sönder men genom en otroligt behärskning så klarar han av smärtan efter fallet och kliver leende ut ur vattnet visserligen röd som en kräfta men han lever och andas. Hansi var en speciell kille, alltid snäll och snarare blyg än skrytsam.  Hans föräldrar ägde en restaurang i Pradl som är en annan stadsdel i Innsbruck där även min kompis Dieter bor. När vi är på badet så ligger vi alltid på samma plats så alla kompisar hittar oss som är där tidigare. Ett av av dom stora nöjen är att gå en ordentlig promenad runt hela badet där det finns stora gröna ytor samt säkert en fem olika bassänger. Men för det mesta är vi intresserade av tjejerna som ligger lite här och där och när vi är några stycken som promenerar så är det lättare att komma i kontakt med flickorna med hjälp av skämt och lite bussträck. Ibland fungerar det och ibland så blir vi avspisad

Min kompis Hansi vid sitt berömda hopp från tiometerstornet sommaren 1961.

Om jag var ledig på lördag eller söndag så åkte jag med spårvagnen upp till Lanser sjön där det alltid fanns en hel del engelska tourister som bodde bredvid sjön på ett hotel som hade en deal med en engelsk resebyrå. Det det var nyttigt att träna min magra skolengelska med hjälp av dom. Även där så var det oftast att vi grabbar uppträdde i flock och på så sätt var det lättare att komma i närkontakt med tjejerna.
Framåt hösten så började jag fundera mera över min framtid inom hotellets väggar. Jag hade möjligheten att fortsätta fyra år till innan jag skulle kunna bli nattportier och det fanns ingen yrkesskola för portiersyrket. Det var en lång tid. Men det fanns ett alternativ. Jag skulle kunna satsa på att utbilda mig till servitör under en treårig period på Hotel Europa i restaurangen och efteråt kunna jobba utomlands som många andra gjorde på den tiden.